DE FINLANDSSVENSKA REGIONERNAS KARAKTÄR - Kunnat.net

Konklusioner
en regions status och synlighet grundar sig långt på den historiska anknytningen.
en region med redan etablerade symboler står sig bra i konkurrensen med andra
regioner och identifikationsnivåer. österbotten, Nyland och Åboland har långa traditioner
som tvåspråkigt styrda förvaltningsområden. Här är det ändå viktigt att
komma ihåg att tanken på, eller konstruktionen av, ett avgränsat Svenskfinland inte
kom till förrän i slutet av 1800-talet och således sågs inte regionerna som explicit
finlandssvenska innan dess (lönnqvist 1984). Forskningar kring institutionaliseringsprocesser
visar att reformer av förvaltningsområden har betydelse för människors
känsla av tillhörighet. De senaste två decenniernas förvaltningsreformer
har kullkastat de gamla förvaltningsdistrikten och nya håller istället på att formas.
Svenskheten i regionerna har fått en möjlighet att positionera sig inom de nya regionerna
och ge dem karaktären av tvåspråkiga eller finlandssvenska regioner.
Undersökningen av regional media, identifikationsenkäter och föreningsliv indikerar
att det finns en finlandssvensk medvetenhet i alla regioner. De finlandssvenska
dagstidningarna visade sig vara starkt regionala i sin bevakning, medan radio
och framförallt tV har en mer allmänfinlandssvensk prägel. Samtliga indikatorer
pekar på att det vi kallat ”finlandssvensk förväntan”, dvs. en förväntan om att regionen
skall kunna erbjuda dess invånare meningsfulla handlingsarenor och relevanta
tjänster, är starkast i österbotten, där den till och med kan betraktas som mycket
stark. Nivån är något lägre i Åboland och Nyland, även om det också där kan sägas
finnas en stark svensk medvetenhet. landskapen Nyland och österbotten kan lätt
knyta an till en historisk sinnebild av en svenskspråkig region. Åboland och Åbo har
också långa svenska traditioner. Identifikationsundersökningen visar att det finns
en svensk sammanhållning också i Nyland och Åboland, vilket kan vara en grund för
ett medvetandegörande av respektive finlandssvensk region.
Identifikationsenkäten (tabell 5) antyder att finlandssvenskarna känner sig allt
mer främmande för den finländska samhällstrukturen. redan en svag antydan
om något sådant borde få varningsklockor att ringa. en strategi för att inkludera
svenskspråkiga i strukturerna på ett bättre sätt är nödvändig. Institutionaliseringsteorin
ger inte möjlighet att mäta identifikationsnivå eller ”förväntningsstrukturer”
i dagens regionala områden. Förhoppningen är att ovanstående redogörelse ändå
belyst hur det vi kallar Svenskfinland sett ut och utvecklats under det senaste seklet
och vilken betydelse regionbegreppen haft, har och kan ha i framtiden.
35