Hazeldonk Express - triptyk från västlig utkant - Läs en bok

flyttades till Nederländerna, i amerikansk-brittisk regi,
kommenterar jag inte.
Löv på grusgångarna, duvor, duvskit.
Farbror i keps och rock. Han tittar på mig, nickar
åt mig där jag står i mitt svarta läder under ett träd,
dussintals fimpar på marken, eftersatt gräsmatta.
Mannens blick. Bara vanlig vänlighet eller baktankar;
bakdelstankar?
– Vlaams ou français? frågar jag.
– Français.
– Jag letar efter ett hotell till rimlig kostnad,
pekar avvärjande mot det mångstjärniga.
Han skrattar, visar med handen och berättar. Orden
smattrar.
Jag ska tydligen ner i ett virrvarr av mindre gator.
Startar hojen, vinkar tacksamt åt farbror.
Han sätter två fingar mot kepsen.
66 67
Kullersten, hoppig färd, struntar i en enkelriktning,
tvärar en trottoar.
Hotellet bara ligger där på Lange Raamstraat, tre
våningar rödtegel, no pets allowed, heter Asiris.
Namnet får mig att associera till Asir, till Yemen, till
solgud och judendom. Men jag kan inte ens i min
livligaste fantasi se något samband.
Handel? Brugge var en gång norra Europas förnämsta
hamn. Kryddor från Arabien?
Jag parkerar vid trottoaren, tar av mig hjälmen
och går in i en uppsjö av dockor och eterneller;
bruna paneler, stillastående luft.
Det ligger något bekant över alla dessa tygdockor
med rutiga kjolar och rutiga förkläden à la Laura Ashley.
Hade inte min dotter något liknande i mitten
på sjuttiotalet, något litet gammaldags
som hette Holly Hobbie? En mjuk, oplastig Barbie.
Den storvuxna kvinnan i receptionen har givetvis
besläktad långkjol. Håret går i rött.
Det finns ett svunnet lantligt drag över henne.
Engelsk trädgårdstidskrift? Lärarinna i Wyoming på