Räddningstjänst vid olycka med radioaktiva ämnen (SRV) [pdf 1,7 MB]

Biologisk halveringstid
När man andas in kan det fastna radioaktiva partiklar i lungorna.
Sedan transporteras dessa ut i kroppen. En del av de
radioaktiva ämnen som finns i mat och dryck passerar rakt
igenom mag- och tarmkanalen, medan annat tas upp av
kroppen och förs ut till olika organ.
Den biologiska halveringstiden är den tid det tar för ett
radioaktivt ämne att utsöndras till hälften ur ett organ eller
en levande organism.
De radioaktiva ämnen vi får i oss följer alltså kroppens
ämnesomsättning och utsöndras ur kroppen, samtidigt som
de minskar genom radioaktivt sönderfall. Båda processerna
pågår samtidigt, dvs. man får en effektiv biologisk halveringstid.
Den biologiska halveringstiden kan inte uttryckas lika
exakt som den fysikaliska utan varierar med ålder, kön och
individuella olikheter.
Ett exempel:
Ett ettårigt barn får inte högre stråldos än en vuxen vid
intag av t.ex. cesium, trots att barnet väger mycket mindre.
Det beror bl.a. på att barnets utsöndring av cesiumet går
mycket snabbare än hos den vuxne.
Storheter och enheter
Aktivitet
Aktivitet
En storhet är en egenskap som man vill mäta eller uppskatta,
t.ex. i antal sönderfall/sekund. Enhet är det mått som man
mäter eller som man beräknar storheten i. Aktiviteten mäts
i becquerel (Bq).
Den strålning en radioaktiv källa utsänder beror på det
antal atomkärnor som sönderfaller per tidsenhet. Ju fler
atomkärnor, desto större är aktiviteten.
Aktivitet är antalet sönderfall per sekund hos en given
mängd av ett radioaktivt ämne. 1 Bq = 1 sönderfall/s.
Enheten curie (Ci) användes tidigare, enligt formeln
1 Ci = 37x109 sönderfall/s.
Enheten Bq är mycket liten, och ofta anger man därför
24 24
24