Andreas Bergh, docent i nationalekonomi, Ekonomih ögskolan vid ...
Andreas Bergh, docent i nationalekonomi, Ekonomih ögskolan vid ...
Andreas Bergh, docent i nationalekonomi, Ekonomih ögskolan vid ...
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
<strong>Andreas</strong> <strong>Bergh</strong>, <strong>docent</strong> i <strong>nationalekonomi</strong>,<br />
<strong>Ekonomih</strong> <strong>ögskolan</strong> <strong>vid</strong> Lunds universitet<br />
samt Institutet för näringslivsforskning (IFN).<br />
2012-07-04
Innehåll<br />
Sammanfattning....................................................................................................................................... 3<br />
1. Inledning .............................................................................................................................................. 4<br />
2. Bakgrund ............................................................................................................................................. 6<br />
2.1 Pensionssystemet på två minuter .................................................................................................. 6<br />
2.2 Pensionspyramiden ....................................................................................................................... 7<br />
2.3 Den nya allmänna pensionen ........................................................................................................ 9<br />
2.3.1 Ersättningsgraden .................................................................................................................. 9<br />
2.4 Tjänstepensionerna ...................................................................................................................... 11<br />
2.5 Svensk ekonomi i förändring ...................................................................................................... 14<br />
3. De samhällsekonomiska vinsterna av konkurrens ........................................................................ 16<br />
3.1 Allmänintressets problem ........................................................................................................... 17<br />
3.2 Vinner även okunniga kunder på konkurrens? ............................................................................ 17<br />
4. Vad innebär välfungerande konkurrens för pensionerna? ................................................................. 18<br />
4.1 Mervärde utöver risk och avkastning .......................................................................................... 19<br />
4.2 Produktutveckling och innovationstakt ....................................................................................... 21<br />
5. Vad hindrar fungerande konkurrens? ................................................................................................ 22<br />
5.1 Är bristande finansiell förmåga ett hinder? ................................................................................. 24<br />
6. Diskussion och avslutning ................................................................................................................. 25<br />
6.1 Problem idag och i framtiden ...................................................................................................... 24<br />
6.2 Reformförslag ............................................................................................................................. 26<br />
2
Sammanfattning<br />
Det svenska pensionssystemet består av tre delar: Det allmänna skattefinansierade pensionssystemet,<br />
tjänstepensionerna och frivilligt privat pensionssparande. Sedan det allmänna systemet reformerades är<br />
tjänstepensionerna i många avseenden den svagaste länken i det svenska systemet.<br />
Allmänhetens kunskap om tjänstepensionen är anmärkningsvärt låg. Nästan var femte<br />
kommunanställd vet inte om att de har en, och ännu fler saknar kunskap om vem som förvaltar<br />
sparandet. Bristande kunskaper skapar onödig oro och gör det svårare för människor att planera sina<br />
liv och sin privatekonomi. Utformningen av tjänstepensionen har också ifrågasatts ur<br />
samhällsekonomiskt perspektiv. När ekonomerna Michael Møller och Niels Christian Nielsen <strong>vid</strong><br />
Copenhagen Business School nyligen granskade de svenska tjänstepensionerna för SNS räkning, var<br />
deras slutsatser bland annat att det svenska systemet är ungdomsfientligt, komplext, inkonsekvent och<br />
onödigt dyrt för den enskilde.<br />
Mycket talar för att bristande konkurrens är huvudproblemet med de svenska tjänstepensionerna. De<br />
skillnader mellan olika avtalsområden som arbetsmarknadens parter enats om ter sig godtyckliga. Den<br />
som byter anställning kan få sin pension sammansatt av olika mindre delar, och det finns ingen<br />
generell rätt att flytta det intjänade kapitalet och samla det hos en förvaltare.<br />
Den bristande konkurrensen gör att konkurrerande förvaltare har svaga drivkrafter för att informera<br />
om sina produkter och väcka intresse hos potentiella sparare. Som en följd blir allmänhetens intresse<br />
och kunskaper lägre, och få gör aktiva val av förvaltare. Dessutom dämpas innovationstakt och<br />
produktutveckling på marknaden av den bristande konkurrensen. Aktörerna har idag incitament att<br />
vända sig till de valcentraler som administrerar tjänstepensionerna snarare än att fråga sig vilka<br />
innovationer och erbjudanden som skulle locka kunder.<br />
Ett ändamålsenligt pensionssystem förutsätter att den offentliga pensionen fungerar som den bas den<br />
är avsedd att vara för merparten av befolkningen. För att åstadkomma detta bör det övre<br />
intjänandetaket höjas, förslagsvis från nuvarande 7,5 till 10 basbelopp. För tjänstepensionen bör en<br />
statlig valcentral inrättas, där standardalternativet är konservativa placeringar och livslång utbetalning.<br />
På så sätt ökar tryggheten och överskådligheten i systemet.<br />
För att konkurrensen ska fungera krävs en fullständig rätt för spararna att flytta sitt kapital mellan<br />
olika förvaltare, även mellan olika kollektivavtalsområden. Nackdelen med konkurrens enbart på<br />
nytecknade avtal är att det skapar incitament för företagen att subventionera nya avtal på bekostnad av<br />
existerande kunder som är inlåsta och inte får lov att byta förvaltare. I utformningen av flytträtten bör<br />
Sverige kunna lära av de i huvudsak positiva erfarenheterna från Norge.<br />
3
1. Inledning<br />
Jag har aldrig fattat vad det nya pensionssystemet går ut på. Jag har inte ens lyckats lära mig<br />
skillnaden mellan premiepension och tjänstepension.<br />
Lena Sundström,<br />
Saker jag inte förstår (Leopard förlag, 2005)<br />
Ett pensionssystem som ger trygghet och valfrihet, tillåter konkurrens och samtidigt är någorlunda<br />
lättbegripligt – är det en omöjlig kombination? Ska man tro Lena Sundström, som är journalist och<br />
programledare med erfarenhet från bland annat Aftonbladet och Kalla fakta, har Sverige inte lyckats<br />
särskilt bra med begripligheten hittills. Hon är inte ensam. Kännedomen om helheten i det svenska<br />
pensionssystemet är låg på många håll.<br />
Till viss del beror detta på att det allmänna systemet är relativt nytt. Enligt Pensionsmyndighetens<br />
årsredovisning var det 1998 endast 18 procent av svenskarna som uppgav att de mycket eller ganska<br />
väl kände till den nya allmänna pensionen i Sverige. Sedan dess har dock trenden varit stigande, och<br />
2011 var siffran uppe i 48 procent. 1<br />
Men pensionssystemet består inte bara av den allmänna pensionen, och trots att de kollektivavtalade<br />
tjänstepensionerna funnits mycket längre än den nya allmänna pensionen finns här anmärkningsvärda<br />
kunskapsluckor. 17 procent av kommun- och landstingsanställda vet inte om att de har en<br />
tjänstepension, trots att så är fallet. Som framgår av figur 1 kan konstateras att ungefär var tredje<br />
förvärvsarbetande inte vet vilket bolag som förvaltar deras tjänstepension. Bland kommun- och<br />
landstingsanställda är detta 4 av 10. Allt fler förknippar felaktigt det orange kuvertet, som informerar<br />
om den allmänna pensionen, med tjänstepensionen. Var femte pensionssparare tror spontant att<br />
kuvertet innehåller denna information. 2 Enligt en undersökning utförd av Brummer Life (2009) tror<br />
dessutom mer än hälften (55 procent) av svenskarna att det idag råder full flytträtt, det vill säga att<br />
man kan flytta hela sitt pensionskapital till valfri förvaltare. I själva verket är två tredjedelar av<br />
pensionssparandet låst till det bolag som kunderna en gång valt eller hamnat i. 3<br />
1 Pensionsmyndigheten (2011).<br />
2 AMF (2011).<br />
3 Finansinspektionen (2006).<br />
4
Figur 1 Vet du vilket bolag som förvaltar din tjänstepension? 4<br />
70<br />
60<br />
50<br />
40<br />
30<br />
20<br />
10<br />
0<br />
Ja Nej Vet ej<br />
Den låga medvetenheten är förklarlig. Sverige har gått från en situation där indi<strong>vid</strong>en inte behövde bry<br />
sig om vare sig den allmänna pensionen eller tjänstepensionen till en situation när bådadera innebär att<br />
en rad beslut ska fattas. Friheten att välja pensionsålder har ökat. Den offentliga pensionen har numera<br />
två delar, en ålderspension och en premiepension. Den senare ger möjlighet att välja mellan en rad<br />
olika fonder, och indi<strong>vid</strong>ens sparande kan spridas över upp till fem olika fonder. Tjänstepensionerna<br />
erbjuder numera också valfrihet mellan olika förvaltare, och den som bytt jobb några gånger kan<br />
mycket väl ha flera olika avtal att hålla reda på. Utöver dessa beslut finns såklart beslutet om hur<br />
mycket sparande som ska ske privat. Pensionssparande marknadsförs numera intensivt av bankerna.<br />
Indi<strong>vid</strong>en ska bestämma när hon ska börja, var det ska ske och hur kapitalet ska tas ut efter 55 års<br />
ålder: under 5-10 år i början av pensioneringen eller som en livränta, med lägre utbetalningar som<br />
räcker hela livet?<br />
Valen är många, och det är begripligt att många väljer att inte göra särskilt många aktiva val alls. Men<br />
när indi<strong>vid</strong>en inte själv väljer är det någon annan som väljer åt henne. Det är inte säkert att det senare<br />
är att föredra, varken för indi<strong>vid</strong>en eller för samhället som helhet. Syftet med den här rapporten är att<br />
diskutera möjligheterna att kombinera trygghet, valfrihet, konkurrens och transparens i<br />
pensionssystemet. Är det en omöjlig ekvation? Hur skulle en sådan situation se ut? Vad krävs för att<br />
valfrihet och konkurrens ska fungera på ett så komplext område som pensionssparande? Slutsatsen är<br />
att ett bättre pensionssystem är möjligt, men att det finns betydande hinder på vägen.<br />
Utgångspunkten för rapporten har varit att den politiska uppgörelsen kring den allmänna pensionen<br />
ligger fast. Det är förvisso helt naturligt att en så stor reform som pensionsreformen finjusteras efter en<br />
tids erfarenhet av hur den fungerar i praktiken, men det är vare sig möjligt eller önskvärt att ändra i<br />
dess grundprinciper. Syftet är således att diskutera hur vi, med den nya allmänna pensionen som<br />
grund, kan skapa ett system som kombinerar valfrihet, konkurrens och trygghet utan att upplevas som<br />
obegripligt eller överdrivet komplext.<br />
4 Källa: AMF (2011). Undersökningen bygger på telefonintervjuer i september och oktober 2010 med 1114<br />
förvärvsarbetande samt 1055 kommun- och landstingsanställda i åldern 21-65 år.<br />
5
2. Bakgrund<br />
2.1 Pensionssystemet på två minuter<br />
Det går att förklara det mesta snabbt och begripligt genom att göra tillräckligt stora förenklingar.<br />
Frågan är om de förenklingar som måste göras blir så stora att förklaringen ger en felaktig förståelse<br />
eller måste utelämna väsentliga detaljer. Hur skulle en väldigt enkel beskrivning av Sveriges<br />
pensionssystem se ut?<br />
Tanken med det gamla pensionssystemet (ATP) kan förklaras som att den allmänna pensionen i<br />
normala inkomstlägen skulle ge 60 procent av lönen i ersättning från 65 års ålder. Tjänstepensionen,<br />
som fack och arbetsgivare kommit överens om och finansierat inom löneutrymmet, gav ytterligare 10<br />
procentenheter. Utan att behöva göra något hade således de flesta 70 procent av lönen i pension, och<br />
den som ville ha mer än så fick spara privat.<br />
Det nya systemet kan också förklaras enkelt. För de flesta ger det mellan 50 och 60 procent av lönen,<br />
beroende på framför allt när man väljer att gå i pension, men också på hur det går ekonomiskt för<br />
Sverige och på avkastningen i de fonder alla själva får välja i premiepensionen. Till detta kommer<br />
tjänstepensionerna som gör att den totala ersättningsnivån hamnar mellan 60 och 70 procent.<br />
Tjänstepensionerna beror på var indi<strong>vid</strong>en är anställd. För tjänstemän i privat sektor finns Industrins<br />
och handelns tilläggspension (ITP). För arbetare i privat sektor finns SAF-LO:s avtalspension.<br />
Anställda i kommuner och landsting har Kollektivavtalad Pension – Kommun Landsting (KAP-KL),<br />
och statligt anställda har Pensionsavtal 2003 (PA03).<br />
På denna höga abstraktionsnivå är det således fullt möjligt att någorlunda korrekt beskriva både<br />
nuvarande och det förra pensionssystemet. En påtaglig förändring är alltså att så kallat<br />
förmånsbestämda system ersatts av premiestämda, i både den allmänna pensionen och i<br />
tjänstepensionen. Medan man tidigare visste vad man skulle få i pension, men inte hur mycket det<br />
skulle kosta, vet man nu exakt vad man betalar men inte exakt hur hög pensionen kommer att bli.<br />
En hel del väsentligt går dock förlorat genom dessa förenklade beskrivningar. Det bör därför<br />
poängteras att framtiden är omöjlig att förutsäga oavsett om pensionen görs förmånsbestämd eller<br />
premiebestämd. Förmånsbestämda system påverkas i lika stor utsträckning som andra system av den<br />
ekonomiska och demografiska utvecklingen. Skillnaden är att i ett förmånsbestämt system måste<br />
förändringar pareras genom förändringar av avgifterna till systemet. I båda systemen måste pensionen<br />
betalas ur löneutrymmet och det finns inget knep som gör att livsinkomsten som helhet blir högre eller<br />
lägre beroende på om systemet är avgifts- eller förmånsbestämt.<br />
Avgiftsbestämda system är mer flexibla i förhållande till den ekonomiska utvecklingen. Vid god<br />
ekonomisk utveckling kommer människor att vilja ha högre pensioner och <strong>vid</strong> dålig ekonomisk<br />
utveckling kommer vi att behöva lägga mindre på det mesta, inklusive pensioner. Beroende på<br />
konstruktion kan ett förmånsbestämt system faktiskt leda till motsatsen: I goda tider kommer den<br />
bestämda förmånen att blir relativt sett mindre, och i dåliga tider tvingas samhället lägga en större<br />
andel av inkomsterna på pensioner för att finansiera den bestämda förmånen.<br />
I Sverige innebar den försämrade ekonomiska utvecklingen under 1970- och 1980-talen att de<br />
pensionsförmåner som utlovats skulle ha blivit betydligt dyrare än vad som ursprungligen var tänkt.<br />
Både i den allmänna pensionen och i tjänstepensionerna innebar detta ökade kostnader för de<br />
arbetande i form av skatter och avgifter som tas ur löneutrymmet. Trots sin förmånsbestämda natur<br />
anpassades den allmänna pensionen till de ekonomiska omständigheterna genom politiska beslut om<br />
6
ofullständig indexering, vilket föga förvånande gav upphov till protester. 5 Det finns således visst fog<br />
för att hävda att de premiebestämda systemen är ärligare såtill<strong>vid</strong>a att de inte ger sken av en säkerhet<br />
som de inte kan garantera.<br />
Det är värt att notera att både antalet och andelen anställda som även fortsättningsvis berörs av<br />
förmånsbestämda pensionsregler bedöms öka framöver då inkomsterna i det allmänna<br />
pensionssystemet spås fortsätta att växa över taket (SOU 2012:28). Det betyder att förmånsbestämda<br />
pensioner kommer att spela stor roll även i framtiden. För offentligt anställda gäller förmånsbestämda<br />
pensioner samtliga med inkomst över 7,5 inkomstbasbelopp, vilket är 10 procent av personerna i 50årsåldern<br />
i kommuner och landsting och cirka 30 procent av åldersgruppen för statligt anställda. För<br />
privatanställda tjänstemän gäller de nya avgiftsbestämda reglerna först personer som går i pension om<br />
cirka 30 år.<br />
Ett annat problem med förmånsbestämda tjänstepensioner är att rörligheten på arbetsmarknaden<br />
riskerar minska om arbetsgivare blir mindre benägna att anställa äldre då företagets kostnad för<br />
tjänstepensionen är betydligt högre för äldre. 6<br />
2.2 Pensionspyramiden<br />
Det vanligaste sättet att beskriva det svenska pensionssystemet är att likna det <strong>vid</strong> en pyramid med tre<br />
lager. Den allmänna pensionen utgör basen och tjänstepensionen ett mellanskikt. Toppen utgörs av det<br />
privata pensionssparandet.<br />
För väldigt många är pensionspyramiden inte pyramidformad. Ju mer arbetsinkomsten överstiger<br />
taket, desto större del utgörs av tjänstepensionen. I SOU 2012:28 redovisas typfallsberäkningar som<br />
visar att höginkomsttagare i samtliga fyra stora avtal får nästan lika mycket från tjänstepension som de<br />
får från det allmänna systemet. Redan idag är det alltså fel att beskriva pensionssystemet som en<br />
pyramid för höginkomsttagare – och det kommer sannolikt att bli mer fel i framtiden.<br />
5 Se Kruse (1994).<br />
6 Ståhlberg (2006).<br />
7
Figur 2. Tjänstepensionens storlek jämfört med den allmänna pensionen för låg, median och<br />
höginkomsttagare. 7<br />
100%<br />
90%<br />
80%<br />
70%<br />
60%<br />
50%<br />
40%<br />
30%<br />
20%<br />
10%<br />
0%<br />
27%<br />
92%<br />
23%<br />
89%<br />
Tabellen nedan ger en ungefärlig bild av tjänstepensionens storlek i förhållande till den allmänna<br />
pensionen olika månadsinkomster:<br />
Månadsinkomst Tjänstepension relativt allmän pension 8<br />
11%<br />
35 000 27 %<br />
50 000 80 %<br />
70 000 150 %<br />
Taket på 7,5 inkomstbasbelopp motsvarar en beskattningsbar månadsinkomst på ungefär 33 000.<br />
Bland privatanställda statstjänstemän i åldersgruppen 28–64 år hade 43 procent inkomster över taket<br />
2009. För statsanställda var siffran 24 procent, medan motsvarande andelar bland privatanställda<br />
arbetare och kommunalanställda var 5 respektive 8 procent.<br />
När det gäller kunskapsläget är det intressant att notera att det tycks vara de två understa delarna i<br />
pyramiden som många är osäkra på hur de fungerar. En trolig förklaring är att det är dessa två delar<br />
som indi<strong>vid</strong>en inte behöver göra något för att skaffa sig, de finns där för de flesta oavsett om de vet<br />
hur de fungerar. Det finns därför skäl att beskriva dessa delar lite närmare.<br />
7 Källa: SOU2012:28. Beräkningarna bygger på pensionsmyndighetens typfallsmodell för<br />
medianinkomsttagaren, samt en hypotetisk låg och höginkomsttagare. Myndigheten anger inte hur<br />
typfallen låg- och höginkomsttagare är modellerade. Praxis är dock att medianen kompletteras med p25<br />
och p75, dvs. tre fjärdedelar tjänar mer än låginkomsttagaren, och en fjärdedel tjänar mer än<br />
höginkomsttagaren.<br />
8 Beräkningar för ITP2 på basis av diagram 14.2 i SOU 2012:28. Ungefärliga siffror.<br />
20%<br />
19%<br />
27% 23% 14% 22%<br />
ITP2 PA-03 SAF-LO KAP-KL<br />
82%<br />
Låg<br />
Median<br />
Hög<br />
8
2.3 Den nya allmänna pensionen<br />
I många avseenden är den nya allmänna pensionen faktiskt enklare än det gamla ATP-systemet. ATPsystemet<br />
hade en 15/30 års regel enligt vilken full pensionsrätt krävde 30 års arbete samtidigt som den<br />
faktiska pensionen baserades på de 15 bästa åren av de totalt 30 åren. 9 Förutom att 15/30-års regeln<br />
som sådan kan uppfattas som krånglig kan såklart diskuteras varför systemet konstruerades för att<br />
uppmuntra relativt korta karriärer med god löneutveckling de 15 sista åren – några uppenbara<br />
samhällsekonomiska skäl fanns knappast. Trots att ATP ser ut att vara förutsägbart åtminstone för den<br />
som sätter in sig i reglerna, anpassades pensionen alltså de facto ändå till ekonomiska omständigheter<br />
genom politiska beslut.<br />
Det nya pensionssystemet bygger på livsinkomsten, så till<strong>vid</strong>a att alla beskattningsbara inkomster<br />
under 7,5 basbelopp är pensionsgrundande med 18,5 procent av bruttolönen. 16 procentenheter av<br />
dessa ger inkomstpensionsrätt medan resterande 2,5 procentenheter avsätts till premiereserven, som är<br />
ett indi<strong>vid</strong>uellt fonderat pensionssparande. Flytträtten i premiepensionen är anmärkningsvärt stor: byte<br />
av fonder är obegränsat, avgiftsfritt och kan ske enkelt via nätet eller via en fondbytesblankett.<br />
Pensionstillfälle får fritt väljas från 61 års ålder, och pensionen beräknas på summan av inbetalda<br />
avgifter och på den förräntade premiereserven. Pensionsutbetalningarna beräknas med hjälp av den<br />
förväntade återstående livslängden för alla med samma födelseår, och blir således högre per månad för<br />
den som väljer att senarelägga pensionstillfället.<br />
Det nya och gamla systemet skiljer sig också åt rörande hur pensionen utvecklas efter att indi<strong>vid</strong>en<br />
gått i pension. ATP-systemet var prisindexerat och syftade därmed att garantera pensionärerna en viss<br />
köpkraft. Det nya systemet är inkomstindexerat: Pensionären får högre pension om inkomsttillväxten<br />
överstiger 1,6 procent och minskar om den understiger 1,6 procent.<br />
I likhet med det gamla systemet finns ett golv i form av garantipensionen (motsvarigheten till<br />
folkpension i ATP). Tanken är att den som inte tjänat tillräckligt under livet ändå garanteras en skälig<br />
levnadsstandard som gammal. Garantipensionen kan dock inte tas ut före 65 års ålder.<br />
2.3.1 Ersättningsgraden<br />
Det finns många bud om vilken ersättningsgrad pensionerna i det nya systemet ger. Till viss del beror<br />
detta på att ingen vet med säkerhet exakt hur stora utbetalningarna blir förrän <strong>vid</strong> det faktiska<br />
pensionstillfället. Huvudskälet är att det inte är självklart vilken inkomst som pensionen ska jämföras<br />
med för att beräkna en rättvisande ersättningsgrad.<br />
I Pensionsmyndighetens årliga publikation Pensionssystemets årsredovisning, ges en informativ bild<br />
av hur den allmänna pensionens ersättningsgrad spås bli för olika kohorter (födelseårsgrupper) – se<br />
figur 3. Figuren visar prognosticerad pension som andel av genomsnittlig pensionsgrundande inkomst<br />
för personer med sådan inkomst i åldrarna 16–64. Som synes sjunker den genomsnittliga<br />
pensionsnivån <strong>vid</strong> 65år från 66 procent för årskullen född 1946 till cirka 52 procent för årskullen född<br />
1990. Merparten av minskningen beror dock på att den förväntade livslängden spås öka (detta<br />
illustreras av den färglösa delen av staplarna i figuren). En del av minskningen beror dock på att det<br />
gamla ATP-systemet var särskilt generöst mot personer som arbetat endast 30 år, medan det nya<br />
systemet bygger på livsinkomsten.<br />
9 ATP-pensionen beräknas med formeln ATP = 0,6 basbelopp * p*t/30, där p är det genomsnittliga antal<br />
basbelopp indi<strong>vid</strong>en tjänat de femton bästa åren minus ett. p kan som mest vara 6,5, och t (det antal år<br />
som inkomsten överstigit ett basbelopp, och således är ATP-grundande) kan som mest vara 30.<br />
9
Figur 3. Prognosticerad ersättningsgrad i det allmänna systemet beroende på födelseår. Hämtad<br />
ur Pensionssystemets årsredovisning 2010.<br />
Mot Pensionsmyndighetens sätt att beräkna ersättningsgrad kan invändas att människor kommer att<br />
jämföra sig med inkomsten de sista åren, snarare än med genomsnitten bland vuxna. Eftersom<br />
inkomsten stiger under karriären finns det således goda teoretiska skäl att hävda att<br />
Pensionsmyndigheten ger en något för positiv bild av ersättningsgraden. Å andra sidan har det visat<br />
sig att många väljer att minska sin inkomst de sista åren, så att skillnaden mellan de sista arbetsårens<br />
inkomst och pensionen faktiskt minskar (och således gör ersättningsgraden högre). Beroende på vilken<br />
inkomst pensionen jämförs med kan beräkningen alltså landa i flera olika ersättningsgrader.<br />
En annan omdiskuterad aspekt av det nya pensionssystemet är premiepensionens betydelse för<br />
pensionens totala storlek. Det är svårt att säga något med säkerhet, men tabell 1 ger en fingervisning<br />
om hur det ser ut i dagsläget. Med hjälp av Pensionsmyndighetens förenklade typfallsmodell har ett<br />
normalscenario konstruerats i vilket en person född 1954 går i pension <strong>vid</strong> 65 års ålder och har nått en<br />
slutlön på 6 inkomstbasbelopp, det vill säga ungefär 300 000 kronor. 10 Om den ekonomiska tillväxten<br />
är 2 procent och avkastningen på hennes premiepension 3,4 % ger detta en ersättningsgrad på 50<br />
procent av slutlönen.<br />
10 Inkomstbasbeloppet 2011 är 52 100 kronor.<br />
10
Tabell 1. Ersättningsgrad (i förhållande till sista löneutbetalning) i den reformerade allmänna<br />
pensionen för normalinkomsttagare född 1954. 11<br />
Pensionsålder<br />
Avkastning på premiepensionen (%)<br />
3,4 4,4 5,4 6,4<br />
65 50 50,6 51,2 51,9<br />
66 53,4 54,1 54,8 55,6<br />
67 57,1 57,9 58,7 59,7<br />
68 61,2 62,1 63 64,1<br />
Tabellen visar hur ersättningsgraden ändras om hon senarelägger pensionstillfället ett till tre år, samt<br />
om avkastningen på premiepensionen ökar med en till tre procentenheter. Även om tabellen endast<br />
visar ett illustrativt hypotetiskt typfall, syns tydligt hur viktig pensionsåldern är för den månatliga<br />
pensionen. En fördubbling av avkastningen på premiepensionen ökar ersättningsgraden mindre än om<br />
indi<strong>vid</strong>en väljer att senarelägga pensionen ett år.<br />
Det är dock viktigt att komma ihåg att den som senarelägger pensionen ett år, kan förväntas få pension<br />
under kortare tid. Dessutom kommer premiepensionens betydelse sannolikt att vara större för<br />
framtidens pensionärer (vilket också syns i figuren).<br />
2.4 Tjänstepensionerna<br />
Anställda som omfattas av kollektivavtal har också tjänstepension som kompletterar den allmänna<br />
pensionen. I Sverige omfattas ungefär 90 procent av de yrkesverksamma, en siffra som i EU endast<br />
överträffas av Nederländerna. 12<br />
För tjänstemän i privat sektor finns Industrins och handelns tilläggspension (ITP). För arbetare i privat<br />
sektor finns SAF-LO avtalspension. Anställda i kommuner och landsting har Kollektivavtalad Pension<br />
– Kommun Landsting (KAP-KL), och statligt anställda har Pensionsavtal 2003 (PA03).<br />
Avtalen skiljer sig åt på flera punkter och ändras också flera gånger med tiden. Dock finns också stora<br />
likheter, som framgår av sammanställningen i tabell 2.<br />
Som framgår av tabell 2 är Alecta och AMF Pension i flera fall det alternativ där kapitalet hamnar om<br />
löntagaren inte gör något aktivt val av förvaltare. Eftersom de flesta inte gör något aktivt val<br />
(uppskattningsvis två av tre är så kallade icke-väljare) förstärks dessa förvaltares dominans över tiden.<br />
Enligt uppgifter från SPP ligger över hälften av allt pensionskapital hos AMF och Alecta tillsammans,<br />
och enbart Alecta har 70 procent av den förmånsbestämda marknaden.<br />
11 Beräkningar utförda med Pensionsmyndighetens förenklade typfallsmodell. Grundantagande: Födelseår<br />
1954, sista inkomst 80% av intjänandetaket, tillväxt 2%. Modellen är endast illustrativ.<br />
12 SOU (2004:101).<br />
11
Tabell 2. Översikt över tjänstepensionerna.<br />
Avtal Typ Avgift för premiebestämda system (av bruttolönen,) alternativt.<br />
Förmån i förmånsbestämda system<br />
Tjänstemän i privat<br />
sektor ITP1<br />
Tjänstemän i privat<br />
sektor ITP2<br />
Arbetare i privat<br />
sektor: Avtalspension<br />
SAF-LO<br />
Anställda i<br />
kommuner och<br />
landsting: KAP-KL<br />
Anställda i statlig<br />
sektor: PA 03<br />
Valcentral Icke-valsalternativ<br />
Premiebestämd 4,5% under taket, 30% ovanför taket betalas från 25 års ålder. Collectum. Alecta.<br />
Förmånsbestämd<br />
del<br />
Premiebestämd del<br />
(ITPK)<br />
Förmåner: 10 % upp till 7,5 inkomstbasbelopp, 65 % upp till 20<br />
inkomstbasbelopp, 32,5 % upp till 30 inkomstbasbelopp.<br />
Avgifter beror på ålder, lön och beräknade tjänstetid. I genomsnitt<br />
ungefär 3% under taket och 14 procent ovanför.<br />
2 %, betalas från 28 års ålder.<br />
Premiebestämd 4,5 procent under taket, 30 procent över taket, betalas från 25 års<br />
ålder.<br />
Premiebestämd del<br />
Förmånsbestämd<br />
del<br />
Premiebestämd del<br />
Förmånsbestämd<br />
del:<br />
4,5 % från 21 års ålder upp till 30 inkomstbasbelopp.<br />
Avsättningar från 28 års ålder ska ge 27,5 % mellan 7,5 och 20<br />
inkomstbasbelopp och 55 % mellan 20 och 30 inkomstbasbelopp.<br />
Full förmån kräver 30 års tjänstetid.<br />
Indi<strong>vid</strong>uell ålderspension och kompletterande ålderspension (kallad<br />
kåpan) betalas med 2,5 % respektive 2 % från 23 års ålder. Gäller<br />
upp till 30 inkomstbasbelopp.<br />
Avsättningar från 28 år ålder ska ge 60 % av lönen mellan 7,5 och<br />
20 inkomstbasbelopp och 30 % upp till 30 inkomstbasbelopp. Full<br />
förmån kräver 30 års tjänstetid. (För födda 1972 eller tidigare är<br />
förmånen högre och förmån finns även under 7,5<br />
inkomstbasbelopp).<br />
Collectum. Alecta.<br />
Fora AMF Pension.<br />
Valcentralen. KPA pension<br />
Statens<br />
Pensionsverk.<br />
Kåpan Pension.<br />
12
2.5 Svensk ekonomi i förändring<br />
Sverige har de senaste decennierna genomgått flera långtgående samhällsförändringar.<br />
Samhällsekonomin har ändrat struktur, demografin har förändrats, normer, attityder och värderingar<br />
likaså. När vi blir rikare ändras våra konsumtionsmönster. När det föds färre barn, påverkas storleken<br />
på den del av befolkningen som ska arbeta och betala skatt.<br />
I praktiken innebär förändringarna en del som är önskvärt ur de flesta perspektiv. Vi lever exempelvis<br />
längre än vi någonsin gjort. Men förändringarna innebär också att den organisering av samhället som<br />
var ändamålsenlig förr inte nödvändigtvis är det idag och i framtiden.<br />
Under stora delar av 1900-talet gynnades Sverige av ett antal institutioner som fungerade väl för<br />
industrisamhället. Central lönebildning och partsförhandlingar mellan fackföreningar och<br />
arbetsgivarorganisationer gav stabilitet på arbetsmarknaden och främjade ofta en ansvarsfull<br />
lönebildning. Baksidan av systemet var bristande flexibilitet och bristande anpassning till lokala och<br />
indi<strong>vid</strong>uella förutsättningar. Under industrisamhällets behov av stordriftsfördelar var emellertid dessa<br />
nackdelar små i förhållande till fördelarna.<br />
Sysselsättningen inom industri och jordbruk, som på 1960-talet översteg 40 procent av<br />
sysselsättningen i Sverige, är idag nere på 15 procent (varav jordbruket står för endast 2 procent). Mer<br />
än varannan sysselsatt jobbar idag inom tjänstesektorn (som är synnerligen heterogen).<br />
En framgångsrik strukturomvandling från industrisamhälle till tjänstesamhälle förutsätter att<br />
produktionsfaktorerna – arbetskraft och kapital – kan söka sig till nya sektorer och nya företag. Under<br />
stora delar av efterkrigstiden siktade Sverige på att främja rörligheten genom att låta de minst<br />
produktiva företagen slås ut och underlätta för arbetskraften att flytta till mer produktiva företag. 13<br />
Modellen var emellertid skräddarsydd för rörlighet inom ett kollektivavtalsområde. När Sverige fick<br />
stora ekonomiska problem på 1970- och 1980-talen, berodde dessa till stor del på misslyckad<br />
strukturomvandling. Jobb som försvann i industrin ersattes inte av nya jobb i den växande<br />
tjänstesektorn i tillräckligt stor utsträckning. Ekonomin var inte tillräckligt dynamisk och rörligheten<br />
på arbetsmarknaden var otillräcklig.<br />
Många problem i Sverige kulminerade i tre år av ekonomisk kris 1991-1993. Idag kan vi dock<br />
konstatera att Sverige på många områden lyckats bra med att anpassa olika delar av samhället till den<br />
förändrade omvärlden. Det gäller både det privata näringslivet och stora delar av den offentliga<br />
sektorn. Förändringarna är en trolig förklaring till att Sverige av många uppfattas som ett<br />
framgångsrikt land. I synnerhet gäller detta i kontrast till den ekonomiska situation som många andra<br />
länder befinner sig i på grund av de senaste årens skuld- och finanskriser.<br />
Enkelt uttryckt har Sverige ökat graden av marknadsekonomi, konkurrens och valfrihet på en rad<br />
områden. Det gäller dock inte arbetsmarknaden och tjänstepensionerna. Den stela arbetsmarknaden är<br />
alltjämt en av den svenska ekonomins svaga punkter. Ofta jämförs Sverige med Danmark som har<br />
betydligt bättre fungerande arbetsmarknad. 14<br />
Ökad valfrihet och konkurrens har konsekvenser på flera områden. Vissa är önskvärda, andra kan vara<br />
mer problematiska. En trolig effekt av den förändrade ekonomiska politiken är ekonomisk tillväxt och<br />
kraftigt ökande reala inkomster för hushållen sedan 1995. Sveriges ekonomi har stärkts, vilket gjorde<br />
att den senaste finanskrisens verkningar i Sverige blev mindre än vad många befarade, och avsevärt<br />
13 Den så kallade Rehn-Meidner-modellen, se <strong>Bergh</strong> (2009).<br />
14 Andersen m fl (2006). Se även <strong>Bergh</strong> och Henrekson (2012) samt <strong>Bergh</strong> (2009).<br />
13
mindre jämfört med vad som skett i andra länder. Samtidigt är det troligt att inkomstspridningen i<br />
Sverige ökat lite mer än den annars skulle gjort på grund av de många avregleringarna och<br />
liberaliseringarna.<br />
Även om valfrihet och konkurrens främjar ett samhälles långsiktiga välståndsutveckling, kan många<br />
val och konkurrenssituationer uppfattas som jobbiga av de inblandade. I synnerhet gäller detta när<br />
valfriheten är ny och vi inte är vana <strong>vid</strong> den typ av beslut som ska fattas.<br />
I det följande beskrivs hur konkurrens fungerar och vad fungerande konkurrens kan förväntas leda till<br />
när det gäller pensionerna. Slutligen identifieras några hinder som behöver hanteras i Sverige för att nå<br />
en situation med bättre fungerande konkurrens.<br />
14
3. De samhällsekonomiska vinsterna av konkurrens<br />
Adam Smith beskrivs ofta som marknadsekonomins fader, vars budskap var att marknader som får<br />
vara ifred skapar effektiva utfall där konkurrensen likt en osynlig hand tvingar företag att producera<br />
vad konsumenterna efterfrågar till lägsta möjliga pris. Mindre känt är att Smith både pekade på och<br />
varnade för producenters tendens att försöka träffa uppgörelser i syfte att sätta konkurrensen ur spel.<br />
Om företag gör upp med varandra om att hålla priserna låga och förhindra att nya konkurrenter dyker<br />
upp, kan de tillsammans öka sina vinster betydligt.<br />
Det finns två centrala lärdomar från Adam Smith:<br />
En fungerande konkurrens är ett allmänintresse.<br />
En fungerande konkurrens uppstår inte nödvändigtvis automatiskt när marknader får<br />
vara ifred.<br />
Den moderna <strong>nationalekonomi</strong>n har sedan Smiths tid utvecklat och fördjupat dessa insikter, vilket gör<br />
att vi numera vet ganska exakt när och hur konkurrens fungerar - och när den inte fungerar.<br />
Med termen allmänintresse innebär i det här sammanhanget att konsumenternas vinster av fungerande<br />
konkurrens är större än företagens vinster av att sätta konkurrensen ur spel. Monopol och<br />
konkurrensbegränsningar är därför i normalfallet något enstaka företag vinner på, men inget som<br />
främjar samhällsekonomin som helhet.<br />
Vid fullständig konkurrens överlever endast de mest effektiva företagen. Intäkterna täcker kostnader<br />
för arbetskraft och kapital, men inte mer än så. Vinsterna pressas ned eftersom höga vinster skulle<br />
locka fler företag till marknaden med ytterligare press på marginalerna som följd. Fullständig<br />
konkurrens är med andra ord en synnerligen obehaglig situation för producenterna, och således finns<br />
det många exempel på vad företag kan göra för att dämpa konkurrensen.<br />
Genom att bygga ett starkt varumärke kan företagen öka kundernas lojalitet och på så sätt öka viljan<br />
att betala ett högt pris även när konkurrenternas produkter är snarlika i funktion och kvalitet. Priset<br />
företagen betalar för detta är att ett välkänt och trovärdigt varumärke är synnerligen ömtåligt och<br />
ställer stora krav på företagets agerande.<br />
Ett annat sätt för företagen att dämpa konkurrensen är att hålla hög innovationstakt. Även när det finns<br />
många aktörer och det är lätt för nya företag att ta sig in på marknaden kommer företag med hög<br />
innovationstakt att klara sig bättre eftersom det tar tid innan konkurrenterna imiterar innovationerna.<br />
Både varumärkesstrategin och innovationsstrategin gör det möjligt för företagen att göra stora vinster<br />
trots hård konkurrens. Även om strategierna ger högre priser för konsumenten, gynnas dessa genom att<br />
företagen skapar ett mervärde: de kommer att anstränga sig för att vara innovativa och trovärdiga i de<br />
dimensioner där konsumenternas betalningsvilja är som högst.<br />
Företag kan emellertid också välja att tackla hög konkurrens genom att försöka sätta den ur spel,<br />
exempelvis genom karteller eller genom att påverka det politiska systemet så att konkurrensen<br />
minskar: Skyddstullar, regleringar och licenskrav är exempel på politiska åtgärder som företag kan<br />
vilja lobba för i syfte att minska konkurrensen.<br />
Oavsett om företagen lyckas eller inte, är denna strategi mindre fördelaktig för konsumenterna<br />
eftersom den innebär att företagen lägger resurser på att försöka påverka det politiska systemet snarare<br />
15
än på att fråga sig vad konsumenterna har högst betalningsvilja för. Om lobbyverksamheten för<br />
konkurrensbegränsningar lyckas ökar de samhällsekonomiska förlusterna ytterligare.<br />
3.1 Allmänintressets problem<br />
En enskild konsument behöver nödvändigtvis inte förlora särskilt mycket på den bristande<br />
konkurrensen. Om en vara som under fungerande konkurrens skulle kosta 100 kronor på grund av<br />
bristande konkurrens kostar 150 kronor, är det ett stort problem endast om konsumenten lägger en<br />
väldigt stor del av sin inkomst på denna vara.<br />
När väldigt många konsumenter lägger en liten del av sin inkomst på en vara som bristande<br />
konkurrens gjort onödigt dyr, är summan av alla konsumenters merkostnad betydande. Bristande<br />
konkurrens är därför ofta ett problem för alla konsumenter tillsammans, trots att det inte är ett<br />
högprioriterat problem för någon enskild konsument.<br />
Bristande konkurrens har ytterligare en kostnad, som inte syns särskilt tydligt: Det finns konsumenter<br />
som skulle vilja köpa varan om den kostade 100 kronor snarare än 150, och det finns producenter som<br />
skulle kunna göra vinst på att producera och sälja till dessa konsumenter. Dessa transaktioner äger<br />
aldrig rum, och innebär att både konsumenter och producenter får göra något annat än vad de skulle<br />
göra om konkurrensen fungerade bättre.<br />
Det är med andra ord problematiskt att vinsterna av fungerande konkurrens delas på väldigt många,<br />
medan vinsterna av konkurrensbegränsningar tillfaller några få aktörer. Det betyder nämligen att även<br />
om fungerande konkurrens är att föredra för samhället som helhet, finns det ingen enskild aktör som<br />
har ett starkt egenintresse i att upprätthålla den fungerande konkurrensen. Även om bristande<br />
konkurrens innebär att många konsumenter betalar mer än de borde, är merkostnaden för var och en<br />
ofta inte större än att varje indi<strong>vid</strong> har betydligt större problem som prioriteras.<br />
Av detta skäl skapas ofta myndigheter som det svenska Konkurrensverket, vars syfte är att övervaka<br />
och främja den fungerande konkurrensen.<br />
3.2 Vinner även okunniga kunder på konkurrens?<br />
En vanlig farhåga inför konkurrens är att de kunder som kan minst om produkten ifråga drabbas,<br />
medan kunniga, insatta och engagerade kunder är de som främst gynnas av ökad konkurrens och<br />
valfrihet.<br />
Hur mycket det ligger i denna farhåga varierar mellan olika situationer. Generellt sett kan emellertid<br />
sägas att konkurrens bör gynna samtliga kunder, inte bara de som är kunniga och gör aktiva val. Skälet<br />
är att hotet om att kunderna ska hamna hos en konkurrent ofta är tillräckligt för att företagen ska bete<br />
sig annorlunda under konkurrens. Så länge det finns åtminstone några kunder som gör informerade val<br />
kommer konkurrensen att påverka alla. Även den som aldrig jämfört priser mellan olika telefonbolag<br />
har fått lägre samtalskostnader som en effekt av den ökade konkurrensen på telemarknaden.<br />
Om företagen väljer att hantera konkurrensen genom ökad innovationstakt, är det rimligt att anta att<br />
aktiva och informerade kunder snabbare kommer att lära sig vilka innovationer som görs och därför<br />
dra nytta av dem före genomsnittskonsumenten.<br />
16
På vilken varumarknad som helst med välfungerande konkurrens kan även den oinformerade göra ett<br />
gott val genom att gå in i en känd butik och köpa ett känt varumärke. Det gäller även komplicerade<br />
produkter såsom datorer och digitalkameror. Den specialintresserade kommer dock att ha bättre koll<br />
på den senaste tekniken, olika märkens relativa styrkor och på sina egna preferenser.<br />
Ett sätt att uttrycka saken är genom att använda de populärpsykologiska termerna satisficer (den som<br />
är nöjd när något är tillräckligt bra) och maximizer (den som är nöjd när hon vet att hon valt det bästa).<br />
Under välfungerande konkurrens blir livet avsevärt enklare för den förra gruppen, ty de mesta som<br />
finns på marknaden kommer med stor sannolikhet att vara tillräckligt bra. För den som vill känna att<br />
hon valt den absolut bästa produkten, kan valfrihet och konkurrens kännas frustrerande, något som<br />
målande beskrivits av bland andra Schwartz (2004).<br />
Människors möjlighet att i allmänhet dra nytta av konkurrens växer således med människors<br />
kunskaper om hur konkurrens fungerar. Till stor del är det också en fråga om tillit: På en marknad med<br />
välfungerande konkurrens kan den rationelle konsumenten ofta lita på att företagen erbjuder hyfsat<br />
kvalitativa och prisvärda alternativ, vilket gör det lättare att hantera de många valsituationer som<br />
konkurrensen ställer konsumenten inför. Intressant nog finns betydande stöd i forskningen för att<br />
konkurrens kan leda till ökad tillit genom bland annat just ryktesmekanismen, se exempelvis Fischer<br />
(2008) och Huck och Tyran (2007).<br />
4. Vad innebär välfungerande konkurrens för pensionerna?<br />
För att förstå vad konkurrens kan förväntas innebära på marknaden för pensionssparande, måste vi<br />
förstå vad det är konsumenterna efterfrågar med sitt pensionssparande. Behovet av pensionssparande<br />
kommer i grunden från människans behov av att jämna ut konsumtionen över livet. Ur detta behov kan<br />
två mål härledas:<br />
Å ena sidan ska sparandet vara tryggt, i betydelsen ge en relativt säker och förutsägbar inkomst.<br />
Å andra sidan ska sparandet ge hög avkastning, eftersom högre avkastning innebär att mindre<br />
konsumtionsutrymme måste offras under arbetsför ålder för att trygga en given nivå på<br />
levnadsstandarden som pensionär.<br />
Eftersom de tryggaste placeringarna tenderar vara de med sämst avkastning ställs alltså spararen inför<br />
en målkonflikt som tvingar henne att göra en avvägning mellan avkastning och trygghet. Om<br />
konsumenter endast efterfrågar information om den ena av dessa båda dimensioner, eller om företagen<br />
tenderar att framhålla information i den ena dimensionen men inte den andra, är det ett tecken på att<br />
konkurrensen inte fungerar väl.<br />
Eftersom det finns en avvägning mellan trygghet och avkastning, ska en välfungerande konkurrens<br />
inte förväntas leda till entydigt högre avkastning eller till entydigt högre trygghet. Välfungerande<br />
konkurrens kan däremot förväntas eliminera ineffektiva kombinationer av dessa båda. Om två<br />
likvärdiga alternativ erbjuder en genomsnittlig avkastning på 5 procent, men den ena uppnår samma<br />
genomsnittliga avkastning med mindre risktagande, kommer det andra placeringsalternativet att få<br />
svårt att locka till sig sparare när konkurrensen fungerar väl.<br />
17
Resonemanget kan lättare förstås genom att placera olika tillgångar i ett diagram med risk på ena axeln<br />
och avkastning på andra – se figur 3. Den som investerar i aktier får i genomsnitt högre avkastning än<br />
den som investerar i statsobligationer – men risken (vanligen mätt som standardavvikelse eller<br />
varians) är betydligt högre för aktiespararen. Samma avvägning finns mellan olika statsobligationer<br />
och olika aktier.<br />
I figuren är både placering A och B effektiva i den betydelsen att det inte går att få högre avkastning<br />
utan att också acceptera högre risk. Placering C är emellertid ineffektiv: Samma avkastning skulle<br />
kunna erhållas med lägre risktagande (alternativt skulle man med samma risktagande kunna få högre<br />
avkastning).<br />
Figur 3. Avvägningen mellan risk och avkastning<br />
Vid fungerande konkurrens kan man vänta sig att alternativ som ligger långt under den effektiva<br />
fronten får svårt att klara sig. Under det teoretiska extremfallet fullständig konkurrens kommer endast<br />
fullständigt effektiva placeringsalternativ att finnas på marknaden. Extremfallet är dock exakt vad<br />
företagen vill undvika, vilket talar för att sparande kommer att marknadsföras i fler dimensioner än<br />
bara risk och avkastning.<br />
4.1 Mervärde utöver risk och avkastning<br />
Om företag endast konkurrerar om att ge bästa möjliga avkastning för en given risknivå, kommer<br />
konkurrens att leda till pressade marginaler för alla aktörer. Företagen kommer därför att försöka vara<br />
innovativa och bygga lojalitet till sitt varumärke. Detta kan naturligtvis ske på många olika sätt, men<br />
det är värt att notera att redan idag marknadsförs placeringar i fler dimensioner än risk och avkastning.<br />
18
Ibland används den internationella termen Socially responsible investments (SRI), medan den<br />
vanligaste svenska termen är etiska placeringar eller etiska fonder.<br />
Strikt sett handlar det om makt och om bolagsstyrning: Den som har ett kapital att placera har makt att<br />
bestämma var. Vid aktieägande finns dessutom möjligheten att som delägare utöva inflytande på<br />
verksamheten.<br />
Etiska fonder kan fungera enligt olika principer. En strategi är att genom aktiv påverkan och dialog<br />
med företag försöka förändra i viss riktning. En annan är att avstå från att investera i viss verksamhet,<br />
såsom exempelvis vapen, alkohol, tobak eller pornografi. En etisk fond kan också välja att uteslutande<br />
eller övervägande investera i vissa verksamheter eller regioner som anses angelägna. Dessutom finns<br />
fonder som skänker delar av avkastningen eller förmögenheten till välgörande ändamål.<br />
Det som talar för att denna tredje dimension kommer att växa i betydelse är att den gör det möjligt för<br />
företag att göra större vinster än om konkurrensen blir väldigt hård i dimensionerna risk och<br />
avkastning. Skälet är att etik är komplext, subjektivt, svårdefinierat och svårmätt. Det betyder att<br />
konkurrensmodellen inte är lämplig: Vad skulle det betyda att den efterfrågade mängden etik<br />
tillhandahålls till lägsta möjliga kostnad? Etik i <strong>vid</strong> bemärkelse gör det alltså möjligt för företag att<br />
differentiera sig från varandra och på så sätt undvika att enbart ägna sig åt priskonkurrens.<br />
En central fråga i sammanhanget är om den som låter etik spela roll för placeringsvalet gör avkall på<br />
den genomsnittliga avkastningen för en given risknivå. Såväl amerikanska US Social investment<br />
forum som svenska Folksam pekar på historiska siffror enligt vilka så inte är fallet. 15 Det är dock<br />
långtifrån säkert att det kommer att fortsätta vara så. I själva verket är det snarare troligt att vissa så<br />
kallat etiska alternativ kommer att avkasta sämre: Om vissa investeringar väljs bort av etiska skäl,<br />
kommer dessa på marginalen att vara mer lönsamma för de investerare som saknar etiska<br />
betänkligheter. Om andra investeringar lockar till sig mer kapital på grund av etiska överväganden kan<br />
avkastningen på marginalen förväntas minska. 16<br />
Om det finns en genuin betalningsvilja för etiska investeringar kommer det således att vara möjligt för<br />
företag att sälja placeringsalternativ som är ineffektiva i risk-avkastnings-dimensionerna, förutsatt att<br />
de upplevs som trovärdiga i den etiska dimensionen (eller någon annan tredje dimension som<br />
kunderna är villiga att betala för).<br />
En tydlig trend i USA sedan mitten på 1990-talet är att SRI (socially responsible investment) vuxit<br />
som andel av marknaden. En prognos gjord av investeringsföretaget Robeco och management<br />
konsulten Booz & Company identifierar ett antal faktorer som talar för fortsatt tillväxt: ökad social<br />
medvetenhet, mediabevakning, prisutveckling på energi och råvaror, förändrad lagstiftning rörande<br />
exempelvis koldioxidutsläpp och tekniska framsteg. Enligt prognosen kommer ansvarstagande<br />
investeringar att växa till 15-20% av globala investeringar redan 2015. 17<br />
Undersökningar från affärsbanken The Co-operative Bank i Storbritannien tyder <strong>vid</strong>are på att yngre är<br />
mer benägna än äldre, och att tendensen ökar inom samtliga åldersgrupper. 18<br />
15<br />
De etiska fondernas genomsnittliga avkastning var under en tioårsperiod i Sverige faktiskt ungefär 50<br />
procent högre, enligt Aktiespararna (2008).<br />
16<br />
Resonemanget bygger på standardantagandet att investeringar (oavsett etik) karakteriseras av<br />
avtagande marginalproduktivitet.<br />
17<br />
Robeco Group och Booz & Company (2009), samt US Social investment forum, US-SIF (2010).<br />
18<br />
The Co-operative Bank (2010). Se även Auger et al. (2003).<br />
19
Inom den svenska premiepensionen har i skrivande stund (juni 2012) 98 av 806 fonder den så kallade<br />
M/E-märkningen (miljö/etik) som innebär att man uppger att man tar hänsyn till miljö och/eller etik i<br />
sina placeringar. Av dessa har 19 stycken funnits mindre än 5 år.<br />
Med tanke på att det inte är särskilt förpliktande att uppge att man tar någon form av hänsyn till miljö<br />
eller etik, är det inte särskilt förvånande att antalet fonder med denna märkning ökar. Studeras några<br />
av de nystartade fonderna med M/E-märkning närmare kan noteras att dessa (föga förvånande) väljer<br />
att vara aningen mer specifika i sin beskrivning av exakt hur etik och/eller miljö vägs in. Ofta är det<br />
miljöteknik som betonas och många fonder väljer att låta en tredjepart stå för miljöklassificeringen av<br />
fondens företag. 19<br />
Sammanfattningsvis: Konkurrens bör driva företagen i riktning mot ökad effektivitet när det gäller<br />
risk-korrigerad avkastning, och samtidigt driva på utvecklingen av en tredje dimension för företagen<br />
att profilera sig och skapa kundnöjdhet i. Mycket talar för att denna tredje dimension kommer att röra<br />
investeringarnas innehåll, exempelvis när det gäller miljöinvesteringar eller andra i <strong>vid</strong> bemärkelse<br />
etiska perspektiv på investeringar.<br />
4.2 Produktutveckling och innovationstakt<br />
Fungerande konkurrens kan förväntas leda till ökad innovationstakt i branschen. Men vad innebär<br />
ökad innovationstakt när det gäller pensionssparande?<br />
Det ligger i innovationens natur att den är svår att förutspå. När en marknad går från att vara reglerad<br />
till att bli konkurrensutsatt <strong>vid</strong>tar en fas av experimenterande då producenter genom en experimentell<br />
process lär sig vad konsumenterna efterfrågar. Jfr telefonerna efter avregleringen.<br />
Det är mycket troligt att företag skulle vinna på att öka medvetenheten om tjänstepensionen generellt<br />
och på att få pensionen att verka enklare. Ett troligt innovationsområde är därför information och<br />
marknadsföring, kopplat till alla efterfrågade funktioner hos sparandet.<br />
Utmaningen för den som ska marknadsföra ett sparande är att förmånen ligger så långt fram i tiden att<br />
få prioriterar det på kort sikt. En väg att gå kan då vara att information om tjänstepensionen genom så<br />
kallad bundling kopplas ihop med annan högt efterfrågad information. Spararen kan tillsammans med<br />
information om den egna tjänstepensionen få information om sin inkomstutveckling och kanske sätta<br />
den i relation till inkomstutvecklingen i ekonomin som helhet. Ett pensionssparande kan också vara en<br />
väg in till ett mer aktivt aktieägande, och information om och det egna sparkapitalets utveckling kan<br />
kopplas ihop med börsindex eller enskilda aktiers utveckling. Om företag konkurrerar i fler<br />
dimensioner än risk och avkastning, blir innovationstakt i dessa ytterligare dimensioner centrala i<br />
konkurrensen.<br />
Det kan vara lärorikt att fundera på andra marknader där konkurrensen ökat. Efter<br />
telemarknadsavregleringen <strong>vid</strong>tog en experimentell period när produktutvecklingen framför allt bestod<br />
i telefoner med udda design för det fasta telenätet. Men den läroprocess som konkurrens skapar har lett<br />
till produktutveckling och innovationer som få kunde ana på monopoltiden. Rutan nedan beskriver tre<br />
tänkbara innovationsriktningar för pensionssparande och vad de skulle kunna innebära för<br />
konsumenten.<br />
19 Se exempelvis Eiris (www.eiris.org) eller Ethix SRI advisors (www.ethix.se).<br />
20
Tre tänkbara innovationsriktningar för pensionssparande<br />
Sociala jämförelser: Företag som hanterar mångas pensionssparande har aggregerad information<br />
som kan förpackas på ett intressant sätt för den enskilde som vill jämföra sina<br />
inbetalningar/inkomst/pensionskapital med andra inom samma bransch eller åldersgrupp. Exempel:<br />
Telefonapplikation som visar hur ditt pensionssparande vuxit sedan årsskiftet och jämför detta med 5<br />
utvalda vänner.<br />
Etiska investeringar: Sparare kan ges information som konkretiserar hur pensionssparandet används<br />
– i vilka länder/branscher/företag hamnar pengarna? Företag som ingår i fonden kan erbjudas en<br />
informationskanal till spararna, vilket kan ge mervärde för både sparare och investerare. Exempel:<br />
Miljöteknik företag beskriver tre tänkbara konsumentprodukter baserade på ny miljövänlig teknik.<br />
Spararna får rösta på sin favorit.<br />
Självreglering: Pensionssparande efterfrågas delvis för att indi<strong>vid</strong>en inser sina begränsningar och<br />
behöver hjälp att binda sig <strong>vid</strong> en viss konsumtionsprofil. Behovet av självreglering är emellertid<br />
förmodligen inte begränsat till långsiktigt sparande, vilket innebär att det borde finnas en betydande<br />
marknad för kompletterande sparformer på temat självreglering. Exempel: På lönedagen dras 3000<br />
på lönekonto, för att betalas tillbaks i slutet av månaden. I december återbetalas 3100.<br />
5. Vad hindrar fungerande konkurrens?<br />
Det vore en överdrift att säga att marknaden i Sverige för pensionsparande hittills har blomstrat av<br />
konkurrens och innovationer som kommit spararna till del. En tänkbar slutsats av detta är att<br />
konkurrens inte fungerar på en så komplex marknad. Men det kan också tyda på att konkurrensen inte<br />
varit tillräcklig, och att de dominerande aktörerna Alecta, AMF och Folksam i praktiken inte känner<br />
sig särskilt konkurrensutsatta.<br />
När Gunnel Schön, avdelningschef på Konkurrensverkets talade på Tjänstepensionsdagaren i<br />
Stockholm den 20 april 2010, satte hon fingret på en rad problem:<br />
Marknaden för tjänstepension fungerar inte som en vanlig marknad där utbud och efterfrågan från<br />
dem som berörs leder till löpande anpassningar av produkter och priser. I stället är det företrädare<br />
för arbetsgivare och arbetstagare som centralt förhandlar fram pensionsutfästelsernas villkor. …<br />
Denna modell med centralt framförhandlade pensionsutfästelser har för och nackdelar. Å ena sidan<br />
skapar centralt framförhandlade avtal stabilitet på arbetsmarknaden - det är sällan som<br />
tjänstepension blir föremål för konflikt - och arbetsgivare behöver inte konkurrera om arbetskraften<br />
med pensionsförmåner eftersom alla arbetsgivare erbjuder samma villkor. Å andra sidan riskerar<br />
centralt förhandlade avtal att leda till att arbetstagare och arbetsgivare blir oinformerade i frågor<br />
som rör tjänstepension. Och en oinformerad konsument riskerar att bli en orörlig konsument vilket<br />
inte är bra för konkurrensen. 20<br />
20 Schön (2010).<br />
21
Även Finansinspektionen (2006) har uttryckt kritik på ungefär samma grund, och påpekat att när<br />
missnöjda kunder inte kan ”rösta med fötterna” och flytta sitt sparande, försvagas den disciplinerande<br />
verkan på bolagen som risken för missnöjda kunder innebär.<br />
Begränsningar i flytträtten hindrar också konkurrens av den typ där företagen erbjuder kunder att<br />
samla sin tjänstepension på ett ställe. Istället finns valcentraler såsom Fora och Collectum som på<br />
olika sätt försöker uppmuntra spararna att göra aktiva val. Generellt sett rör det sig här om konkurrens<br />
mellan enskilda utvalda alternativ, oftast upphandlade av valcentralen. Collectum upphandlar<br />
exempelvis fem bolag som förvaltar i traditionell försäkring och fem bolag med fondförsäkring. Minst<br />
50 procent av premien måste alltid placeras i en traditionell pensionsförsäkring.<br />
Denna konstruktion innebär att konkurrerande företag har incitament att jobba mot valcentralerna och<br />
deras upphandlingar, snarare än att fråga sig vad spararna själva behöver och önskar. Särskilt<br />
gynnsamt är naturligtvis att vara det så kallade icke-valsalternativet, där sparandet hamnar om<br />
spararen inte gör något aktivt val. Det är för övrigt svårt att utröna vilken målfunktion valcentralerna<br />
har. Collectum meddelar på sin hemsida att de saknar vinstintresse och finansieras av en avgift på<br />
sparpremien som arbetsgivaren betalar in. Fora ägs av Svenskt Näringsliv och LO och arbetar också<br />
utan eget vinstintresse.<br />
Bristen på vinstintresse kan naturligtvis vara en förklaring till att valcentralerna inte lyckats skapa brett<br />
intresse för valet mellan olika förvaltare. I en välfungerande konkurrenssituation har istället varje<br />
enskilt företag ett vinstintresse som driver dem att söka kunder och intressera dem för sina produkter<br />
och erbjudanden.<br />
När de danska forskarna Møller och Nielsen (2011) utvärderade de svenska tjänstepensionerna<br />
konstaterade de att Sveriges system inte nödvändigtvis utmärker sig negativt i jämförelser med andra<br />
länders, men icke desto mindre har flera problem och en rad aspekter som förtjänar att diskuteras.<br />
Bland annat pekade de på följande (varav mycket redan diskuterats):<br />
Konkurrensen är bristande.<br />
Kännedomen om tjänstepensionerna är problematiskt låg.<br />
Systemet dämpar snarare än främjar rörligheten på arbetsmarknaden.<br />
Avgiften i många system är högre <strong>vid</strong> högre inkomster, vilket gör att summan av avgifter i<br />
tjänstepension och allmän pension är högre ovanför 7,5 basbelopp.<br />
Det är inkonsekvent att ett obligatorium som motiveras paternalistiskt eller<br />
försäkringsteoretiskt likväl gör det möjligt för indi<strong>vid</strong>en att ta ut pensionen under ett kort<br />
tidsintervall (snarare än som livränta).<br />
De olika systemen skiljer sig åt på en rad sätt som är svårmotiverade utifrån funktion och<br />
ändamålsenlighet: Skillnader finns rörande <strong>vid</strong> vilken ålder inbetalningar påbörjas, hur stor del<br />
av lönesumman som det betalas avgift för, om det finns ett högsta lönetak eller inte, om det<br />
finns avkastningsgaranti, och i möjligheterna att flytta kapitalet.<br />
På åtminstone de tre första punkterna ska sägas att utvecklingen går i rätt riktning. Kännedomen om<br />
systemen och benägenheten att göra aktiva val ökar. Någon generell flytträtt finns dock inte, vilket gör<br />
att den som bytt jobb några gånger mycket väl kan ha kapital av varierande storlek liggande kvar hos<br />
22
flera olika förvaltare utan möjlighet att samla allt på ett ställe. Kontrasten är stor till premiepensionen,<br />
där indi<strong>vid</strong>en har obegränsade möjligheter att utan avgift byta förvaltare.<br />
Bristande flytträtt för små belopp är ett problem både för den enskilde och för kapitalförvaltaren,<br />
eftersom transaktionskostnaderna (för båda parter) blir höga i förhållande till kapitalet. För större<br />
summor blir dock den bristande flytträtten en konkurrensbegränsning som i värsta fall säkrar<br />
betydande intäkter för kapitalförvaltaren genom fasta avgifter som urholkar spararens kapital. 21<br />
5.1 Är bristande finansiell förmåga ett hinder?<br />
En tänkbar invändning mot ökad konkurrens är att ett pensionssparande är en relativt komplex<br />
finansiell produkt och att många svenskar oavsett om intresset finns där eller ej saknar tillräckliga<br />
kunskaper för att agera som medvetna konsumenter. Almenberg (2011) redovisar resultat från en<br />
undersökning av svenskarnas finansiella förmåga, gjord på ett slumpmässigt representativt urval av<br />
Sveriges befolkning i åldrarna 18–79. Det visar sig att det finns en rad frågor av grundläggande natur<br />
som betydande andelar av svenskarna inte behärskar. Ett urval visas i tabell 3.<br />
Tabell 3: Några exempel på svenskars finansiella förståelse. 22<br />
Fråga Andel som svarade rätt (rätt<br />
svar inom parentes)<br />
Anta att räntan på ditt sparkonto är 1 % och inflationen är 2 %.<br />
Om du låter dina pengar stå på kontot i ett år, kommer du kunna<br />
köpa mer, lika mycket, eller mindre för pengarna <strong>vid</strong> årets slut?<br />
Vilket har historiskt sett gett högst avkastning på lång sikt,<br />
aktier eller obligationer?<br />
Fem personer vinner ett lotteri och ska dela på vinsten. Om<br />
vinsten de ska dela på är 2 miljoner, hur mycket får var och en?<br />
Anta att du har 200 kr på ett sparkonto. Räntan är 10 % om året<br />
och sätts in på samma konto. Hur mycket har du på kontot efter<br />
två år?<br />
59 % (Mindre).<br />
66 % (Aktier).<br />
69 % (400 000 kr).<br />
35 % (242 kr).<br />
Bristande finansiell förståelse kan naturligtvis anses vara ett argument mot valfrihet och konkurrens,<br />
och för att låta staten eller arbetsmarknadens parter (i Sverige bådadera) fatta beslut å människors<br />
vägnar. Men bristande finansiell förmåga kan också vara en konsekvens av att indi<strong>vid</strong>er inte behövt<br />
fatta dessa beslut själv, och ett empiriskt mönster är mycket riktigt att indi<strong>vid</strong>er med högre finansiell<br />
förståelse är mer benägna att aktivt planera sitt pensionssparande. Sambandet visas i Sverige av<br />
21 Frågan om flytträtt är förnärvarande under utredning (Dir. 2010:43, Vissa livförsäkringsfrågor).<br />
22 Källa: Almenberg (2011). Internationellt jämförbara siffror är svåra att erhålla då andelen som svarar rätt<br />
beror kraftigt på hur frågan formuleras. Noteras kan dock på den första frågan (med sparkontoränta på 1<br />
procent och inflation på 2 procent) svarade 75 procent i USA rätt enligt Lusardi och Mitchell (2009).<br />
23
Almenberg och Säve-Söderbergh (2011) som också konstaterar att den stora mängden finansiell<br />
information i samband med införandet av den nya allmänna pensionen i Sverige tycks ha haft en<br />
positiv effekt på människors benägenhet att fundera kring sitt pensionssparande. 23<br />
6. Diskussion och avslutning<br />
Alla samhällen har ett behov av att jämna ut konsumtionen över livet. Det kan ske inom familjen, på<br />
marknaden eller med hjälp av välfärdsstaten. I praktiken väljer de flesta länder en kombination av<br />
samtliga tre, även om tyngdpunkten varierar. Sverige har emellertid en tradition att överlåta en rad<br />
beslut och funktioner på arbetsmarknadens parter. När Sveriges första arbetarförsäkring kom 1901<br />
fanns representanter från arbetarna och från arbetsgivarna i arbetarförsäkringsrådets styrelse. Denna<br />
modell där organisationer inkorporeras med statsapparaten kallas korporatism (eller korporativism),<br />
och brukar framhållas som förklaringen till exempelvis att Sverige saknar lagstadgade minimilöner.<br />
Det är inte svårt att hitta försvarare av dessa arrangemang, i synnerhet inte om vi går tillbaka i tiden.<br />
Elvander (1972) menade exempelvis att korporatismen varit bra för Sverige då organisationernas<br />
inflytande kommit av deras sakargument och ambitionen att se till folkets och allmänintressets bästa.<br />
När korporatismen fungerar bra, länkas organisationernas egna intressen samman med samhällets<br />
intressen. Det råder inte heller något tvivel om att det finns rationella aspekter av korporatismen, inte<br />
minst under industrisamhället. Centrala förhandlingar kan vara ett mycket effektivt sätt för att enas och<br />
minska konflikterna på arbetsmarknaden, och de framförhandlade tjänstepensionerna har utan tvekan<br />
inneburit stor trygghet inte minst för industrisamhällets arbetare.<br />
6.1 Problem idag och i framtiden<br />
Man resa både principiella och praktiska invändningar mot den makt arbetsmarknadens parter har över<br />
svenskars pensionssparande. Traditionellt sett har Sverige haft mycket hög facklig organisationsgrad,<br />
och nästan alla på arbetsmarknaden har täckts av kollektivavtal. Men denna generalisering blir allt mer<br />
felaktig. Den fackliga organisationsgraden har fallit från 85 procent 1993 till 71 procent 2010. I privat<br />
sektor var siffran 65 procent 2010. Andelen löntagare som täcks av kollektivavtal är högre (100<br />
procent i offentlig sektor och 87 procent i privat), men även den trenden är svagt fallande (90 procent i<br />
privat sektor år 1995). 24 Det faktum att ungefär 20 procent av löntagarna inte är med i facket men ändå<br />
har de fackligt förhandlade tjänstepensionerna är en intressant maktfråga som förtjänar att diskuteras.<br />
Møller och Nielsen (2011) reser den principiellt intressanta frågan "Vem ska ha rätt att tvinga<br />
människor att spara till ålderdomen, staten eller arbetsmarknadens parter?" och menar att det förvisso<br />
finns goda skäl för ett sådant tvång, men att detta vanligen talar för en statlig lösning. Praktiskt sett är<br />
det problematiskt att kännedomen om systemen är låg, och att systemen inte är tänkta att fungera i ett<br />
läge när människor byter jobb ofta, även mellan olika kollektivavtal. Framför allt innebär rådande<br />
regelverk att samhället går miste om de fördelar som fungerande konkurrens sannolikt skulle skapa.<br />
En snarlik principfråga som bör ställas är vems kapital det är som förvaltas i tjänstepensionen. Tillhör<br />
det spararna eller arbetsmarknadens parter? Mot bakgrund av att en majoritet lever i tron att spararna<br />
23 Beroendevariabel i studien var andelen som instämde i påståendet Jag har försökt ta reda på hur<br />
mycket jag behöver spara tills jag går i pension.<br />
24 Källa: Medlingsinstitutets årsrapporter.<br />
24
har full rätt att flytta kapitalet till valfri förvaltare, finns här en betydande risk för en svekdebatt om<br />
människor blir missnöjda med hur pengarna förvaltats. Det troliga är att detta missnöje hamnar på<br />
politikernas bord eftersom pensionssystemet som helhet ytterst är en politisk fråga.<br />
Även den offentliga utredningen SOU 2012:28 noterar att det finns ett flertal likheter mellan gamla<br />
ATP-systemet och de kollektivavtalade pensionerna (däribland 30-årsregeln, den formella<br />
pensionsåldern och automatisk utbetalning av pension <strong>vid</strong> 65). I regel måste indi<strong>vid</strong>en meddela i<br />
förväg om utbetalningen ska ske senare än <strong>vid</strong> 65, och det är vanligt förekommande att privat<br />
pensionsförsäkring också betalas automatiskt <strong>vid</strong> 65 års ålder. På så sätt lever pensionsåldern 65-år<br />
kvar trots att det allmänna systemet reformerats och getts flexibel pensionsålder. Det finns med andra<br />
ord många otidsenliga inslag i det system för tjänstepensioner som existerar idag.<br />
De skillnader mellan olika avtalsområden som arbetsmarknadens parter enats om är svåra att förklara<br />
utifrån att olika områden har olika behov. Istället ter sig skillnaderna godtyckliga och bidrar till att<br />
systemet blir komplext och oöverskådligt.<br />
I avsnitt 2.5 beskrevs hur en framgångsrik omvandling av svensk ekonomi från industrisamhälle till<br />
tjänstesamhälle förutsätter en flexibel arbetsmarknad. Mot den bakgrunden är det naturligtvis<br />
problematiskt att den som byter jobb några gånger under karriären kan samla på sig flera<br />
tjänstepensionsförsäkringar till vilka inga nya inbetalningar görs (så kallade fribrev) utan att dessa<br />
enkelt kan samlas hos en och samma förvaltare. Om dessa rör små belopp är detta dessutom<br />
samhällsekonomiskt problematiskt då fasta avgifter och transaktionskostnader blir orimligt stora i<br />
förhållande till det förvaltade kapitalet. I takt med att rörligheten ökar och arbetslivet längre blir dessa<br />
problem större.<br />
Som framgår av tabell 4 har det samlade pensionssystemet mycket stor samhällsekonomisk betydelse.<br />
Siffrorna varierar något beroende på källa, datum och börsläge: Finansdepartementet (2011) beräknar<br />
pensionskapitalet <strong>vid</strong> ingången till 2011 till 2 458 miljarder kronor, varav tjänstepensionskapitalet<br />
antas vara 1 966 miljarder. Det är dock uppenbart att både stock och flöde omfattar stora belopp.<br />
Tabell 4. Ekonomisk omfattning av pensionssystemets delar. 25<br />
Pensionsdel Inbetalda<br />
premier<br />
Förvaltat kapital<br />
31 dec 2009<br />
Utbetalningar<br />
Allmän pension 234 1171 218 (endast inkomstpension)<br />
Tjänstepension 119 1403 60 (endast till personer över 65)<br />
Privat pensionssparande<br />
15 402 15 (endast till personer över 65)<br />
Även mindre konkurrensbegränsningar skapar stora samhällsekonomiska kostnader när de totala<br />
beloppen är stora. Mycket tyder på att konkurrensen under lång tid var mycket svag: När Collectum<br />
handlade upp fonder första gången 2007 sänktes avgifterna med 65 procent, för att 2010 sänkas med<br />
25 Pensionsmyndigheten (2011).<br />
25
ytterligare 44 procent. 26 Det tyder på betydande marginaler före upphandlingarna, och reser frågor om<br />
hur mycket avgiften säger om den faktiska förvaltningskostnaden. Utan en fullständig flytträtt har<br />
företagen dessutom incitament att subventionera nya avtal på bekostnad av existerande kunder som är<br />
inlåsta och inte får lov att byta förvaltare.<br />
Ytterligare ett problem med dagens situation är att den bristande kunskapen sannolikt gör det svårt för<br />
människor att fatta välgrundade beslut om sitt sparande och sin ålderdom. Dels finns risken att<br />
människor oroar sig mer än de borde och börjar med privat pensionssparande tidigt i åldrarna när de<br />
kanske skulle ha större nytta av konsumtion, dels finns risken att människor överskattar vad de<br />
kommer att få och inser detta när det är försent att påbörja ett privat sparande.<br />
I avsnitt 3 och 4 beskrevs troliga vinster av ökad konkurrens mellan olika förvaltare. Samtidigt finns<br />
goda skäl att garantera en trygg pension åt alla, oavsett inkomst och benägenhet att aktivt välja.<br />
Systemet bör konstrueras så att de som väljer inte gör det på bekostnad av andra. De aktivas val bör<br />
istället göra att alla förvaltare förbättrar sig så att effektiviteten kommer även andra till del. Det bör<br />
inte heller vara möjligt för indi<strong>vid</strong>en att välja på ett sådant sätt att den ekonomiska tryggheten under en<br />
stor del av ålderdomen äventyras genom att ta ut en stor del av pensionen under de första åren.<br />
6.2 Reformförslag<br />
En långtgående och drastisk reform skulle ta fasta på att tjänstepensionerna är komplexa, otidsenliga<br />
och svåra att reglera så att konkurrensen fungerar. Det offentliga systemet är reformerat för ekonomisk<br />
hållbarhet och trygghet, och erbjuder också relativt god valfrihet och flexibilitet. Konkurrens och<br />
valfrihet präglar även den privata marknaden för pensionsförsäkringar, men för tjänstepensionerna<br />
finns betydande konkurrensbegränsningar och bristande flexibilitet. Den minskande fackliga<br />
organisationsgraden tyder på att denna väg till inflytande inte heller fungerar lika bra längre.<br />
Ett alternativ är då att avskaffa de nuvarande tjänstepensionerna och istället använda delar av framtida<br />
premieutrymme till att förstärka det allmänna pensionssystemet med en fonderad del med konservativ<br />
placeringsstrategi och utbetalning som livränta. Skillnaden för spararen i praktiken blir mindre än man<br />
skulle kunna tro: För de delar av inkomsten som ligger under taket på 7,5 på inkomstbasbelopp är<br />
samtliga avtalsområden idag på väg mot en avgiftsbestämd pension med en avgift på 4,5 procent.<br />
Taken i både inkomstpensionen, premiepensionen och denna nya tredje del bör höjas (förslagsvis till<br />
10 basbelopp) så att det offentliga systemet faktiskt utgör en bas även för den växande del av<br />
medelklassen som har inkomster ovanför taken. En sådan reform skulle både öka förtroendet för den<br />
allmänna pensionen och skapa förutsättningar för fortsatt utveckling av marknaden för privat<br />
pensionssparande i konkurrens. Effekten av denna reform blir att det offentliga systemet blir en<br />
pensionspyramid bestående av inkomstpension, den nya statliga tjänstepensionen och den redan<br />
existerande premiepensionen.<br />
Det finns dock ett antal mer försiktiga reformstrategier som skulle ha potential att åstadkomma stora<br />
förbättringar jämfört med dagens system:<br />
Förstatliga valcentralerna och inför regelbundna upphandlingar av alla fonder, inklusive ickevalsalternativet.<br />
Samordna informationen om tjänstepensionerna med informationen om den<br />
allmänna pensionen. Inför rätt att flytta kapitalet även mellan olika kollektivavtalsområden.<br />
26 Uppgift från Anders Moberg, VD Collectum.<br />
26
Behåll valcentralerna som idag, men kräv upphandling av icke-valsalternativet och inför rätt<br />
att flytta kapitalet.<br />
Slopa icke-valsalternativet och hitta en annan lösning för de som efter viss tid fortfarande inte<br />
valt någon förvaltare (exempelvis att pengarna hamnar där indi<strong>vid</strong>en placerat sin<br />
premiepension).<br />
Alla förslag om flytträtt, oavsett hur långt gående övriga förändringar blir, har dock ett potentiellt<br />
problem i att flytträtt för avtal tecknade före 2006 innebär retroaktiv förändring av ingångna avtal.<br />
Finansinspektionen (2006) diskuterar denna fråga och konstaterar att det är mycket sällsynt och<br />
olyckligt att konsumenten är bunden av ett avtal som löper över decennier utan möjlighet till<br />
uppsägning. Enligt Finansinspektionen finns det därför skäl för flytträtt trots att det kan sägas innebära<br />
retroaktiv lagstiftning. Även de praktiska problemen med flytträtt kan enligt Finansinspektionen<br />
numera lösas. Ytterligare ett skäl är att partiell konkurrens (dvs. konkurrens på relativt nya eller helt<br />
nytecknade avtal) skapar incitament för företagen att konkurrera om nya avtal och använda existerande<br />
kunder som enkla och orörliga intäktsskapare.<br />
Oavsett frågan om flytträtt för tjänstepensioner finns det skäl att se över de generösa möjligheterna till<br />
att byta förvaltare inom premiepensionen. Vid avgiftsfria och obegränsade byten uppstår stora<br />
kursrisker och andra transaktionskostnader som naturligtvis måste bäras av pensionsspararkollektivet<br />
även om den enskilde spararen upplever att bytet är kostnadsfritt. Det finns således stora möjligheter<br />
att samordna reglerna för tjänstepension och premiepension.<br />
Det påpekas ofta att andra länder lärt sig av Sverige och vår pensionsreform när det gäller utformandet<br />
av den allmänna pensionen. Omvänt skulle Sverige kunna lära av andra länder när det gäller just<br />
frågan om flytträtt inom tjänstepensionerna. I Norge är flytträtten mer än 20 år gammal och Skytte af<br />
Sätra (2010) beskriver vad den lett till: De fyra största bolagen står för ca 90 procent av den totala<br />
marknaden, men det har etablerats ett tiotal nya mindre försäkringsbolag de senaste åren. Flera av<br />
dessa fokuserar på att flytta tjänstepensioner i fribrev, det vill säga där inbetalningarna avslutats då<br />
indi<strong>vid</strong>en exempelvis bytt jobb.<br />
Det är ingen vild gissning att utvecklingen i Sverige skulle bli mycket snarlik den norska. Det vore i så<br />
fall ett litet, men viktigt steg på vägen mot ett pensionssystem som kombinerar trygghet, valfrihet och<br />
konkurrens.<br />
27
Referenser<br />
Aktiespararna. 2008. "Etiska fonder det bästa av två världar?" Webartikel på www.aktiespararna.se,<br />
publicerad 2008-12-10 http://www.aktiespararna.se/ungaaktiesparare/Nyheter-ochartiklar/Etiska-fonder--det-basta-av-tva-varldar/<br />
(åtkomst 12-06-01).<br />
Almenberg. 2011. "Räknefärdighet och finansiell förmåga." Ekonomisk Debatt 39(5) sid. 17-32.<br />
Almenberg och Säve-Söderbergh. 2011. "Financial literacy and retirement planning in Sweden."<br />
Journal of Pension Economics and Finance 10(04) sid. 585-598.<br />
AMF. 2011. "Den framtida pensionen Undersökning bland kommun – och landstingsanställda samt<br />
allmänheten." Tillgänglig på http://media.amf.se/2010/12/15/nastan-var-femte-kommun-ochlandstingsanstalld-vet-inte-om-att-de-har-en-tjanstepension/<br />
(åtkomst 12-06-01).<br />
Andersen, Boräng, Olshov, Rasmussen, och Rasmussen. 2006. Svenska strukturproblem kontra dansk<br />
dynamik: Öresundsinstitutet.<br />
Auger, Burke, Devinney, och Louviere. 2003. "What Will Consumers Pay for Social Product<br />
Features?" Journal of Business Ethics 42(3) sid. 281-304.<br />
<strong>Bergh</strong>. 2009. Den kapitalistiska välfärdsstaten. Stockholm: Norstedts akademiska förlag.<br />
<strong>Bergh</strong> och Henrekson. 2012. Varför går det bra för Sverige? Stockholm: Fores + Ivrig förlag.<br />
Brummer Life. 2009. "Vi vill ha flytträtt! Svenska folkets attityder till flytträtt för pensionssparande.<br />
Redovisning av en opinionsundersökning juni 2009." Tillgänglig på<br />
http://www.brummerlife.se/Om-oss/Var-syn-pa-flyttratt/ (åtkomst: 12-06-01).<br />
Elvander. 1972. Intresseorganisationerna i dagens Sverige. Lund: Gleerup.<br />
Finansdepartementet. 2011. "Beräkningskonventioner 2011." ISBN 978-91-977873-1-4.<br />
Finansinspektionen. 2006. "Flytträtt för sparande i pensionsförsäkring – kartläggning och förslag."<br />
Rapport 2006:16.<br />
Fischer. 2008. "Is competition good for trust? Cross-country e<strong>vid</strong>ence using micro-data." Economics<br />
Letters 100(1) sid. 56-59.<br />
Huck och Tyran. 2007. "Reciprocity, social ties, and competition in markets for experience goods."<br />
Journal of Socio-Economics 36(2) sid. 191-203.<br />
Kruse. 1994. "The Pension System." i Population, Economy and Welfare in Sweden, T. Bengtsson<br />
(red.): Springer Verlag.<br />
Lusardi och Mitchell. 2009. "How Ordinary Consumers Make Complex Economic Decisions:<br />
Financial Literacy and Retirement Readiness." CeRP Working paper 90/09.<br />
Møller och Nielsen. 2011. Framtidens tjänstepensioner. Stockholm: SNS förlag.<br />
Pensionsmyndigheten. 2011. "Undersökning av årsbesked - det orange kuvertet till pensionssparare<br />
2011".<br />
Robeco Group och Booz & Company. 2009. "Responsible Investing: a Paradigm Shift From Niche to<br />
Mainstream." Tillgänglig på<br />
http://www.robeco.com/eng/images/Whitepaper_Booz&co%20SRI_final_tcm143-113658.pdf<br />
(åtkomst 120601).<br />
Schwartz. 2004. The Paradox of Choice. Why more is less. New York: Harper & Collins.<br />
Schön. 2010. "Fungerande konkurrens gynnar försäkringstagarna." Tal på Tjänstepensionsdagen i<br />
Stockholm, 20 april 2010 Tillgängligt på http://www.kkv.se/(åtkomst 12-06-01).<br />
Skytte af Sätra. 2010. "Den norska flytträtten från ett svenskt perspektiv." Nordisk försäkringstidskrift<br />
(1) .<br />
SOU 2004:101. "Genomförande av tjänstepensionsdirektivet."<br />
Ståhlberg. 2006. "Avtalsförsäkringarna och socialförsäkringen – hur förhåller de sig till varandra?"<br />
Ekonomisk debatt 2(34) sid. 17-29.<br />
The Co-operative Bank. 2010. "Ethical consumer report."<br />
http://www.goodwithmoney.co.uk/ethicalconsumerismreport (åtkomst 12-06-01).<br />
US-SIF. 2010. "Report on Socially Responsible Investing Trends in the United States." The Forum for<br />
Sustainable and Responsible Investment.<br />
28