Katternötidningen

EU behöver sina lobbyister
Många i energibranschen höjde på
ögonbrynen åt besluten vid EU:s
toppmöte den 22 maj. Inte bara åt
den nya nyanseringen i klimatfrågan,
utan också åt att EU håller fast vid
att ”fullborda den inre energimarknaden”
senast 2014. Med ländernas
vitt skilda utgångspunkter och varierande
viljor, hur ska det gå till?
Stora investeringar behöver göras i
ny och intelligent energiinfrastruktur,
för att säkra en oavbruten energiförsörjning
till överkomliga priser,
och detta bör i första hand inansieras av
marknaden”, framhålls i slutdokumentet
från toppmötet.
Men samtidigt som investeringsbehovet
är närmast astronomiskt ligger investeringsviljan
i energisektorn på historiskt
låga nivåer. Inte minst beror det på den
politiska risken. Kan man verkligen lita på
att EU:s politiker vet vad de gör?
”Om Europa blir en egen energimarknad
, eller något annat år är egentligen
inte det relevanta. Det viktiga är att
det sker en konkret integration”, Sami Tulonen,
energiexpert på konsultbyrån Aula
Europe.
Men ännu är elmarknaden i hälften
av EU:s medlemsländer reglerad. Alla
länder har olika former av stödsystem för
energikällor som de vill gynna. Och de beskattar
elen på varierande sätt.
I lera länder har de höga elpriserna
blivit ett reellt hot mot regeringarna. I
Tyskland och Storbritannien har växande
grupper inte råd att betala elräkningarna.
I Bulgarien ick regeringen avgå i vintras
efter uppror mot höga elpriser.
För att inte tala om industrin. Sedan
har industrins elpriser stigit med
Karl Vilhjálmsson
Sami Tulonen och Henri Satuli kom båda till Bryssel 1996. Sedan tre år driver de konsultbolaget Aula Europe. Båda har arbetat också i Europaparlamentet, Sami
en längre period även inom kärnkraftsindustrins FORATOM, Henri vid EK:s (Finlands Näringslivs) Brysselkontor.
procent i Europa medan de i USA sjunkit
med procent. Som effekt söker sig den
elintensiva industrin bort.
Och bakom allt detta inns en maktstruktur
med stora spänningar. EU-kommissionen
vill ha mer makt, de nationella
regeringarna vill inte ge bort sin.
Lobbyistens roll
Hur jobbar man som lobbyist i allt detta?
Faktum är att utan lobbyister skulle EUsystemet
stanna. EU-kommissionen har
ingen motpart, på det sätt som regeringarna
på nationell nivå har en opposition
att förhålla sig till eller ett parlament att
stå till svars inför, säger Sami Tulonen.
Kommissionen är därför beroende av
att lyssna till olika grupper, för att få in relevanta
synpunkter och anpassa politiken
till verkligheten.
I det lilla välorganiserade Finland kan
lobbying verka lite skumt. ”I Finland inns
en övertro på organisationer. I EU gäller
det att ta plats och delta i spelet på de villkor
som inns”, säger Sami Tulonen.
”I Bryssel uppskattar man lobbyister
som förstår den politiska miljön och processerna
och som känner människor i
olika kretsar. Men arbetet måste ske långsiktigt
och med ödmjukhet och tålamod.”
Det personliga förtroendet är avgörande,
det kan ta tio år att bygga och man kan
rasera det på tio minuter. Man ska inte tro
att det går att plocka lågt hängande frukter,
säger Sami Tulonen.
”Det är viktigt att förstå att det inte
handlar om envägskommunikation. Alla
lobbar alla. Allt hör holistiskt ihop. X säger:
’Gå också till Y!’ Kommissionen använder
lobbyister för att söka konsensus.”
”En bra lobbare är en content provider,
som berättar som det är, inte är ute för att
släcka bränder, som förstår helheten och
behovet av uppföljning och som är sakligt
konstruktiv. Och förstår att en del av EUbesluten
förbereds också i Helsingfors.”
Och kanske viktigast av allt: med gnäll
vinner man inga segrar! ”Man vinner alltid
på att berätta en positiv historia, undvika
att vara negativ.”
Energi inbjuder till politik
Energifrågorna har alltså en central ställning
i EU, men de är inte precis de lättaste.
Energiförsörjningen är strategiskt viktig
och inbjuder till att göra politik.
”Ett problem är förstås de olika geogra-
iska förutsättningarna. Behoven är olika
i norr och söder. I Finland har vi byggt energisnålt
i trettio år, i Sydeuropa har man
inte haft det behovet.”
Men kanske är den mentala delen den
som är svårast att hantera? Sami Tulonen
har undrat mycket över tyskarnas paradoxala
hållning i energifrågorna.
”Die Energiewende stämmer inte med
det tyska effektivitetstänkandet. Är stoppet
för kärnkraften och satsningen på sol
och vind ett sätt att bearbeta ett trauma
efter kriget? På andra sidan gränsen, i
Frankrike med kärnkraftreaktorer, är
kärnkraften en ickefråga.”
Kanske är hållningen ett arv av Hegels
idealism, funderar Sami Tulonen. ”Om
man riktigt tror på något, så blir det så!”
Men Finland ger också exempel på irrationellt
beteende: ”Torven är Finlands stora
misslyckande. Vi har inte lyckats sälja in
torven i EU, och orsaken ska helt sökas hos
oss själva”, säger Sami Tulonen.
SVENOLOF KARLSSON
Europeiska rådet vid möte i mars 2013.
EU:s behov av drivers
u Varför har EU under det senaste årtiondet
drivit energi- och klimattemat så hårt?
Sami Tulonen tar fasta på att politiska projekt
behöver drivers, något som gemensamt
kan motivera och driva samarbetsparterna till
de insatser och uppoffringar som behövs.
När EU-projektet kom i gång på femtitalet, då
under namnet Europeiska kol- och stålgemenskapen,
var det i första hand ett fredsprojekt.
Man skulle bygga en samarbetsstruktur för
att aldrig få krig igen. Detta var en driver i EUutbyggnaden
ännu in på nittiotalet.
Med Berlinmurens fall i slutet av 1989 dog
det kalla kriget. Lämpligt i tiden dök mobiltelefonin
(GSM) upp som en ny driver. Mobiltelefonin
var till sin natur gränsöverskridande men
hämmades av att telekomsektorn var nationell
och strikt reglerad.
De europeiska länderna avreglerade och pri-
Länder med reglerade slutkundspriser för el och/eller
gas markerade med rött. Länder utan reglering
av slutkundspriser eller med en planerad utfasning
av regleringar markerade med grönt. (Källa: Europeiska
kommissionen)
vatiserade telekomsektorn och gav mobiltelefonin
frihet, vilket konkret bidrog till att knyta
ihop Europa. Stora stödpengar pumpades sedan
in för att driva fram följande teknikgeneration,
3G, i tävlan med USA och Japan. I praktiken
stressade man på för mycket, en bubbla
skapades som 2001–2003 gav upphov till en
telekomkris.
En ny driver behövdes, och i det läget låg klimathotet
lämpligt till. Inför kommande globala
katastrofscenarier skulle man glömma mindre
futtiga problem, förstärka de europeiska
strukturerna ytterligare och minska beroendet
av (importerad) fossil energi. Kulmen på detta
nåddes synbarligen 2007, med en extra alarmistisk
IPCC-rapport och Al Gore som prisbelönad
skräckfi lmsproducent.
Men nu tonar EU alltså ner klimatfrågan. Vad
blir nästa driver?
OECD-länder i Europa
Så här har slutanvändarnas elpriser för industrin
exklusive skatter utvecklats sedan 2005. I OECD:s
europeiska länder har priset stigit med 37 procent, i
Japan med 17 procent (som följd av att kärnkraftverken
släcktes ner), medan priserna i USA har fallit
med 4 procent. (Källa: IEA)
18 – KATTERNÖ KATTERNÖ – 19
USA
Japan