Räddningstjänst vid olycka med radioaktiva ämnen (SRV) [pdf 1,7 MB]

Den lodräta axeln
visar antal cancerfall
på hundra. Den
vågräta axeln visar
stråldos i mSv.
effektiv dos sammanlagt under fem på varandra följande år.
Alla människor utsätts för ständig bestrålning från källor
i omgivningen. I strålningsmiljön ingår den naturliga strålningen,
som kommer dels från rymden och radioaktiva ämnen
i berggrunden, luften och vattnet, och dels från radioaktiva
ämnen i kroppen.
Kosmisk strålning har, som namnet visar, sitt ursprung i
yttre rymden och i solen. I denna strålning ingår en del tyngre
partiklar, t.ex. atomkärnor av kol, kväve, helium, syre och
protoner. Den kosmiska strålningen träffar jordens atmosfär
med hög energi. Där reagerar den med andra atomer och ger
upphov till sekundärpartiklar.
I berggrunden finns ofta uran, torium och dotterprodukterna
radium och radon. Ren kalksten ger lägre halter, urberg
och en del skiffrar ger högre halter. Detta gäller framför allt
alunskiffer och vissa graniter, som har höga halter av radioaktiva
ämnen.
Räddningsinsatser får bara utföras av frivilliga om
stråldosen på grund av arbetet beräknas överstiga årsgränsen
för effektiv dos, 50 mSv. Kvinnor i fertil ålder får
bara delta i räddningsarbete om de själva kan utesluta att
de är gravida. En räddningsinsats som kan medföra att den
effektiva dosen överstiger 100 mSv får bara utföras i
livräddande syfte, av personer som har god vetskap om
insatsens strålrisker.
Mer om dosgränser finns att läsa i Statens
Strålskyddsinstituts (SSI) föreskrift om dosgränser.
31
31