Räddningstjänst vid olycka med radioaktiva ämnen (SRV) [pdf 1,7 MB]

huden, men utgör en stor strålningsrisk om det alfastrålande
ämnet kommer in i kroppen. Kan betecknas med den
grekiska bokstaven ”alfa”α.
Alunskiffer: Lerskiffer med svart färg som, jämfört med
vanliga lerskiffrar, innehåller relativt höga halter av metaller,
t.ex. uran, vanadin och molybden.
Americium: Grundämnet americium (Am) förekommer
inte fritt i naturen. Det bildas i en kärnreaktors härd genom
neutronbestrålning av uranbränslet. Americium -241 är en
av de vanligaste industristrålkällorna. Den används också i
brandvarnare. Halveringstiden av 433 år och den sänder ut
alfastrålning.
Anrikning: Anrikning: Höjning av ett ämnes halt. I kärnkraftssammanhang
anrikas uran-235 från den naturliga halten
0,7 % till 2,5-4,9 %.
Atom: Den minsta del av ett grundämne som uppvisar de
för grundämnet karaktäristiska kemiska egenskaperna.
Innehåller protoner, neutroner och elektroner.
Atomnummer: Antalet protoner i atomkärnan.
Atomvikt: Viktat medelvärde av atomernas massor i ett
grundämne, uttryckt i atomära massenheten u.
Avklingning: Minskningen av ett radioaktivt ämnes aktivitet
med tiden. Jfr. halveringstid.
Avståndslagen: Avståndslagen, innebär att gamma- och
röntgenstrålningens intensitet avtar med kvadraten på
avståndet till strålkällan. För beta- och alfastrålning är
luftabsorptionen betydande och enbart avståndslagen
beskriver inte hur strålningen avtar.
Bakgrundsstrålningen: Strålning från omgivningen, t.ex.
den kosmiska strålningen och strålningen från berggrunden.
Bandvåg: Mätutrustning för att mäta den mängd material
som transporteras på ett transportband. En gammastrålkälla
och en detektor används som mätutrustning.
Betapartikel, betastrålning: Elektriskt laddad partikelsom
slungas ut från atomkärnan vid radioaktivt sönderfall.
79
79