DE FINLANDSSVENSKA REGIONERNAS KARAKTÄR - Kunnat.net

12
De Finlandssvenska regionernas karaktär
År 1980 utkom de första i en lång serie av rapporter från det breda forskningsprojektet
Språkgrupp och mobilitet som SlS nämnd för samhällsforskning under ledning
av tom Sandlund organiserade under 1980-talet. Fjalar Finnäs (1986) analyserade
i Den finlandssvenska befolkningsutvecklingen 1950–1980 hur Finlands svenska
befolkning hade påverkats av emigration, intern omflyttning och tvåspråkiga äktenskap.
Finnäs kunde, i motsats till vad som påstods i samtida debatt, påvisa hur
emigrationen till Sverige hade varit ett mycket större demografiskt problem för den
finlandssvenska befolkningen än vad urbanisering och tvåspråkiga äktenskap var.
Det svenska i Finland i ett längre historiskt perspektiv analyserades ungefär samtidigt
i de två av max engman och Henrik Stenius redigerade volymerna Svenskt
i Finland (del 1, Studier i språk och nationalitet efter 1860; del 2, Demografiska
och socialhistoriska studier) som kom ut 1983 respektive 1984. Kanske kan man
se startskotten på den intensiva diskussionen kring det finlandssvenska – eller det
svenska i Finland - i den s.k. hurrarrörelsen vars debattbok Hurrarna, en stridsskrift
om finlandssvenskarnas nutid publicerades 1974 och där författarna kritiserade
det som man uppfattade som en sydfinländsk uppgivelse och hukarmentalitet
inför det finska Finland. Det finlandssvenska borde, enligt hurrarna, byggas på en
svensk regional mobilisering där österbotten utgjorde ett självskrivet centrum.
Fokus i föreliggande rapport ligger på en analys av de offentliga förvaltningsreformerna
från början av 1990–talet till 2010 och hur dessa reformer påverkat de
områden eller regioner som i det allmänna medvetandet bildar ”Svenskfinland”. en
sådan analys är komplicerad av många skäl. Det första problemet ligger i att man å
ena sidan kan uppfatta de svenska och tvåspråkiga delarna av Finland som eN region
i förhållande till Finland i övrigt; att man å andra sidan kan uppfatta ”Svenskfinland”
som en addition av tre (med Åland fyra) tvåspråkiga historiska regioner
– Nyland, österbotten och Åboland. I tillägg till dessa två perspektiv kan man se
matti Klinges uppfattning som en tredje variant. Klinges ”det svenska i Finland” är
inte bundet vare sig till en eller tre regioner utan bildar ett generellt svenskt inslag
i en tvåspråkig stat.
De enskilda finlandssvenska regionernas karaktär och särdrag har behandlats
sparsamt i vetenskaplig litteratur under senare år. eftersom den offentliga förvaltningen
i snabb takt omformats i en rad reformer från 1990-talet, och då dessa med
stor sannolikt kommer att fortsätta under det nya århundradet, finns det goda skäl
undersöka hur föreställningen om finlandssvenska regioner passar in i de nationella
reformer av regionala indelningar som genomförts och planeras.