Hazeldonk Express - triptyk från västlig utkant - Läs en bok

På Joseph Conrads kritik av Belgiens exploatering
av Kongo. På lidande. Det man förorsakat, och det man
senare drabbades av.
Trafiken är tung, rullar mot helg, privatbilar och
nyttofordon. Den kvardröjande sommaren syns som
husvagnar och husbilar, de flesta med fjättrade cyklar
i aktern, somliga med båtar surrade på taken.
Jag avskyr husvagnar, har gjort det under hela
mitt vuxna liv, och en av orsakerna – kanske den tyngsta –
är att man inte får vistas i dem under färd.
Inte vila medan partnern kör, inte sitta och arbeta.
Dessutom finns det något egenartat över hela
husvagnskulturen, en sorts banalitet som jag inte
riktigt kan klä i ord. Och just den omständigheten att
man inte får vistas i dem gör dem till fantasilösa
snålhetsattribut, substitut för hotellrum, hyrda stugor
eller camparens hederliga tält. Medan husbilen,
om den är en riktig husbil och inte en trång Westfalia,
står för något helt annat.
Jag skulle gärna ha en mellanstor husbil, inte som
alternativ till hotell utan som en förlängning av äventyret,
bara dra till östra Turkiet och sitta där i min
kombinerade sov- och arbetsplats, äta-vila-älska-skriva,
50 51
kunna luta mig bekvämt och läsa med henne
vid ratten. Men hon delar inte min vurm, jag har valt bort
bilkörkort, och vi har inte sexhundratusen
att lägga upp, så fortsättningen ger sig själv. MC solo
och hotell, bil tillsammans och hotell; packning
att släpa.
Trafiken vräker, bilarna förmerar sig själva, tempot
är högt.
Under något av de år jag som barn bodde i Europa
(Schweiz, Frankrike, Italien) sade min mor alltid
förmanande när jag lekte utomhus att jag skulle passa mig
för belgiska bilar, att de körde som svin,
och – som igenkänning - att deras plåtar hade röda siffror
på vit botten. Och det var, nota bene, långt innan pedofilin
trätt ut i dagsljuset.
I efterhand, som själv körandes och efter att ha
skrivit en artikelserie om trafiklagstiftning i Europa
– ett beställningsjobb – insåg jag att hennes påpekande
inte var en etnocentrisk fördom.
Fram till 1968 förekom nämligen överhuvudtaget
inga körkortsprov i Belgien. Man gick bara in
till myndigheten och legitimerade sig, visade att man