Framsida_rapport amning - Arbetets museum

Amning som vetenskap (1700–1900)
I mitten av 1700-talet gjordes den första stora svenska folkräkningen. Resultatet visade att
spädbarnsdödligheten var större än väntat (Lithell, 1999:34). Den höga barnadödligheten i
Sverige och i övriga delar av världen bidrog till ett ökat intresse för spädbarnsvård (Svensson
& Nordgren, 2005:19). De svenska myndigheterna ansåg att en huvudsaklig orsak till den
höga spädbarnsdödligheten var att många spädbarn inte ammades, konstgjord uppfödning och
ohygieniska förhållanden betraktades som en riskfylld kombination. Övertygelsen om
bröstmjölkens hälsobringande effekter och riskerna med modersmjölksersättning var inte
begränsad till Sverige, även om metoderna för att höja amningsfrekvensen varierade. I
Österbotten i Finland riskerade kvinnor till exempel att bli bötfällda om det kunde bevisas att
barnen dött på grund av att inte ha ammats (Lithell, 1999:34ff).
Under 1800-talet betraktades amning som en moderlig ”plikt”. Däremot ansåg läkarna
att det var mindre lämpligt att barnen ammades längre än ett år. Godtagbara skäl för mödrar
att inte amma var om de hade tuberkulos eller syfilis (Lithell, 1999:23). Förespråkandet av
amning i Sverige och i andra europeiska länder gick i linje med tidens vurmande för ”det
naturliga”, och somliga menade att kvinnor som inte ammade satte sig emot naturens lag
(Badinter, 1980:126).
Den moderliga plikten att amma gällde inte kvinnor i de övre samhällsskikten. Barn till
högreståndsfamiljer kunde istället ammas av ammor som var anställda för att amma. En del
högreståndsfamiljer anställde ammor i hemmen, medan andra sände iväg sina barn till ammor
på landsbygden (Lithell, 1999:29). Ammor var på många ställen runt om i Europa betydligt
vanligare än i Sverige under 1700- och 1800-talet. Ett av de länder där ammorna fick stor
betydelse var Frankrike. På 1200-talet öppnades den första förmedlingen av ammor i Paris
och i 1700-talets Frankrike blev ammor vanligt även bland de lägre samhällsskikten
(Badinter, 1980:40f).
Det finns flera förklaringar till varför högreståndskvinnor sällan ammade. Historiska
studier visar att det fanns idéer om att kvinnornas hälsa kunde äventyras av amningen, att
bröstens utseende skulle förstöras av amningen samt att en kvinna som ammar samtidigt som
hon hade ett sexualliv äventyrade barnets hälsa. Vidare fanns en idé om att en ammande
kvinna inte fick bli upprörd, eftersom man trodde att moderns sinnesstämningar överfördes
via mjölken till barnet som riskerade att bli sjukt eller till och med dö (Lithell, 1999:29ff).
Ytterligare en förklaring till att högreståndskvinnor sällan ammade var att amningen
betraktades som en social markör för fattigdom och därför ansågs opassande för societetens
kvinnor (Badinter, 1980:62).
6