Räddningstjänst vid olycka med radioaktiva ämnen (SRV) [pdf 1,7 MB]

Ju mer strålning som träffar detektorn, desto fler pulser/sekund
skapas, och desto större utslag får man på instrumentet.
Instrumenten kan göras känsliga för olika strålslag och energier
i strålningen, beroende på detektorns utformning, höljets
material och tjocklek.
Strålningen joniserar atomerna i gasen. Gasen blir ledande
och varje sönderfall ger en strömimpuls som registreras och
visas som ett mätvärde på mätaren.
Detektorn är oftast känsligast i en speciell mätriktning.
Det är därför viktigt att man har klart för sig inom vilken
sektor som instrumentet ”tar in” strålningen.
Dosimeter kallas det instrument som mäter hur mycket
strålning en person har tagit emot. Det finns olika typer. En
kallas filmdosimeter och innehåller en fotografisk film, som
påverkas av joniserande strålning. När man framkallar filmen
kan man se hur mycket den har svärtats och utifrån detta
beräkna stråldosen. Filmdosimetrar används av personer
som arbetar med röntgenapparater och radioaktiva ämnen.
En annan typ av stråldosmätare kallas TL-detektor (termoluminiscens-detektor).
Den baserar sig på ämnen som
kan lagra energi från joniserande strålning. När detektorn
värms upp kan energin frigöras i form av ljus. Ljusstyrkan
mäts och på så sätt fastställs stråldosen. Denna typ av stråldosmätare
används av personal vid sjukhus och kärnkraftverk.
64 64
64
Exempel på film- och
TL-dosimetrar