Räddningstjänst vid olycka med radioaktiva ämnen (SRV) [pdf 1,7 MB]

Ett annat namn på atomkärna är nuklid. Ordet kommer
av det latinska ordet nucleus, som betyder kärna. Om en
atomkärna är radioaktiv kallas den radionuklid, vilket är
den korrekta benämningen på radioaktiva ämnen.
Beteckningar för grundämnen
Det finns olika sätt att beteckna grundämnen. Varje grundämne
har getts en beteckning som består av en eller två bokstäver.
Tecknet är en förkortning av ämnenas namn på latin.
Sådana förkortningar blir nödvändiga när man skriver långa
kemiska formler.
Exempel på några beteckningar för grundämnen:
Väte H (hydrogen) Kol C (carbon)
Kväve N (nitrogen) Helium He
Syre O (oxygen) Uran U
Vid beteckningarna kan dessutom ämnets masstal anges.
Masstalet är summan av antalet partiklar (protoner och neutroner)
i kärnan. Väte har en proton i kärnan, vilket kan skrivas
H-1. Det är också korrekt att skriva väte-1.
I beteckningen H-3, tritium, står H för väte och 3 för antalet
partiklar i kärnan. Tritium är alltså en isotop av väte med
1 proton (grundämnet väte har alltid en proton i sin kärna)
och 2 neutroner.
Ett annat exempel är uran, som är ett av de tyngsta grundämnena
i naturen. Uran har 92 protoner i sin kärna. Det finns
tre olika isotoper av uran i naturen. De innehåller 142, 143
och 146 neutroner. Masstalen för dessa isotoper blir då 234,
235 och 238. Vi skriver U-234, U-235 och U-238.
12 12
12
Om det finns ett överskott
eller underskott
av murbruk så håller
inte konstruktionen
ihop. Muren faller
sönder. Neutronerna
håller så att säga ihop
kärnan.