Klimatpolitik och Millenniemålen

inkluderas kan de utsläpp som vi i Sverige ger upphov till vara upp emot dubbelt så stora som
angivna 13 . (De faktiska utsläppen från importen behöver dock studeras vidare.)
4.4.3 Utsläpp i ”handlande sektorn”
När man enbart beskriver utsläppen från de svenska anläggningar som ingår i EU:s handelssystem
får man denna bild över utsläpp av växthusgaser:
• År 1990 uppgick utsläppen till 21,3 miljoner ton koldioxidekvivalenter.
• År 2005 uppgick dessa utsläpp till 23,7 miljoner ton, en ökning med 2,4 miljoner ton eller 11,3
procent jämfört med 1990.
• År 2020 förväntar myndigheterna att de faktiska utsläppen från denna sektor ska uppgå till 27,6
miljoner ton, en ökning med 6,3 miljoner ton eller 30 procent jämfört med 1990.
• År 2020 beräknar myndigheterna att tilldelningen av utsläppsrätter till svenska anläggningar
inom den handlande sektorn blir 6-10 miljoner ton lägre än deras förväntade utsläpp detta år.
Detta skulle innebära en tilldelning på 17,6-21,6 miljoner ton, vilket skulle motsvara mellan
+0,3 miljoner ton och -3,7 ton, jämfört med anläggningarnas faktiska utsläpp år 1990.
Även om man utgår från det högre intervallet i myndigheternas klimatstrategi – det vill säga att
tilldelningen blir 3,7 miljoner ton lägre än utsläppen 1990 – så kan man konstatera att
anläggningarna inom den handlande sektorn skulle spela en alltför begränsad roll i arbetet med att
reducera utsläppen av växthusgaser.
Myndigheterna gör bedömningen att en tilldelning motsvarande 17,6-21,6 år 2020 innebär en direkt
kostnad för företagen motsvarande 0,6-2,5 miljarder kronor per år, baserat på ett pris på
utsläppsrätter motsvarande 100-250 kronor/ton. Trots att det alltså är relativt billigt att reducera
utsläppen genom en sänkt tilldelning till den handlande sektorn så föreslår myndigheterna bara en
högsta reduktion motsvarande 3,7 miljoner ton, eller 17 procent, under 30-årsperioden 1990-2020.
• FN-förbundet anser att det är möjligt att reducera utsläppen i EU:s handelssystem ytterligare
genom en väsentligt lägre tilldelning till de svenska anläggningarna i systemet. Om
tilldelningen minskar med ytterligare 2,7 miljoner ton, till 14,9 miljoner ton, skulle de
svenska anläggningarna i handelssystemet bidra till utsläppsreduktioner motsvarande 30
procent av deras utsläpp år 1990. Kostnaden för företagen skulle motsvara 1,3-3,2 miljarder
kronor.
I ”utbyte” åt företagen kan Sverige verka för att dessa anläggningar ska få öka andelen
utsläppsreduktioner från CDM- och JI-projekt som får tillgodoräknas för att fullgöra sina åtagande,
vilket också skulle kunna minska företagens kostnader 14 .
13 Koldioxidutsläpp till följd av Sveriges import och konsumtion, Annika Carlsson Kanyama, KTH, maj 2007,
http://www.ima.kth.se/eng/respublic/CO2_utslaepp_import_konsumtion.pdf
14 Naturvårdsverket och Energimyndigheten utgår i sitt underlag från ett pris på utsläppsrätter på 100-250 kronor per ton
och ett pris på utsläppsreduktionsenheter från CDM- och JI-projekt på 150 kronor per ton
17