Räddningstjänst vid olycka med radioaktiva ämnen (SRV) [pdf 1,7 MB]

styrker detta, bl.a. genom olika djurförsök och erfarenheter
från fällandet av atombomber över Japan under andra
världskriget.
För lägre doser saknas statistiskt material. Effekterna är
ofta så små att de så att säga ”drunknar” bland effekter som
har andra orsaker än just strålning. Man antar därför att sambandet
mellan cancerrisk och dos följer en rät linje också vid
små doser. Men man är inte säker på detta. Det beror på svårigheterna
att statistiskt urskilja de differenser som uppträder.
Jämförelse Jämförelse Jämförelse av av av olika olika olika stråldoser
stråldoser
Sievert
40 Sv Lokal strålbehandling, t.ex. vid cancerbehandling.
6 Sv 100 % dödlighet vid helkroppsdos.
1 Sv Förmodat tröskelvärde för akut strålsjuka.
0 % dödlighet vid helkroppsdos.
500 mSv Dosgräns för händer och fötter.
100 mSv Bestrålning i nödläge (frivillig räddningsinsats).
50 mSv Maximal tillåten yrkesdos, helkroppsdos/år
(planerad verksamhet t.ex. räddningsinsats).
1 mSv Dosgräns (helkropp) för allmänheten per år, pga.
verksamhet där strålning förekommer.
3 mSv Radon i bostäder, genomsnitt per år.
1 mSv Normal bakgrundsstrålning på ett år.
900 µSv Dostillskott 1986 pga. Tjernobyl. Medelvärde för
Gävleområdet.
300 µSv Dostillskott 1986 pga. Tjernobyl. Medelvärde för
Sverige.
200 µSv Lungröntgen, en bild.
100 µSv Konstruktionsgräns för utsläpp från svenska
kärnkraftsverk (per år).
10 µSv Tandröntgen, en bild.
Gränsen för akut strålsjuka befinner sig vid 1 Sv. Denna gräns
kan emellertid variera för olika människor, beroende på ålder,
kön, hälsa m.m.
I fred får inte räddningstjänstens personal under normala
förhållanden utsätta sig för mer än 50 mSv per år vid räddningsarbete.
De får inte heller exponera sig för mer än 100 mSv
30 30
30