Hazeldonk Express - triptyk från västlig utkant - Läs en bok

Tidigare resor i De låga länderna och dess grannar
har inte skett på mina villkor. Någon annan har kört;
en lokförare, en busschaufför, eller en hustru.
Människor har hela tiden varit i mitt sällskap: föräldrar,
släktingar, fruar, barn. Stått för, eller påverkat,
planering och genomförande. Nu är jag ensam,
bestämmer färderna utan hänsyn till andra. Det ger
en stor känsla av frihet, en tillåtelse att vara temporärt
asocial.
Missförstå mig inte! Jag trivs i sällskap, tycker om
att kommentera och utbyta åsikter, stanna till
och tära en måltid, ta in på hotell tillsammans, pokulera
över en drink. Men ibland behövs ensamheten,
det egna registrerandet, funderingarna kring
minnesbilder som plötsligt dyker upp. Insamling av
material till kommande texter. Därför står jag mol
allena i Hazeldonk. Ty resan ska bli just en text, rinnande
som vatten, en västlig roadmovie, en liten vägroman.
Platsen finns trots sin storlek och kommunikativa
betydenhet inte ens utsatt på de kartor jag har hemma,
varken i vägatlasarna över Europa eller i de stora luntor
som kräver sina egna skrivbord för att låta sig bläddras.
Den som vill hitta Hazeldonk behöver
en större skala, ett västeuropeiskt grönsaksblad.
10 11
Alternativet är att åka hit, passera eller stanna till. Det
är troligtvis inte värt besväret – om man inte befinner sig
på A 16/E 19 med andra ärenden och känner
ett plötsligt behov av en kort rast.
Som jag. Här och nu. I september 2006.
Jag har just tankat, betalt och rullat vidare hundra meter
till det område som är avsett för paus&vila.
Det står fyrtio-femtio bilar och minst lika många
långtradare på planen, litet längre bort håller ett halvdussin
turistbussar. Papperskorgarna är fulla, svämmar över,
sprider sitt innehåll av tomma chipspåsar-hopknölade
cigarrettpaket-urdruckna plastflaskor på marken
där vindpustar fångar cellofan och pappersmuggar,
skapar oönskade dekorationer på träd och buskar,
blandar sig med tömda tarmar och brunfläckiga
pappersnäsdukar. Det är trist, alldagligt och skräpigt;
gjort för människor på färd. En plats där man stannar
fem-tio minuter om man inte är yrkeschaufför
med respekt för föreskriven dygnsvila.
Det står ett stort lastfordon några meter ifrån mig.
Dragbilshytten är helt gardintäckt. Någon sover därinne.
Registreringsplåtarna är spanska. Åkarens namn