DE FINLANDSSVENSKA REGIONERNAS KARAKTÄR - Kunnat.net

DE FINLANDSSVENSKA 

REGIONERNAS KARAKTÄR 

– DE TVÅ SENASTE DECENNIERNAS 

FÖRVALTNINGSREFORMER I HISTORISK BELYSNING 

Kenneth Nordberg & Erland Eklund

DE FINLANDSSVENSKA 

REGIONERNAS KARAKTÄR 

– DE TVÅ SENASTE DECENNIERNAS 

FÖRVALTNINGSREFORMER I HISTORISK BELYSNING 

Kenneth Nordberg & Erland Eklund 

Publikationer från projektet förvaltningslösningars språkliga konsekvenser (Språkon) 

Utvärderingsprogrammet arttu: undersökningar nr. 14

I projektet Språkon analyseras förvaltningsreformers språkliga konsekvenser. Det 

genomförs i samarbete mellan Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors 

universitet, och Statsvetenskapliga institutionen vid Åbo Akademi (Åbo & 

Vasa). Projektet finansieras av Svenska Kulturfonden. För närmare information: 

http://sockom.helsinki.fi/forum/sprakon/sprakon.html. 

Projektet medverkar även i forskningsprogrammet för utvärderingen av kommun- 

och servicestrukturreformen (Paras-Arttu) vid Finlands kommun förbund. För närmare 

information: http://www.kommunerna.net. 

ISBN 978-952-10-5220-0 

ISBN 978-952-10-5221-7 (PDF) 

Unigrafia 2011

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 

FörorD ..................................................................................................................... 5 

SUomeNrUotSAlAISteN AlUeIDeN 

lUoNNe – KAHDeN VIIme VUoSIKymmeNeN 

HAllINNoNUUDIStUKSet HIStorIAllISeSSA VAloSSA .............................. 6 

De FINlANDSSVeNSKA regIoNerNAS KArAKtär – De 

tVÅ SeNASte DeceNNIerNAS FörVAltNINgSreFormer I 

HIStorISK BelySNINg ..........................................................................................8 

1. INleDNINg: regIoNerNA I Det FINlANDSSVeNSKA ........................11 

2. DeN regIoNAlA FörVAltNINgSUtVecKlINgeN 

UNDer 1900-tAlet ......................................................................................17 

3. FöreStällNINgAr om De SVeNSKA regIoNerNA I FINlAND .......20 

Institutionaliseringsteori – regioner som sociala konstruktioner ................20 

Finlandssvenskarnas medvetenhet om de finlandssvenska strukturerna .... 23 

Administrationsområden och kartor genom historien ......................... 23 

regional media ......................................................................................26 

Föreningar .............................................................................................29 

Identifikation .........................................................................................30 

Konklusioner .................................................................................................. 35 

4. regIoNAlA möNSter I orgANISAtIoNSKUltUrer ......................... 36 

reformerna på 1990-talet och dagens reformer ........................................... 36 

Nyland .................................................................................................... 37 

Åboland ...................................................................................................41 

österbotten ............................................................................................44 

Hur ska de svenska regionala kulturerna utvecklas? ....................................46

5. De FINlANDSSVeNSKA regIoNerNA I FINlANDS 

moDerNISerINg – KoNSeKVeNSerNA AV 

grUNDläggANDe omFlyttNINgSProceSSer .................................. 47 

Det svenska Kustfinland under tidig industrialisering.................................. 47 

Den finlandssvenska emigrationen ...............................................................50 

Svenskt och finskt i tvåspråkiga familjer: paradigmskiftet 

beträffande språkregistrering och skolval ..................................................... 52 

6. AVSlUtNINg: FINlANDSSVeNSKA regIoNer I ett 

SAmtIDSHIStorISKt PerSPeKtIV ......................................................... 54 

lItterAtUrFörtecKNINg ................................................................................ 57 

BIlAgor ...................................................................................................................61

Förord 

Den här rapporten har utarbetats inom ramen för projektet SpråKon – Förvaltningslösningars 

språkliga konsekvenser; ett samarbetsprojekt mellan Svenska social- 

och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet, institutionen för offentlig 

förvaltning vid Åbo Akademi samt enheten för demografi och landsbygdsforskning 

vid Åbo Akademis socialvetenskapliga institution i Vasa. Avsikten med SpråKon – 

projektet har varit att utreda konsekvenserna av de senaste förvaltningsreformerna 

för de tvåspråkiga områdena och det svenska språket i Finland. 

Viktiga bakgrundsdata för den här rapporten samlades in av Pm Kenneth Nordberg 

år 2008 i samband med SpråKon –projektets kartläggning av språkliga kompetenser 

i regionala förvaltningsorgan i svensk- och tvåspråkiga regioner. Intervjuer 

med nyckelpersoner aktiva i samband med etableringen av landskapsförbunden år 

1995 bidrar till att fylla ut bilden av de politiska processer som föregick vågen av 

förvaltningsreformer under 1990-talet. en stor del av texten bygger emellertid på 

en analys av olika dokument och tidigare utförd forskning. 

Arbetsfördelningen mellan författarna har varit den att Kenneth Nordberg koncentrerat 

sig på kartläggning och analys av förvaltningsreformerna och deras konsekvenser 

under de senaste två decennierna, medan eklund fokuserat på demografiska, 

språkliga och sociala förändringar i ett längre historiskt perspektiv. Det betyder 

att Nordberg skrivit manuskriptet till kapitel 2,3 och 4 under det att eklund skrivit 

kapitel 5. Det inledande och avslutande kapitlet har skrivits gemensamt och det 

finns ett betydande gemensamt inslag i samtliga kapitel, då båda författare under 

arbetets gång i många omgångar resonerat sig fram till rimliga formuleringar om 

svårtolkade sociala och politiska processer. 

Avsikten med rapporten är framför allt att ge en historisk kontext till de senaste 

två decenniernas förvaltningsreformer. två slag av material eller redskap har varit 

viktiga i försöket att kontextualisera de senaste årens reformer och debatt. Det första 

har varit historiska kartor som illustrerar förvaltningsindelningar och gränser 

under flera sekel. Det andra redskapet har varit demografiska och historisk-sociologiska 

analyser i vilka finlandssvenska forskare under flera decennier reflekterat över 

den svenska befolkningsgruppens villkor i Finland. 

Vi vill framföra vårt tack till personer som gett oss möjlighet till långa samtal och 

intervjuer. 

Vasa den 4 maj 2011 Kenneth Nordberg Erland Eklund 

5

6 

De Finlandssvenska regionernas karaktär 

Suomenruotsalaisten alueiden luonne 

– kahden viime vuosikymmenen 

hallinnonuudistukset historiallisessa valossa 


raportissa analysoidaan julkishallintoa niillä kahdella maantieteellisellä alueella, 

jotka muodostavat niin sanottuna ruotsinkielisen Suomen. raportissa lähdetään 

siitä ajatuksesta, että ruotsinkielinen Suomi koostuu kolmesta historiallisesta 

hallintoalueesta – Pohjanmaasta, Uudestamaasta ja Varsinais-Suomesta/turunmaasta 

– jotka useiden vuosisatojen ajan ovat olleet osia kolmesta kaksikielisestä 

läänistä. Selvityksessä yritämme tunnistaa ja valottaa perinteitä, instituutioiden rakenteita 

ja organisaatioratkaisuja, jotka ovat olleet ja ovat kullekin alueelle luonteenomaisia. 

empiirisessä tutkimuksessa keskitytään hallinnonuudistusten sarjaan, 

joka kahden viimeisen vuosikymmenen kuluessa on hajottanut vanhat alueelliset 

hallintorakennelmat ja tehnyt hallinnosta epäselvää ja epävarmaa ruotsinkieliselle 

kansanosalle. raportin päätarkoitus on siis asettaa kahden viime vuosikymmenen 

hallinnonuudistukset historialliseen yhteyteen. 

toisessa luvussa kuvataan sitä, kuinka aluehallinto on historiallisesti ollut melkoisen 

vakaata ja kuinka ruotsinkielinen Suomi on pääasiassa ollut kolmen kaksikielisen 

lääninhallinnon alaisuudessa. Aluehallintoon tuli uusi elementti, kun 

kuntatasolla organisoidut seutukaavaliitot otettiin käyttöön 1960-luvun lopulla. 

Nämä seutukaavaliitot muodostivat myöhemmin pohjan uudenmallisille maakuntien 

liitoille, jotka saivat lainsäädännöllisen muotonsa kuntayhtyminä 1990-luvulla 

Suomen eU:hun liittymisen yhteydessä. Itä-Uudellamaalla ja Pohjanmaalla pystyttiin 

muodostamaan maankuntien liitot, joissa ruotsinkielinen vaikutus oli suurta, 

kun taas länsi-Uudellamaalla ja turunmaalla tehtiin suuria maakuntien liitoksia, 

joissa ruotsinkielisten etujen asema jäi heikoksi. Uudenmaan liitossa, johon liitettiin 

niin nopeasti kasvava pääkaupunkiseutu kuin länsi-Uusimaakin, jäi ruotsinkielinen 

vaikutus heikoksi.

Kolmannessa luvussa kehitetään alueitten institutionalisoinnin mallia, joka perustuu 

Anssi Paasin aikaisempiin töihin. mallia käytetään suomenruotsalaisten 

alueitten empiirisen analyysin viitekehyksenä seuraavassa luvussa. Aiemmin kerättyjen 

tietojen perusteella analysoidaan, miten nämä kolme aluetta eroavat toisistaan 

esimerkiksi joukkotiedotusvälineitten, yhdistyselämän ja identifioitumisen 

suhteen. tulosten mukaan kullakin kolmella alueella on monella tapaa melkoisen 

erilliset profiilit, mutta samalla myös kaikilla kolmella alueella ruotsinkielisen identifioituminen 

on suhteellisen voimakasta. 

Viidennessä luvussa kuvataan, miten valtakunnalliset prosessit – erityisesti muuttoliike 

– ovat Suomen modernisoinnin aikana vaikuttaneet kolmen alueen asemaan. 

laaja suomenkielinen muuttoliike Uudenmaan rannikkoseuduille muutti 

ruotsinkielisen väestön elinehtoja perin pohjin. Pohjanmaahan ja turunmaahan 

vaikutti sen sijaan voimakkaasti muuttoliike ruotsiin 1950- ja 1960-luvuilla. Paikkakuntien 

välisen muuton tasapainottuminen 1980-luvulta lähtien samoin kuin 

kaksikielisten perheitten voimakas suuntautuminen ruotsinkieliseksi rekisteröitymiseen 

ja ruotsinkieliseen koulutukseen on merkittävässä määrin parantanut ruotsinkielisen 

väestörakenteen näkymiä, jotka vuodesta 2008 lähtien ovatkin osoittaneet 

kasvua. 

7

8 


De finlandssvenska regionernas karaktär – de 

två senaste decenniernas förvaltningsreformer i 

historisk belysning 


I rapporten analyseras den offentliga förvaltningen i de tvåspråkiga regioner som 

bildar ”Svenskfinland”. rapporten utgår från ett perspektiv på Svenskfinland bestående 

av tre historiska regioner – österbotten, Nyland och egentliga Finland / 

Åboland – som under flera århundraden ingått i tre tvåspråkiga län. I redogörelsen 

försöker vi ringa in och belysa de traditioner, institutionsstrukturer och organisationslösningar 

som varit och är utmärkande för varje region. Den empiriska undersökningen 

fokuserar på den serie av förvaltningsreformer som under de två senaste 

årtiondena splittrat de gamla regionala förvaltningsstrukturerna och gjort förvaltningen 

otydlig och osäker för den svenska befolkningsdelen. rapportens övergripande 

syfte är alltså att sätta de två senaste decenniernas förvaltningsreformer in i 

ett historiskt sammanhang. 

I kapitel två beskrivs hur den regionala förvaltningen historiskt varit relativt stabil 

och hur det svenska i Finland i huvudsak ingått i tre tvåspråkiga länsförvaltningar. 

Nya element i den regionala förvaltningen introduceras med de kommunalt organiserade 

regionplaneförbunden i slutet på 1960-talet. Dessa regionplaneförbund kom 

att utgöra basen för den nya form av landskapsförbund som juridiskt gavs formen 

samkommuner i mitten på 1990-talet i samband med att Finland blev medlem i 

eU. östra Nyland och österbotten kunde forma landskapsförbund där det svenska 

inflytandet förblev starkt under det att västra Nyland och Åboland kom att sammanföras 

med stora landskapsförbund där de svenska intressenas ställning blev svag. I 

Nylands förbund, som omfattade både det snabbt växande huvudstadsområdet och 

Västnyland, kom det svenska inflytandet att bli svagt. 

I det tredje kapitlet utvecklas en modell för institutionalisering av regioner utgående 

från Anssi Paasis tidigare arbeten. modellen används som referensram för en 

empirisk analys av de finlandssvenska regionerna i det följande kapitlet. Utgående 

från tidigare insamlade data analyseras hur de tre regionerna skiljer sig åt beträffande 

t.ex. massmedia-användning, föreningsliv och identifikation. resultatet visade 

att de tre regionerna i flera avseenden uppvisar relativt distinkta profiler men 

att man samtidigt i alla tre regioner upplever sig ha en relativt stark svenskspråkig 

identifikation.

I kapitel fem beskrivs hur de tre regionernas position påverkats av centrala processer 

– särskilt migrationen - under Finlands modernisering. Den omfattande finska 

invandringen till Nylands kustområden ändrade där villkoren för den svenska 

befolkningen på ett genomgripande sätt. österbotten och Åboland drabbades däremot 

starkt av emigrationen till Sverige under 1950-och 1960-talet. Balansen i emigration 

och immigration från 1980-talet framåt, samt de tvåspråkiga familjernas 

starka orientering i riktning mot svensk registrering och utbildning har i avgörande 

grad förbättrat de demografiska utsikterna för den svenska befolkningen som sedan 

år 2008 uppvisar en växande trend. 

9

10 


TABELL- OCH FIGURFÖRTECKNING 

Figur 1. en specifik regions kultur är summan av de traditioner som 

dominerar inom regionens geografiska gränser. ......................................................14 

tabell 1. tidningstäckning i Nyland. Från ”Svenska medier i Finland” 

(moring 2002). .........................................................................................................26 

tabell 2. tidningstäckning i Åboland. Från ”Svenska medier i 

Finland” (moring 2002). .......................................................................................... 27 

tabell 3. tidningstäckning i Vasaregionen. Från ”Svenska medier i 

Finland” (moring 2002). .......................................................................................... 27 

tabell 4. tidningstäckning i Jakobstadsregionen. Från ”Svenska 

medier i Finland” (moring 2002). ...........................................................................28 

tabell 5. Andel (%) som känner stark samhörighet med olika 

geografiska områden 1996 och 2008 enligt språk (data från 

Kommunförbundets kommuninvånarundersökningar KUtU-96, 

KUtU-00, KUtU-04 (inom forskningsprogrammet KommunFinland 

2004, se Pekola-Sjöblom et al 2006) och KUtU-08 (inom 

forskningsprogrammet ArttU) (kunnat.net/arttu)). .............................................31 

tabell 6. Statistisk bearbetning baserad på data från projektet 

”Finlandssvenska kulturindikatorer”. ......................................................................32 


”Finlandssvenska kulturindikatorer”. ......................................................................32 


”Finlandssvenska kulturindikatorer”. ...................................................................... 33 

tabell 9. Från Barometern 2009..............................................................................34 

Figur 2. Svenskspråkig befolkning i Finland 1880 och 1950 

(Klövekorn 1960 s. 16) .............................................................................................. 47 

Figur 3. Antalet svenskregistrerade sjuåringar efter födelseår, 

motsvarande antal eleverpå klass 1 i svenska grundskolor samt antalet 

studenter från svenskspråkiga gymnasier.Förväntat antal elever och 

studenter 2010–2016/2028. .................................................................................... 53

1. INLEDNING: REGIONERNA I DET 

FINLANDSSVENSKA 

”Min inlärda kulturbakgrund och mitt engagemang är i första hand finlandssvenskt, 

i andra hand svenskt i Finland, i tredje hand finskt i Finland. 

För mig som antropolog, med studium av små kulturer, är finlandssvenskheten 

som livsmönster existent, värd att bevara och försvara. Mönstrets 

bärande drag är ju bruket av svenska språket med dess betydelse- och associationsmönster 

som första eller enda språk i vissa sammanhang” 

Bo lönnqvist i Hbl-kolumn 3.1.1993. 

”Vid sidan om den svenskhet Lönnqvist förfäktar finns det ett annat sätt 

att uppfatta svenskheten i Finland; detta sätt är dels vidare, dels något 

annorlunda än det Lönnqvist företräder. I politiska termer kunde man 

säga att Lönnqvist är nationalist, medan jag är patriot. Lönnqvist utgår 

från en språkbaserad svensknationell identitet och understryker då de uttryckligen 

svenskspråkiga och svensknationella institutionernas stora betydelse, 

medan jag utgår från Finland som helhet och betonar värdet av 

den svenskhet (och givetvis också finskhet) som existerar inom hela landet” 

matti Klinge i Hbl-kolumn 20.12.1992 

”Arbete, boende, rock och sex är väsentligheter som minoritetsdebatten 

borde bygga på” 

trygve Söderling i Studentbladet 6.11.1981 

ovanstående citat är med för att påminna om några tidigare debattvågor kring 

”det finlandssvenska”, ”det svenska i Finland” och ”finlandssvenska regioner”. 

Söderlings artikel publicerades under en tid av intensiv debatt kring det finlandssvenska 

i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet. erik Allardts och 

christian Starcks numera klassiska bok Språkgränser och samhällsstruktur – 

Finlandssvenskarna i ett jämförande perspektiv utkom år 1981, en statlig kommitté 

med särskilt uppdrag att undersöka den finlandssvenska emigrationen 

publicerade sitt betänkande 1980 (Kommittébetänkande 1980:24), Svenska folkpartiet 

publicerade inför sitt 75 års jubileum 1981 essäsamlingen Tankar i nutid . 

11

12 


År 1980 utkom de första i en lång serie av rapporter från det breda forskningsprojektet 

Språkgrupp och mobilitet som SlS nämnd för samhällsforskning under ledning 

av tom Sandlund organiserade under 1980-talet. Fjalar Finnäs (1986) analyserade 

i Den finlandssvenska befolkningsutvecklingen 1950–1980 hur Finlands svenska 

befolkning hade påverkats av emigration, intern omflyttning och tvåspråkiga äktenskap. 

Finnäs kunde, i motsats till vad som påstods i samtida debatt, påvisa hur 

emigrationen till Sverige hade varit ett mycket större demografiskt problem för den 

finlandssvenska befolkningen än vad urbanisering och tvåspråkiga äktenskap var. 

Det svenska i Finland i ett längre historiskt perspektiv analyserades ungefär samtidigt 

i de två av max engman och Henrik Stenius redigerade volymerna Svenskt 

i Finland (del 1, Studier i språk och nationalitet efter 1860; del 2, Demografiska 

och socialhistoriska studier) som kom ut 1983 respektive 1984. Kanske kan man 

se startskotten på den intensiva diskussionen kring det finlandssvenska – eller det 

svenska i Finland - i den s.k. hurrarrörelsen vars debattbok Hurrarna, en stridsskrift 

om finlandssvenskarnas nutid publicerades 1974 och där författarna kritiserade 

det som man uppfattade som en sydfinländsk uppgivelse och hukarmentalitet 

inför det finska Finland. Det finlandssvenska borde, enligt hurrarna, byggas på en 

svensk regional mobilisering där österbotten utgjorde ett självskrivet centrum. 

Fokus i föreliggande rapport ligger på en analys av de offentliga förvaltningsreformerna 

från början av 1990–talet till 2010 och hur dessa reformer påverkat de 

områden eller regioner som i det allmänna medvetandet bildar ”Svenskfinland”. en 

sådan analys är komplicerad av många skäl. Det första problemet ligger i att man å 

ena sidan kan uppfatta de svenska och tvåspråkiga delarna av Finland som eN region 

i förhållande till Finland i övrigt; att man å andra sidan kan uppfatta ”Svenskfinland” 

som en addition av tre (med Åland fyra) tvåspråkiga historiska regioner 

– Nyland, österbotten och Åboland. I tillägg till dessa två perspektiv kan man se 

matti Klinges uppfattning som en tredje variant. Klinges ”det svenska i Finland” är 

inte bundet vare sig till en eller tre regioner utan bildar ett generellt svenskt inslag 

i en tvåspråkig stat. 

De enskilda finlandssvenska regionernas karaktär och särdrag har behandlats 

sparsamt i vetenskaplig litteratur under senare år. eftersom den offentliga förvaltningen 

i snabb takt omformats i en rad reformer från 1990-talet, och då dessa med 

stor sannolikt kommer att fortsätta under det nya århundradet, finns det goda skäl 

undersöka hur föreställningen om finlandssvenska regioner passar in i de nationella 

reformer av regionala indelningar som genomförts och planeras.

Begreppet ”region” är i sig mångbottnat och komplicerat och kan ha många betydelser, 

exempelvis funktionella regioner såsom pendelområden, administrativa områden 

eller regioner som av geografiska eller andra orsaker är homogena. Vi använder 

begreppet region i dess allmänna betydelse: ett geografiskt avgränsat område 

som i vårt fall utmärker sig genom att det bebos av en svensktalande befolkning. 

Begrepp som kultur, identitet eller identifikation är också de svävande och svåra 

att definiera. man kan säga att en uppsättning levnadssätt eller traditioner ger upphov 

till en geografiskt bunden kultur som i sin tur ger identifikationsmöjligheter till 

den bestämda platsen. traditioner kan beskrivas som en mängd kulturelement med 

varierande geografisk utsträckning och betydelse för individer. I det här perspektivet 

samlar en regional kultur de traditioner som återfinns i regionen och anger dem 

som utmärkande särdrag för regionen. regional identitet, i sin tur, skapas genom 

att element i den regionala kulturen lyfts fram som utmärkande för regionen (t.ex. 

genom offentlig diskussion och historieskrivning) och ger människorna möjlighet 

till identifikation med sin omgivning. en regional identitet kan sägas existera i alla 

finlandssvenska regioner, men den är svårgripbar och består av motstridiga och konkurrerande 

element. Ulrika Wolf-Knuts har beskrivit regional kultur som en samling 

av traditioner som berättar om hur världen skall fungera (Wolf-Knjuts1995). 

Den här rapporten fokuserar inte på traditioner i betydelsen levnadsvanor eller 

trosuppfattningar, utan fokuserar på samhällsstruktur, institutions- och organisationslösningar 

och förvaltningstraditioner. traditioners geografiska utsträckning 

kan variera; vissa organisationer är landsomfattande (ex. statliga myndigheter), 

vissa gäller Svenskfinland som helhet (ex. Svenska Finlands Folkting) och andra 

har lokal anknytning (ex. lokala kulturorganisationer). trots att alla finlandssvenska 

regioner genomgått likartade moderniseringsprocesser finns det också särskilda 

regionala drag t.ex. beroende på ekonomisk-historiska och sociala omständigheter. 

Varje regions speciella karaktär (eller kultur) kan beskrivas med hjälp av de organisationstraditioner 

som ryms inom regionens gränser. resonemanget kan sammanfattas 

med hjälp av nedanstående figur. 

13

14 


Figur 1. En specifik regions kultur är summan av de traditioner som dominerar inom regionens 

geografiska gränser.

Uppfattningen om ett Svenskfinland 

bestående av tre regioner hade stöd i 

den traditionella länsförvaltningen: 

det svenska i Finland fanns huvudsakligen 

i de tre tvåspråkiga länen – Nylands, 

egentliga Finlands och Vasa län 

– samt landskapet Åland. Den övervägande 

majoriteten av alla svensktalande 

bodde inom dessa län, men inom länen 

i specifika områden vars karaktär varierade 

i väster, sydväst och syd. efter 

förvaltningsreformerna under 1990-talet 

framstår föreställningen ”de tre 

finlandssvenska regionerna” som konstruktioner 

dels byggda på historiska 

provinser, dels på den aktuella finlandssvenska 

bosättningen. 

Åboland i den här meningen omfattar 

kommunerna Väståboland, Kimitoön 

och staden Åbo. Nyland motsvaras 

idag av landskapet Nyland (fram till 

2010 av landskapen Nyland och östra 

Nyland). Nyland delas ofta in i områdena 

Västnyland, huvudstadsområdet 

(eller mellannyland) och östra Nyland. 

Svenska Österbotten motsvaras nästan, men inte helt, av det nuvarande landskapet 

österbotten. Skillnaden är att det tvåspråkiga Karleby, som nu hör till landskapet 

mellersta österbottens, historiskt räknas till det svenska österbotten medan 

de finskspråkiga kommunerna lillkyro, Storkyro och laihela, som nu ingår i landskapet 

österbotten, historiskt inte hört till ”Svenskösterbotten”. 

Vi försöker nedan kort beskriva dessa tre regioner – väl medvetna om risken med 

det här slaget av förenklingar. trots att Finland förvaltningsmässigt i huvudsak består 

två nivåer, av kommuner och statliga myndigheter, vill vi påstå att det fortfarande 

är meningsfullt att uppfatta Svenskfinland i termer av dessa tre nämnda historiska 

regioner. Vi försöker i alla händelser beskriva utvecklingen av samhälls- och 

förvaltningsstrukturen i varje region för att få en bakgrund för analys av de förvaltningsreformer 

som genomförts och ”drabbat” de tre regionerna under de två senaste 

decennierna. med redogörelsen försöker vi ringa in och belysa de traditioner, institutionsstrukturer 

och organisationslösningar som är utmärkande för varje region. 

15

16 


tanken är att kunna sätta de två senaste decenniernas förvaltningsreformer i ett 

historiskt sammanhang. Historieskrivningen är ytterst väsentlig i en dylik beskrivning, 

då förändringar och innovationer alltid sker i ett samband byggt på det förflutna. 

Samtidigt är vi väl medvetna om att beskrivningen till vissa delar är essäistisk 

till sin karaktär. rapporten börjar med en skildring av förvaltningsutvecklingen i 

Finland under 1900-talet. I kapitel tre görs en analys av föreställningar om de tre 

regionerna. Därefter beskrivs reformeringsvågen på 1990-talet, där främst bildandet 

av nya landskapsförbund och länsreformen står i fokus, för att sedan reflektera 

över den senaste vågen av förvaltningsreformer och finlandssvenskhetens situation 

i regionerna idag. I kapitel 5 gör vi ett nedslag utgående från ett längre tidsperspektiv 

och beskriver hur regionerna påverkats av sin position i landets moderniseringsprocess. 

I det perspektivet är det två omständigheter som lyfts fram: den väldiga 

finskspråkiga inflyttningen till Nyland och den betydande emigrationen till Sverige 

som starkt påverkade villkoren i österbotten och sydvästra Finland. I det här perspektivet 

är det självklart att villkoren för det svenska i Nyland och i österbotten 

idag framstår som mycket olika.

2. DEN REGIONALA 

FÖRVALTNINGSUTVECKLINGEN UNDER 

1900-TALET 

Då Finland blev en självständig stat uppkom möjligheten att välja mellan en landshövdingsinstitution 

och en nedifrån kontrollerad landskapsförvaltning. På finlandssvenskt 

håll arbetades det hårt för att få till stånd ett ”landskapsförbundet 

Svenskfinland” på fastlandet efter att Ålands självstyrelse säkrats. rådande nationella 

konsolideringssträvanden stoppade idén och man fick istället till stånd en 

språklagstiftning. Finlandssvenska politiska strävanden inriktades i det här läget 

på att skapa en ”kulturautonomi”, vilket bland annat gav upphov till det svenska 

biskopsstiftet, skolstyrelsens svenska avdelning och Åbo Akademi (Westerlund 

1989, s. 172–174, 347). en utvidgad landskapssjälvstyrelse för hela landet har under 

1900-talet förordats av en rad kommittéer (bl. a. 1919–1923, 1930, 1957–1963, 

1964–1970) dock utan att någonsin förverkligas (Westerlund 1989 s. 87). I österbotten 

föreslogs bildandet av ett Korsholms län under 1940-talet, vilket skulle ha 

omfattat hela den svenskspråkiga kustremsan från Karleby i norr till Kristinestad i 

söder, och således även inkludera de tvåspråkiga städerna. 

Nämnda nationella konsolideringssträvanden utgjorde huvudargumentet för 

att lyfta fram länsstyrelserna som allmänna regionala förvaltningsmyndigheter. 

Senare framhölls splittringen i statens distriktsförvaltning som ännu en orsak att 

stärka länsstyrelsernas samordnande roll. länsstyrelsernas utvecklingsansvar har 

sina rötter redan i den svenska tiden, vilket således ytterligare har betonats under 

1900-talet. Den regionala nivån i Finland har genom historien följaktligen till stor 

del motsvarats av statens förvaltningsorgan; låt vara att nio tiondelar av de statliga 

tjänstemännen varit ortligt stationerade (Westerlund 1989, s 310). Den statliga 

styrningen och tanken på statlig enhetlighet har ändå varit fundamental. Detta har 

naturligtvis också präglat de finlandssvenska regionerna. 

Den finländska grundlagen fastställer kommunernas starka position på lokal 

nivå. Det kan därför ses som en naturlig utveckling att den regionala nivån bygger 

på kommunala samarbetsorgan. De första kommunförbunden började verka 

på 1930-talet. På 1950-talet utökades självstyrelsen på så sätt att det lagstadgades 

om obligatoriska kommunförbund för hälsovården (tiihonen 1984). Utgående från 

tanken om svensk kulturautonomi samlades svenska kulturfrågor så småningom 

även i frivilliga landskapsförbund. Svenska österbottens landskapsförbund, Nylands 

Svenska landskapsförbund och Åbolands kulturråd verkade som befrämjare 

och lobbyorganisationer för den svenska kulturen i respektive landskap (mer om 

dessa organisationer längre fram). 

17

18 


Det frivilliga regionplaneringsarbetet startade i vissa regioner redan på 1940-talet. 

Helsingforsregionens regionplaneförbund grundades 1946. De övriga finlandssvenska 

områdena följde efter på 1950-talet. Det frivilliga planeringsarbetet förpliktade 

dock inte till någonting. I och med byggnadslagen från 1958 (370/1958) 

blev regionplanerna bindande. År 1968 lagstadgades det att alla kommuner måste 

bilda regionplaneförbund (493/1968). regionplaneförbundens uppgiftsområden 

utökades stegvis under de kommande årtiondena. År 1975 stiftades en regionalpolitisk 

ramlag, som blev startskottet för en mera systematisk regionalpolitik i Finland 

(756/1975). Den offentliga sektorn gavs ansvar för en balanserad regional utveckling 

i hela landet. Ansvaret förlades till länsstyrelserna som ålades uppgöra s.k. länsplaner. 

Statsrådet bestämde riksomfattande målsättningar medan länsstyrelserna 

skulle utreda utvecklingsbehoven i respektive län och slå fast regionalpolitiska mål. 

År 1981 kom ett nytt lagpaket, där det sades att länsstyrelserna skulle uppgöra länsplanerna 

i samråd med regionplaneförbunden (Isaksson 1985, s. 10–14). 

I början av 1990-talet diskuterades återigen en landskapssjälvstyrelse, där ett 

förslag om ett direktvalt landskapsförbund med beskattningsrätt framlades. resultatet 

av debatten blev en ny lag om regional utveckling (1135/1993). lagen överförde 

ansvaret för regional utveckling till samkommunerna (tidigare benämnda 

kommunförbund); dock utan att dessa gavs beskattningsrätt. Förbund på landskapsnivå, 

senare benämnda landskapsförbund, konstruerades runtom i landet för 

att motsvara målen i den nya lagen. I praktiken kan man säga att de tidigare regionplaneförbunden 

stod som grund för de nya landskapsförbunden. De frivilliga landskapsförbunden 

för kultur och utbildning fortlever ännu idag i Svenskfinland under 

nya former (Sydkustens landskapsförbund och Svenska österbottens Förbund för 

Utbildning och Kultur). medlemsskapet i den europeiska Unionen med tillhörande 

strukturfonder kom att ge landskapsförbunden ytterligare tyngd, då dessa fonder 

uttryckligen måste ha en lokalt förankrad institution som mottagande enhet. I januari 

2010 trädde en ny regionutvecklingslag i kraft som ytterligare förtydligade 

landskapsförbundens ansvar för den regionala utvecklingsplaneringen. 

en lokalt förankrad regional förvaltning i form av landskapsförbund har således 

växt fram stegvis. Det första steget togs då kommunförbund tilläts. Kommuner får 

nu fritt upprätta samkommuner som samarbetslösningar. Den samkommun som 

trätt fram som den viktigaste regionala aktören är dock landskapsförbunden.

länsstyrelserna behöll sin position som samordnande regional enhet ända fram 

till 1990-talet. Stegvis förflyttades ansvarsområden från länsstyrelserna till nya regionala 

enheter, framförallt till landskapsförbunden och de reformerade statliga 

distriktsorganen där arbets- och näringslivscentralerna (te-centralerna) och miljöcentralerna 

blev viktiga aktörer vid sidan av och i samarbete med landskapsförbunden. 

Den europeiska Unionen betonade vikten av att minska nationalstatens 

inflytande på regional nivå och förbättra möjligheterna till lokalt förankrad utvecklingsplanering 

och regional konkurrens. ”regionernas europa” blev ett giltigt begrepp 

även i Finland (se t.ex. Keating 1998). Den s.k. AlKU-reformen (se nedan) 

har under de senaste åren ytterligare stärkt landskapsförbundens position. 

De finlandssvenska regionerna har växt fram och formats under en tid då idén om 

enhetsstaten varit grundläggande. Den regionala förvaltningsstrukturen har därför 

i mindre grad byggt på regionerna särdrag. Att de tvåspråkiga städerna Åbo och 

Vasa agerat som länshuvudstäder har naturligtvis garanterat tillgång till svensk personal, 

samtidigt som Helsingfors status som huvudstad och länshuvudstad lett till 

en massiv finskspråkig inflyttning till ett historiskt sett svenskt landskap. I och med 

1990-talets reformer har den lokalt eller kommunalt förankrade regionplaneringen 

fått fotfäste i Finland. Varje region uppmanas utveckla sina speciella styrkor och 

särdrag. regional konkurrens ger incitament att tydliggöra och utveckla en regional 

profil. Den här utvecklingen är i enlighet med eU:s lissabonavtal, som förordar 

ökad regional konkurrens. 

19

20 


3. FÖRESTÄLLNINGAR Om DE SVENSKA 

REGIONERNA I FINLAND 

Institutionaliseringsteori – regioner som sociala konstruktioner 

Institutionalisering av regioner är ett begrepp som i Finland särskilt utvecklats av 

Anssi Paasi (bl.a. 1986, 1996). Paasis ambition har varit att utveckla en modell med 

vars hjälp man kan beskriva regioners evolution och fastställa deras institutionella 

utvecklingsnivå. I det första skedet av institutionalisering handlar det om sociala 

konstruktioner och sinnebilder, inte fasta institutioner. Paasi försöker beskriva processen 

då specifika territoriella enheter växer fram och blir etablerade i ifrågavarande 

regionsystem och som en del av samhällets självförståelse. tanken är att en 

etablerad region oftast har sitt ursprung långt tillbaka i tiden och på så sätt under en 

lång tid växt fram som en realitet i invånarnas medvetande. Abstrakta begrepp som 

kultur och identitet är svåra att använda och koppla till verkligheten på ett klart och 

entydigt sätt. Institutionaliseringsteorin ger ett gott underlag för en diskussion kring 

sinnebilden av det som idag kallas Svenskfinland; Nyland, Åboland och österbotten. 

Paasi använder regionbegreppet som en beskrivning av områden, territoriellt 

bundna och obundna, där komplexa synteser av flera olika faktorer, modeller, 

handlingsmönster och maktstrukturer sammanbinds av processer på olika ”spatial 

scales” eller rumsliga nivåer. De processer som samlas inom definierade gränser 

arbetar på olika geografiska och historiska skalor, varför en regions identitet bildas 

genom överlappning av dessa processer och ges sina gränser av symboler som åtskiljer 

den från andra regioner (enligt principen ”vi” och ”andra”). en stark historisk 

regional kultur ger goda förutsättningar för att kulturen skall bestå och utvecklas. 

Skall den regionala kulturen fortleva krävs dock att den kopplas till nutiden och 

är synlig i folks vardag. För att relatera det här resonemanget till nuläget kan man 

exempelvis se eU:s fokusering på regioner som utvecklingsenheter som en möjlighet 

för dessa att satsa på regionens styrkor och därmed utveckla, eller till och 

med fabricera, sina regionala särdrag. Utmärkande för Paasis syn är att regionen 

aldrig uppfattas som statisk, utan är en företeelse i ständig förändring med en historia 

och en icke skriven framtid. regioner uppstår inte ur ett vakuum utan konstrueras 

alltid i ett redan givet sammanhang. regioner är sociala konstruktioner 

och kan bygga på historiska strukturer och seder, eller utgöras av förvaltningsområden 

skapade på funktionella grunder. regioner kan vara territoriella, dvs. omgärdas 

av regionala gränser inom vilka en beslutande-enhet utövar sin makt, eller 

vara kulturellt eller idémässigt betingade, existerande obundna av territorium.

egionens institutionella utvecklingsnivå bestäms av dessa faktorer och kan placeras 

in på Paasis institutionaliseringsskala. I vardagslivet är regionala gränser 

knappt synliga. en region etableras istället genom utformningen av symboler. 

Namngivningen av regionen är den viktigaste symbolskaparen för att etablera en 

samlingsplats för fler symboler. 

För att befolkningen skall acceptera regionala avgränsningar och ta till sig regionala 

identifikationer krävs det att regionen på något sätt är synlig i vardagslivet. 

Identifikationen kan vara kulturell-historisk, eller politisk-ekonomisk. Den senare 

är en funktionell tolkning av regionen, exempelvis industriella regioner, administrativa 

områden eller pendlingsområden. regional identifikation är dock bara en av 

många identifikationer en individ bär på, och oftast sker den första identifikationen 

med sociala nätverk som korsar de regionala gränserna. ett annat förbehåll man 

måste komma ihåg då regionala kulturer diskuteras är att en kollektiv identitet inte 

existerar som ett väsen som kan upptäckas. Kollektiva identiteter skapas i identitetsdiskurser, 

exempelvis av politiker och regionala organisationer. Paasi har undersökt 

identitetsdiskursen i landskapsförbundens landskapsplaner (Paasi 2009) 

och konstaterar att regionerna där presenterar sig själva utgående från en regional 

identitet och regionen som en aktör bland andra regioner. tanken är att politiken 

sköts genom en ”sammansmältning av social praxis så att institutionella behov och 

policys effektiv återkopplas till medborgarnas vilja och behov” (Paasi 2009). Paasi 

påpekar dock att landskapsplanerna inte bygger direkt på intervjuer med medborgare, 

utan på normativa antaganden om en kollektiv identitet och vilja. På så sätt är 

landskapsplanerna goda exempel på identitetsdiskurser. Paasi menar ytterligare att 

regional media spelar en viktig roll i skapandet av distinktioner mellan regioner. 

Den offentliga identitetsdiskursen ger en idémässig konstruktion av fysiska såväl 

som sociala gränser. Den här medvetenheten kallar Paasi för ”sociospatial consciousness” 

eller socialrumsligt medvetande och den kan beskrivas som samhällets 

kollektiva medvetande eller ”minne”. medvetenheten är inte summan av folkets 

medvetande, utan summan av det som finns ”ovanför” eller ”bakom”, dvs. i historien, 

samhällstrukturer och den offentliga diskursen. I praktiken blir detta synligt 

genom institutionella rutiner, som exempelvis utbildning, kultur, politik, ekonomi, 

administration, kommunikation etc. Den rumsliga medvetenheten reproducerar 

sig själv på detta sätt. människor är alltid medvetna om den kulturella kontext de 

verkar i. ett närliggande begrepp är ”rumsbild” (raumbild), introducerat av den 

tyske sociologen Detlev Ipsen (Ipsen 1997). rumsbilden byggs upp av regionala karaktärsdrag 

och ”speciella platser” som landskap, historiska platser och arkitektur. 

Karaktärsdragen samlas till en regional sammanhållen enhet. Paasi går därefter ett 

steg vidare genom att introducera begreppet ”structures of expectation”, förväntningsstrukturer, 

som en operationalisering av det kollektiva medvetandet om regionen. 

21

22 


regionens institutionalisering grundar sig på de förväntningar på en regional enhetlighet 

som den regionala identitetsdiskursen ger upphov till. 

motivet till att applicera Paasis institutionaliseringsteori på Svenskfinland är att 

få ett underlag för att diskutera en regional medvetenhet och samhörighetskänsla i 

de tre svensk- och tvåspråkiga regioner som undersöks. Begreppet finlandssvensk 

regional kultur är svårdefinierbart och syftar inte på en enhetlig entitet. Det är här 

viktigt att ta skillnaden mellan finlandssvensk stad och landsbygd i beaktande då 

man diskuterar de finlandssvenska regionernas kultur/identitet. Institutionaliseringsteorin 

ger dock utrymme för variationer mellan de finlandssvenska regionerna, 

exempelvis det uppsplittrade finlandssvenska samhället i Nyland, skärgårdssvenskan 

i Åboland och det tvåspråkiga österbotten. Institutionaliseringsteorin 

visar också att en region kan existera utan givet territorium, som en idémässig konstruktion. 

I ansträngningarna att upprätthålla en finlandssvenskhet för framtiden 

kan det här resonemanget vara både uppmuntrande och vägledande. 

Paasi använder sig av en rad olika indikatorer för att undersöka nivån på regional 

självförståelse. Dels sådana indikatorer som visar regionens historiska betydelse, 

dels indikatorer som ger prov på strukturernas synlighet idag och dels indikatorer 

som direkt ser till medborgarnas uppfattning om regionen. I det följande skall vi 

studera de finlandssvenska regionerna utgående från följande faktorer: 

- kartografiskt material ger en historisk grund för de nuvarande 

regionerna. Hur har de regionala territorierna avgränsats och sett 

ut genom historien? 

- administrationslösningar genom historien berättar om hur regionerna 

uppfattats och hur de kan uppfattas idag. Namn på regionala 

organisationer och institutioner visar hur de uppfattats under 

olika tider 

- föreningsliv 

- regional media 

- enkät om tillhörighet till invånarna

Finlandssvenskarnas medvetenhet om de finlandssvenska 

strukturerna 

enligt Anssi Paasis institutionaliseringsteori ger en högre grad av regional institutionalisering 

även en högre grad av förväntningsstrukturer, dvs. folk förväntar sig 

att förvaltningen och förvaltningsområdet är uppbyggt enligt sinnebilden av regionen. 

Då Svenskfinland studeras skulle de svenskspråkigas förväntningar då yttra 

sig genom en förväntan på exempelvis ”svenska rum” eller service på svenska. låt 

oss kalla det finlandssvensk förväntan. Här är studien av Svenskfinland som tre enskilda 

regioner ytterligt motiverad – graden av finlandssvensk förväntan kan antas 

variera mellan regionerna i betydande grad. Den här redogörelsen skall ses som en 

undersökning av hur de tre regioner vi pekat ut som finlandssvenska varit synliga 

genom historien. 

Administrationsområden och kartor genom historien 

en regions historiska anknytning speglas väl i historiska kartor över administrationsområden 

och landskap genom tiderna. Benämningen landskap är belagd år 

1526 för landsdelar i det svenska riket (Westerlund 1989, s. 87). Finland har haft nio 

historiska landskap (se Bilaga 1). Av dessa motsvaras Nyland och egentliga Finland 

ungefärligen av de områden som landskapsförbunden administrerar idag. österbottens 

landskap omfattade historiskt ett betydligt större område än vad dagens 

landskap gör, men det styrdes liksom idag från staden Vasa. län infördes som regionala 

förvaltningsenheter på 1630-talet. Från den tiden hade inte landskap använts 

som beteckning på förvaltningsområden förrän förbunden på landskapsnivå eller 

landskapsförbunden bildades 1995 (Westerlund 1989, s. 87). Åbo och Björneborgs 

län har närapå omfattat samma område ända sedan grundandet år 1634. Vasa län 

bildades 1775 efter det att Uleåborgs län avskiljts. tidigare benämndes hela området 

österbottens län (se Bilaga 2 och 3). Nylands län har omfattat samma område efter 

1831, då tavastehus län lösgjordes. Kartan från år 1831 (Bilaga 4) motsvarar i stort 

sett hur de finlandssvenska områdena administrerades på regional nivå ända fram 

till länsreformen på 1990-talet (se Bilaga 8 för länens förvaltningsområden fram till 

år 1997). 

23

24 


Av ovanstående resonemang kan vi dra slutsatsen att de tre finlandssvenska regionerna 

under en mycket lång tid administrerats inom respektive områden, från 

de tre tvåspråkiga städerna Helsingfors, Vasa och Åbo. Nyland som benämning på 

landskapet vid Finska vikens norra kust; det tvåspråkiga området från Pyttis i öster 

till Hangö i väster med Helsingfors som centralort har existerat under hela denna tid. 

österbotten användes inte som benämning på ett förvaltningsområde under en lång 

tid, utan gick istället under länshuvudstadens namn. Det här beror på att det historiska 

landskapet österbotten motsvarade ett betydligt större område. Att namnge 

kustremsan i det tidigare Vasa län till österbottens Förbund, vilket man gjorde på 

1990-talet, har därför av förståeliga skäl skapat en viss förvirring, speciellt med tanke 

på att de tre omgivande landskapen givits namnen Södra, mellersta och Norra 

österbotten. ändå är den svenska benämningen österbotten en stark markör för 

det finlandssvenska i den här delen av landet. Åboland har inte existerat som ett administrativt 

område, förrän det nyligen kommit att beteckna en ekonomisk region 

inom egentliga Finlands Förbund. Benämningen Åboland fungerar, liksom österbotten, 

som ett viktigt kännetecken på det finlandssvenska i regionen. 

tanken på Svenskfinland som en tydligt avgränsad enhet kom till under de sista 

decennierna av 1800-talet, som en reaktion på den finländska nationstanken och 

den nationalism som vaknade på finskt håll. Bo lönnqvist (1984, s.267–279) har 

visat hur man under den här tiden började använda begreppet språkgräns för att 

understryka att den svensktalande befolkningen i Finland var förankrad i en spatialt 

avskiljbar del av Finland. Avgörande för den finlandssvenska samlingen blev 

representationsreformen år 1906, vilken införde en enkammarlantdag och bröt 

den svenska dominansen i den ståndslantdag som föregick enkammarlantdagen. 

Svenska Folkpartiet grundades och kom att samla majoriteten av finlandssvenskarna 

inom breda sociala skikt. Sinnebilden av ett Svenskfinland bestående av Nyland, 

Åboland, österbotten och Åland är således lite över hundra år gammal. 

Bilaga 5 visar en karta över de regionplaneförbund som blev obligatoriska kommunförbund 

år 1958. Den här kartan ger grunden för den landskapsindelning som 

dagens landskapsförbund representerar. regionplaneförbunden kan ses som det 

första steget i splittringen av det historiska landskapet Nyland. även i Vasa regionplaneförbund 

fanns grogrund för en delning av det gamla länet. I kapitel 4 redogör 

vi närmare för regionplaneförbundens betydelse vid konstruktionen av dagens 

landskapsförbund. 

1990-talets reformer omformade dramatiskt de historiskt förankrade regionala 

institutionerna. Nya landskap bildades genom grundandet av Förbund på landskapsnivå 

år 1995 (se Bilaga 6). landskapet österbotten bildades av kommunerna 

i kustremsan av Vasa län. Det tvåspråkiga Karleby skiljdes från det övriga svenska 

österbotten då mellersta österbottens Förbund bildades. I sydväst särskiljdes

egentliga Finland från Satakunda. östra delen av Nyland separerades från resten 

av Nyland. länsreformen fråntog länen en hel del makt, samtidigt som de sammanslogs 

för att bilda större förvaltningsområden. Helsingfors och Vasa fråntogs 

sin status som länshuvudstäder. Nya statliga förvaltningsinstitutioner trädde samtidigt 

in i bilden. miljöcentralerna fick en geografisk utsträckning (i Svenskfinland) 

som motsvarade de tidigare länen. te-centralerna eller arbets- och näringslivscentralerna 

(se Bilaga 7) medförde en ny regionindelning för österbotten, medan 

te centralen i egentliga Finland kom att motsvara landskapsförbundets indelning 

och Nylands te-central kom att omfatta båda de nyländska landskapsförbunden. 

Såsom ovanstående redogörelse visar skapade 1990-talsreformerna en otydlig och 

oenhetlig regionalförvaltning. gamla välkända förvaltningsområden och begrepp 

kastades ut och nya infördes. grunden för en historisk förankring av den regionala 

nivån försvann till stor del och istället uppstod i varje fall en potentiell möjlighet att 

bygga en ny lokalt förankrad regionalförvaltning i form av landskapsförbund. 

Den oenhetliga regionalförvaltningen skapade snabbt ett behov av ytterligare en 

reformering och formande av nya regionala förvaltningsenheter. I och med AlKUreformen 

(aluehallinnon uudistamishanke eller regionförvaltningens reformprojekt) 

2010 avskaffades de redan försvagade länen helt, medan två helt nya statliga 

förvaltningsenheter skapades. Ntm-centraler (Näringliv, trafik och miljöcentraler; 

på finska ely-centraler) och rFV (regionalförvaltningsverket; på finska AVI-centralerna) 

bildades genom en sammanslagning och ombildning av länsstyrelserna, 

te- och miljöcentralerna och en rad andra institutioner. Återigen ritades regionkartan 

om. Ntm-centralerna bibehöll de statliga institutionernas förvaltningsområden 

i Nyland och egentliga Finland, medan Ntm-centralen i österbotten sammanförde 

österbottens, mellersta österbottens och Södra österbottens landskap 

(vilket motsvarar det gamla Vasa län). regionförvaltningsverkets områdesindelning 

å sin sida är delvis helt nya konstruktioner som bland annat sammanför mellersta 

Finland med de österbottniska landskapen (se Bilaga 9). reflekterar man över den 

regionala förvaltningens (o)tydlighet och möjligheten till identifikation med denna 

kan man säga att reformen i varje fall enhetliggör den regionala förvaltningen, men 

samtidigt tvingas medborgarna återigen anpassa sig till nya förvaltningsområden, 

som dessutom inte har någon synbar koppling till folkets vardag. landskapsförbunden 

kvarstod och stärktes dock i den här reformen, vilket på sikt kan ge möjlighet 

till en stärkt regional identifikation inom deras områden. östra Nylands Förbund 

gick år 2010 samman med Nylands Förbund vilket betydde att det gamla landskapet 

Nyland återuppstod. 

25

26 


Regional media 

enligt modellen (se ovan Figur 1) spelar media en viktig roll då en regional medvetenhet 

formas och upprätthålls. regionala diskurser och bruket av regionala benämningar 

hjälper till att skapa en kollektiv föreställning eller sinnebild av regionen. 

regionala svenskspråkiga dagstidningar finns i varje finlandssvensk region (se 

Bilaga 10). För att visa i hur stor utsträckning de regionala tidningarna läses används 

här data från Svenska medier i Finland (moring 2002). tyvärr har vi inte 

haft tillgång till nyare data. Speciellt med tanke på den snabba utvecklingen av internetbaserad 

media, bloggar osv. skulle självfallet färskare data ha varit att föredra. 

Dagstidningarna har ändå stark genomslagskraft, och det finns ingen anledning att 

tro att deras utbredning och betydelse i grunden skulle ha förändrats under det senaste 

årtiondet. tabell 1 visar tidningstäckningen i de tre nyländska regionerna. 

Sammanställningen visar att de svenska regionala tidningarna är populära i hela Nyland. 

Speciellt i Västra Nyland läses den svenska dagstidningen av de allra flesta. 

Tidningstäckning enligt hushållets modersmål i Västra Nyland 

Hushållets Västra Nyland Hufvudstadsbladet Helsingin Hangötidningen länsi-Uusimaa 

modersmål 

Sanomat 

Svenska 84 % 65 % 13 % 8 % 8 % 

tvåspråkigt 74 % 42 % 43 % 13 % 20 % 

Tidningstäckning enligt hushållets modersmål i Östra Nyland 

Hushållets Borgåbladet Hufvudstadsbladet Helsingin östra Nyland Uusimaa 

modersmål 

Sanomat 

Svenska 64 % 67 % 14 % 21 % 23 % 

tvåspråkigt 35 % 34 % 35 % 23 % 28 % 

Tidningstäckning enligt hushållets modersmål i Mellannyland 

Hushållets modersmål Hufvudstadsbladet Helsingin Sanomat 

Svenska 87 % 65 % 

tvåspråkigt 34 % 64 % 

Tabell 1. Tidningstäckning i Nyland. Från ”Svenska medier i Finland” (Moring 2002).

mellannyland har ingen egen svensk regional tidning förutom Hufvudstadsbladet, 

som läses av majoriteten av de svensknyländska hushållen. Hufvudstadsbladet har 

tidigare betraktats som en allmänfinlandssvensk dagstidning. tidningen läses flitigt 

av svenskspråkiga i hela Nyland. 

tabellen över tidningstäckningen i Åboland (tabell 2) visar att den regionala 

svenskspråkiga tidningen har en rätt stor täckning också här, men med god konkurrens 

av den finskspråkiga regionala tidningen. Hufvudstadsbladet läses av ungefär 

hälften av de svenskkunniga hushållen, det vill säga en något lägre andel än i Nyland. 

Tidningstäckning enligt hushållets modersmål i Åboland 

Hushållets 

modersmål 

Åbo 

Underrättelser 

Hufvudstadsbladet turun 

Sanomat 

Helsingin 

Sanomat 

Pargas 

Kungörelser 

Svenska 65 % 56 % 34 % 6 % 24 % 

tvåspråkigt 47 % 42 % 47 % 16 % 17 % 

Tabell 2. Tidningstäckning i Åboland. Från ”Svenska medier i Finland” (Moring 2002). 

tabellerna över tidningstäckningen i Vasaregionen och Jakobstadsregionen (tabell 

3 och 4) visar att de svenska regionala tidningarna i österbotten har en betydligt 

starkare position än motsvarande i Nyland och Åboland. 

Tidningstäckning enligt hushållets modersmål i kusttrakten kring Vasa 

Hushållets 

modersmål 

Vasabladet Syd-österbotten Hufvudstadsbladet Helsingin 

Sanomat 

Pohjalainen 

Svenska 89 % 38 % 19 % 4 % 14 % 

tvåspråkigt 76 % 25 % 6 % 10 % 58 % 

Tabell 3. Tidningstäckning i Vasaregionen. Från ”Svenska medier i Finland” (Moring 

2002). 

Jakobstads tidnings närapå 100-procentiga täckning illustrerar dess starka ställning 

visavi den kollektiva regionala sinnebilden. Hufvudstadsbladets allmänna finlandssvenska 

status får sig här en törn, då endast kring 20 procent av de svenskspråkiga 

hushållen läser den tidningen. 

27

28 


Tidningstäckning enligt hushållets modersmål i Jakobstadsregionen 

Hushållets modersmål Svenska tvåspråkigt 

Jakobstads tidning 94 % 95 % 

Vasabladet 50 % 30 % 

österbottningen 33 % 37 % 

Hufvudstadsbladet 23 % 22 % 

Helsingin Sanomat 5 % 14 % 

Pohjalainen 7 % 30 % 

Keskipohjanmaa 6 % 23 % 

Pietarsaaren Sanomat 19 % 60 % 

Tabell 4. Tidningstäckning i Jakobstadsregionen. Från ”Svenska medier i Finland” (Moring 

2002). 

Sammanfattningsvis kan det konstateras att de finlandssvenska dagstidningarna 

läses flitigt i alla tre finlandssvenska regioner, men att de regionala svenska dagstidningarna 

är nästintill obligatoriska i de österbottniska hemmen. tvåspråkiga hushåll 

i Åboland och Nyland är mer benägna att läsa finskspråkiga tidningar än tvåspråkiga 

hushåll i österbotten. överlag är den svenskspråkiga tidningstäckningen 

lägst i Åboland. 

Hufvudstadsbladets svaga täckning i österbotten ger anledning att testa hur pass 

regionala dagstidningarna är. Hur mycket behandlas Svenskfinland utanför Nyland i 

Hufvudstadsbladet? Hur specifikt regionala är de finlandssvenska dagstidningarna? 

Bevakas de övriga finlandssvenska regionerna? en snabb genomgång av Vasabladet 

och Hufvudstadsbladet under vecka 18 (3–9 maj) 2010 visar att Hufvudstadsbladets 

status som en dagstidning för hela Svenskfinland kraftigt kan ifrågasättas. Under 

den studerade veckan behandlades österbotten i en artikel om tidningstryckeriet 

i Karleby och en notis om ett musikläger i Nykarleby. Bevakningen av Åboland var 

också knapphändig; tre artiklar behandlade direkt händelser i Åboland. Av den här 

genomgången kan man dra slutsatsen att Hufvudstadsbladet i väsentlig grad fungerar 

som en regional tidning för Nyland. tyngdpunkten ligger på huvudstadsområdet, 

men även östra och västra Nyland bevakas flitigt. Vasabladets bevakning av de 

övriga regionerna var ännu knapphändigare, då endast en kort notis kan sägas behandla 

en regional händelse i Nyland. man kan således sluta sig till att de finlandssvenska 

dagstidningarna är mycket regionala till sin karaktär. Den egna regionen är 

bevakningsområdet; debatten sker i stor utsträckning kring regionala spörsmål.

adio och tV är självfallet också viktiga i Svenskfinland. tV består i huvudsak av 

den finlandssvenska kanalen FSt, vilken i viss mån kan antas manifestera en bild 

av ett sammanhållet Svenskfinland. radio extrem gör detsamma genom radiovågorna. 

radio Vega har regionala stationer för österbotten, Åboland, Västra Nyland, 

östra Nyland och mellannyland. Här genomfördes under år 2009 en förändring, då 

radio mellannyland döptes om till Huvudstadsregionen. 

Föreningar 

Föreningsaktiviteten har traditionellt varit högre bland finlandssvenskar än bland 

övrig befolkning i Finland (liebkind, teräsaho & Jasinskaja-lahti 2006, s. 124– 

125). Föreningslivet har en viktig betydelse i finlandssvensk vardag och kan därmed 

antas ha betydelse både för uppfattningen om regionala identifikationer och 

finlandssvensk gemenskap. Svenskfinland och de tre finlandssvenska regionerna 

manifesteras tydligt i och genom en rad organisationer – och deras underavdelningar 

eller lokala föreningar. För att ge några exempel så är Svenska lantbruksproducenternas 

centralförbund och Finlands Svenska Brand- och räddningsförbund 

helt finlandssvenska sammanslutningar och har underenheter i de finlandssvenska 

regionerna. Svenskspråkiga fiskeriförbund finns för Nyland, Åboland och österbotten. 

Ungdomsrörelsen och delar av idrottsrörelsen är typiskt organiserad i lokalföreningar 

som bildar regionala förbund som i sin tur bildar finlandssvenska centralförbund. 

Dessa föreningar och organisationer har under en lång tid använt de 

tre utpekade svenska regionerna som spelfält för sin verksamhet. I österbotten är 

därtill Svenska österbottens Förbund för Utbildning och Kultur (SöFUK) en central 

aktör för sammanhållningen av det svenska i landskapet. De eU förankrade 

leADer- föreningarna för lokal utveckling, s.k. lokala Aktionsgrupper eller lAg, 

utgör exempel på nya sammanslutningar med betydelse för lokalt utvecklingsarbete 

och samarbete inom hela det svenska Finland. Dessa bildar på samma sätt som de 

”historiska medborgarorganisationerna” lokala föreningar, regionala sammanslutningar 

och allfinlandssvenska nätverk och förbund. 

29

30 


Identifikation 

en människas första identifikation sker med människor och grupper i hennes närhet, 

det vill säga i direkta kontakter. Alla övriga identifikationer är ”konstgjorda” 

eller sekundära skapade t.ex. genom politiska diskurser. I Bilaga 11 visas data från 

fyra stora medborgarundersökningar inom programmen KommunFinland (1996, 

2000, 2004) och ArttU (2008), i vilka respondenterna tillfrågats om samhörighetskänsla 

med olika geografiska områden. Speciellt anmärkningsvärt är att känslan 

för länen sjunkit samtidigt som känslan för landskapen och de ekonomiska 

regionerna ökat. Vi kan notera att förändringarna sammanfaller med landskapens 

gradvisa förstärkta status från grundandet år 1994, länsreformen 1997 och de ekonomiska 

regionernas ökade betydelse från 2002 och framåt. Det här kan tolkas så 

att administrationslösningar, förvaltningsområden och reformer har en viktig betydelse 

för människors identifikation och samhörighetskänsla. tabell 5 visar samhörighetskänslan 

enligt språk åren 1996 och 2008. Här syns att samhörigheten på 

finskt håll ökat på de flesta geografiska nivåer, medan samhörigheten på svenskt 

håll tvärtom sjunkit på alla områden förutom ”ekonomisk region”, ”eU” och ”europa”. 

Kan det här ses som en antydan på att finlandssvenskarna har fått en ökad 

känsla av alienation från de finländska samhällsstrukturerna?

1996 

(KommunFinland n= 47 ) 

Finskspråkiga 

(N=12 357) 

Svenskspråkiga 

(N=1 228) 

2008 

(ARTTU n =65 kommuner) 

Finskspråkiga 

(N= 11 875) 

Svenskspråkiga 

(N = 1 155) 

Bostadsområde 39,4 48,6 47,1 47,8 

By eller 

stadsdel 

39,4 54,5 44,4 50,4 

Hemkommun 45,6 59,1 50,6 55,1 

Ekonomisk 

region 

16,0 26,3 43,3 26,6 

Landskap 31,3 40,7 38,5 33,6 

Län 39,8 39,9 37,0 24,3 

Finland 82,1 73,5 78,6 65,8 

Norden 55,9 66,5 52,4 55,8 

EU 17,7 15,4 22,4 23,5 

Europa 35,6 31,5 38,9 32,4 

Tabell 5. Andel (%) som känner stark samhörighet med olika geografiska områden 1996 

och 2008 enligt språk (data från Kommunförbundets kommuninvånarundersökningar 

KUTU-96, KUTU-00, KUTU-04 (inom forskningsprogrammet KommunFinland 2004, se 

Pekola-Sjöblom et al 2006) och KUTU-08 (inom forskningsprogrammet ARTTU) (kunnat. 

net/arttu)). 

I det följande skall människors identifikation med Svenskfinland, den egna finlandssvenska 

regionen och den regionala nivån undersökas närmare. materialet som behandlas 

nedan har hämtas dels från en omfattande identitetsundersökning genomförd 

i början av 1990-talet (Ståhlberg 1995), dels från Barometerns undersökning 

genomförd år 2009. Båda undersökningarna riktar sig enbart till svenskspråkiga. 

31

32 


tabell 6 visar samhörighetskänsla med Svenskfinland och Finland. respondenterna 

i det gamla Vasa län kände en större samhörighet med Svenskfinland än respondenterna 

i de två andra tvåspråkiga länen. Anmärkningsvärt är också att samhörighetskänslan 

med Svenskfinland i Vasa län till och med är större än med Finland. man 

kan likväl lägga märke till att den finlandssvenska samhörighetskänslan är stark i 

alla tre finlandssvenska regioner. 

Samhörighet med Svenskfinland och Finland 

(alla jakande svar, inom parentes; stark samhörighet) 

Svenskfinland Finland 

Nylands län 90 % (71 %) 91 % (62 %) 

Åbo och Björneborgs län 91 % (70 %) 94 % (63 %) 

Vasa län 96 % (83 %) 89 % (58 %) 

Tabell 6. Statistisk bearbetning baserad på data från projektet ”Finlandssvenska kulturindikatorer”. 

tabell 7 visar i vilken utsträckning respondenter i de finlandssvenska regionerna 

anser att den egna regionen är finlandssvensk. Här ser man att Västra Nyland, Vasaregionen 

och Södra österbotten uppfattas vara de mest finlandssvenska. Sammantaget 

är österbotten den region som karaktäriseras av den starkaste finlandssvensk 

asamhörighetskänslan. 

Är regionen finlandssvensk? 

Norra österbotten 

Alla jakande svar, inom parentes; stark samhörighet 

71 % (29 %) 

Vasaregionen 87 % (35 %) 

Södra österbotten 91 % (56 %) 

Åbotrakten 31 % (8 %) 

övriga Åboland 77 % (35 %) 

Västra Nyland 90 % (43 %) 

Helsingforsregionen 34 % (5 %) 

östra Nyland 63 % (14 %) 

Tabell 7. Statistisk bearbetning baserad på data från projektet ”Finlandssvenska kulturindikatorer”.

I det stora hela understöder även den här tabellen antagandet att känslan för en 

finlandssvensk samhörighet är stark i alla tre finlandssvenska regioner. Uppfattningen 

om Helsingforsregionens status som finlandssvensk är anmärkningsvärt 

svag i jämförelse med resten av Nyland. Detsamma gäller Åbotrakten i jämförelse 

med övriga Åboland. I de stora städerna Åbo och Helsingfors är den svenska 

befolkningen för liten för att området skall kunna uppfattas som finlandssvenskt. 

tabell 8 visar dock att samhörigheten med svenskspråkiga på boningsorten är hög 

även i Nyland. Samhörigheten är även här störst i österbotten, men det finns en stark 

finlandssvensk medvetenhet och samhörighetskänsla också i Nyland. I Helsingfors 

och Åbo, med liten svensk minoritet är samhörighetskänslan lägre, men ändå relativt 

hög med tanke på att området inte betraktas som starkt finlandssvenskt. 

Samhörighet med svenskspråkiga 

(alla jakande svar, inom parentes; stark samhörighet) 

På boningsorten På andra orter 

Nylands län 83 % (55 %) 70 % (31 %) 

Åbo och Björneborgs län 79 % (48 %) 68 % (33 %) 

Vasa län 94 % (77 %) 82 % (45 %) 

Helsingfors 75 % (41 %) 64 % (31 %) 

Åbo 67 % (30 %) 61 % (26 %) 

Tabell 8. Statistisk bearbetning baserad på data från projektet ”Finlandssvenska kulturindikatorer”. 

ovanstående iakttagelser stöds av Barometerns undersökning från år 2009 (tabell 

9). Här ställs frågorna om respondenten anser att de flesta i kommunen och byn/ 

stadsdelen tänker på ett likartat sätt i jämförelse med om de flesta svenskspråkiga 

i kommunen och byn/stadsdelen tänker på ett likartat sätt. Någon fråga på den regionala 

nivån finns inte här, men även på lägre nivåer säger frågeställningen något 

om den finlandssvenska samhörighetskänslan i regionen. 

33

34 


I kommunen tänker de flesta på ett likartat sätt 

Helt, delvis av samma åsikt 

Nyland 24,9 % N: 398 

Åboland 17,7 % N: 79 

österbotten 37,5 % N: 314 

I kommunen tänker de flesta svenskspråkiga på ett likartat sätt 


Nyland 55,6 % N: 396 

Åboland 51,3 % N: 80 


I byn/stadsdelen tänker de flesta på ett likartat sätt 


Nyland 35,4 % N: 381 

Åboland 28,2 % N: 78 


I byn/stadsdelen tänker de flesta svenskspråkiga på ett likartat sätt 


Nyland 55,2 % N: 384 

Åboland 46,2 % N: 78 


Tabell 9. Från Barometern 2009. 

österbotten har även här den största andelen respondenter som håller med om påståendet 

i både kommunen och byn/stadsdelen, men man kan lägga märke till att 

ökningen från den språkneutrala frågan till frågan om svenskspråkiga är markant 

större i Åboland och Nyland. Sammantaget tyder de här tabellerna på att det existerar 

en stark finlandssvensk samhörighetskänsla, och således också identifikation, 

även i Åboland och Nyland fastän regionerna som helheter inte betraktas som starkt 

finlandssvenska. tanken att det finns behov och utrymme för ”svenska rum” i de 

stora finskdominerade städerna kan därför antas trolig. Sammanfattningsvis kan 

det konstateras att identifikationen med ett Svenskfinland är mycket stark i österbotten. 

Den svenska identifikationen i Nyland är aningen högre än i Åboland, trots 

att regionen som helhet inte betraktas som finlandssvensk. en överväldigande majoritet 

i de båda senare regionerna identifierar sig ändå med finlandssvenskhet. en 

grogrund för finlandssvensk förväntan finns således i all tre regioner, och den kan 

antas vara mycket stark i österbotten.

Konklusioner 

en regions status och synlighet grundar sig långt på den historiska anknytningen. 

en region med redan etablerade symboler står sig bra i konkurrensen med andra 

regioner och identifikationsnivåer. österbotten, Nyland och Åboland har långa traditioner 

som tvåspråkigt styrda förvaltningsområden. Här är det ändå viktigt att 

komma ihåg att tanken på, eller konstruktionen av, ett avgränsat Svenskfinland inte 

kom till förrän i slutet av 1800-talet och således sågs inte regionerna som explicit 

finlandssvenska innan dess (lönnqvist 1984). Forskningar kring institutionaliseringsprocesser 

visar att reformer av förvaltningsområden har betydelse för människors 

känsla av tillhörighet. De senaste två decenniernas förvaltningsreformer 

har kullkastat de gamla förvaltningsdistrikten och nya håller istället på att formas. 

Svenskheten i regionerna har fått en möjlighet att positionera sig inom de nya regionerna 

och ge dem karaktären av tvåspråkiga eller finlandssvenska regioner. 

Undersökningen av regional media, identifikationsenkäter och föreningsliv indikerar 

att det finns en finlandssvensk medvetenhet i alla regioner. De finlandssvenska 

dagstidningarna visade sig vara starkt regionala i sin bevakning, medan radio 

och framförallt tV har en mer allmänfinlandssvensk prägel. Samtliga indikatorer 

pekar på att det vi kallat ”finlandssvensk förväntan”, dvs. en förväntan om att regionen 

skall kunna erbjuda dess invånare meningsfulla handlingsarenor och relevanta 

tjänster, är starkast i österbotten, där den till och med kan betraktas som mycket 

stark. Nivån är något lägre i Åboland och Nyland, även om det också där kan sägas 

finnas en stark svensk medvetenhet. landskapen Nyland och österbotten kan lätt 

knyta an till en historisk sinnebild av en svenskspråkig region. Åboland och Åbo har 

också långa svenska traditioner. Identifikationsundersökningen visar att det finns 

en svensk sammanhållning också i Nyland och Åboland, vilket kan vara en grund för 

ett medvetandegörande av respektive finlandssvensk region. 

Identifikationsenkäten (tabell 5) antyder att finlandssvenskarna känner sig allt 

mer främmande för den finländska samhällstrukturen. redan en svag antydan 

om något sådant borde få varningsklockor att ringa. en strategi för att inkludera 

svenskspråkiga i strukturerna på ett bättre sätt är nödvändig. Institutionaliseringsteorin 

ger inte möjlighet att mäta identifikationsnivå eller ”förväntningsstrukturer” 

i dagens regionala områden. Förhoppningen är att ovanstående redogörelse ändå 

belyst hur det vi kallar Svenskfinland sett ut och utvecklats under det senaste seklet 

och vilken betydelse regionbegreppen haft, har och kan ha i framtiden. 

35

36 


4. REGIONALA mÖNSTER I 

ORGANISATIONSKULTURER 

Reformerna på 1990-talet och dagens reformer 

När regionala kulturer och särdrag diskuteras föreligger det starka skäl att fokusera 

på de lokalt förankrade institutionerna. Då en ny utvecklingsenhet skulle planeras 

i början av 1990-talet gavs ansvaret för planeringen av den konkreta områdesfördelningen 

i stor utsträckning till den kommunala nivån. Processen att konstruera 

de nuvarande landskapsförbunden skiljde sig därför starkt i de finlandssvenska regioner 

som den här undersökningen studerar. Det är därför av stort intresse att 

redogöra för debatten som föregick uppritandet av en ny landskapskarta i de finlandssvenska 

regionerna. Vilka var huvudfrågorna och huvudalternativen och hur 

bevakades de svenska intressena? 

Under hösten 2009 genomfördes tretton intervjuer med personer som hade innehaft 

nyckelpositioner under reformeringsprocessen på 1990-talet. De intervjuade 

personerna hade antingen som tjänstemän (kommundirektörer, anställda vid regionplaneförbund) 

eller förtroendevalda i kommuner och i riksdag haft god insyn i reformprocessen 

i början på 1990-talet. en av de intervjuade hade som forskare nära 

insyn i reformarbetet. Intervjuerna genomfördes som ostrukturerade sådana för att 

intervjuobjekten fritt skulle ha möjlighet att berätta hur de upplevt debatten i varje 

region. Såsom nedanstående redogörelse tydligt visar, framskred konstruktionen av 

de nya förbunden mycket olika i de tre finlandssvenska regionerna. Åsikterna som 

presenteras är intervjuobjektens uppfattningar om reformerna i början av 1990-talet 

- såsom de erinrar sig händelseförloppet omkring 15 år senare.

Nyland 

Den regionala förvaltningens utveckling 

Det historiska landskapet Nyland motsvaras ungefärligen av det gamla Nylands län. 

Konstruktionen av landskapsförbund i början av 1990-talet ledde till etableringen 

av två nyländska förbund; Nylands förbund och östra Nylands förbund. Före landskapsreformen 

verkade fyra regionplaneförbund inom området: Västra Nylands 

regionplaneförbund och länsi-Uudenmaan seutukaavaliitto i den tvåspråkiga och 

finskspråkiga och västra delen, östra Nylands regionplaneförbund i den tvåspråkiga 

östra delen och Helsingfors regionplaneförbund i huvudstadsområdet (Bilaga 3). 

Dessa förbund ombildades under 1990-talet genom att östra Nylands regionplaneförbund 

ombildades till östra Nylands landskapsförbund, medan de övriga tre regionplaneförbunden 

bildade Nylands Förbund. efter det att intervjuerna för denna 

rapport gjordes, år 2010, gick de båda nyländska landskapsförbunden samman och 

bildade på så sätt ett förbund som omfattade hela det tidigare länet. eftersom också 

Nylands te-central (numera Ntm- central) och den regionala miljöcentralen verkar 

inom det gamla länet så har regionen som statligt förvaltningsområde ganska långt 

bibehållit sin historiska utsträckning. Fastän landskapsreformen delade in Nyland i 

två delar, så är det ännu motiverat att ur ekonomisk och demografisk synvinkel tala 

om tre olika regioner: västra Nyland, östra Nyland och huvudstadsområdet. 

En kamp mellan sammanslagning och självständighet 

Utvecklingen under 1990-talet i Nyland präglas enligt de intervjuade av en dragkamp 

mellan självständighetsivrare i västra och östra Nyland och huvudstadsområdets 

strävan att ena landskapet. Huvudstadsområdet hade länge velat expandera 

sitt inflytandeområde till att omfatta hela det gamla Nyland. redan år 1979 yrkade 

Helsingfors regionplaneförbund på att få annektera Sibbo från östra Nylands regionplaneförbund. 

I mitten av 1980-talet föreslogs det att alla nyländska regionplaneförbund 

skulle fusioneras. De mindre förbunden stretade emot ända fram till 

1990-talets landskapsreform. Nyckelaktörerna berättar att striden om tillblivelsen 

av de båda landskapsförbunden i Nyland kretsade kring frågan om de starka 

svenska områdena i öst och väst. Huvudstadsområdet gick utan större diskussion 

samman till en helhet, medan Västra Nyland valde att gå samman med Nylands 

Förbund efter en het debatt. östra Nyland lyckades genom en lyckad strategi bilda 

ett eget förbund. 

37

38 


I huvudstadsområdet bor den största delen av de svenskspråkiga i Nyland, 

men dessa utgör samtidigt en relativt liten andel av den totala befolkningen. Svenskans 

situation är mer komplicerad och svårtydd än i övriga finlandssvenska regioner, 

vilket också visat sig genom svårigheten att få tydliga synpunkter av de intervjuade. 

ett resonemang kan dock återberättas. en svenskhet existerar, men i nätverk som 

är svåra att få syn på. Svenskan har - särskilt i de nya stadsdelarna – ofta blivit ett 

hemma-språk, som syns lite i gatubilden eller i samhällsfunktionerna. De svenskspråkiga 

är ofta tvåspråkiga och använder ofta sitt modersmål främst i privata sammanhang 

eller i situationer där det är givet att svenska är gångbart. man tar inte så 

ofta ställning till frågor utgående från språk, utan andra värden kan framstå som 

viktigare. enligt en av de intervjuade finns det ingen klar föreställning hur svenskspråkiga 

lösningar skall se ut och det har inte funnits någon gemensam svensk linje 

i de reformer som genomförts. en annan aktör anser att konstruktionen av Nylands 

Förbund blev en olycklig konstruktion på så sätt att Helsingfors stad kom att bli 

totalt dominerande. Stadens förvaltning är betydligt större än hela förbundets. 

Svenskheten i huvudstadsområdet kan dock inte definieras med samma begrepp 

som i övriga finlandssvenska regioner, just på grund av att den är så utspridd och 

mångfasetterad. Finlandssvenskheten i huvudstadsområdet lever ändå, och detta 

märks exempelvis i rekryteringen till svenskspråkiga skolor, högskolor och universitet 

samt inom olika kulturella fält. 

I Västra Nyland var nyckelaktörernas berättelse mer entydig. Det stod klart att 

regionen var för liten för att bilda ett eget landskapsförbund. en samgång med Nylands 

Förbund var hela tiden huvudalternativet. många svenskspråkiga i regionen 

såg dock ett stort hot i att som en liten minoritet uppgå i det folkrika huvudstadsområdet. 

De största protesterna kom emellertid från markägarna, som motsatte sig 

att ge upp sin rätt till egen markplanering. Det var trots allt så att ett till stora delar 

svenskt landsbygdsområde i så fall skulle gå samman med ett i huvudsak finskspråkigt 

huvudstadsområde. Alternativa lösningar söktes därför, framförallt en samgång 

med Åboland eller östra Nyland, men dessa alternativ uppfattades inte vara 

realistiska. trots att oviljan att gå samman med huvudstadsregionen var stor föll 

motståndet på just det att inget realistiskt motalternativ kunde presenteras. Svenska 

Folkpartiet var till 90 procent mot en samgång; men de övriga partierna var för, 

vilket avgjorde frågan, menade en intervjuad. Förespråkarna för samgång ansåg att 

regionen skulle ha nytta av det ekonomiska stödet från huvudstadsregionen, samtidigt 

som man skulle få sitta med vid de bord där besluten tas och få delta i stora 

utvecklingsprojekt. ett krav för att en samgång skulle genomföras var bildandet av 

en regiondelegation för västra Nyland inom förbundet. Delegationen har ingen formell 

beslutsmakt, utan fungerar som en lobbyorganisation och samlingsarena för 

de västnyländska kommunerna. I realiteten har delegationen haft ringa påverkan, 

enligt en intervjuad.

Västnyland har idag en stark självmedveten svenskhet, men har haft problem att 

finna en gemensam västnyländsk identitet. Det här syntes speciellt då det inte var 

möjligt att få med Ingå och Hangö i kommunen raseborg. Kyrkslätt och Sjundeå 

vacklar mellan Västnyland och huvudstadsregionen. Det är ett faktum att huvudstadsregionen 

snabbt expanderar västerut. Nyinflyttare är ofta pendlare till Helsingfors 

och förändrar den västnyländska kulturen och samhörigheten. tjänstemän 

som tjänstgjort vid de västnyländska kommunerna menar att stora förändringar 

skett bara sedan 1990-talet, då samhörigheten mellan de västnyländska kommunerna 

ännu var betydligt större. 

Östra Nyland lyckades bilda ett eget landskapsförbund i metropolområdets absoluta 

närhet. De intervjuade berättar om en process där centrala tjänstemän vid 

östra Nylands regionplaneförbund var drivande för linjen om självständighet. man 

hörde kommunernas åsikter och fann stöd för att omforma regionplaneförbundet 

till ett landskapsförbund enligt den eftersträvade mallen. Den här självständighetsivran 

grundade sig enligt en sagesman på knutpatriotism. Det fanns en rädsla för 

att bli en spelbricka i metropolområdet. Självbestämmande över det egna området 

var det viktiga. Svenska Folkpartiet och de svenska intressena hängde på en redan 

påbörjad process, enligt en nyckelaktör. Att få till stånd ett landskapsförbund med 

en stark svensk gruppering var förstås lockande. Språket kom följaktligen med som 

ett viktigt motiv, men var alltså inte på något sätt den initiala drivkraften. Det fanns 

röster som hävdade att man skulle hamna utanför tillväxtområdet och inte få ta del 

av de stora utvecklingsprojekten om man inte anslöt sig till Nylands Förbund. Det 

rådde dock till slut enighet bland kommunerna att bilda ett eget förbund (östra 

Nylands Förbund 2009). Den planerade regionförvaltningsmodellen orsakade dock 

splittring och heta diskussioner även inom de politiska partierna. Sibbo-frågan kan 

sägas symbolisera problematiken med östra Nylands Förbund. en intervjuad förklarar 

att inkluderingen av Sibbo i landskapet var det som räddade konstruktionen 

av östra Nylands Förbund i början av 1990-talet, och blev också dess fall då Helsingfors 

lyckades pressa fram sina intressen 2010 och östra Nyland anslöt sig till 

resten av landskapet. Sibbo är beläget så pass nära metropolområdet att det under 

flera årtionden har ansetts nödvändigt för Helsingforsområdet att inkludera kommunen 

i den regionala planläggningen. Att Sibbo ska stå utanför huvudstadsområdet 

var i längden markpolitiskt inte hållbart. 

39

40 


östra Nyland har idag en stark självmedveten finlandssvenskhet, som fungerar 

på båda språken. Konstruktionen östra Nylands Förbund har varit viktig för 

svenskheten i regionen. östra Nyland har länge varit pressat av att vara beläget 

så nära metropolområdet. en tjänsteman på östra Nylands Förbund berättar att 

inflyttningstrycket har varit stort och att det har begränsats kraftigt på grund av 

att kommunerna inte klarat av att ordna bostäder och service i sådan utsträckning 

som begärts. en kraftig inflyttning innebär alltid en förändring av den regionala 

kulturen. I skapandet av ett eget landskap bromsades antagligen i viss mån den 

processen.

Åboland 


egentliga Finlands förbund bildades enligt samma gränser som egentliga Finlands 

regionplaneförbund och det gamla länet egentliga Finlands län (Bilaga 3). De 

svenskspråkiga invånarna i landskapet koncentreras till skärgårdskommunerna och 

Åbo stad samt i någon mån till kranskommunerna runt Åbo. 1990-talsreformerna 

förändrade institutionernas förvaltningsområden, men i jämförelse med övriga 

finlandssvenska regioner var förändringarna för Åboland inte så omvälvande. Åbo 

fick behålla sin status som länshuvudstad, landskapsförbundet bildades utgående 

från regionplaneförbundet och te-centralen omfattade samma territorium som det 

gamla länet. Den strategi som kom att förverkligas för att säkra de svenska intressena 

vid skapandet av egentliga Finlands förbund var att omforma den dåvarande 

skärgårdskommittén till en skärgårdsnämnd inom förbundet. Nämnden fick inte 

politisk representation, utan representationen gavs endast åt skärgårdskommunerna. 

På så sätt kom nämnden att totalt domineras av Svenska Folkpartiet. Nämnden 

hade dock inga egna medel i budgeten och den avskaffades senare eftersom den 

inte hade stöd i lagstiftningen (nämnder måste följa politisk representation). Idag 

sköts skärgårdsfrågorna av en kommitté under styrelsen och har därmed en betydligt 

svagare position. 

Idag är region Åboland r.f. och Axxell Utbildning Ab viktiga konstruktioner för 

den svenska befolkningen i Åboland. Fem regioner bildades inom egentliga Finlands 

Förbund, där region Åboland kom att representera de svenska kommunerna. 

Denna indelning gjordes för att förenkla arbetet; det var en omöjlighet att alla 56 

kommuner skulle höras enskilt. Föreningen region Åboland grundades 1995 under 

namnet Skärgårdshavets utvecklingscentral. Föreningens syfte är att utveckla 

medlemskommunernas intressebevakning, service och förbättra samarbetet kommunerna 

emellan. Åbo Kulturråd bildades som ett frivilligt landskapsförbund av 

de svenskspråkiga kommunerna, för att övervaka utbildning och kultur på svenska. 

Från en början var tanken att kommunerna skulle sköta mellanstadieförvaltningen, 

men man insåg snart att de inte skulle ha muskler att genomföra detta. Aktiebolaget 

Axxell tog istället över. Axxell sköter idag svenskspråkig yrkesutbildning och 

folkhögskolor. Som främsta ägare står Svenska folkskolans vänner r.f. och Svenska 

Småbruk och egna Hem Ab. 

41

42 


En strategi för en liten svensk minoritet 

Processen kring landskapsförbundets konstruktion i Åboland förlöpte i en relativt 

snabb takt. en intervjuad förklarar att det fanns en rädsla att det svenska skulle 

marginaliseras i ett landskapsförbund av egentliga Finlands storlek. en strömning 

i debatten tog fasta på detta och lanserade det nyländska spåret, där Åboland skulle 

rikta sig österut istället för mot Åbo. ett landskapsförbund med det svenska Västnyland 

skulle bli en starkt svenskspråkig konstruktion, menade man. Pargas och 

Väståboland ansåg dock att avståndet till ekenäs var för långt, medan Kimitoön var 

mer välvilligt inställd till idén. Det nyländska spåret var ändå aldrig något riktigt 

trovärdigt alternativ, enligt en nyckelaktör. Det har aldrig existerat någon stark tradition 

av samarbete mellan de båda områdena. även ett svenskspråkigt sjukvårdssamarbete 

mellan Borgå, Västra Nyland och Åbolands sjukhus diskuterades, men 

även detta rann ut i sanden till förmån för bildandet av egentliga Finlands sjukvårdsdistrikt. 

Strategin att bygga svenskheten kring skärgårdsfrågorna lyckades 

emellertid bra. Det svenska i egentliga Finland räddades tack vare skärgårdsfokuseringen 

och den svenska kommunförvaltningen. Den svenska intressebevakningen 

fungerade då det fanns en sakfråga att bygga argumenten kring, enligt en nyckelaktör. 

Det fanns förståelse i statsrådet för skärgårdens och svenskans speciella behov. 

Under senare år har dock den här förståelsen minskat, menar nyckelaktören. Den 

svenska servicen garanterades i den gamla länsstyrelsekonstruktionen. Svenskan 

har sökt en position i samband med skärgårdsfrågorna, men har för övrigt till stora 

delar tappats bort i landskapsförbundet. 

Åboland har en stark svensk kultur kring skärgårdskommunerna. även Åbo stad 

har en självmedveten svenskhet, mycket tack vare Åbo Akademi, menar en aktör. De 

svenska kommunerna präglas av de naturliga förutsättningar skärgården erbjuder. 

Sammanslagningar och gemensam service har bromsats av avstånden i skärgården. 

KSSr-processen lyckades dock sammanslå åtta kommuner till två. De svenskspråkiga 

i Åbo stad och Åboland lever i olika verkligheter, men samarbetet har ändå 

varit gott. Det existerar inget institutionaliserat samarbete mellan dessa, utan Åbo 

deltar som observatörer i en rad institutioner.

Sydkustens landskapsförbund är en för södra Finland samlande organisation 

för den finlandssvenska kulturen, och kräver därför ett eget omnämnande. 

Förbundet är en intresseorganisation för de tvåspråkiga kommunerna i södra Finland. 

organisationen sköter främst frågor om kultur och utbildning. Sydkustens 

landskapsförbund bildades 1998 genom en sammanslagning av de frivilliga landskapsförbunden 

Nylands Svenska landskapsförbund och Åbolands Kulturråd (Johansson 

2004). Dessa båda organisationer (tillsammans med Svenska österbottens 

landskapsförbund) grundades på 1950-talet för att stöda och bevaka den svenska 

kulturen och utbildningen i Finland. tanken om fusionen av förbunden föddes i och 

med landskapsreformen, som medförde att de svenska intressena riskerade marginaliseras 

i Nyland och egentliga Finland. även eU och dess projektansökningsprocesser 

gav incitament att bilda en svensk organisation med mer muskler. man noterade 

här hur den lyckade konstruktionen SöFUK i österbotten lyckades ro iland 

ett flertal eU-projekt. De åboländska och sydländska förbundens fusion syftade till 

att skapa en finlandssvensk helhet i södra Finland (Johansson 2004). traditionen 

av samarbete och samhörighet mellan de båda regionerna har varit svag, och därför 

kan konstruktionen av Sydkustens landskapsförbund ses som nyskapande. Sydkusten 

har dock aldrig blivit någon stark aktör och intressebevakare. en central 

tjänsteman på förbundet berättar att förbundets huvudsakliga verksamhet idag berör 

vardagsnära projekt, som svenskspråkiga servicetjänster för barnfamiljer. Förbundet 

fyller en funktion framförallt i de stora städerna, där den svenska servicen 

är som mest bristfällig. Sydkusten har haft problem med att få kontinuitet i personalstyrkan. 

Det har hämmat verksamheten, speciellt i Åboland. Att organisationen 

inte fått den starka position som man hoppades beror på att den inte haft någon 

verksamhet i egen regi utan fungerat som ett komplement till andra organisationer, 

enligt en intervjuad. SöFUK i österbotten har exempelvis hand om den svenskspråkiga 

andrastadieutbildningen och har på så sätt etablerat sig som en viktig aktör i 

regionen. I Nyland och Åboland uttrycks ett behov av en samlande svenskspråkig 

institution, som intressebevakare och stöd för svenskspråkiga projekt. 

43

44 


Österbotten 


Det svenska österbotten är beläget vid kusten av det tidigare Vasa län, som idag är 

uppdelat i de tre landskapen österbotten, mellersta österbotten och Södra österbotten. 

tredelningen av länet syntes första gången då frivilliga regionplaneförbund 

upprättades på 1950-talet kring Karleby, Vasa och Seinäjoki. efter det att byggnadslagen 

godkänts 1958 gick de frivilliga förbunden samman och bildade Vasa regionplaneförbund 

(Bilaga 3). Bildandet av dagens landskapsförbund splittrade igen den 

här konstruktionen till 1950-talets tre områden. 

Samtidigt som österbottens Förbund skapades kom också österbottens te-central 

och Västra Finlands miljöcentral till som nya statliga enheter. miljöcentralen 

hade hela det gamla Vasa län som verksamhetsområde, medan te-centralens verksamhetsfält 

kom att omfatta både österbotten och mellersta österbotten. Dagens 

Ntm-central motsvarar det tidigare Vasa län medan regionförvaltningsverket har 

ett förvaltningsområde som är okänt i den finska förvaltningshistorien (se Bilaga 

7). Sett till servicen på svenska har ingen markant förändring skett i österbotten 

i och med reformerna på 1990-talet. De statliga institutionerna arbetar på båda 

språken, medan kontruktionen av landskapsförbundet bildat en stark tvåspråkig 

enhet (se lindfors 2009). Det frivilliga landskapsförbundet Svenska österbottens 

landskapsförbund, omformades efter landskapsreformen till Svenska österbottens 

Förbund för utbildning och kultur (SöFUK). SöFUK har med åren vuxit till sig och 

är numera en samlande institution för svenskspråkig yrkesutbildning och kultur i 

österbotten och en viktig aktör för svenskan i landskapet. 

Karlebys och Seinäjokis önskan om egna landskap och de svenska österbottningarnas 

ovilja till ett svenskspråkigt landskap 

Sammanslagningen av regionplaneförbunden 1958 genomfördes efter en het debatt. 

Kritikerna menade att ett regionplaneförbund omfattande 57 kommuner skulle bli 

för stort. Karleby och Seinäjoki behöll en del av sin egen markplanering genom att 

regionala nämnder upprättades, motsvarande de tidigare frivilliga regionplaneförbunden. 

Då en regional reform igen blev aktuell i början av 1990-talet yrkade 

Karleby och Seinäjoki igen på att få bilda egna landskap. Den här gången fick man 

gehör i den centerpartiledda regeringen. Konstruktionen av de nya landskapen i 

gamla Vasa län skiljer på så sätt sig från de övriga finlandssvenska regionerna, där 

landskapsindelningen i större utsträckning grundades på en överläggning mellan 

kommuner.

mellersta österbottens var som landskap en ny konstruktion. området hade tidigare 

definierats som en region (seutukunta). Kritikerna menade att området var för 

litet för att bilda ett eget landskap. en intervjuad menade att även de svenskspråkiga 

i Karleby stödde konstruktionen, trots att den drog en ny förvaltningsgräns 

genom det svenska österbotten. Fördelarna att få ett eget landskap och utgöra ett 

regioncentrum övervägde. Det faktum att de svenskspråkiga Karlebyborna inte tog 

strid i frågan omöjliggjorde för svenska organisationer att ta agera i frågan. 

resultatet av reformerna på 1990-talet blev att det tvåspråkiga Vasa tappade sin 

status som länshuvudstad och att ett landskap med svensk majoritet bildades. De 

svenskspråkiga och tvåspråkiga kommunerna i österbotten motsatte sig den här indelningen. 

Konstruktionen var helt och hållet ett resultat av Seinäjokis och Karlebys 

strävanden att skapa egna landskap, enligt en nyckelaktör. Politikerna i Vasa blev 

här överkörda av sina partier. De centerdominerade områdena kring Seinäjoki och 

Karleby fick sin vilja igenom. Kommunerna längs kusten sörjde Vasas förlorade status, 

trots att man nu fått en landskapskonstruktion med svensk majoritet. en central 

tjänsteman på österbottens Förbund menar att de här känslorna levt kvar och 

att de svenskspråkiga politikerna ännu agerar som om de var i minoritet i förbundet. 

Finlandssvenskheten har traditionellt varit stark och självmedveten i österbotten, 

mycket tack vare den kommunala strukturen, med ett flertal nära på enspråkigt 

svenska kommuner. Under de senaste åren har dock denna självsäkerhet försvagats. 

landskapsindelningen i gamla Vasa län skapade en splittring och konkurrensförhållande 

som tidigare inte existerat, enligt en intervjuad. regioncentrummodellen, 

med Vasa som lokomotiv, har skapat spänningar mellan centrum och periferi i 

landskapet. Kommun- och servicestrukturreformen (KSSr-reformen) vars mål var 

att åstadkomma kommunsammanslagningar och förstorade servicedistrikt har bidragit 

till att de svenskspråkiga känner sig hotade. österbotten är ett landskap där 

det ännu finns en hel del svenskspråkiga som har stora problem att agera på finska. 

Att finlandssvenskarna känner sig utsatta på grund av reformeringarna är därför 

begriplig, trots att landskapet är det mest svenska på fastlandet. 

45

46 


Hur ska de svenska regionala kulturerna utvecklas? 

De gamla länsstyrelserna garanterade svensk service. Konstruktionen av nya institutioner 

och förbund medförde osäkerhet. landskapsförbunden etablerades som 

helt nya konstruktioner som sökte sin funktion i samhället. I landskapen med stor 

andel svenskspråkiga (österbotten och östra Nyland) utvecklades förbundens rutiner 

samtidigt på båda språken. tvåspråkigheten byggdes in i organisationen. I 

egentliga Finlands Förbund och Nylands Förbund utvecklades förvaltningssystemet 

på finska. Svenskan beaktades inte i uppbyggnadsskedet, utan kom in då strukturerna 

redan var utarbetade. I det skedet var det svårt att få till stånd lösningar 

som kunde tillvarata den svenska befolkningens intressen. Svenska och tvåspråkiga 

lösningar måste vara med i planeringsskedet för att kunna beaktas fullödigt. 

Under enhetsstatens och länsstyrelsernas maktutövande garanterades en likvärdig 

svenskspråkig service i de svenskspråkiga regionerna. Den regionala konkurrensen 

motarbetades och istället betonades regional utjämning. möjligheterna till 

samordning av svensk service fanns tillstädes under sådana omständigheter. eU:s 

strategi att koncentrera utvecklingen till den regionala nivån har gett de regionala 

gränserna en ny innebörd. regionerna konkurrerar mot varandra, om statliga 

utplaceringar och näringslivssatsningar. Profileringen fokuserar på utvecklingen 

av regioncentrum och majoritetens styrkor. Under sådana premisser hamnar den 

svenska minoriteten lätt i marginalen. Utveckling och projekt utgår i stor utsträckning 

från de regionala gränserna. Delas svenska områden marginaliseras svenskan 

ytterligare. 

Att konstruera egna svenska organisationer utanför de officiella marginaliserar 

lätt de svenska intressena. en organisation som Sydkustens landskapsförbund kan 

ses som en institutionalisering av finlandssvenskheten, men en organisation utan 

ansvarsområden saknar medel och tyngd att påverka och blir osynlig för medborgaren. 

Här kan modell tas från Kommunförbundet, som fick en inflytelserik svensk 

avdelning, istället för att en separat svensk organisation utanför beslutsapparaten 

hade bildats. en lobbyorganisation för svenska intressen behövs, men att sitta med 

vid borden där besluten tas är nog så viktigt.

5. DE FINLANDSSVENSKA REGIONERNA 

I FINLANDS mODERNISERING – 

KONSEKVENSERNA AV GRUNDLÄGGANDE 

OmFLyTTNINGSpROCESSER 

Det svenska Kustfinland under tidig industrialisering 

I martin Klövekorn’s Die sprachliche struktur Finnlands 1880–1950 finns en 

karta över den svenskspråkiga befolkningens utbredning och procentuella andel 

av hela befolkningen kommunvis i Finlands kustregioner år 1880 och 1950 

(Klövekorn 1960, 16). Av kartan framgår tydligt hur de tre finlandssvenska regionerna 

(Åland del av egentliga Finlands län) påverkades i olika grad av befolkningens 

omflyttning under industrialiserings första 70 år; från 1880 till 

1950. I österbotten hade andelen svensktalande minskat nämnvärt endast i 

kuststäderna. I Vasa hade t.ex. andelen svensktalande sjunkit från över 80 procent 

svensktalande år 1880 till intervallet 30–40 procent år 1950; i Jakobstad 

och gamlakarleby hade andelen sjunkit från över 90 procent till 60–70 procent. 

Figur 2. Svenskspråkig befolkning i Finland 1880 och 1950 (Klövekorn 1960 s. 16) 

47

48 


Språkförhållanden i landskommunerna hade endast marginellt påverkats av moderniseringsprocessen 

under dessa 70 år (en viss uttunning hade skett i kommunerna 

kring Vasa och i Sydösterbotten). 

I Nyland var det inte bara städernas språkförhållanden som påverkades starkt av 

flyttningsrörelsen under moderniseringens första årtionden. ökningen av det finska 

inslaget var påtagligt i de flesta landskommuner i mellersta och östra Nyland. trots 

detta var den svenska befolkningen fortfarande i majoritet i Väst- och östnylands 

landskommuner. också i Åboland hade en viss inflyttning till landskommunerna 

skett och andelen svensktalande hade minskat radikalt i Åbo. 

ovan nämnda språkliga förändringar illustrerar de finländska kustregionerna 

läge i Finlands moderniseringsprocess. Beslutet att flytta huvudstaden från Åbo till 

Helsingfors medförde, från slutet av 1800-talet då industrialiseringen och därmed 

hörande urbanisering tog fart, att Nyland blev det centrala målområde i hela den 

process under vilken Finland omvandlades från en utpräglad bondestat till ett modernt 

industrisamhälle. Industrialiseringen i österbotten var relativt svag – återhämtningen 

efter tjärepoken gick långsamt - och eftersom kuststädernas omland i 

övervägande grad var svenskspråkigt så blev inte heller de språkliga förändringarna 

i städerna särskilt dramatiska. en betydande del av arbetarna i industrin kom från 

de svenska landskommunerna. men den långsamma industriella tillväxten i österbotten 

medförde samtidigt att österbotten drabbades hårdare än någon annan region 

av emigrationen till Nordamerika (toivonen 1963). trots att också kranskommunerna 

kring Helsingfors hade övervägande svensk befolkning kunde den utgöra 

bara en mindre del i den väldiga urbaniseringsprocess som vidtog från 1980-talet. 

Därmed blev den svenskspråkiga befolkningen i mellersta Nyland på ett tidigt stadium 

minoriteter i kommuner och byar som tidigare varit nästan helt svenskspråkiga 

(tandefelt 1984, s, 243–266). Då äktenskap över språkgränsen samtidigt blev vanligt 

kom ”förfinskning av den svenska arbetarklassen” i Nyland att redan i början av 

1900-talet vara en stor samhällsfråga. 

När det gäller Åbo så kan man konstatera att de kringliggande fastlandskommunerna 

hade en övervägande finsk befolkning, vilket betydde att de svenskspråkiga 

på ett tidigt stadium blev en liten minoritet av befolkningen. Pargas var i Åboland 

den ort som tog emot ett betydande antal inflyttare från den svenska skärgården 

och därmed fick den en typisk tvåspråkig prägel som fortfarande gäller. Dalsbruk på 

Kimitoön fungerade på samma sätt som Pargas som ett viktigt målområde för en invandring 

till industriella yrken. en struktur med ”tvåspråkiga bruksorter” uppstod

på liknande sätt på några ställen i Svenskfinland där landsbygden kring enskilda 

industrier var övervägande svenskspråkig (t.ex. oravais, Billnäs, Fiskars, tolkis). 

De flyttningsmönster som ovan beskrivits fortsatte att prägla bilden också under 

industrialiseringens andra stora våg då den moderna välfärdsstaten Finland 

tog gestalt från 1960-talet. Det nya var emellertid hastigheten och omfattningen, 

”kraften”, i den inflyttning till södra Finland som präglade särskilt åren 1965-1975 

som i finsk samhällslitteratur brukar benämnas ”hullut vuodet”, de galna åren eller 

”suuri rakennemuutos”, den stora strukturomvandlingen. På några år flyttade tiotusentals 

finskspråkiga människor från norra och östra Finland till Nyland och till de 

förstäder som i rasande takt byggdes upp kring Helsingfors (Kiljunen 1979). ”Vasta 

1960-luvun jälkipuolen ja 1970-luvun alun ennätysmäinen muuttoliike, kun suuret 

ikäluokat alkoivat muuttaa pois kotitiloilta, sai aikaan maatalousväestön nopean ja 

lopullisen vähentymisen” (Haapala 2004, 235). redan 1964 hade Heikki von Hertzen 

formulerat en vision om ett modernt Nyland där inflyttningen skulle kanaliseras 

till sju kuststäder mellan Borgå och Kyrkslätt. Den här s.k. von Herzenplanen 

med sjustadsprojektet ansågs på svenskt håll utgöra ett stort hot mot det svenska 

i Nyland – också om von Herzen motiverade sitt sjustadsprojekt med att han ville 

försvara en ”riktig” landsbygd med tydliga gränser mellan det urbana och rurala 

Nyland (von Herzen 1964). trots att inflyttning till Nyland samt tammerfors- och 

Åboregionerna var massiv från senare delen av 1960-talet valde många att emigrera 

till Sverige. Den stora strukturomvandlingens målområden var således både södra 

Finland och olika industriorter i Sverige (Kiljunen 1979). 

Aarsaether & Baerenholdt (2001) har utvecklat begreppet coping strategies – ungefär 

”strategier för att bemästra” i samband med undersökningar av hur perifera 

samhällen i norra Skandinavien mer eller mindre aktivt försökt anpassa sig till och 

bemästra socio-ekonomisk förändring under moderniseringsprocesser. Det är klart 

att den svenska befolkningen i Nyland hade begränsade möjligheter att på något 

avgörande sätt påverka den genomgripande modernisering och urbanisering ”på 

finska” som riktade sig till det landskap där mer än hälften av den svenska befolkningen 

hade sitt hemvist och ett landskap som samtidigt också blev ekonomiskt 

centrum i det självständiga Finland. Det kunde inte bli så mycket mera än en anpassning 

till externt givna processer. I en demokratisk stat hör befolkningens fria 

rörlighet till de mest grundläggande rättigheterna. Den finländska grundlagen och 

språklagen bygger på individprincipen, dvs. att den språkliga indelningen bestäms 

utgående från befolkningens individuella språkangivelse och att områdets språkliga 

indelning följer förändringarna i befolkningens språkliga sammansättning. Därmed 

fanns inga starka instrument eller mekanismer för att påverka den språkliga omvandlingen 

av Nyland. Det är också svårt att tänka sig att någon form av territoriellt 

baserad indelning i svenskt och finskt skulle ha kunnat fungera i en region som så 

starkt var målområde för en hel stats modernisering. 

49

50 


Denna omständighet, att befolkningens omflyttning i samband med Finlands modernisering 

”drabbade” Nyland och österbotten på fundamentalt olika sätt är något 

som ofta förbises också i dagens debatt. många diskuterar som om ”det nyländska 

mönstret” skulle upprepas under senare skeden i österbotten. Denna syn är dåligt 

förankrad och stämmer inte alls överens med det vi vet om övergripande demografiska 

mönster under Finlands moderniseringsprocess (Aro 2007). Som en följd 

av de tre finlandssvenska regionernas olika position i hela nationalstaten Finlands 

modernisering med vidhängande urbanisering blev det - i varje fall i teorin - möjligt 

att utveckla olika ”coping strategies”, olika strategier att bemästra moderniseringen. 

Nyländska försök att ”bemästra situationen” har ofta handlat om att behålla ett 

generellt svenskt inflytande på samhällsprocessen i Väst- och östnyland under det 

att man i huvudstadsregionen framför allt fått rikta in sig på att behålla inflytande 

över vissa nyckelområden såsom utbildning och kultur samt från 1980-talet även 

dagvård. 

Utvecklingen i det svenska österbotten gav utrymme för en bredare arsenal av 

s.k. policyinstrument – andra medel för att ”bemästra situationen” för att använda 

Aarsaether & Baerenholdts begrepp. men svårigheten med att hitta nya industriella 

nischer efter tjärepoken ledde i österbotten till andra processer som också de var 

lika svåra att bemästra. Det österbottniska hotet hette emigration. 

Den finlandssvenska emigrationen 

”Den svenska uttunningen” i Nyland som var så tydlig redan i Klövekorns analys av 

förändringar under den tidiga industrialiseringen fortsatte med ökad styrka under 

1900-talets senare del. Finnäs (2007, 10) har med hjälp av demografiska kartor för 

åren 1900, 1950 och 2005 visat hur den svenska befolkningen i många kommuner 

på den nyländska landsbygden förvandlades från majoritet till minoritet mellan 

åren 1950 och 2005. På den österbottniska landsbygden minskade visserligen antalet 

enspråkigt svenska kommuner men också de som blev tvåspråkiga utgående från 

språklagens kriterier hade fortsättningsvis en mycket stark svensk majoritet. Finnäs 

har senare visat att andelen svenskspråkiga ökat i flera österbottniska kommuner 

(Jakobstad, Kristinestad och Närpes under 2000-talet (Finnäs 2010). 

När man analyserar långsiktiga förändringar i befolkningens språkliga struktur 

i Finlands tvåspråkiga kustregioner bör man alltså minnas att den finskspråkiga 

inflyttningen – med tillhörande växande tvåspråkig familjebildning – bara utgör 

myntets ena sida; den andra grundläggande förklarande variabeln utgörs av finlandssvensk 

emigration – först till Nordamerika och senare till Sverige.

Dessa två demografiska processer – finskspråkig inflyttning som hör samman 

med hela Finlands modernisering – och den omfattande emigrationen av svenskspråkig 

befolkning till Nordamerika och Sverige - borde alltså behandlas parallellt 

om man vill förstå hela komplexet med å ena sidan svenskspråkig emigration, å 

andra sidan finskspråkig inflyttning till tidigare övervägande svenska områden. om 

man utelämnar den förstnämnda omständigheten kommer bilden att bli missvisande. 

Fougstedt (1984, s. 32–35) och Finnäs (1986, s. 97–112) har utförligt behandlat 

emigrationen av svenskspråkig befolkning från Finland till Sverige. emigrationen 

av svenskspråkiga från Finland till Sverige avviker i avgörande grad från den omfattande 

finska emigrationen. Den grundläggande skillnaden mellan svenskspråkig 

och finskspråkig utflyttning till Sverige är att den förstnämnda började nästan omedelbart 

efter det andra världskriget under det att den finskspråkiga var obetydlig 

fram till mitten av 1960-talet. till de allra första grupperna av emigranter hörde fiskar- 

och småbrukarbefolkning från österbotten, Åboland och Åland. År 1958 gjorde 

Knut Pipping och Ida van Hulten-Pipping en kartläggning av ungdomarna i den 

åländska skärgården (Pipping & van Hulten Pipping 1960). I de flesta kommuner 

befann sig mer än tre fjärdedelar av den yngre befolkningen i Sverige. mönstret var 

liknande om än kanske inte lika dramatiskt i Åbolands skärgård och i vissa delar av 

österbotten (Forsberg 1971). När man i nationella kretsar började analysera (den 

finskspråkiga) emigrationen till Sverige i slutet av 1960-talet hade alltså en svenskspråkig 

emigration redan länge satt djupa spår särskilt i österbotten och i Åboland, 

men även Nyland påverkades. Först i och med den svenska migrationskommitténs 

arbete i mitten på 1970-talet började helhetsbilden av den finlandssvenska emigrationen 

och dess följder ta form. Finnäs (1986) kom med hänvisning till en rad olika 

källor till slutsatsen ”att den svenska utflyttningen under tjugoårsperioden [1950– 

1970] sannolikt översteg 60 000 personer, dvs. i genomsnitt 3000 per år”. eftersom 

majoriteten av emigranterna bestod av unga och unga vuxna var de demografiska 

effekterna i vissa regioner förödande. mellan åren 1950 och 1970 reducerades t.ex. 

årsklasserna 1936–1940 med över en tredjedel (Finnäs 1986, s. 99). 

Från början av 1980-talet avtog utflyttningen till Sverige så att det i stort sett 

blev balans mellan ut- och inflyttningen. efter ett mindre utflyttningsöverskott under 

1990-talet har det i stort sett varit balans i utrikesomflyttningen (Finnäs 2007, 

s. 20). Under ett antal år under 2000-talets första decennium har invandringen 

överstigit utvandringen, vilket tillsammans med relativt goda födelsetal lett till att 

antalet svenskspråkiga ökat efter år 2005 (Finnäs 2010, s.7). I österbotten har betydande 

grupper av invandrare förankrat sig i svenskspråkiga miljöer som därmed 

fått ett tydligt befolkningstillskott (Finnäs & eklund 2010). 

51

52 


Svenskt och finskt i tvåspråkiga familjer: paradigmskiftet 

beträffande språkregistrering och skolval 

Inflyttningen av finskspråkig befolkning till de svenskspråkiga kustområdena medförde 

att äktenskap över språkgränsen blev allt vanligare under 1900-talets första 

del. Det dominerande mönstret var att språket i ”blandäktenskap” blev finska och 

att barnen som regel sattes i finsk skola. ännu år 1970 registrerades en klar majoritet 

eller ungefär 60 procent av barnen i tvåspråkiga familjer som finskspråkiga 

(Finnäs 2010, s. 23). I mitten av 1970-talet ändrades emellertid synen radikalt på 

språk och skolspråk i dessa tvåspråkiga familjer. gradvis började en allt större andel 

av barnen dels registreras som svenskspråkiga, dels skrivas in i svenska skolor. 

Under de senaste två decennierna har närmare två tredjedelar av barnen registrerats 

som svenskspråkiga och i tillägg till detta går en betydande grupp finskt registrerade 

barn i svenska skolor. Det förändrade beteendet i tvåspråkiga familjer förändrade 

starkt de demografiska förutsättningarna för det finlandssvenska särskilt i 

södra Finland. rekryteringen till svenska skolor förbättrades radikalt i förhållande 

till de dystra förutsägelser som gjordes på 1970-talet. Paradigmskiftet beträffande 

språkregistreringen i tvåspråkiga familjer och valet av skolspråk uppvägde i varje 

fall delvis de negativa effekterna av den omfattande emigrationen under tidigare 

årtionden. effekterna av det vi här kallat för ”paradigmskiftet” i tvåspråkiga familjer 

framgår delvis av Figur 3 nedan som är hämtad ur en av Fjalar Finnäs demografiska 

rapporter (Finnäs 2010, s. 25).

Figur 3. Antalet svenskregistrerade sjuåringar efter födelseår, motsvarande antal eleverpå 

klass 1 i svenska grundskolor samt antalet studenter från svenskspråkiga gymnasier. 

Förväntat antal elever och studenter 2010–2016/2028. 

4500 

4000 

3500 

3000 

2500 

2000 

1500 

1963 

1970 

1982 

1973 

1980 

1992 

1983 

1990 

2002 

1993 

2000 

2012 

2003 

2010 

2022 

Elever på årskurs1 

i svenska skolor 

Svenskregistrerade 

sjuåringar 

Studenter från 

svenska gymnasier 

Födelseår 

Skolstart 

Studentår 

53

54 


6. AVSLUTNING: FINLANDSSVENSKA 

REGIONER I ETT SAmTIDSHISTORISKT 

pERSpEKTIV 

Vår ansats i den här rapporten har varit att beskriva karaktären av några förvaltningsmässiga 

och institutionella arrangemang som kallas Svenskfinland. Fokus har 

legat på en analys av Svenskfinland bestående av tre regioner och förändringen av 

dessas regioners ställning i samband med den våg av administrativa reformer som 

vidtog under 1990-talet (vi har här lämnat Åland utanför analysen). Vi har velat 

peka på hur de tre regionernas karaktärer skiljer sig åt och hur deras position påverkats 

av centrala processer under Finlands modernisering. Den empiriska analysen 

har framför allt handlat om regionernas förändrade position som en konsekvens av 

administrativa reformer under de två senaste decennierna. I den senare delen av 

rapporten har vi emellertid synat förändringarna i ett längre historiskt perspektiv 

och framför allt pekat på effekterna av några demografiska omständigheter; den 

finskspråkiga inflyttningen till tidigare svenskspråkiga kustregioner, den svenskspråkiga 

emigrationen samt den förändrade synen på språk och skola i tvåspråkiga 

familjer. 

Utgående från en teoretisk ansats om hur regioner konstrueras och institutionaliseras 

har vi fört en diskussion om hur finlandssvenska regioner å ena sidan skapats 

under långa historiska processer, å andra sidan hela tiden förändras och rekonstrueras 

i pågående kulturella och politiska processer. genom att fokusera på regionerna 

vill vi naturligtvis samtidigt belysa frågeställningar kring hela det svenska i 

Finland och – som vi hoppas – samtidigt ge nya infallsvinklar på och tolkningar av 

de administrativa reformer som ”drabbat” de svenska regionerna av Finland under 

slutet av 1900- och början av 2000- talet. Finns det en risk för att de senaste årens 

reformer bryter långvariga föreställningar om Svenskfinland som ett geografiskt 

område bestående av tre tvåspråkiga regioner? Kan den svenska befolkningsgruppen 

känna sig någorlunda säker i sin identitet och som medborgare i Finland i de 

nya ”regioner” som bildats? 

I kapitel 2 och 3 visade vi att de tre regioner som undersökts, ända sedan de började 

betraktas som en finlandssvensk helhet i början av 1900-talet, stått under en relativt 

stabil statlig administrering i tre tvåspråkiga län med ett slags symboliska tre egna tvåspråkiga 

länshuvudstäder – Vasa, Helsingfors och Åbo. Det svenska inslaget i de här 

länen betraktades som ett naturligt inslag och svenskan var på denna administrativa 

nivå garanterad inom dessa strukturer. också om länsförvaltningarna inte alla avseenden 

var tvåspråkiga fungerade landshövdingarna som symboler för Vasa, Nylands 

och egentliga Finlands län som områden med betydelsefulla svenska befolkningar.

Den stora reformeringen av den regionala förvaltningen som inföll under 1990-talet 

slog sönder de här inarbetade strukturerna. Det svenska tvingades positionera 

sig inom nya strukturer där kopplingen till det svenska i Finlands historia kunde 

vara svag. Å ena sidan bildades nya statliga institutioner, som enligt språklagens 

stadganden måste kunna ge service på både svenska och finska. Såsom påvisats i 

Språkon-projektets tidigare rapporter (lindfors 2009) varierar kvaliteten på den 

språkliga servicen mellan regionerna så att kvaliteten på den svenska servicen var 

avgjort bättre i österbotten än i Nyland och Åboland. Å andra sidan bildades lokalt 

förankrade landskapsförbund som samkommuner, där det svenska naturligt inarbetades 

i de starkt svenska landskapen österbottens Förbund och östra Nylands 

Förbund, medan det svenska i landskapsförbunden med liten svensk minoritet till 

stor del tappades bort (egentliga Finlands Förbund och Nylands Förbund). 

Den senaste regionförvaltningsreformen, den s.k. AlKU-reformen, har återigen 

ritat om regionkartan. Dock står landskapsförbunden kvar och bildar på sitt sätt 

en ny kontinuitet på den regionala nivån. Vi ser det som viktigt att den senaste reformen 

för Nylands del innebär att landskapsförbundet nu kommer att få samma 

gränser som det historiska Nylands län. Uppkomsten av en lokalt förankrad regionförvaltning 

– en landskapsförvaltning - ger alltså också vissa nya förutsättningar 

för det svenska i Finland. regionerna har, enligt europeisk modell, idag möjlighet 

att anpassa och specialisera sig enligt egna förutsättningar. en svensk minoritet kan 

emellertid lätt hamna i skymundan i en sådan process. Som vi har visat skiljer sig de 

tre svenska regionernas karaktärer kraftigt åt och därmed varierar också kapaciteten 

när det gäller att tillvarata svenska intressen i de landskapsförbund som grundats 

efter det att Finland blev medlem i eU. Strategier för det svenska i framtiden 

måste anpassas efter varje region. Huvudstadsområdet i Nyland utgör därtill ett 

specialfall. Svenska österbotten utgör genom språksamhörigheten en helhet, men 

dagens utveckling kring stadscentra drabbar också det här området, då energiklustret 

kring Vasa lyfts fram till att representera hela österbotten på bekostnad av 

Jakobstadsregionen och Sydösterbotten. eftersom landskapen juridiskt består av 

samkommuner föreligger en risk att kortsiktiga politiska beslut kan ändra på relationen 

mellan minoritet och majoritet. 

reformer av statliga administrativa distrikt handlar inte bara om ”rationella förvaltningslösningar” 

utan i högsta grad också om medborgarnas rättigheter att känna 

till och veta var man kan söka och få offentliga tjänster utförda. Det handlar också om 

kulturell förankring, symboler och rumsliga identifikationer. Att konstruera nya förvaltningsområden 

och ge dem nya namn är i djupaste mening fråga om demokratiska 

rättigheter. medborgarnas känsla av maktlöshet inför myndigheter är en allvarlig 

fråga som direkt berör demokratins grundvalar. medborgarna har haft en viss uppfattning 

om vilka ärenden som kunnat uträttas på länsstyrelsen, vid vägverket osv. 

55

56 


För närvarande kan inte ens politiska beslutfattare och experter alltid ge svar på 

”vem som gör vad i vilken ort” eller hur skiljer sig t.ex. gränserna för regionförvaltningsverket, 

Ntm och landskapsförbunden i österbotten? Det här resonemanget 

kan relateras till Paasis institutionaliseringsteori och begreppet social-rumsligt 

medvetande, som beskriver hur medborgarnas förväntningar och krav rörande 

samhället är förankrade i samhällsstrukturerna. 

Helhetsbilden beträffande de två senaste årtiondenas förvaltningsreformer är att 

det i flera fall varit negativa ur den svenskspråkiga befolkningens synvinkel. Förlusten 

av stabila och långsiktiga regionala förvaltningslösningar är påtaglig. Det 

är dock något av en paradox att samtidigt med dessa bakslag i förvaltningspolitiken 

har den demografiska utvecklingen för det svenska i Finland under slutet av 

1900-talet och början av 2000-talet varit positiv. För första gången på mycket länge 

växer den finlandssvenska befolkningen; för närvarande föreligger faktiskt en naturlig 

befolkningsökning. orsaken till denna demografiska omsvängning kan sökas 

i två avgörande omständigheter. För det första att balansen i s.k. utrikes omflyttning 

har varit god, dvs. att emigration och immigration varit ungefär lika omfattande; för 

det andra det som vi kallat paradigmskiftet i tvåspråkiga familjer. Betydelsen av att 

barn i tvåspråkiga familjer registreras som svenskspråkiga och skrivs in i svenska 

skolor har på ett avgörande sätt förbättrat de demografiska utsikterna i Nyland och 

på sikt i hela Svenskfinland. 

Det finns således inga demografiska skäl att urholka offentlig förvaltning på 

svenska. man kan tvärtemot argumentera för att den befolkningsmässiga utvecklingen 

ställer växande krav på en fungerande tvåspråkig regional förvaltning i alla 

delar av Svenskfinland. I ett större perspektiv, inom eU och globalt, har nationalstaternas 

inflytande minskat på bekostnad av regionala och överstatliga politiska och 

ekonomiska processer. mot den här bakgrunden är det utomordentligt viktigt att 

fortsättningsvis diskutera hur det svenska i Finland skall utvecklas på regionernas 

nivå.

LITTERATURFÖRTECKNING 

Allardt, erik & Starck, christian1981, Språkgränser och samhällsstruktur – Finlandssvenskarna 

i ett jämförande perspektiv. Stockholm: Almqvist & Wiksell Förlag AB. 

Aro, timo 2007, Julkinen valta ja maassamuuttoa edistävät ja rajoittavat tekijät Suomessa 

1880-luvulta 2000-luvulle. turku: turun yliopisto, koulutussosiologian tutkimuskeskus. 

Finnäs, Fjalar 1986, Den finlandssvenska befolkningsutvecklingen 1950–1980. En analys av en 

språkgrupps demografiska utveckling och effekten av blandäktenskap. Helsingfors: Svenska 

litteratursällskapet i Finland. 

Finnäs, Fjalar 2007, Finlandssvenskarna 2005 – en statistisk rapport. Helsingfors: Svenska 

Finlands folkting, Finlandssvensk rapport nr 43. 

Finnäs, Fjalar 2010, Finlandssvenskarna 2009 - en statistisk rapport. Helsingfors: Svenska 

Finlands folkting, Finlandssvensk rapport. 

Finnäs, Fjalar & eklund, erland 2010, ’Bra drag under galoscherna!’ - Demografiska och ekono- 

miska förändringar i Närpes 1995 – 2006, med en bedömning av de närmaste framtidsutsik- 

terna. Åbo Akademi, Forskningsrapporter i demografi och landsbygdsforskning 1/2010. 

Forsberg, Karl-erik 1971, ”emigrationsforskningens frågeställningar”. I Emigrationen och dess 

bakgrund. ekenäs: Svenska kulturfondens skrifter (V). S. 60–68. 

Fougstedt, gunnar 1984, ”Finlandssvenskarna under 100 år”. I max engman och Henrik Stenius 

(red.) Svenskt i Finland 2. Demografiska och socialhistoriska studier. Helsingfors: Svenska litte- 

ratursällskapet i Finland. S. 19–35. 

Von Herzen, Heikki, 1964, Framtidens Nyland. Särtryck ur Stadsbyggnad nr 6 1964. 

57

58 


Haapala, Pertti 2004, ”Väki vähenee – maatalousyhteiskunnan hidas häviö 1950–2000”. I 

Suomen maatalouden historia, osa 3. Suurten muutosten aika jälleenrakennuskaudesta EU- 

Suomeen. Helsinki: Suomalaisen kirjallisuuden seura. 

Hurrarna, en stridsskrift om finlandssvenskarnas nutid 1974, gösta Ågren (red.). Vasa: Förfat- 

tarnas Andelslag. 

Hämäläinen, Pekka Kalevi 1969, Nationalitetskampen och språkstriden i Finland 1917–1939. 

Helsingfors: Holger Schidlts Förlag. 

Ipsen, Detlev (1997): Raumbilder. Kultur und Ökonomie räumlicher Entwicklung, centaurus- 

Verlagsgesellschaft, Pfaffenweiler. 

Isaksson, guy-erik 1985, Planering av regioner – Strukturer, processer och utvecklingsdrag 

i finländsk regionalpolitisk planering. Åbo: meddelanden från ekonomisk-statsvetenskapliga 

fakulteten vid Åbo Akademi. 

Johansson, Ulf 2004, Förkovrat och tryggt – Nylands Svenska Landskapsförbund 1959–2003. 

Helsingfors: Sydkustens landskapsförbund r.f. 

Jutikkala, eino 1949, ”Suomen maakunnat”. I Kotiseutu 6–8:1949. 

Jutikkala, eino 1959, Suomen historian kartasto, Suomalainen tiedeakademia. 

Keating, michael 1998, The New Regionalism in Western Europe. cheltenhamn: edward elgar 

Publishing ltd 

Kiljunen, Kimmo 1979, 80-luvun aluepolitiikan perusteet. Helsinki: työväen taloudellinen tutki- 

muslaitos. 

Klövekorn, martin 1960, Die Sprachliche Struktur Finnlands 1880–1950.

Kreander, maria 2006, ”De svenska och tvåspråkiga föreningarna – en kartläggande undersök- 

ning av den kvanititativa utvecklingen efter 1965”. I Karmela liebkind & tom Sandlund (red.) 

Räcker det med svenskan? – Om finlandssvenskars anknytning till sina organisationer. Hel- 

singfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. S. 52–88. 

liebkind, Karmela, teräsaho, mia och Jasinskaja-lahti, Inga 2006, ”Språk, identitet och före- 

ningsverksamhet bland finlandssvenskarna”. I Karmela liebkind & tom Sandlund (red.) Räcker 

det med svenskan? Om finlandssvenskarnas anknytning till sina organisationer. Helsingfors: 

Svenska litteratursällskapet i Finland. S. 123–150. 

lindfors,c. Bettina 2009, Den svenska verksamheten i de regionala strukturerna, Helsingfors: 

Finlands kommunförbund och Svenska social- och kommunalhögskolan. Publikationer av pro- 

jektet Förvaltningslösningars språkliga konsekvenser. 

lönnqvist, Bo 1984, ”Språkgränsen – fiktion eller verklighet”. I max engman och Henrik Stenius 

(red.) Svenskt i Finland 2. Demografiska och socialhistoriska studier. Helsingfors: Svenska litte- 

ratursällskapet i Finland. S. 267–279.0 

moring tom, Nordqvist Andrea 2002, Svenska medier i Finland. Helsingfors: Svenska social- 

och kommunalhögskolan vid Helsingfors Universitet. 

Paasi Anssi 1986, The Institutionalization of Regions – Theory and Comparative Studies. Joen- 

suu: Joensuun yliopisto. 

Paasi Anssi 1996, Territories, Boundaries and Consciousness – The changing Geographies of the 

Finnish-Russian Border. oulu: University of oulu. 

Paasi Anssi 2009, “the resurgence of the ‘region’ and ‘regional Identity’: theoretical perspec- 

tives and empirical observations on regional dynamics in europe”. In Review of International 

Studies (2009), 35, 121–146. 

59

60 


Pipping, Knut & Pipping - van Hulten, Ida 1961, Den åländska ungdomens emigration. marieh- 

man: Skrifter utgivna av Ålands kulturstiftelse 3. 

Ståhlberg Krister (red.) 1995, Finlandssvensk identitet och kultur. Åbo: Institutionen för offentlig 

förvaltning, Åbo Akademi. 

Svenska emigrationskommitténs betänkande 1980:24. 

Svenska folkpartiet 1981, Tankar i nutid. Helsingfors. 

tandefelt, marika 1984, ”en språkgränstrakt i sociolingvistisk belysning”. I max engman och 

Henrik Stenius (red.) Svenskt i Finland 2. Demografiska och socialhistoriska studier. Helsing- 

fors: Svenska litteratursällskapet i Finland. S. 243–266. 

Westerlund, lars 1989, Statsbygge och distriktsförvaltning. Åbo: Åbo Akademis Förlag. 

Wolf-Knuts, Ulrika 1995, ”Den mångbottnade identiteten”. I Ståhlberg, Krister (red.) Finlandss- 

vensk identitet och kultur. Åbo: Åbo Akademi. 

tiihonen Seppo, tiihonen Paula 1984, Suomen hallintahistoria. Helsinki: Valtion koulutuskes- 

kus. 

toivonen, Anna-leena 1963, Etelä-Pohjanmaan valtamerentakainen siirtolaisuus 1867–1930. 

Helsinki: Suomen Historiallinen Seura. Historiallisia tutkimuksia lXVI. 

östra Nylands Förbund 2009, En titt i historien. Borgå: östra Nylands Förbund.

BILAGOR 

Bilaga 1. Finlands historiska landskap. Källa: Wikipedia. 

Jutikkala (1949) beskriver närmare hur de här landskapen kom till under 

1300–1500-talen. lappland tillkom i ett senare skede. 

61

62 


Bilaga 2. Den första länsbildningen år 1631 (från Jutikkala 1959).

Bilaga 3. Länen efter länsreformen 1775 (från Jutikkala 1959). 

63

64 


Bilaga 4. Länen efter länsreformen 1831 (från Jutikkala 1959).

Bilaga 5. Regionplaneförbunden 1973. 

65

66 


Bilaga 6. Landskapen och länen 2004.

Bilaga 7. TE-centralerna. 

67

68 


Bilaga 8. Länen fram till 1997.

Bilaga 9. ELY- och AVI-centralernas förvaltningsområden. Källa: avi.fi och ely-keskus.fi. 

ely-centralerna AVI-centralerna 

Åbo 

Vasa 

Tavastehus 

S:t Michel 

69

70 


Bilaga 10 . Lokala finlandssvenska dagstidningar 

Regionala finlandssvenska dagstidningar 

Nyland 

Borgåbladet / Dagstidning, Borgå 

Hufvudstadsbladet / Dagstidning, Helsingfors.Finlandssvensk rikstidning 

Västra Nyland / Dagstidning, ekenäs. regiontidning för västra Nyland 

östra Nyland / Dagstidning. lovisa 

Åboland 

Pargas Kungörelser 

Åbo Underrättelser / Dagstidning, Åbo 

Österbotten 

ByaNytt / lokaltididning för Korsholm 

Kustnytt / lokaltidning för malax och Korsnäs 

Syd-österbotten / Dagstidning, Närpes och Kristinestad 

Vasabladet / Dagstidning, Vasa. österbottnisk regiontidning. 

österbottens tidning / Dagstidning, Jakobstad - Karleby

Bilaga 11. Andel (%) som känner stark samhörighet med olika geografiska områden (data 

från Kommunförbundets kommuninvånarundersökningar KUTU-96, KUTU-00, KUTU- 

04 (inom forskningsprogrammet KommunFinland 2004, se Pekola-Sjöblom et al 2006) 

och KUTU-08 (inom forskningsprogrammet ARTTU) (kunnat.net/arttu)). 

1996 2000 2004 2008 

Bostadsområde 40,2 39,3 45,4 47,1 

By eller stadsdel 41,2 38,9 44,5 45,0 

Hemkommun 46,8 42,2 47,2 51,0 

Ekonomisk region 17,0 14,7 17,0 41,0 

Landskap 32,1 28,1 28,6 38,1 

Län 39,8 29,9 31,2 35,9 

Finland 81,3 76,7 78,8 77,4 

Norden 56,9 51,6 50,6 52,6 

EU 17,4 16,1 21,6 22,5 

Europa 35,2 33,7 35,6 38,2 

71

72 


Lista Paras-ARTTU- ohjelman raporteista 2009–2011: 

- Heikki Helin (2009): Parasta ennen. Kuntien talouden kehityksestä 

2000-luvulla. Paras-ArttU –ohjelman tutkimuksia nro 1. 

Verkkojulkaisu. Helsingin kaupungin tietokeskus & Suomen Kuntaliitto 

2009. 

- Raine Mäntysalo, Lasse Peltonen, Vesa Kanninen, Petteri Niemi, 

Jonne Hytönen & Miska Simanainen (2010): Keskuskaupungin ja 

kehyskunnan jännitteiset kytkennät. Viiden kaupunkiseudun yhdyskuntarakenne 

ja suunnitteluyhteistyö Paras-hankkeen käynnistysvaiheessa. 

Paras-ArttU –ohjelman tutkimuksia nro 2. Acta 

nro 217 ja verkkojulkaisu. Aalto-yliopiston teknillisen korkeakoulun 

yhdyskuntasuunnittelun tutkimus- ja koulutuskeskus & Suomen 

Kuntaliitto. 

- Jarmo Vakkuri, Olavi Kallio, Jari Tammi, Pentti Meklin & Heikki 

Helin (2010): matkalla kohti suuruuden ekonomiaa? Kunta- ja 

paikallistalouden lähtökohdat Paras-hankkeessa. Paras-ArttU – 

ohjelman tutkimuksia nro 3. Acta nro 218 ja verkkojulkaisu. tampereen 

yliopisto & Suomen Kuntaliitto. 

- Olavi Kallio (2010): Paikallistalouden lähtökohdat ArttU-tutkimuskunnissa. 

Paras-ArttU –ohjelman tutkimuksia nro 4. Verkkojulkaisu. 

tampereen yliopisto & Suomen Kuntaliitto. 

- Pentti Meklin (toim.) (2010): Parasta Artun mitalla. Arviointia 

Paras-uudistuksen lähtötilantees-ta ja kehittämispotentiaalista 

kunnissa. Paras-ArttU –ohjelman tutkimuksia nro 5. Acta plus ja 

verkkojulkaisu. Suomen Kuntaliitto. 

- Minna Kaarakainen & Vuokko Niiranen & Juha Kinnunen (2010): 

rakenteet muuttuvat – mihin suuntaan? Sosiaali- ja terveyspalvelut 

Paras-hankkeessa. Paras-ArttU-ohjelman tutkimuksia nro 

6. Acta nro 219 ja verkkojulkaisu. Itä-Suomen yliopiston sosiaali- 

ja terveysjohtamisen laitos & Suomen Kuntaliitto. 

- Sari Pikkala (2011): Parasta naisille? Kuntaliitokset ja naisten 

edustus kuntien johdossa. Paras-ARTTU-ohjelman tutkimuksia 

nro 7. Verkkojulkaisu. Åbo Akademi & Suomen Kuntaliitto (Uudistuksen 

tasa-arvovaikutukset (terttU) –erillistutkimuksen 

väliraportti.

- Esa Jokinen, Tuula Heiskanen, Risto Nakari (2011): Henkilöstö 

PArAS-uudistuksessa Paras-ArttU-ohjelman tutkimuksia nro 8. 

Acta nro 228. tampereen yliopisto & Suomen Kuntaliitto. 

- Marianne Pekola-Sjöblom (2011): Kuntalaiset uudistuvissa kunnissa. 

tutkimus kuntalaisten asenteista ja osallistumisesta ArttU-tutkimuskunnissa 

2008. Paras-ArttU-ohjelman tutkimuksia 

nro 9. Acta nro 229. Suomen Kuntaliitto. 

- Sari Pikkala & Siv Sandberg (2010): Kuntavaalit 2008 ArttUkunnissa 

(työnimi). Paras-ArttU-ohjelman tutkimuksia nro 10. 

Acta nro xx. Åbo Akademi & Suomen Kuntaliitto. (tulossa) 

- Karoline Berg, Johan Meriluoto, Siv Sandberg, Stefan Sjöblom 

(2010); Försiktighet och förändring på egna villkor. Kommun- och 

servicestrukturreformens första skede i de svensk- och tvåspråkiga 

kommunerna Uudistuksen kielelliset vaikutukset (SpråKon) –erillistutkimuksen 

väliraportti. Paras-ArttU-ohjelman tutkimuksia 

nro 11. Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors 

universitet & Åbo Akademi. yliopistopaino. 

- Erland Eklund, Kenneth Nordberg (2011); De finlandssvenska regionernas 

karaktär. Uudistuksen kielelliset vaikutukset (SpråKon) 

–erillistutkimuksen väliraportti. Paras-ArttU-ohjelman tutkimuksia 

nro 12. Unigrafia. 

- Jaana Halonen & Sirkka-Liisa Piipponen (2011): Paikallistalouden 

lähtökohdat ARTTU-tutkimuskunnissa 2001–2010. (työnimi). 

Paras-ArttU –ohjelman tutkimuksia nro 15. Verkkojulkaisu. 

Suomen Kuntaliitto. 

73

ISBN 978-952-10-5220-0 

ISBN 978-952-10-5221-7 (PDF)

DE FINLANDSSVENSKA REGIONERNAS KARAKTÄR - Kunnat.net

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?