Sirenen nr 4 2002 - Tjugofyra7

tjugofyra7.se

Sirenen nr 4 2002 - Tjugofyra7

Sirenen

Räddningsverkets tidning

Handikappbussen

en dödsfälla

sid 24-25

Rapport från

Brand 2002 sid 7-11

nr 4

2002

Brandmän lär

elever för livet

sidan 6

Storstäderna misslyckas

med mångfalden

sid 12-13


2 Inledaren

Sirenen Nr 4 • 2002

Vi antar ministerns

utmaning – gör ni?

”Framtidens räddningstjänst måste återspegla

det samhälle vi lever i, för att

kunna möta kraven. Ökad mångfald är

ökad styrka. Olika människor kan bidra

med olika saker och göra helheten bättre”.

Citatet är hämtat från försvarsminister

Björn von Sydows anförande vid Brand

2002 i Uppsala i mitten av maj. Ministerns

utmaning om att öka inslaget av kvinnor

och människor från andra kulturer i räddningstjänsten

måste vi alla anta.

Sverige har blivit ett allt mer mångkulturellt

samhälle, men olika offentliga verksamheter

speglar inte detta förhållande.

Svensk räddningstjänst tillhör de sämsta i

det avseendet.

Det finns tiotalet heltidsanställda kvinnliga

brandmän och drygt 100 deltidsanställda.

Det är inte ens en procent av det totala

antalet brandmän. De kvinnliga brandingenjörer

och förvaltningschefer som finns

lyfter inte upp statistiken till en acceptabel

nivå.

Gynnsamma förutsättningar

Vi är många som kan medverka till ökad

jämställdhet och etnisk mångfald. Det är

bland andra Räddningsverket, kommuner,

politiker, fackliga företrädare och forskare.

Förutsättningarna för att förbättra situationen

har aldrig varit gynnsammare än nu.

Inom försvarsdepartementet fortsätter arbetet

med en modernisering av nuvarande

räddningstjänstlagstiftning och på Räddningsverket

jobbar vi för fullt med att reformera

utbildningen.

Den nya längre utbildningen för skydd

mot olyckor stimulerar till jämställdhet och

etnisk mångfald. Utbildningens innehåll

uppmuntrar andra kvaliteter än de som av

tradition utestängt kvinnor från räddningstjänsten.

Tillsammans med fackliga och kommunala

företrädare har Räddningsverket ett stort

ansvar för att marknadsföra denna nya ut-

Innehåll

Nyheter

Så organiseras nya utbildningen …………………4

Snuskylar en brandfara ……………………………5

Brandmän som barfotapedagoger ………………6

Brand 2002 – sid 7-11

von Sydow vill se fler tjejer och invandrare………7

Förebyggande bara värt en isglass ………………8

Skydda hellre än att rädda ………………………8

Brandman förkastar dygnsarbete ………………9

Öckerös idéer uppskattas …………………………9

Saluhallen – kulturbyggnad som brann ………10

Räddningstjänsten om tio år ……………………11

Mångfalden: Noll rekryterade i storstäder ……12

Mångfalden: Dög i Lund – inte i Malmö …………13

Prova-på-kurs i Södertörn ………………………14

bildning så att den framstår som ett alternativ

för kvinnor och personer från andra

kulturer.

Jag delar helt försvarsministerns uppfattning

om att denna utveckling är nödvändig.

Räddningsverket bör fungera som en

stimulator i arbetet, men då måste vi själva

först visa att vi går i den riktningen.

I vår plan för etnisk mångfald hävdar vi

att detta arbete på sikt höjer vår effektivitet.

Det handlar också om demokrati och humanism.

Räddningsverket ska som statlig

myndighet spegla Sverige och vara ett föredöme.

Vi är övertygade om att mångfald ger

bättre service till medborgarna och att den

hjälper oss till en större insikt om de behov

och krav som medborgarna ställer på vår

verksamhet.

Intresse finns

Alltsedan 1997 har Räddningsverket jobbat

för ökad jämställdhet i räddningstjänsten.

Våra prova på-veckor för kvinnor som vill

bli brandmän har visat ett stort intresse

för yrket. Hittills har 125 kvinnor genomgått

kursen. Sex gånger så många

har sökt. Vi har anordnat seminarier

för att med räddningschefer och

kommunpolitiker diskutera åtgärder

för att förbättra jämställdheten.

Som ett led i detta arbete har

kommunerna nu övertagit ansvaret

för prova-på-utbildning.

Sådana dagar anordnas

med ekonomiskt bidrag från

Räddningsverket i kommunal

regi.

Det finns alltså goda möjligheter

för räddningstjänsten

att bidra till att omvandla

den sista nästan enkönade

offentliga verksamheten.

Det borde dessutom öka kom-

I Morokulien är brandsyn ett gränsfall …………15

Skogsbrandssläckning med gamla metoder 16-17

Räddningsverket räddningen för FN i Palestina 18

Krig och malaria hinder i Angola ………………19

Stockholms brandmän på “krogrunda” ………20

Sirenens räddningsskola

Miljöhänsyn i räddningstjänsten ……………21-23

Erfarenheter

Handikappbussar en dödsfälla………………24-25

Ordet fritt

Nya lagen en stor förändring ……………………26

Skärsläckaren engagerar läsekretsen …………27

Behåll obligatoriska yrkesutbildningen ………28

munernas benägenhet att anställa utexaminerade

från den nya utbildningen, när

det blir så dags.

Lagen ställer nya krav

Betänkandet om Lag om skydd mot olyckor

som föranleder räddningsinsatser lägger

tydligt koncentrationen på de olycksförebyggande

åtgärderna. De arbetsuppgifter,

som ska lösas av kommunerna enligt lagförslaget,

ställer andra krav på personalens

sammansättning och kompetens än hittills.

Kommunernas nya uppgifter inom krishantering

kan också bli ett incitament att

lägga andra aspekter än konventionella vid

anställningar – både i kommunen generellt

och i räddningstjänsten specifikt. Men ska

vi få en räddningstjänst som kännetecknas

av jämställdhet och etnisk mångfald är det

många murar som måste rivas och åsikter

förändras.

Det ligger decennier av tradition i de nu

rådande värderingarna. Räddningscheferna

har ett stort ansvar för att konkreta resultat

blir konsekvensen av de nya utbildningarna.

År 1997 fanns inte en enda heltidsanställd

kvinnlig brandman. I dag är de

tio. År 2007 då de första årskullarna

gått ut den nya utbildningen bör

det vara rimligt att antalet kvinnor

i svensk räddningstjänst är

minst 100.

Vi antar den utmaningen.

Gör ni?

Christina Salomonson

Generaldirektör,

Räddningsverket

Göd kreativiteten, döda den inte ………………29

Näst sista

Nytt om namn, kalendarie, kolumn ……………35

Sista sidan

Anders är idel öra för böcker ……………………36

Omslagsbilden:

Foto: CHRISTER HÖGLUND

Brandmän och befäl i Karlstad

jobbar extra som barfotapedagoger

i Karlstad

bland sjätteklassare. Det

handlar om respekt, konfliktlösning

och mycket annat.

På bilden lär brandmannen

Claes Hagenmarck

Aram Walizadha konstgjord

andning.


Sirenen Nr 4 • 2002

Räddningstjänsten som sjukvården

– det vore ett skräckscenario

D

et har nu gått 15 år sedan

vi fick en modern

räddningstjänstlag-

stiftning. Jag tror att de flesta

bedömare håller med om att

räddningstjänstlagen påskyndat

utvecklingen på flera viktiga

områden, exempelvis samverkan

mellan kommunerna.

Bildandet av Räddningsverket

har också bidragit till en nödvändig

modernisering av

räddningstjänsten.

Kjell Wahlbeck, räddningschef

i Södra Älvsborgs Räddningstjänstförbund,

framförde

en hel del tankeväckande synpunkter

på denna sida i förra

numret av Sirenen. Jag kan

dock inte dela alla hans slutsatser.

Till skillnad från Wahlbeck

anser jag att den svenska räddningstjänsten

håller en mycket

hög internationell nivå.

Jag har själv några års erfarenheter

från en stor räddningstjänstorganisation,Göteborg,

och har mycket svårt att

finna enskilda insatser under

den senaste tioårsperioden

som ”gått fel” på det sätt som

Wahlbeck antyder i sitt inlägg.

Hans allmänna och svepande

kritik mot de svenska insatserna

vid Estoniaolyckan och insatserna

vid Backaplansbranden

i Göteborg har jag mycket

svårt att förstå efter att ha tagit

del av de olika utvärderingar

som gjorts av insatserna.

Positivt helhetsgrepp

Vad som däremot är uppenbart

– och här delar jag Wahlbecks

kritik – är att det förebyggande

arbetet inte har utvecklats på

det sätt som räddningstjänstskommittén

en gång tänkte sig.

Därför tror jag att det helhetsgrepp

på det förebyggande arbetet

som nu tas i det av utredaren

Harald Dryselius nyligen

presenterade förslaget till ”lag

om skydd mot olyckor som

kan föranleda räddningsinsatser”

är mycket positivt.

Inte minst viktigt för hela det

förebyggandet arbetet

är att den

Hög tid att

damma av

Kommunförbundets

utredning

enskildes och de

olika samhällsfunktionernas

eget ansvar betonas

så starkt.

I Kjell Wahlbecksdebattartikel

saknar jag en

mycket avgörande

fråga för den

svenska räddningstjänstens

långsiktiga positiva

utveckling – nämligen

hur man ska lösa finansieringen.

Med andra ord hur se till

att den kommunala

räddningstjänsten har en solid

ekonomi, som möjliggör en

kreativ utveckling av verksamheten.

I denna viktiga fråga har

räddningscheferna under de

senaste åren haft en alldeles för

låg profil. Sanningen är ju att

det inte går att bedriva en effektiv

räddningstjänst som klarar

av både operativa och förebyggande

insatser om det inte

finns en trygg och sund ekonomisk

situation i organisationen.

Det kommer heller inte i

framtiden att gå för den kommunala

räddningstjänsten att

vare sig rekrytera eller behålla

rätt personal om villkoren för

personalen inte är rimliga i förhållande

till de krav som ställs.

Måste tänka i nya banor

Det är inte trovärdigt och inte

ens acceptabelt att en arbetsgivare

först ställer upp mycket

höga krav på personalens utbildning,

erfarenheter, engagemang,

ansvar etcetera och sedan

inte är beredd (läs gärna

”klarar av”) att låta detta slå

igenom i lönekuvertet.

För det är

väl inte meningen

att brandpersonalen

ska hänvisas

till extraknäck för

att få en rimlig

privatekonomisk

situation?

Den turbulens i

lönefrågan för

brandmän som i

dag råder i vissa

större räddningskårer visar att

något mycket snabbt bör göras

i syfte att stärka ekonomin för

räddningstjänsten.

Jag har i många år tyckt att

räddningstjänsten måste tänka

i helt nya banor när det gäller

finansieringen.

Kommunförbundet genom-

förde för ett tiotal år sedan en

bra och framåtsyftande utredning

i denna fråga. Förslaget

avsåg att lätta trycket på kommunerna

när det gäller

räddningstjänstens finansiering.

Fler finansiärer

Enligt förbundets förslag skulle

även bilisterna och försäkringsbolagen,

till exempel genom

det obligatoriska trafikförsäkringssystemet,industriföretagen

och fastighetsägarna

vara med och finansiera en stor

del av räddningstjänsten. Jag

tror fortfarande på den här

idén och förstår inte varför så

få, om ens någon, av landets

räddningschefer engagerat sig

i denna fråga. En sund utveckling

av räddningstjänsten kan

endast ske om erforderliga

ekonomiska resurser tillförs.

Denna fråga måste snabbt lösas.

En liknande utveckling

som den inom sjukvården med

dålig tillgång till snabb vård

och stora budgetunderskott är

ett skräckscenario. Det är således

hög tid att damma av Kommunförbundets

utredning.

En annan viktig fråga är att

få in invandrare och kvinnor i

räddningstjänsten. Flera bra

initiativ har tagits och detta är

utmärkt. Se nu till att det i

praktiken också händer något.

Sammanfattningsvis:

Räddningstjänstens största

tillgång är en mycket engagerad

och kompetent personal i

verksamhetens hela grundorganisation.

För att åstadkomma

en långsiktig sund utveckling

krävs att ledningen konse-

Namn: Åke Lewensjö

Ålder: 55

Hemort: Göteborg

Yrkesbakgrund: FörbundsjuristKommunförbundet

1972-75,

departementssekreterarekommundepartementet

1977-80, chef

Kommunförbundets

räddningstjänstsektion

1980-87, vice VD för

Larmtjänst AB 1987-

91, förvaltningschef

räddningstjänsten Göteborg/Mölndal

1991-

94, stadsjurist i Göteborg

1994-98, numera

advokat och delägare i

advokatfirman Gärde

Egnell & Hjelström i

Göteborg.

Fritidsintressen:

Idrott (tennis, löpning,

pistolskytte med mera)

kvent och målmedvetet gentemot

den politiska ledningen

arbetar för en god ekonomi.

Här är bristerna på många håll

stora.

Det räcker att studera debattartiklarna

i några nummer av

Sirenen för att inse att många

Debatt

Foto: ULF STRANDBERG

Räddningstjänstens största tillgång är en kompetent och engagerad personal. För att åstadkomma en långsiktig sund utveckling krävs att

ledningen konsekvent och målmedvetet gentemot politikerna arbetar för en god ekonomi, skriver Åke Lewensjö.

3

personer i chefsställning inom

räddningstjänsten engagerar

sig i ”fel frågor”. Brand- och

räddningsteknisk kompetens

finns det mycket gott om i de

kommunala räddningstjänsterna.

Det verkar dock vara betydligt

sämre tillgång på personer

som vill och vågar inse att

de övergripande frågorna, exempelvismanagementutveckling

och ekonomi, är av fundamental

betydelse för verksamheten.

Enskilda frågor av

brand- och räddningsteknisk

natur är, i vart fall i de större

räddningstjänsterna, normalt

inte chefsfrågor utan kan och

bör med fördel delegeras till en

lägre organisatorisk nivå.

Mot denna bakgrund tycker

jag att ledande personer inom

svensk räddningstjänst i betydligt

större omfattning än hittills

bör delta aktivt i debatten

om de övergripande frågorna.

Åke Lewensjö

Välkommen att

delta i ”Debatt”!

Inläggen på denna sida måste

vara undertecknade med

namn. Kontakta redaktionen

innan du skriver.

Telefon 054 - 13 51 04.

Textlängd: cirka 50 maskinskrivna

rader eller omkring

4 000 tecken (inklusive

blanksteg). Adress: ”Debatt”,

Sirenen, L 257, 651 80

Karlstad.

E-post: sirenen@srv.se


4 Nyheter Sirenen Nr 4 • 2002

Systemskifte i skolfabriken

”Vi gerossutiobanadterräng”

Nästa år inrättas ett Centrum

för Risk- och säkerhetsutbildning

inom Räddningsverket.

Hösten samma år startar

den nya, kraftigt utökade

och förändrade utbildningen

för kommunal räddningstjänst.

– Vi står inför ett paradigmskifte.

Problemet är att

vi måste gasa och bromsa

samtidigt, säger Stefan

Lundqvist, Räddningsverkets

utbildningschef.

Centrum för risk- och säkerhetsutbildning

bildas 1 januari

2003 inom Räddningsverket

men med egen styrelse. Hösten

2003 ska den nya tvååriga

brandmannautbildningen dra

igång och det pågår ett intensivt

förändringsarbete som

drivs i nio olika projekt.

Den nya centrumet kommer i

huvudsak att ha fyra grenar:

•Den tvååriga brandmannautbildningen•Räddningsmannautbildningen

•Nya Risk- och säkerhetsutbildningen

•Utbildningen för internationella

hjälpinsatser.

Bäras av egna intäkter

De två första kommer även

fortsättningsvis att vara anslagsfinansierade

medan Riskoch

säkerhetsutbildningen

och internationella utbildningen

ska bäras av egna intäkter.

– Det här är den stora utmaningen.

Nu måste vi marknadsföra

oss för att hämta in kunder.

Vi ger oss ut i obanad terräng.

Bildandet av ett fristående

centrum ska ge kunderna ökat

inflytande på alla nivåer. Kursplanerådet

ska finnas kvar i någon

form liksom en utvecklad

variant av kursråden på skolorna.

Fortbildningsutbudet kommer

att styras av kunderna.

Fokus på skolorna

Överhuvudtaget ska fokus flyttas

från Räddningsverket centralt

ut till skolorna.

– Skolorna får större ansvar

och självständighet. De får ett

uppdrag och en påse pengar

och sedan ansvarar skolorna

för att genomföra utbildningen.

Det här ska ge möjlighet till

lokal och regional prägel, säger

Stefan Lundqvist.

– Tidigare har Räddningsverket

detaljstyrt och sagt hur de

ska göra. Nu blir vi mer likt ett

högskoleverk och säger vad de

ska göra, säger Lars Bjergestam,

ställföreträdande utbildningschef

Vid årsskiftet bildas Centrum för Risk- och säkerhetsutbildning dit

utbildningsstaben och de fyra skolorna ”flyttas”. Under detta paraply

kommer det huvudsakligen att finnas fyra utbildningar.

En enkät till kommunerna visar

att det finns ett relativt

stort behov av en mjuk övergång

till nya utbildningen.

Den gamla 15-veckorsutbildningen

för heltidsbrandmän

kommer troligtvis att köras parallellt

under 2004.

– Det är vår utgångspunkt,

men det hänger bland annat

på ekonomin, säger Lars Bjergestam.

Brandmännen är kärnan

Kärnverksamheten kommer

även fortsättningsvis att vara

den anslagsfinansierade

brandmannautbildningen

men Stefan Lundqvist tror att

den nya Risk- och säkerhetsutbildningen

kommer att bli en

stor del av Räddningsverkets

utbildning i framtiden.

– Efter terroristattackerna 11

september finns det till exempel

ett skriande behov av ledningsutbildning.

Vi har erfarenheten

och fantastiska utbildningsanläggningar.

Risk- och säkerhetsutbildningen

riktar sig till andra

myndigheter, kommuner och

landsting samt inte minst näringslivet.

Den kom till sedan

Gerd Engman-utredningen efterlyst

en bredare, tvärsektoriell

utbildning för hela området

Skydd mot olyckor.

Gemensam utbildning

Stefan Lundqvist nämner Högre

räddningstjänstkurs (HRK)

som ett exempel.

– I HRK-utbildningen samlas

människor från olika sektorer

till en gemensam utbildning.

Genom det blir de bättre på att

genomföra insatser när det

händer något i en kommun.

– Med vår erfarenhet kommer

vi också att bli

intressanta internationellt.

Tillsammans

med Danmark

har vi presenterat

ett utbildningskoncept

för EU:s

internationellahjälpinsatser.

Lars

Bjergestam

Kvalitét och kompetens är

nyckelord inför framtiden.

– Först och främst måste vi säkerställa

rätt kompetens, det är

en förutsättning för att vi ska

ha en framtid. Genom kvalité

når vi de nya kundgrupperna.

Räddningsverket ska ha en

Räddningsverket står inför

de största förändringarna

sedan bildandet 1986.

Oförändrade budgetramar

i kombination med en

rad nya uppgifter tvingar

fram omfattande strukturförändringar

inom hela

myndigheten.

– Det är inte uteslutet att

antalet skolor kommer att

förändras, säger Räddningsverkets

överdirektör Lars

Hedström.

Prioritering och nedskärningar

är nya begrepp för Räddningsverket

som i regel haft regeringens

gehör i budgetförhandlingar.

Inför 2003 är regeringens

utgångsbud att inga

kärnkompetens och sedan

köpa in det man saknar från

högskolor, universitet eller annan

expertis. Det rör sig om

både individer och kurser. Utifrån

sina förutsättningar ska

skolorna väva in kompetens

från lokala högskolor och andra

institutioner.

Vidgat synsätt

– Vi måste vidga våra tankar.

Kanske vill någon annan komma

till oss och genomföra sin

utbildning vid våra miljösäkrade

utbildningsanläggningar.

För mig är det en självklarhet

att kommunerna åker till våra

anläggningar och övar i stället

för att bygga egna. Eller att vi

åker till dem. Det viktigaste är

vår kompetens och den kan

flyttas.

Den nya utbildningen innebär

en kraftig utökning, från

15 veckor till två år, och kostar

betydligt mer. Stefan Lundqvist

har redovisat en kostnadsanalys

för verksledningen

som visar att det perioden

2003-2005 behövs ytterligare

50-75 miljoner kronor årligen

för att klara utbildningen med

nuvarande struktur. Räddningsverket

har begärt ett extra

omställningsanslag för

2003 och besked kommer först

sent i höst när budgetförhandlingarna

är klara.

Går inte att spara

Utbildningsavdelningen har

tittat på var man kan spara

men inom själva utbildningen

finns inte mycket att hämta.

– Vi har till och med tittat på

att korta utbildningen till ett

myndigheter får mer pengar.

Samtidigt får Räddningsverket

nya uppgifter.

Nya centrum bildas

Två nya centrum bildas: Centrum

för risk- och säkerhetsutbildning

som bildas inom

Räddningsverket och som innehåller

nuvarande utbildningsstab

och de fyra skolorna

samt Centrum för erfarenhetsuppföljning

efter olyckor som

startas i Karlskoga.

En ny lag (Lagen om skydd

mot olyckor) kommer, utbildningen

förnyas och förlängs.

Den ekvationen går inte ihop

utan ökade anslag.

– I och med det nya utbildningscentrumet

behöver den

år men förändringar i utbildningen

sparar inte alls så

mycket som behövs. Vi sitter på

stora fasta kostnader som vi

har oavsett elevunderlag, säger

Lars Bjergestam.

”Strukturella förändringar”

kan innebära att en av de fyra

skolorna läggs ner. Vilken skola

som i så fall är hotad och vilken

besparing det skulle ge vill

inte Stefan Lundqvist diskutera,

bara att en avveckling inte

ger några besparingar inledningsvis.

Samtidigt säger han:

Måste ha kvalitét

– Vi måste ha kvalitét i utbildningen

och för att skapa utrymme

för det krävs strukturella

förändringar inom Räddningsverket.

Han hoppas få besked före

semestern om någon enhet ska

läggas ner.

– Det viktigaste är omtanken

om personalen och jag har sagt

att om det blir strukturella förändringar

vill jag ha ett snabbt

beslut.

GUNNO IVANSSON

Foto: GUNNO IVANSSON

Stefan Lundqvist, Räddningsverkets

utbildningschef, ständigt

på väg till ett möte med sin

ständige följeslagare: mobiltelefonen/handdatorn.

Han leder

ett intensivt förändringsarbete

inför den nya, tvååriga brandmannautbildningen.

Skolnedläggning k

Lars

Hedström

nya utbildningsorganisationen

ses

över. Antalet

skolor, kostnadseffektivitet,

struktur

och utformning

behöver

utvärderas

och förmodli-

gen förändras, säger Lars Hedström.

Den praktiska delen är dyr

och det har diskuterats att differentiera

utbildningen så att

skolorna får olika specialinriktningar.

En annan tanke kan

vara samlokaliseringar med

andra.

– Även om vi skulle tvingas


Sirenen Nr 4 • 2002

Nyheter

an inte uteslutas

lägga ner en skola måste vi

komma närmare våra kunder.

Vi kanske ska göra nyetableringar

där det redan finns en

infrastruktur för den teoretiska

utbildningen och där man

har en kompetens som vi saknar.

Ett annat alternativ är

samverkan med institutioner

som forskar inom något av

våra områden.

Gjort prioriteringar

För att möta de nya förutsättningarna

har direktionen under

våren arbetat med en planering

på lång sikt och fattat

beslut om att följande tre områden

ska ges högsta prioritet:

Den nya lagstiftningen, nya

utbildningen samt Nationellt

centrum för erfarenhetsåterföring

från olyckor, som ska bildas

i Karlskoga.

Internt ska Räddningsverket

satsa på komptensutveckling

av sin personal. En översyn

kommer att ske av administration

och administrativa stödsystem.

Ambitionssänkningar sker

inom civilt försvar, teknik- och

metodutveckling samt tekniska

stödsystem

Mycket kraft ska läggas på att

vara ett stöd för kommunerna

om den nya lagen införs 1 januari

2004. Ett projekt ska se

över och utveckla Räddningsverkets

roller inom tillsyn,

normgivning och rådgivning.

Tillsynen ska utvecklas och an-

passas till den målstyrning

som nya lagen talar om.

Ska bli målstyrt

Även Räddningsverket ska bli

målstyrt och har satt som mål

att bli en ”säkerhetsmyndighet

2006”. Då gäller samverkan,

stöd och utveckling i stället för

styrning.

En offensivare myndighet

som på alla plan.

– Vi ska bli tydligare i vår roll.

Vi är en expertmyndighet och

bör ha en uppfattning i olika

frågor, men inte ta över kommunernas

roll och ansvar, säger

Lars Hedström.

GUNNO IVANSSON

Snuskylar en

brandfara

De allt mer vanliga snuskylarna

har visat sig brandfarliga.

Det senaste halvåret har

ett 30-tal snuskylar brunnit

eller orsakat brandtillbud.

Det finns cirka 4 800 snuskylar

på marknaden. Varuhus, butiker,

kiosker och andra försäljningsställen

har numera ett

särskilt kylskåp för förvaring

och exponering av snus.

Ett 30-tal av dem har under det

senaste halvåret drabbats av

brandtillbud eller allvarligare

bränder.

– Vi ser allvarligt på det här

och fruktar att det när som

helst kan inträffa en storbrand

i ett varuhus, säger Ulf Erlandsson,

Räddningsverket.

Vid samtliga mindre brandtillbud

handlar det om smältskador

eller mindre bränder i

glimtändare till något av de

sammanlagt fem lysrör som

finns i kylarna.

Förutom alla mindre brandtillbud

i glimtändare har det

inträffat tre mera allvarliga

bränder. I dessa fall är brand-

5

orsaken inte helt fastställd,

men mycket talar för att det

också här är glimtändarna och

deras hållare som är boven i

dramat.

Snuskylarna säljs eller tillhandahålls

av Swedish Match

men tillverkas av ett företag i

Varberg. Kylarna är 1,6 eller 2,1

meter höga pelare som är öppna

framåt. Varorna ligger på

hyllor eller ställningar av plast

och är belysta av lysrör.

Glimtändarna och deras hållare

är tillverkade av två olika

företag i de östra delarna av

Tyskland. Tillverkarna har blivit

uppmärksammade på problemet.

– För att Räddningsverkets

brandutredarprogram ska få

bättre underlag för våra åtgärder

vill vi få kännedom om alla

bränder och brandtillbud i

specialkylar för butiksändamål.

Har du information i ämnet?

Kontakta Ulf Erlandsson, tel

054-13 50 39, fax 0470-208 04,

eller via e-post ulf.erlandsson@srv.se

Foto: ULF ERLANDSSON

Snuskylar är en tämligen ny företeelse. Nu har de visat sig vara

brandfarliga.


6 Nyheter Sirenen Nr 4 • 2002

Brandmän lär sjätteklassare

vad ordet respekt betyder

Han är stark, stabil och

sträng. Och lite som en superhjälte.

I alla fall i barnens

ögon.

I Karlstad har brandmannen

plockats in i skolan för

att lära unga att inte slåss.

Det är tisdag förmiddag på

räddningstjänstens övningsfält

i Karlstad. Eleverna i 6C från

Frödingskolan lär sig släcka

köksbränder och rädda liv.

Brandförman Tom Stålfors visar

med ett lätt tryck över ryggen

på bebisdockan som fått

något i halsen – och ”proppen”

flyger ut.

– Coolt. Man är lite som en superhjälte

när man räddar liv!

Har ni bra betalt? frågar Hanna.

– Nej, svarar Tom.

– Men får man mer betalt om

man räddar några liv? undrar

Aram.

– Nej, det ingår i jobbet, förklarar

Tom, som förutom

brandförman också är barfotapedagog

på barnens högstadieskola.

Konfliktlösning

Tom Stålfors känner ”sina” elever

bra vid det här laget. De

träffas i skolan varje tisdag förmiddag

och har lektion. Då står

konfliktlösning på schemat. Att

vara barfotapedagog innebär

att man tar med sig sina egna

erfarenheter, kunskaper och

värderingar in i skolan. I Karlstad

finns idag åtta barfotapedagoger

– sex brandmän och

två poliser.

Första gången Tom träffade

sin klass skrev han RESPEKT

med röd krita över hela svarta

tavlan.

– Det ordet har fått följa klassen

som en röd tråd genom läs-

Foto: CHRISTER HÖGLUND

Tom Stålfors, brandförman och barfotapedagog i 6C, visar Sanna Sjönneberg hur man räddar bebisdockan

från att kvävas.

året. Vi vill förmedla sunda värderingar

och vi lär barnen att

våld inte är någon lösning. Att

det finns andra sätt att lösa

konflikter på, säger Tom, som

ser positivt på att räddningstjänsten

engagerar sig i angelägna

samhällsfrågor.

Tanken är att fånga upp de

barn som riskerar att bli våldsverkare

i framtiden.

– Det är viktigt att få in andra

delar av samhället i skolan. Det

handlar inte om att ersätta lärarna.

Att det blev brandmän

och poliser beror på att barn

ofta ser upp till våra yrken. Vi

kan vara goda förebilder för

dem. Syftet är ju inte att bara

prata brand och brott, utan att

få barnen att växa upp till goda

medborgare.

Manliga förebilder

Som brandman har Tom fört in

en ny diskussion i klassrummet.

Något som skolan inte alltid

lyckats med. Han pratar

etik, våld, relationer och ödmjukhet.

Eleverna har jobbat

med värderingsövningar och

gruppövningar, allt för att stärka

klassandan och lära barnen

att lita på varandra.

I skolan är man positiv till

projektet:

– Det är ett hårt klimat i skolan

och vi har stora problem

med mobbning. Vi är otroligt

glada över att vi får förstärk-

ning från andra delar av samhället.

Tom är stark, stabil och

sträng. Och dessutom man. Det

är viktigt att vi får in manliga

förebilder i skolan, säger klasslärare

Susanne Lindberg.

– Att utrota mobbning och

våld görs förstås inte i en handvändning,

men jag ser att det

väcks många tankar hos barnen.

De får träna på hur de ska

bete sig som människor. Vi sår

frön som förr eller senare kommer

att utvecklas till något bra

hos de här barnen, tror hon.

– Det absolut svåraste har varit

att få tyst på 30 elever i klassrummet,

säger Tom.

Efter ett läsår med barnen

börjar han se resultat:

– De har lugnat sig betydligt.

Och fler vågar uttrycka sina

tankar och åsikter. I början var

det knappt någon som vågade

säga vad dom tyckte. Fortfarande

har många dåligt självförtroende.

Känslig ålder

Bakom idén med barfotapedagoger

i skolan står Rädda Barnen

i Värmland och Karlstad

Zontaklubb II. Och skolförvaltningen

i Karlstad nappade genast.

Att det blev just sexorna som

valdes ut beror på att de befinner

sig i en känslig ålder, på väg

in i tonåren. De har börjat på

högstadiet och hamnat i en ny

miljö med nya lärare och kamrater.

Aram och Glenn i 6 C gillar

sin barfotapedagog:

– Det är faktiskt spännande

varje tisdag. Man lär sig viktiga

saker ifall det skulle hända en

olycka på riktigt. Och så pratar

vi mycket om respekt. Hur man

ska vara och så. Det är bra, men

det är svårt det också, säger

dom.

Men brandmän vill dom inte

bli.

– Nej, det är för dålig lön. Jag

ska bli kock, säger Aram.

– Och jag ska jobba på bygge,

säger Glenn.

KATARINA SELLIUS

Barfotapedagoger

I projektet Barn i Karlstad får nio

sjätteklasser på två skolor i Karlstad

regelbundet träffa brandmän

och poliser i undervisningen.

Skolorna ligger i områden

med sociala problem. En stor

andel av eleverna kommer från

familjer med flyktingbakgrund.

Under läsåret har sex brandmän

och två polismän utbildat

260 tolvåringar i hur man löser

konflikter utan våld. Projektet

kommer att fortsätta nästa läsår.

Barfotapedagog är en benämning

som FN använder för ickeprofessionella

personer med enkel,

kort utbildning med uppgift

att ge barn baskunskaper.

Projektet finansieras genom

pengar från Allmänna Arvsfonden,

Zonta international, BRÅ,

landstinget, länsstyrelsen och

ungdomsfullmäktige i Karlstad.

BILDEN:

Claes Hagenmarck har under

ett helt läsår följt en egen sjätteklass

och undervisat i konfliktlösning.

Här testar Sandra

Budisa konstgjord andning.

Foto: CHRISTER HÖGLUND


Sirenen Nr 4 • 2002

Ingen pardon, sa von Sydow

På en punkt är försvarsminister

Björn von Sydow definitivt

missnöjd med svensk

räddningstjänst:

Jämställdheten.

Han kräver fler kvinnor

och invandrare i yrket.

– Och jag tänker inte kompromissa.

Försvarsministerns budskap

kunde inte misstolkas av räddningschefer

och andra befäl på

Brand 2002 i Uppsala.

von Sydow anser att räddningstjänsten

måste bli en rimlig

avspegling av samhället när

det gäller kön och etnisk bakgrund.

– Backabranden i Göteborg

hade kanske hanterats bättre

om räddningstjänsten återspeglat

samhället bättre. Om det

är någon gång jag tänker peka

med hela handen, så kan ni gissa

när.

Ingen pardon, sa von Sydow

också.

Men vad kräver han egentligen?

– Kommunerna ska raskt redovisa

en ökning av kvinnor

och invandrare inom räddningstjänsten.

Om inte så sker?

– Jag säger inte mer.

Vad är innebär ”raskt”?

– Inom överskådlig framtid.

Det är bara att börja till höstterminen.

Enligt uppgift är andelen

kvinnor bland heltidsanställda

brandmän 0,2 procent.

Jag kan säga: det är för lite.

– Alla andra sektorer i samhället

mår bra av blandning av

kön. Det kommer att visa sig

här också.

Försvarsministern ifrågasatte

också yrkestiteln brandman.

– Är det rätt benämning på

någon som jobbar med så

mycket annat än bränder? Och

är ordet man rätt?

Nya vägar för deltidare

Björn von Sydow håller även

ögonen på problemet med att

rekrytera deltidsbrandmän.

– Jag tror vi måste prova nya

vägar. Utbildning på distans

har tydligen fungerat bra, enligt

de uppgifter jag fått. Men

jag har ingen lösning på problemet.

Här finns ett förändrings-

och förslagsbehov.

I övrigt gjorde von Sydow bedömningen

att svensk räddningstjänst

fungerar väl, även

om fler förändringar som ny

utbildning och ny lag är nödvändiga.

von Sydow om utbildningen:

– Nu blir det utbildning först,

anställning sedan. Det är viktigt

trendbrott. En del frågor

behöver diskuteras, men det

blir en ny utbildning. Syftet är

framförallt att bredda kompetensen

och stärka det förebyggande

arbetet.

von Sydow om nya Centrum

för risk- och säkerhetsutbildning:

– Det är svaret på frågan om

huvudmannaskapet för Räddningsverkets

skolor. Ja, det ska

vara en statlig uppgift, men

med ökat inflytande från kommunerna.

Det viktigaste för

mig har varit att inflytandet

Foto: PER LARSSON

Kräver en mer jämställd räddningstjänst. Försvarsminister Björn

von Sydow tänker inte kompromissa, det sa han på Brand 2002 och

även till Skyddsnätets (www.skyddsnatet.nu) Ulf Strandberg som

sände ut på internet från konferensen.

Brand 2002

Brand 2002 i Uppsala lockade 384 deltagare. Sirenen var förstås där. Vi rapporterar på sidorna 7-11 ➠

Foto: PER LARSSON

måste öka. Viktigt är också ett

bredare utbildningsutbud.

– Men det räcker inte med att

det offentliga förbereder sig.

Verksamheten där är inte tillräcklig

för att säkerställa ett säkert

och robust samhälle.

Många för samhället viktiga

verksamheter bedrivs privat

och problem måste därför lösas

i samverkan mellan offentligt

och privat. Utbildningar

inom området störningar i

samhällsviktig verksamhet ska

också erbjudas privata företag.

von Sydow om nya lagförslaget:

– Jag är positiv till moderniseringen

och är övertygad om

att det leder till en bättre räddningstjänst.

Den nuvarande lagen

är inte anpassad till dagens

samhälle. Jag räknar med

att lämna lagförslaget till riksdagen

våren 2003.

von Sydow om internationella

uppgifter:

– Medierna fortplantar

snabbt vad som händer och vi

kan inte dra oss undan. Vi måste

vara inställda på att öka det

gränsöverskridande arbetet.

Jag vill rikta ett varmt tack till

Räddningsverket för det internationella

arbete man utför.

Men jag är medveten om att

det inte hade varit möjligt utan

stöd från kommunal räddningstjänst.

Signal för snabb insats

Sida finansierar svenska insatser

som Räddningsverket genomför

i biståndsländer. En

proposition som lades i mars

innebär ökade möjligheter till

insatser i icke-biståndsländer.

7

– Kommunerna ska

raskt redovisa en

ökning av kvinnor och

invandrare inom

räddningstjänsten

Försvarsdepartementet får resurser

att finansiera och ta beslut

om den här typen av insatser,

det kan exempelvis vara

vid översvämning i Polen.

– Det är för mig en viktig signal

att vi vill ta vårt ansvar och

att vi vill kunna agera snabbt,

sa von Sydow.

Han berättade också att en

förordning om försvarsmaktens

stöd till andra myndigheter

kommer att tas i sommar.

– Den kommer att öppna

möjligheter för polis, tull, kustbevakning

att begära bistånd

från försvaret. Min bedömning

är att försvaret får större frihet

att hjälpa till.

Kryptiskt svar

Försvarsministern fick frågan

om pengar från försvaret kan

styras över till civila uppdrag,

exempelvis till det erfarenhetscentrum

som ska öppnas i

Karlskoga.

Svaret blev något kryptiskt.

– Alla andra än räddningsledaren

kan begära hjälp, där får

försvaret ta ställning. När

räddningsledaren begär hjälp

kan försvaret inte säga nej. Det

finns ingen invändning från

mig mot frågan, men vi föreskriver

inte. Däremot öppnas

nu möjligheter.

En rak fråga var: när tas beslut

om radiokommunikationssystemet

Tetra?

– Jag vet inte, svarade von Sydow.

PER LARSSON


8 Brand 2002 Sirenen Nr 4 • 2002

Linus sticker ut hakan

– Förebyggande inte värt

mer än en Piggelin

En-två procent av räddningstjänstens

kommunala anslag

satsas på förebyggande.

– Det betyder att förebyggande

tydligen inte är värt

mer än vad en Piggelin kostar,

sa Linus Eriksson, brandingenjör

i Malmö, i ett uppmärksammat

inlägg på

Brand 2002.

I snitt ger vi som skattebetalare

430 kronor per person och år

till räddningstjänsten. Linus

Erikssons jämförelse är talande,

det förebyggande värderas

inte högre än en av de billigaste

glassarna.

– Av de kommunala anslagen

går enbart en-två procent eller

cirka sex kronor till förebyggande,

som vi dessutom har intäkter

från. Så egentligen satsar

vi inte ens en Piggelin på

det som alla snackar om som

viktigast.

Linus Eriksson redovisade ett

antal intressanta siffror:

– Nettokostnaden för kommunal

räddningstjänst är 4

miljarder kronor per år. Enbart

brandskadorna uppgår varje år

till 3,8 miljarder kronor.

– 2001 hade vi 84 000 utryck-

Kommunerna kommer inte

att drabbas av någon osämja

mellan den nya Krisberedskapsmyndigheten

och

Räddningsverket.

Det försäkrade de båda

myndigheternas kvinnliga

generaldirektörer på Brand

2002.

Krisberedskapsmyndigheten

inrättas den 1 juli med Ann-

Louise Eksborg som ny chef

och ersätter Överstyrelsen för

civil beredskap (ÖCB). I det inledande

konferensblocket i

Uppsala ställde förre räddningschefen

i Stockholm, Lars

Henricson, denna fråga till Eksborg

och Räddningsverkets

chef Christina Salomonson:

“Tydliga besked är viktiga.

När både Räddningsverket och

Överstyrelsen för civil beredskap

fanns hade vi i kommunerna

ofta svårt att tjäna två

herrar samtidigt. Blir det bättre

nu?”

– Jag vet inte vad som varit

tingens ordning tidigare, men

för Krisberedskapsmyndighe-

ningar i Sverige. Det betyder

att varje utryckning kostade i

snitt 48 000 kronor.

10 miljoner kronor per liv

– Räddningstjänsten i Danmark

kostar bara en tredjedel

per invånare jämfört med i Sverige.

– Enligt insatsrapporterna

räddades förra året 394 liv vid

bränder. Alla dessa hade inte

omkommit även om räddningstjänsten

uteblivit, men

låt oss anta att siffran är sann –

den betyder att varje räddat liv

kostar 10 miljoner kronor.

– Dödsbrandstatistiken visar

att fler, och inte färre, dör i

bränder, 137 förra året. 120

drunknar, 1 800 dör i olyckor i

hemmet, 650 i trafiken, 18 000

av stroke.

Snedfördelat

– Malmö har 28 brandmän och

befäl i tjänst dygnet runt, ambulanssjukvården

åtta-tio personer

en vardagsnatt. Sannolikheten

för en dödsbrand en

natt är en på hundra, för ett fall

med stroke 100 procent. Alltså

hundra gånger större än för en

dödsbrand. Ändå finns det fler

ten blir det oerhört viktigt att

samverka med Räddningsverket.

De uppgifter som åligger

än dubbelt så många brandmän

som ambulanssjukvårdare

i tjänst.

– Vi ska fortsätta hålla hög

kvalitet på vår operativa verksamhet,

men det är helt klart

att vi måste omfördela våra resurser

från operativt till förebyggande

om vi ska få ner skade-

och dödsstatistiken. Detta

kommer att innebära ändrad

resursfördelning och annorlunda

beredskap än vad vi har i

dag.

– I Sverige finns 4 000 brandmän

och befäl ständigt i beredskap,

960 av dem är heltidare.

Heltidarna inom räddningstjänsten

är ute på larm 3,4 procent

av arbetstiden, deltidarna

0,8 procent. I region Skåne,

område sydväst, är motsvarande

siffror på ambulanssjukvårdarna

25-30 procent.

Dålig flexibilitet

– Vad gör brandmännen och

befälen resten av tiden, drygt

96 procent av arbetstiden för

heltidarna?

– Vi har samma bemanning

dygnet runt – trots att larmfrekvensen

skiljer sig åt kraftigt.

Vi har låg flexibilitet när det

Räddningsverket är ganska

klart definierade och på dessa

ska den nya myndigheten inte

Foto: STIG DAHLÉN

Linus Eriksson vågar säga vad han tycker och vara obekväm. Och

visst borde förebyggande vara värt mer än en isglass.

gäller att anpassa arbetstiden

till behov och efterfrågan, konstaterade

Linus Eriksson.

– 57 procent av alla bränder

inträffar i bostäder, 0,6 procent

i industrihotell, 0,4 procent i

förskolor. Vad gör vi konkret åt

bränder i bostäder? Inte mycket.

Linus Erikssons frågor, funderingar

och konstateranden

klampa in, svarade Eksborg

och Salomonson fyllde på:

– Vi är helt inriktade på en

blev en tankeställare för företrädarna

för svensk räddningstjänst

som besökte Brand 2002.

Flertalet chefer med stort inflytande

över den fortsatta utvecklingen

av räddningstjänsten

i deras hemkommuner.

En väckarklocka ringde – hur

många vaknade?

STIG DAHLÉN

”Vi måste våga tänka skydda hellre

Foto: PER LARSSON

Frontfigurer under första konferensblocket, ”Tryggare kan ingen vara...”, på Brand 2002, från vänster

försvarsutskottets ordförande (och blivande chef på Försvarshögskolan) Henrik Landerholm, nya Krisberedskapsmyndighetens

generaldirektör Ann-Louise Eksborg, Kommunförbundets Thord Eriksson och

Räddningsverkets chef Christina Salomonson.

god samverkan mellan de båda

myndigheterna.

Högsta prioritet

Salomonson redovisade vilka

frågor Räddningsverket kommer

att ge högsta prioritet

framöver – införandet av nya lagen

om skydd mot olyckor, den

nya utbildningen och det nya

nationella centrumet för erfarenhetsåterföring

i Karlskoga.

– Den tvååriga eftergymnasiala

utbildningen till heltidsbrandman

införs hösten 2003

och anpassas till nya lagens

vidgade perspektiv om skydd

mot olyckor. Utbildningsreformen

skapar också förutsättningar

för rekryteringen av

brandmän – en föryngring, fler

kvinnor och fler med invandrarbakgrund.

Framtidens

brandman blir bättre rustad

att möta kraven på säkerhet

och trygghet, sa Salomonson.

Hon fick frågan från publiken

hur övergången från den

gamla/nuvarande utbildningen

till den nya kommer att säkerställas.

– Jag räknar med att de som


Sirenen Nr 4 • 2002

Brandman:

Dygnsarbete

är förkastligt

– Dygnsarbete är förkastligt.

Vi ska arbeta delat dygn, inriktningen

är 42 veckotimmar.

För brandman Owe Halvors

handlar det om yrkets

status och trovärdighet.

För två år sedan startade Kommunal

ett branschråd för räddningstjänst.

En av medlemmarna

är Owe Halvors från

Norra Älvsborgs räddningstjänstförbund.

– Det bästa som hänt, ett kanoninstrument,

tycker Halvors.

Varje län har en representant

i rådet, storstäderna och Norrland

två vardera. Dessutom har

regionala råd byggts upp i varje

län.

– Med hjälp av dem har vi

kartlagt hela Sverige och det

florerar en hel rad olika arbetstider.

Dygnsarbete är en variant,

men förkastligt enligt Halvors.

– Precis som när man har

bråttom till extraknäcket så

fort man är ledig. Det ger ingen

status för yrket.

Branschrådets granskning av

arbetstiderna har även omfattat

sommar och semester.

– Det finns räddningstjänster

där man jobbar 90 timmar i

veckan för att semestern ska gå

än rädda”

redan är anställda och inte

hunnit gå femtonveckorsutbildningen

får möjlighet att

göra det under en övergångsperiod.

Ann-Louise Eksborg redogjorde

för Krisberedskapsmyndighetens

uppgifter:

– Vi ska samordna och se till

att berörda myndigheter samverkar,

fördela statliga pengar

mellan myndigheterna, arbeta

för ett helhetsperspektiv och

samordna frågor om kriskommunikation.

Vi ska inte ha någon

operativ roll, ej heller ta

över ansvar från någon annan

aktör.

– Vi är helt beroende av samverkan

med andra berörda organ

i samhället. Klarar vi inte

det kommer vi att misslyckas.

Våga se sociala samband

Thord Eriksson, brandingenjör

vid Kommunförbundet, bidrog

till öppningsblocket med

tankar om framtiden:

– Olyckor innebär stora problem

för samhället. Fler än

2 400 omkommer årligen och

130 000 söker vård på grund av

Branschrådet för räddningstjänst

är det bästa som hänt,

anser Owe Halvors.

ihop. Vi ska utan förbehåll ha

rätt till fyra veckors sammanhängande

semester under

sommarmånaderna, säger Halvors.

Han har även synpunkter på

ledarskapet i dagens räddningstjänster:

– Numera bildar vi förbund

och organisationerna blir som

medelstora företag. Ska vi ha

så stora enheter så måste vi ha

andra chefer, Räddningsverkets

utbildningar är inte tillräcklig.

Vi måste hitta nya sätt

att rekrytera ledare.

PER LARSSON

olyckor. Vi måste våga tänka

skydda hellre än rädda. Gör vi

det räddar vi indirekt fler liv.

– Samhällets arbete för

trygghet och säkerhet behöver

utvecklas, samordnas och inriktas

mot gemensamma mål.

– Sambandet mellan segregation,

sociala problem och

olyckor, brott och bränder är

belagt. Därför måste vi även

våga se sociala samband, både

i riskperspektiv och konsekvenser

efter en olycka.

Han välkomnade att vi med

den nya lagen om skydd mot

olyckor går från det regelstyrda

till att sätta fokus på enskildas

ansvar.

– Nu måste vi alla tydliggöra

ansvaret, ge kunskap och insikt

om att säkerhet och trygghet

byggs upp i en verksamhet

av dess anställda.

STIG DAHLÉN

Brand 2002

Stort intresse för Öckerö-modellen

Öckerö skiljer på livräddning och rökdykning.

Vid förmodad livräddning skickas en mindre

styrka för att snabbare kunna ge hjälp. En styrka

på 1+4, rökdykarkravet, anses inte som ett

måste för att påbörja livräddningsinsats.

– Men vi utför även rökdykning. Det gör vi för

att rädda egendom, säger räddningschefen

Kenneth Ericson

Sirenen har tidigare berättat om den nya väg

som räddningstjänsten på västkusten valt. Föreläsningen

på brandkonferensen möttes av stort

intresse.

Vad tycker du

om Öckerös

sätt att jobba?

Arto Koivumaa

räddningschef

Östra Norrbotten

– Jag håller

med Kenneth Ericson

i allt. Vi

har hinder i lagstiftning

i dag,

ska vi livrädda

måste vi vara

fem personer.

Men när vi är det finns inga liv

att rädda. Det är rätt att skilja

på livräddning och rökdykning.

Tord Pålsson

räddningschef

Vilhelmina

– Jag tycker det

är bra. Många

har varit inne på

detta, men att

ingen gjort det

tidigare är konstigt.

Nu görs

alla uppgifter

inom ramen för rökdykning.

Peter Carlstedt

räddningschef

Kramfors

– Det verkar intressant.Öckerös

situation är

lite folk. Men

även vi som har

heltid kan översätta

det till att

frigöra mer resurser

på dagtid. Som det är i

dag låser vi konstant upp folk.

Och att ha två personer för livräddning

är bättre än att ha

ingen.

Mats Granat

räddningschef

Gästrike

– Det är kanonbra.

Det finns en

fortsättning också,

att nyttja heltidspersonal


fler sätt. Nya synsätt

skapas. I

stället för att

samlas i vagnhallen kan vi samlas

på skadeplatsen. Det breddar

möjligheten att även göra

annat. Jag är övertygad om att

det blir så här. I storstadsperspektiv,

jag har ju jobbat i

Stockholm, kan jag se hur man

borde ha fler och mindre

brandstationer med snabba

styrkor. Med GPS-systemet

som hjälp kan man också tänka

sig att väktare och hemtjänst,

som jobbar nattetid, kan användas

för att åka direkt till

skadeplats. Men då är vi inne

på logistik.

Rolf Orsén

stf räddningschef

Mora

– Jag tror på

det här. Har

jobbat i branschen

i 33 år

och det måste

hända något.

Just att åka ut

med mindre

styrkor, där fordonet är utrustat

med vissa grejer för att klara

vissa uppgifter är intressant.

Det handlar ju också om att ta

sig fram snabbt i tätortsträngsel.

Göran Schnell

Räddningsverkets

expert i Nato

– Jätteintressant.

Positivt att

det finns folk i

räddningstjänsten

som vågar

tänka i nya banor.

Alla nya vägar

som man

prövar bidrar till utveckling.

Huvuddelen av Öckerös sätt att

tänka är bra. Visst finns det vissa

frågetecken, men man kan

inte bara leta fel, då blir det

ingen utveckling.

Christer Dahlsjö

räddningschef

Trelleborg

– Väldigt spännande.

Positivt

att någon vågar

se på arbetssättet

med nya

ögon. Sedan

finns det förstås

frågor om hur

detta kan genomföras i kommunerna,

men på det hela taget

är jag positiv.

Jan Wisén

räddningschef

Södra Roslagen

– Bra! Mest intressant

är idén

att arbeta med

andra typer av

styrkor än 1+4.

Jag tror på mindre

och snabbarelivräddande

styrkor, inte bara i samband

9

– Varför har ni inte tagit upp argumenten? De

har legat framför fötterna på er, sa Kenneth Ericson

till åhörarna.

Med mentometrars hjälp svarade 75 procent

av åhörarna att de ställde sig bakom Öckerös

framtidstankar. På frågan om dagens arbetsskyddslagstiftning

utgör ett hinder för effektiv

räddningsinsats svarade 50 procent ja, 35 procent

nej.

Sirenen frågade ett antal konferensdeltagare

vad de tyckte om Öckerös sätt att jobba.

Så här svarade de:

med bränder, utan lika mycket

vid andra insatser som trafikolyckor

och drunkningslarm. Det

här passar både storstad och

glesbygd. Rökdykning med 1+4

kan behållas, men blir en försvinnande

liten del av räddningstjänstens

totala verksamhet.

Håkan Höglin

ordförande

Brandmännens riksförbund

– Helt perfekt.

Det här är något

vi saknat, att någon

vågar ta nya

grepp. Jag hoppas

att fler tar efter

Öckerö. Vi i

svensk räddningstjänst

måste anpassa oss

till den verklighet vi jobbar i.

Bengt-Arne Nebrelius

räddningschef

Sydöstra Skåne

– Öckerö har

visat på ett nytt

sätt att tänka

och jag tycker

att man ska se

möjligheterna

med detta och

inte hindren.

Det här kommer att sprida sig.

Det svåra blir att hitta arbetsformerna,

men jag tror på den

väg Kenneth Ericson och Öckerö

stakat ut.

Lars Henricson

redaktör Räddningsledaren

f d räddningschef

Stockholm

– Det är åtminstoneannorlunda.

Bra att

verksamheten

ifrågasätts, det

behövs för utvecklingen.

Jag

ställer inte upp

till hundra procent, men jag

tycker att Kenneth Ericson har

startat en bra debatt.

Brandförman fick

20 000 kronor

Brandförman Sven Johnson,

Stockholm, fick på Brand 2002

ta emot Svenska Brandbefälets

riksförbunds stipendie (Kaare

Brandsjös stipendiefond) på

20 000 kronor.

Stipendiet ska Johnson använda

för fortsatta studier av hur

man arbetar mot terrorism på

Nordirland.


10 Brand 2002

Sirenen Nr 4 • 2002

Saluhallsbranden

Oväntat fokus på skydd

av kulturbyggnader

Kulturarvets brandskydd var ett huvudnumren

på Brand 2002.

Några dagar innan konferensen i

Uppsala totalförstördes kulturbyggnaden

Saluhallen i en storbrand.

Snacka om marknadsföring av det konferensblocket!

Men stadens invånare

och räddningstjänsten hade mycket gärna

avstått denna extra fokusering på

bränder i kulturbyggnader. Saluhallen i

skuggan av domkyrkan var en märkesbyggnad

i Uppsala, omtyckt av flertalet.

Byggnaden från 1909 saknade såväl

automatlarm som sprinkler. Här fanns

en rad butiker och restauranger. Tidigare

ägaren JM var inför försäljningen inte intresserad

av att installera en automatlarmsanläggning

för cirka 300 000 kronor,

nye ägaren fastighetsbolaget Kungsleden

har varit mer positiv. Det skulle

även innebära innebära ett utrymningslarm

och godkännande att släppa in fler

människor i lokalen...

– Det är inte säkert att ett automatlarm

hade räddat byggnaden, men visst hade

möjligheterna ökat om vi fått en tidigare

upptäckt, säger Mats Sundelius, ställföreträdande

räddningschef i Uppsala.

– Däremot skulle vattensprinkler kunnat

ha räddat Saluhallen. Här handlar

det om en miljonaffär och då blir det ge-

Brandskyddet i kulturbyggnader

uppmärksammades

på Brand 2002 och riksdagsmannen

Carl Erik Hedlund

(m) konstaterade:

– Ingen vill att det ska

brinna i dessa byggnader,

men frågan tycks hela tiden

falla mellan en massa stolar.

Hedlund har motionerat i riksdagen,

fört interpellationsdebatt

med kulturminister Marita

Ulvskog och sökt skapa opinion

i riksdagshuset för en större

medvetenhet om brandskyddet

i dessa viktiga byggnader.

– Nationens kulturarv måste

skyddas bättre, men det kostar

pengar och ska vi få någon lösning

måste regering och riksdag

anslå pengar.

Carl Erik Hedlund är dock

hoppfull och tror på ett genomslag

inom fem år.

– Mycket har hänt senaste

året. Olle Johanssons outtröttliga

arbete och Sirenens temanummer

förra året har startat

en process. Det har blivit ett

uppvaknande hos många och

Fastighetsverket har påbörjat

en seriös plan för ett bättre

brandskydd i sina många kul-

nast svårare. Å andra sidan, om man slår

ut kostnaden på tio år, då blir utgiften

mer överkomlig.

Branden upptäcktes vid åttatiden på

morgonen.

– När vi kom fram var det mycket vit

rök och vi trodde att vi hade en chans,

men det visade sig att branden satt sig

rejält och troligen hade den pågått en

god stund innan vi larmades, säger

räddningsledaren Håkan Bergström.

Många brandkällor

Byggnaden var helt öppen inomhus,

den fanns inga avgränsningar. Många

trinettkök, kylanläggningar och andra

potentiella brandkällor.

Insatsstyrkan bestod snart av ett 30-tal

man. På plats var Uppsalas tre stationer

(Centrum, Rosendal och Fyrislund, alla

med 1+5) samt fyra deltidsstyrkor (Almunge,

Storvreta, Skyttorp, Järlåsa).

Saluhallen gick inte att rädda. Kvar efteråt

var nästan bara ytterväggarna.

Brandorsaken är inte fastlagd. En del

elutrustning har skickats till SKL för undersökning.

Beslut har nyligen fattats

om att Saluhallen ska återuppbyggas.

Besökarna på Brand 2002 var inbokade

på en kamratmåltid i Saluhallens restauranger.

Nu blev det inte så och branden

födde frågor om skyddet av kultu-

Brandskydd i kulturbyggnader

turbyggnader, sa Hedlund.

Han tycker att det är förfärligt

hur verkstäder med brandfarliga

vätskor kan finnas vägg i

vägg med oersättliga kulturskatter

i landets viktigaste museer.

Listan över brister kan göras

hur lång som helst.

– Frågan har inte varit prioriterad

på politisk nivå tidigare,

men det har börjat röra på sig.

Bara att hoppas att resurserna

kommer fram innan Nordiska

museet eller något annat med

oersättliga värden förstörs i en

storbrand. Skulle det inträffa

uppstår plötsligt en bred opinion

för pengar, men till vilken

nytta. Stulna tavlor kommer i

regel tillbaka, det gör aldrig de

skatter som slukats av lågorna.

Bästa sätta att hedra Olle

Hedlund går i pension i samband

med valet i höst, men tänker

inte släppa sitt engagemang

för ett bättre brandskydd

i våra kulturbyggnader.

– Jag ska fortsätta predika detta

bland gamla och nya riksdagsledamöter.

Det nyväckta

intresset på många håll får bara

inte dö med Olle Johansson. Det

bästa sättet vi kan hedra Olles

rellt viktiga byggnader generellt och vad

räddningstjänsten kan göra.

Känner du att brandsyneförrättarna

kan kräva ett bättre egendomsskydd i

kulturellt värdefulla byggnader och

hota med föreläggande om ägaren

inte gör som ni säger, Mats Sundelius?

– I huvudsak är känslan att det är svårt

att förelägga ifråga om egendomsskyddet.

Med byggnader som ligger under

Fastighetsverket kan det bli annorlunda

eftersom verket senaste året har skärpt

kraven på brandskydd av sina kulturbyggnader.

– Vi kan säkert göra mer i våra kontakter

med objektsägare och de som driver

verksamhet i byggnader. Det kan handla

om att tydliggöra deras ansvar, betona

vikten av kontroll av elektriska apparater,

exempelvis vanlig rengöring.

Sundelius tycker att det är bra att den

nya lagen om skydd mot olyckor ställer

krav på dokumentation av brandskyddet.

– Det kan få ägaren att inse sitt allvar.

Däremot saknar jag i lagförslaget att det

inte krävs certifikat efter auktoriserad

utbildning för ägare av samlingslokaler

med plats för fler än exempelvis 150 personer.

STIG DAHLÉN

Resurser behövs – innan något brinner

Carl Erik

Hedlund

minne är att

alla vi som

insett att

brandskyddet

är under

all kritik drar

vårt strå till

stacken.

Han hoppas

att kulturdepartementet

ska

äska särskil-

da pengar för nästa års budgetarbete.

– Jag är optimist av naturen,

men in det här fallet känns

mina förhoppningar också realistiska.

Det har hänt så mycket

senaste året.

Bortgångne eldsjälen Olle Johanssons

namn återkom gång

på gång under eftermiddagsblocket

på Brand 2002. Förre

skadechefen på Göta Lejon

Lennart Klang inledde konferensblocket

med att citera Olle

Johansson ifråga om räddningstjänstens

möjligheter att

ingripa när branden är ett faktum:

”Jag litar inte på brandkåren.

Sätt i stället en sprinkler i varje

rum, så har du ständigt en

brandman i varje rum.”

– Allt kan inte sprinklas, det

blir för dyrt, men det finns andra

åtgärder som kan ge stor effekt.

Sprinkler och larmanläggningar

är bra, men egentligen

bara hjälpmedel. Det viktigaste

av allt är motiverade människor,

sa Klang.

Kerstin Alexandersson från

Riksantikvarieämbetet känner

tingens ordning bättre än de

flesta och hon uttryckte oro på

konferensen:

– Brandskyddet är katastrofalt

dåligt på många håll. Ni

inom räddningstjänsten har en

stor uppgift att inspirera till ett

bättre skydd och se till att fokuseringen

inte enbart blir på

personskyddet och utrymning

om det börjar brinna, utan också

på egendomen.

Kerstin Westerlund, Fastighetsverket,

bekräftade att fokus

legat på personskyddet. Hon

redovisade en omfattande satsning

verket gått ut med, främst

kraven på riskanalys av de

byggnader som förvaltas.

Rådet ett bra verktyg

Räddningsverket var också representerat

i detta konferens-

Foto: STIG DAHLÉN

Mats Sundelius anser att en sprinkleranläggning

kunde ha räddat den gamla

Saluhallen när den började brinna.

block. Brandingenjör Erik

Egardt berättade om hur man

kan arbeta systematiskt med

brandskyddet i kulturbyggnader

och gjorde en uppdelning i

organisatoriskt och tekniskt

brandskydd.

– Organisatoriskt handlar det

om utbildning, övning, brandskyddspolicy,brandskyddsdokumentation,

systematiskt

brandskyddsarbete och annat.

På det tekniska området blir

sprinkler vanligare i framtiden,

automatiska brandlarm likaså.

Brandsektioneringar kan göras

effektivare, inte minst på vindar,

sa Egardt.

– I det nya rådet om systematiskt

brandskyddsarbete är kulturellt

värdefulla byggnader

särskilt omnämnda. Där poängteras

bland annat krav på

skriftlig dokumentation och

brandskyddsansvarig. Rådet är

ett bra verktyg som kommunernas

brandsyneförrättare

med fördel kan använda sig av

när de anser att ägaren/innehavaren

bör förbättra egendomsskyddet.

STIG DAHLÉN


Sirenen Nr 4 • 2002

Räddningstjänst om tio år

Brand 2002

– Hela kommunens jour

Vad gör vi om tio år? var rubriken

för en programpunkt

där tre räddningschefer och

två politiker fick blicka in i

framtiden.

– Vi har ägnat mycket tid

åt att motivera vårt sätt att

jobba. Det är dags att vi blir

öppna för vad folk vill ha av

oss, sade Arne Jonsson,

räddningschef i Södertörn.

Arne Jonsson erkände att steget

inte är lätt att ta, men däremot

nödvändigt.

– Jag har själv varit rädd för

det, osäker. Det är lätt att låsa

in sig på station och bestämma

från vårt eget perspektiv.

Ökade kommunala krav och

beställningar är vad Arne Jonsson

ser framför sig.

– Jag tror vi ska ha en kommunal

jour. Varför inte jobba

med säkerhetsbesiktningar?

Det förebyggande arbetet kan

omfatta klotter och andra företeelser

i det moderna samhället.

Vi måste erbjuda det samhället

vill ha, annars får vi svårt

att motivera vår existens.

Arne Jonsson ser även andra

händelser som kan rasera förtroendet

för yrkesgruppen.

– När jag läser att brandmän i

konflikt sjukskriver sig, så är

det farligt. Likaså när jag läser

att brandmän enbart ska öva

för larm och inte förebygga.

Arne Jonsson anser att de rubriker

han sett kan göra brandmän

blir lika påpassade som

poliser är.

– Ger vi oss in på den arenan,

då måste vi också acceptera

mediernas roll att granska oss.

Allt kommer att resultera i

minskat förtroende.

Gerillabrandmän

Positiva tendenser som Arne

Jonsson noterat är satsningen

på trygg och säker kommun

och olika nya arbetssätt.

– Vi behöver se över våra arbetsmetoder.

Ska vi rökdyka?

Jag tror på gerillabrandmän.

Smått å gott

Foto: PER LARSSON

Sluta snacka. Det

var inte alla talare

som höll tiden. Vad

värden Anders

Bergqvist tyckte

om det är ganska

uppenbart.

Foto: PER LARSSON

Kunskap blir ett nyckelord, sa Cecilia Uneram. Vi måste öppna oss för vad folk vill ha av oss, ansåg

Arne Jonsson när räddningstjänstens framtid diskuterades.

Cecilia Uneram, räddningschef

i Västra Sörmland, ser

kunskap som det viktigaste

verktyget de närmaste tio åren.

– Vi som organisation har

kunskap och vi måste få med

politikerna på en gemensam

plattform.

Hon tror att räddningstjänsten

om tio år har ändrat arbetstiderna

och att den statistik

som i dag finns måste användas

och analyseras bättre.

– En annan fråga är externutbildningen.

Ger vi utbildning

till de som behöver eller till de

som betalar?

Ungas budskap ska fram

Tommy Ekstrand, räddningschef

i Uppsala, lyfte fram tre

nyckelord: synas, höras och effektivitet.

– Vi har hållit fanan högt,

men är vi så bra som vi tycker

oss vara? Det finns lokala initiativ

som är värda beundran,

annars är det inte så värst.

Ekstrand ställer sitt hopp till

en ny generation räddningstjänstpersonal.

– Det kommer nya, unga

medarbetare som kan mer än

jag. Det är deras budskap som

ska ut.

Jörgen Linder (s), kommunfullmäktiges

ordförande i Göteborg,

ansåg att politikerna

inte ska rota i det vardagliga

arbetet.

– Viktigast för oss är att sätta

mål, hantera ekonomi och anställa

rätt chef.

Högre löner

I Göteborg strider räddningstjänstens

personal för bättre

löner. Linder hade en generell

uppfattning:

– Lönespridningen i samhället

har ökat och lönerna måste

öka inom offentlig förvaltning.

Partikollegan Leif Landén,

ordförande i Nerikes räddningstjänstförbund,

tycker det

är dags för ett större engage-

Landskrona satsar på kombination

Landskronas brandförmän och brandmästare,

totalt tolv personer, har numera

kombinationstjänster där de jobbar

lika mycket förebyggande som operativt.

– Ansvar har fördelats ut och organisationen

plattats till. Det har gett mer stimulerande

arbete, en möjlighet till mer

lärande. En nackdel är att utryckningstjänsten

halverats, säger brandmästare

Paavo Frick.

Dags att flytta brandstationer?

I Hamburg började man på 70-talet analysera

risker med avsikten att finna vilka

resurser räddningstjänsten behövde och

hur de skulle fördelas. Efter långvarigt arbete

gjordes 1994 en analys som bland

mang från politiker i räddningstjänstfrågor.

– Vi behöver mötas och diskutera

på regional och central

nivå.

Han framförde även större

mångfald och att kårandan

bryts som viktiga frågor.

– Nu krävs målstyrning och

delegering. Det går inte att

vända vid kommungränsen

som räddningstjänsten i Arboga

gjorde vid ett tillfälle. För

Kommunförbundet och Kommunal

är det viktigt att börja

titta på nya och mer flexibla

kollektivavtal som är anpassade

till den nya lag som kommer.

– Jag tycker också att Räddningsverket

måste gå samma

väg som den kommunala räddningstjänsten.

Nu har verket

varit mycket på den internationella

banan, man måste ägna

sig mer åt nationella frågor.

PER LARSSON

annat resulterade i att brandstationer

flyttades för att placeras mer strategiskt.

– Det har väl aldrig hänt i Sverige? undrade

föreläsaren Kristina Lindfeldt,

brandingenjör från Göteborg.

Alla fick göra sin röst hörd

Deltagarna på konferensen fick med

hjälp av mentometrar tycka till i olika frågor

med anknytning till föreläsningarna.

Det gav följande utslag.

85 procent var positiva till Härjedalens

modell där rekryteringsproblem lösts

med att brandmän även jobbar inom

hemtjänsten.

70 procent var positiva till Landskronas

modell med kombitjänster.

22 procent ansåg att riskbilden styrde

dagens räddningstjänst.

Bemanna efter

riskerna

– Brandmän ska

ut på grönbete

11

– Risken är inte konstant. Varför

är då bemanningen det?

Lars Olsson, Centrum för säkerhetsforskning,

ställde frågan

och pekade på att det går att

dimensionera efter risker.

Sannolikhet är en del. Men

enligt Olsson är det viktigt att

ta hand om de faktorer som är

svåra att klä i siffror. De rör

egna personalen och de viktigaste

faktorerna är arbetsförhållanden

(trygghet, förmåga),

utrustning (beprövad, avancerad

teknik) och social miljö

(kamratstöd, fritid).

– Vi måste ta hand om såna

erfarenheter och verktygen

finns. Riskbaserad bemanning

är ingen utopi.

Ulrika Nygren, brandingenjör i

Stockholm men som just nu

jobbar i EU för Räddningsverket,

pratade också om risker.

– Riskbilden måste i högre

grad styra utvecklingen. Och

det gäller inte bara inom räddningstjänsten.

– Det är lätt att stå här och prata,

svårare att få något gjort.

Tommy Rosenberg, Räddningsverket,

resonerade med

auditoriet om ledarskap och

utveckling.

Och om att räddningstjänsten

tillsammans med andra kommunala

förvaltningar måste

planera för trygghet

– Bristen på utveckling ligger

inte hos brandmännen. Den

som säger det har fel. Men

brandmän ska släppas ut, de

ska på grönbete.

Hur går man från ett förhållningssätt

att reagera först när

något händer till att vara steget

före?

Rosenberg konstaterade:

– Vi på Räddningsverket borde

förbereda oss för ledarutveckling.

Nu får det vara slut

med att rakt ut i öknen ropa ”vi

måste förebygga”.

Vad kan Halmstad

ha i fickan?

Foto: PER LARSSON

Hans Ekberg fick hjälp av Sally

(Maria Lundqvist) att hälsa välkommen

till Brand 2003 i

Halmstad. Men vad hittade Sally

i Hans ficka?


12 Nyheter

Trögt med mångfalden

Noll rekryterade

i storstäderna

Ingen tjej den här gången

heller. Och inte heller någon

med invandrarbakgrund

bland de nyanställda brandmännen

– varken i Stockholm,

Göteborg eller Malmö.

Arbetet med att öka

mångfalden inom räddningstjänsten

i våra tre största

städer går trögt.

I höstas inledde räddningscheferna

i de tre storstäderna ett

samarbete med fokus på jämställdhet

och mångfald. Fler

kvinnor och fler personer med

rötter i andra länder och kulturer

måste in i räddningstjänsten.

Sedan dess har man på olika

sätt jobbat för att marknadsföra

brandmannayrket.

Inför den senaste rekryteringen

satsade räddningstjänsten

i Malmö 800 000 kronor i

syfte att främja mångfalden.

Affischer trycktes och sattes

upp i idrottshallar, gym och

föreningslokaler, där idrottstjejer

håller till. Man vände sig

till lokala invandrarföreningar

och arbetsförmedlingar.

I mars anställde räddningstjänsten

nio brandmannaaspiranter.

De valdes ut bland cirka

400 sökande.

Tolv ansökningar kom från

kvinnor, några få kom från per-

soner med rötter i andra kulturer.

Varför ger mångfaldsarbetet

inget resultat?

– Det är synd att vi inte lyckades

nå några konkreta resultat.

Vi hade önskat det. Och vi har

verkligen ansträngt oss, både

ledning och politiker har varit

aktiva och tydliga i frågan. Men

vi måste ha fler sökande om vi

ska komma någon vart, säger

Lars Berg, räddningschef i Malmö.

– Jag är besviken på att de

fackliga företrädarna inte är

mer aktiva på central nivå. De

borde gå ut till sina medlemmar

med klara budskap kring

mångfaldsfrågorna och bli tydligare

var de står. Varför läggs

ingen kraft på att lyfta fram

goda exempel och diskutera

mer öppet? undrar Lars Berg.

Han anser att det återstår

mycket arbete med att öka kunskapen

och bearbeta attityderna

ute i organisationerna.

– Jag tycker att Kommunal

ligger och lurpassar istället för

att hjälpa oss i våra strävanden

att öka jämställdheten och

mångfalden i yrket och på vår

arbetsplats. I dagens Malmö

har 50 procent av ungdomarna

invandrarbakgrund. Det är

nödvändigt att vår arbetsplats

hänger med och speglar sam-

hället om vi fortfarande ska

vara trovärdiga om tio år, anser

han.

Nyligen anställdes två kvinnliga

brandmän i Lund. De sökte

även i Malmö, men klarade inte

kraven där.

Hur kan det komma sig att

de duger som brandmän i

Lund, men inte i Malmö när

ni säger er prioritera att få in

kvinnor i yrket?

– Jag är medveten om att det

kan te sig konstigt. En brandman

är ju en brandman. Men

dels beror det på att vi ser olika

på testerna. Vi värderar de olika

momenten annorlunda. Men vi

måste förstås vara självkritiska

nu. Vi kanske bör ompröva kraven

och testerna? Det är vi beredda

att titta på, säger Lars

Berg.

– Det är en process som måste

få ta tid. Vår organisation är

inte mogen för detta ännu. Och

vi måste ha med oss personalen

som ska arbeta med de nya

brandmännen.

– Jag gratulerar Lund till att

de anställt tjejerna. Det tyder

på att de kanske nått längre i

synen på de här frågorna än

vad vi har, konstaterar Lars

Berg.

Det lokala facket sa nej

Vid den senaste rekryteringen

i Malmö ville arbetsgivaren

införa lättnader i rekryteringskraven.

Tanken var

att underlätta för de kvinnor

som sökte.

Men det sade Kommunal

på arbetsplatsen nej till.

Det pågående jämställdhetsoch

mångfaldsarbetet är orsak

till att man diskuterat lättnader

i de fysiska kraven.

– Vår personal vill inte ha lättnader

eftersom de anser att

våra fysiska krav är yrkesrelaterade

och relevanta. Vi för fram

våra medlemmars krav och det

är fackets uppgift, konstaterar

Magnus Swane, brandförman

och förträdare för Kommunal.

– 95 procent av arbetstiden

behöver man visserligen inte

den där muskelmassan. Men

när vi åker på en lägenhetsbrand

och kanske måste bära

ut folk, då är det väldigt bra om

vi kan klara av det. Vi är anställ-

da för att rädda folk i Malmö,

då måste vi fixa det. Vi ställer

inga onormala krav, menar

Swane, som framhåller att man

gjorde vissa lättnader när det

gäller tyngder att bära på ryggen.

Inför den senaste rekryteringen

i Malmö testade man

noga ut en bana med arbetsrelaterade

moment. Den sökande

måste få godkänt på ”varvet”

för att gå vidare i rekryteringsprocessen.

Målet är att personen ska visa

att han eller hon är allsidigt tränad

och kan disponera sina

krafter under upprepade ansträngningar.

– Vi testade först banan på

våra egna brandmän. Det som

vi klarar här bör ju även de nya

klara, menar vi. Maxtiden vi

kom fram till blev då 7 minuter.

”Varvet” testades även på sex

mycket vältränade kvinnor,

bland andra några elitidrottare,

som fungerade som refe-

rensgrupp.

– Vi hade bland annat en malmötjej

som är med i tv:s Gladiatorerna.

Hon är extremt vältränad

och tränar sju dagar i veckan.

Vi hade även en mycket

stark boxartjej, berättar Swane.

Ingen av kvinnorna i referensgruppen

klarade banan på

sju minuter.

Betyder det att det är omöjligt

för kvinnor att bli brandmän

i Malmö?

– Nej, men problemet för tjejerna

är att de är korta. Då blir

de här momenten mycket svårare.

Att släpa docka, dra upp

vikter på en balkong eller dra

hem slang, säger Swane.

När rekryteringen kom

igång, kallades 252 personer

som till ”varvet”. 179 killar godkändes

och gick vidare till andra

tester. I mars kunde nio

brandmannaaspiranter anställas.

Duger i Lund, men inte i Malmö. Linda Ljung och Lina Thulin arbetar

nu som brandmän i Lund. Till och med räddningschefen i Malmö,

Lars Berg, gratulerar Lund till att ha anställt de två kvinnorna.

Stockholm:

– Våra tester

är relevanta

Räddningstjänsten i Stockholms

erbjöd nyligen 20 nya

brandmän anställning. De

har valts ut bland 447 sökande.

Av dessa var endast

nio kvinnor och 16 av de sökande

hade utländsk bakgrund.

– Det är förstås inte bra att inte

fler ur dessa underrepresenterade

grupper vill arbeta hos

oss. Ändå har vi ansträngt oss

och bland annat sökt upp föreningar

inom damidrotten för

att marknadsföra räddningstjänsten,

kommenterar räddningschefen

Hans Lagerhorn.

– Vi måste analysera varför vi

inte lyckas få fler sökande. Nästa

gång ska vi gå grundligare

tillväga. Vi har till exempel inte

sökt upp folk i invandrartäta

områden. Jag tror att vi måste

Bernadottegymnasiet

ut och presentera oss där folk

bor, för att de ska få en bild av

yrket. Vi kan också tänka oss

prova-på-dagar för tjejer.

Är de hårda testerna ett

hinder för mångfaldsarbetet?

– Det kanske kan upplevas så.

Men vi tycker att våra tester är

relevanta med tanke på de arbetsuppgifter

en brandman

har. Man får heller inte glömma

att konkurrensen om de

här tjänsterna är väldigt hård.

Bland alla de som söker finns

många kompetenta personer

som vi inte kan erbjuda jobb,

säger Hans Lagerhorn.

– Anmärkningsvärt är också

att så gott som samtliga av de

sökande med invandrarbakgrund,

misslyckades i simprovet,

konstaterar han.

…är en 3-årig gymnasieskola med samhällsinriktad utbildning

som förbereder för arbete inom uniformsyrken – räddningstjänst,

polis, kustbevakning, försvar och tull.

Syftet med utbildningen är att få in fler ur samhällets underrepresenterade

grupper i dessa yrken. Därför prioriteras flickor och

ungdomar med invandrarbakgrund vid antagningen. Skolan finns

i Stockholm, Göteborg och Malmö.


Göteborg:

Grundkraven

borde vara lika

över hela landet

I år har 28 nya brandmän

anställts vid räddningstjänsten

i Göteborg. Av cirka

300 sökande var ett tiotal

kvinnor och lika många personer

med invandrarbakgrund.

– På kort sikt har vårt mångfaldsarbete

inte gett några resultat.

De som söker till oss ser

likadana ut som de alltid gjort,

konstaterar räddningschef Åke

Jacobsson i Göteborg.

Samtliga tjejer föll bort redan

efter de fysiska testerna.

Samma visa var det för de tjejer

som sökte till räddningstjänsterna

i de andra två storstäderna.

Om nu mångfald har hög

prioritet, borde det då inte

göras möjligt även för tjejer

att klara testerna?

– Det är sant att nästan inga

tjejer klarar testerna, men det

är ju heller inte så många som

prövat. Problemet är att alldeles

för få söker jobb hos oss. Får

vi ett större underlag, ökar

chanserna att fler klarar testerna.

Vi är inte beredda att kvotera

in tjejer, det är ingen bra väg

att gå. Alla måste anställas på

lika villkor, menar Åke Jacobsson.

Han ser ett problem i att

det är olika antagningskrav i

olika kommuner.

– Det stör mig att vi inte har

kunnat enas om de grundläggande

kraven för en brandman.

Självklart borde det vara

samma krav, oavsett var i landet

man söker, anser Jacobsson,

som hoppas att något

fruktbart kommer ur Räddningsverkets

arbete med den

nya utbildningen.

– Vi måste arbeta långsiktigt

med de här frågorna eftersom

vi anser att det är viktigt att

även vår arbetsplats speglar

samhällets sammansättning.

Vi har börjat med att gå ut i

skolan och berätta om vad vårt

jobb innebär och det kommer

vi att satsa ännu hårdare på. Vi

tror att vi måste börja med att

påverka gymnasieungdomarna

för att få dem att i framtiden

söka sig till räddningstjänsten.

Framför allt satsar vi på

Bernadottegymnasiet där vi

fått en hel del gensvar, både

från tjejer och killar med utländsk

bakgrund.

TEXTER: KATARINA SELLIUS

Foto: GERRY GÖRNERUP

Nyheter

Dög inte i Malmö

– fick jobb i Lund

Linda Ljung och Lina Thulin

sökte som brandmän i Malmö.

Linda föll bort i de stenhårda

fystesterna och Lina

blev inte ens kallad.

I stället fick de jobb som

brandmän – i grannkommunen

Lund.

Linda Ljung är 25 år och har

jobbat som deltidsbrandman i

Ängelholm under två år.

– Jag trivdes med det och kände

att jag även kunde göra stor

nytta som heltidare. Jag sökte

tjänster i Göteborg, Malmö,

Täby och Lund, berättar hon.

I oktober kallades hon, som

en bland 252 sökande, till första

steget i Malmös rekryteringsprocess.

Totalt var de sex

tjejer som genomförde det fysiska

testet som består av åtta

olika arbetsrelaterade moment.

För att bli godkänd måste

man klara ”varvet” på sju minuter.

Linda Ljung är vältränad och

har spelat innebandy i Ängelholm

på elitnivå. Hon är fortfarande

aktiv idrottare.

– ”Varvet” var det jobbigaste

jag nånsin gjort. Man släpar

grovslang, drar en docka ett

visst antal meter, bär slangkorgar

och genomför andra fysiskt

tunga uppgifter på tid längs en

bana. Visserligen klarade jag

att genomföra det, men tyvärr

på en tid lite över sju minuter.

Så det var tack och hej, berättar

Ljung om sitt försök att söka till

räddningstjänsten i Malmö.

Och hon var inte ensam –

samtliga sex tjejer kuggades efter

”varvet”.

Klarade kraven i Lund

I stället satsade Ljung vidare på

rekryteringen i Lund. Här klarade

hon kraven och vid årsskiftet

kunde hon börja sitt nya

jobb som vikarie.

– Jag ser mig som en lika

kompetent brandman som

Nationellt framtagna fysiska

krav för brandmän – gemensamma

för hela landet.

– Det skulle vara ett stort steg

i utvecklingen av räddningstjänsten.

Då vet alla vad som

gäller och då kommer också

fler kvinnor, säger Lasse Thörn,

ombudsman på Kommunalarbetareförbundert

(Skaf) i

Stockholm.

– Vi har länge arbetat för att

få in fler kvinnor i yrket. Men

det har ju inte direkt varit nå-

mina kollegor. Jag har kommit

in för att jag har gjort bra ifrån

mig och på samma grunder

som mina manliga kollegor.

Jag skulle inte vilja kvoteras in

bara för att jag är tjej, menar

Ljung, som dock är kritisk till

de hårda kraven i Malmö.

– Den råstyrka och uthållighet

som krävdes där är inte relevant.

Andra egenskaper borde

också vägas in. Som hur man

fungerar i grupp, hur man reagerar

under stress, om man har

sjukvårdskunskaper eller annat

som kan tillföra något värdefullt

till gruppen.

Ytterligare en tjej, Lina Thulin,

22 år, gjorde bra ifrån sig i

testerna i Lund och fick jobb

samtidigt.

Hon kvalificerade sig aldrig

till rekryteringen i Malmö på

grund av ett synfel. Kraven i

Lund är något annorlunda och

där ser man inga problem i att

hon använder linser.

– Jag tycker det är märkligt

att man duger som brandman

på ena stället men inte på det

andra. Det borde vara samma

krav i hela landet, anser Thulin.

Styrka väger inte tyngst

Från början var tanken att Malmö

och Lund skulle samrekrytera

brandmän och ha samma

antagningskriterier. Men eftersom

man inte kunde komma

överens om bedömningsgrunderna,

valde man att göra testerna

separat.

– I Malmö ville man ha en tuffare

bedömning av de fysiska

kraven. Därför stannade samarbetet

vid det inledande pappersarbetet.

Men vi kommer

sannolikt att ta upp samarbetet

igen, konstaterar Mats Paulsson,

vicechef i Lund.

I Lund har man en annorlunda

syn på rekryteringsarbetet.

– Vi tycker att det tidigare

lagts för stor vikt vid de fysiska

testerna. Visst är vi överens om

gon "boom" de senaste åren,

när man nästan kan namnen

på de som finns, konstaterar

Lasse Thörn.

Trots det upplever han en

hög medvetenhet ute bland

medlemmarna vad gäller utvecklingen

av yrket.

– Vi säger inte att varannan

brandman ska vara kvinna,

men de ska finnas. Det är utvecklande

för räddningstjänsten

och för killarna inom yrket.

Alla jublar kanske inte. Det

finns alltid dom som tycker att

13

att det krävs bra fysisk för att

vara en bra brandman. Men vi

har också ställt oss frågan: är

det verkligen så att den som är

starkast, är den bästa brandmannen?

Nej, så är det givetvis

inte. Vi tycker att det räcker

med att man har tillräckligt bra

fysik och att man har ett egenintresse

i att träna och hålla sig

i form, säger Mats Paulsson.

Ingen skickas hem

Vid rekryteringen i Lund testas

sex sökande åt gången. Under

en hel dag grillas de i fysiska

test, intervjuer och olika övningar.

Man har en liknande

testbana som den i Malmö,

men man knäpper inga tider

och mäter inga vikter. I stället

görs en subjektiv bedömning

av de sökande. Ingen skickas

hem om han eller hon misslyckas

i något moment.

– Vi tittar på hur personen

använder kroppen tekniskt. Vi

bedömer helheten och lägger

större vikt vid intervjuerna och

mötet med personen. Vi anser

inte att man måste klara att släpa

sin rökdykarkompis 25 meter.

Det räcker att man klarar

att påbörja en livräddning. Att

någon hamnar i den situationen

att man ensam måste släpa

ut sin kamrat, är ytterst ovanligt.

Särskilt med tanke på att

Arbetsmiljöverket kräver ett

befäl och fyra brandmän för att

genomföra en rökdykarinsats.

– Vi gör så här för att vi vill ha

olika individer som är bra på

olika saker. Det finns en gammal

tradition inom yrket att

man ska forma de nya till duktiga

brandmän. Men vem är det

egentligen som ska forma

vem? Vi menar att de nya ska

forma oss, de är ju framtidens

brandmän, säger Paulsson,

som också framhåller det goda

samarbetet med facket lokalt.

Kommunal centralt:

Efterlyser gemensamma krav

de som gör flest armhävningar

är de bästa brandmännen. Fast

de är inte så många i dag. Fackets

ståndpunkt är att det krävs

fler kompetenser hos framtidens

brandpersonal. Och det

jobbar vi för, bland annat i det

branschråd där vi samlat 30

brandmän – och där två kvinnor

ingår – från hela landet för

att jobba med framtidens

räddningstjänst.


14 Nyheter Sirenen Nr 4 • 2002

– Alla

måste

bli delaktiga

Räddningsverket driver eller

står bakom flera projekt

i syfte att öka jämställdheten

och mångfalden i räddningstjänsten.

Men utfallet

hittills är magert.

Varför är det så? frågade vi

Räddningsverkets Ann-Cathrine

Andersson. Hon driver ett

projekt som ska få fler kvinnor

att bli brandmän:

– Det är mycket som kan göras

för att förbättra jämställdheten

och mångfalden, men

som allt förändringsarbete så

tar det tid.

– Räddningscheferna har det

största ansvaret när det gäller

rekryteringsarbetet och värderingsfrågorna.

De måste vara

tydliga och driva detta förändringsarbete.

Alla anställda på

räddningstjänsten måste bli

delaktiga i diskussionerna om

fördelarna med ett aktivt jämställdhets-

och mångfaldsarbetet

på sin arbetsplats.

– Det är många som söker

jobben som brandman och

konkurrensen är därför stor.

För att göra ett urval bland alla

sökande används ofta de fysiska

testerna som urvalsmetod.

Detta gäller inte generellt utan

fler och fler räddningstjänster

värderar numera andra kompetenser

lika högt som den fysiska

styrkan.

Riktade prova-på-kurser

– För att nå fler kvinnor och sökande

med annan etnisk bakgrund

krävs särskilda insatser i

god tid före en rekrytering. Till

exempel kan riktade prova-påaktiviteter

eller dylikt genomföras

för att informera om arbetet

och de krav som ställs.

Alla räddningstjänster har olika

krav och tester vid rekrytering.

Det är svårt för dem som

söker att veta exakt vilka krav

som ställs eftersom det sällan

framgår av annonsen. Det är

därför viktigt att informera

om det som gäller på andra

sätt.

I samband med den nya tvååriga

utbildningen av heltidsbrandmän

förbereder Räddningsverket

en informationsoch

marknadsföringskampanj

för att sprida dels innehållet i

utbildningen, men också vilka

krav som ställs för att vara

komma in på utbildningen.

– I dag vet kvinnor att de kan

bli brandmän, den barriären

är redan bruten. Men mycket

arbete återstår innan vi får ett

påtagligt inslag av kvinnliga

brandmän, säger Ann-Cathrine

Andersson.

Prova-på-kurs i Södertörn

– Nedräkningen har börjat

Det ligger ett moln av tjock,

svart rök över Berga Örlogsskolor.

Annette och Jenny

avancerar mot eldhärden

med slangen i högsta hugg.

Södertörns brandförsvarsförbund

sparade inte på

krutet när man arrangerade

sina prova-på-dagar för tjejer

i slutet av april.

– Det är första gången vi kör ett

sånt här arrangemang, men absolut

inte den sista, säger Tommy

Jansson, som tillsammans

med Lars Ekfeldt planerat helgens

kurs.

Intresset var stort. 24 tjejer

fick plats denna gång, resten

hoppas man kunna fånga upp

vid ett nytt tillfälle i höst. Tommy

och Lars påpekar att man

redan innan Räddningsverkets

projekt med prova-på-dagar

inleddes strävat efter en jämnare

könsfördelning. Så har Södertörn

i dag också två av landets

få heltidsanställda kvinnor.

Olika kön – lika villkor

Sylvia Demery och Mona

Hjortzberg är vana vid uppmärksamhet.

De deltog i det så

kallade Stockholmsprojektet

1998, vars syfte var att undersöka

om kvinnor klarade av att

jobba som brandmän. Det gjorde

de, uppenbarligen. Numera

jobbar Sylvia och Mona på Haninge

brandstation och ser gärna

att de får fler kvinnliga kollegor

i framtiden.

– Absolut. Men det är viktigt

att tjejer kommer in på samma

villkor som killarna. Fyskraven

måste alltid uppfyllas, kvotering

är ingen bra lösning, säger

Mona.

Fyskraven, ja. För tjejernas del

inleddes helgen med en rivstart

på rullbandet. 24 kilo luftpaket

och larmställ tråcklades på och

sedan var det bara att köra.

Mats Ljung, som ingår i rekryteringsgruppen

för Södertörn,

imponerades av att så många

av tjejerna klarade det direkt.

– Rullbandstestet brukar an-

Skulle du kunna tänka dig

att jobba som brandman?

Annette Jonasson, 27

– Ja, absolut. Det fysiska arbetet

och kamratskapen lockar

– och att få hjälpa människor,

förstås.

Anita Sundberg, 33

– Ja, det skulle jag. Det verkar

vara en spännande utmaning

att få lära sig hantera olika

Foto: SÖDERTÖRNS BRANDFÖRSVARSFÖRBUND

Anna Lindqvist, en av prova-på-eleverna på rullbandet. Daniel

Lundgren, brandman i Huddinge, kontrollerar hennes värden.

nars vara det som kvinnor faller

på. Och givetvis ska man klara

av de fyskrav vi har satt upp,

men man behöver inte vara vassast

på allt för att vara intressant

för oss. Vi ser till helheten.

Testfrågan verkade dock inte

vara något som avskräckte tjejerna.

Det enda som fick några

att sucka trött var det faktum

problemsituationer varje arbetsdag.

Jenny Carlsson, 25

– Ja. Jobbet

är rörligt,

fysiskt

krävande

och varierat,

sånt

gillar jag.

Fler kvinnor

skulle

att det är ett halvår kvar till nästa

rekryteringstillfälle.

Bred yrkesroll lockar

Tjejerna fick även känna på

rökdykning, losstagning, släckteknik,

klättring på stegbil

samt sjukvårdsteori. Den samlade

upplevelsen i gruppen var

att brandmannayrket innefat-

”Jag ska absolut söka”

dessutom ge mer dynamiska

arbetslag, tror jag.

Therese Vargas, 33

– Jag ska absolut söka, men

det hade varit bra om provapå-dagarna

legat närmare rekryteringen.

Någon slags uppföljning

är nog bra för att hålla

intresset levande och modet

uppe hos tjejerna.

tar mer än vad man får läsa om

i tidningarna.

– Det verkar vara ett tungt

jobb både fysiskt och psykiskt,

men kul att få jobba i grupp.

Och det handlar om så mycket

mer än att bara släcka bränder.

Det visste jag inte innan jag

kom hit, säger Fia Olsson.

– Väldigt positivt att man jobbar

så mycket med förebyggande

verksamhet. Om fler tjejer

visste hur brett yrket är hade de

kanske sökt i högre omfattning

än i dag, tror Therese Vargas.

Rekrytera, men hur?

På Södertörns brandförsvarsförbund

har man inte märkt

någon ökning av antalet sökande

kvinnor på senare år, trots

en mer uppluckrad attityd

inom räddningstjänsten generellt.

Hur ska man ändra på den

bilden?

– Jag tror att man måste visa

på nya förebilder så att inte

bara män får representera yrket

i medierna, säger Lars Ekfeldt.

Vi jobbar ju med alla sorters

människor, då borde ju räddningstjänsten

spegla den verkligheten

även till sin sammansättning.

– Att informera mer om yrket

och testerna kan nog göra att

fler vågar söka, tror Sylvia Demery.

Och vem vet, kanske ger den

information och de förebilder

som presenterades under helgen

utslag på personalstyrkan

redan nästa år? Det var i alla

fall 24 högst motvilliga tjejer

som klev ur de trygga larmställen

på söndagskvällen.

”Man känner sig som ett nyklippt

får som just blivit av med

pälsen”, huttrade någon. ”Äh,

vi ska ju i kläderna snart igen”

peppade en annan. ”Bara 35

veckor kvar till nästa rekrytering!”

Nedräkningen har börjat.

Johanna Lundberg

Frilansjournalist

Debattera

mångfalden!

Räddningsverket, räddningschefer,

försvarsministern och

andra vill att räddningstjänsten

i högre grad än hittills

ska spegla befolkningssammansättningen

i Sverige –

med andra ord behövs fler

kvinnor och personer med

invandrarbakgrund. Har du

synpunkter i ämnet, skriv till

Sirenen, Ordet fritt, 651 80

Karlstad eller e-post

sirenen@srv.se


Sirenen Nr 4 • 2002

En byggnad – två länder

Där Sverige och Norge möts

står ett hus, riksgränsen delar

det i två delar.

Det kräver dubbel insats

när brandsyn ska göras.

– Vi har våra regler att följa,

förklarar brandförman

Jan-Erik Lundberg från Arvika

och Harald Bjerkan,

brandchef i Eidskog, Norge.

De går runt i lokalerna, tittar

bakom gardiner och kollar utrymningsvägar.

– De är viktigast för brandsäkerheten,

säger Jan-Erik Lundberg.

– Men dörrarna här är onödigt

stora, med norska mått

mätt, säger Harald Bjerkan.

Det har inget med kroppsvolym

att göra, snarare skillnaden

på svensk och norsk bedömning.

– Svenskarna har givna mått,

vi anpassar dem efter antal

personer i lokalen, berättar

norrmannen.

Han kan bocka av utrymningsvägarna

som godkända.

Linje genom huset

De befinner sig i Morokulien

Infocenter, huset som ligger

mitt på riksgränsen. Den är

markerad med en vit linje rakt

igenom huset. Där kommer

Lundberg och Bjerkan så småningom

att mötas. Men först

efter rundvandringen som tar

båda till ett annat land.

– Har du öppningsbart fönster

här, frågar Lundberg platsförmedlaren

i huset. Kjell Olsén

visar att han har det.

– Hur stora är de?, fortsätter

Harald Bjerkan, men inser

snabbt sitt misstag och ber om

ursäkt.

På svensk mark har han inget

att säga till om, kan heller inte

ifrågasätta. Fast reglerna visar

sig vara lika när det gäller den

typen av utrymningsväg. Fönster

som mäter 40x60 centimeter

är godkända både i Sverige

och Norge.

Lundberg och Bjerkan kan

bara peka på detaljer eller administrativa

skillnader när det

gäller brandsynen.

– Polisen har det yttersta ansvaret

i Norge, i Sverige är det

ju räddningschefen. Vi kan heller

inte ändra lokalerna fysiskt,

påpekar Harald Bjerkan.

Brandsynen ska för båda bekräfta:

■ Att uppkomst av brand förhindras.

■ Trygg utrymning.

■ Hindra brandspridning.

■ Underlätta släckning.

Ser inte skylt

Harald Bjerkan upptäcker en

allvarlig brist i den halvmåne-

böjda byggnaden.

Från sin position i Norge kan

han inte se nödutgången i Sverige.

Samma sak för Lundberg i

andra änden av lokalen.

– Konsekvensen av det får

Eda kommuns fastighetsingenjör

ta. Han måste se till att

anvisningsskyltarna syns för

nödutgången vid den trappa

Nyheter

Här är tillsynen ett gränsfall

Foto: LARS SWANÖ

De har inte riktigt samma

syn på brandsyn. Men Jan-

Erik Lundberg, Arvika, och

Harald Bjerkan, brandchef

i Eidskog tvingas

göra den tillsammans .

Mette Kirkemo, VD för

infocenter, höll sig

som synes neutral.

15

som på den svenska sidan går

ner till bottenplanet.

– Skylten ska sitta mitt över

trappnedgången, inte på väggen,

säger Lundberg.

– Alla skyltar ska ha belysning,

annars blir de omöjliga

att upptäcka om lokalen skulle

fyllas av rök, fyller Bjerkan i.

Här gör Lundberg bock i kanten:

måste åtgärdas. Annars

kan han hota med föreläggande.

– Men ofta löser vi problemen

på plats. Det handlar i de

flesta fall om sunt förnuft.

– Det bästa för publikum, påpekar

Harald Bjerkan.

– Men vad är det här?

Larmet slår inte till.

Lundberg skakar på huvudet,

noterar och ber Mette Kirkemo

om en förklaring.

Hon är VD för infocenter på

den plätt som döptes i Lennart

Hylands radioprogram "Över

alla gränser" på 1950-talet. Annars

går platsens historia tillbaka

till freden mellan Norge

och Sverige. Till hundraårsminne

av den restes 1914

Fredsmonumentet mitt emellan

Eda och Eidskogs kommuner.

Nästan så att den kommit att

gestaltats av ländernas räddningstjänst.

– Brinner det på andra sidan

åker vi över. Som tack för det

kommer svenskarna till oss när

det behövs, berättar Harald

Bjerkan.

“Morokulienkoppling”

Även om inte slangarna går att

montera ihop så löser man det

med en "Morokulienkoppling".

– Norrmännen är uppfinningsrika.

Ni skulle se deras

nya brandbil, säger Lundberg.

När den gamla tankbilen

hade gjort sitt på en flygplats

köpte Eidskogs brannvesen

den och byggde om till räddningstjänst.

– Nu kan vi sno runt på riksvägen

utan problem, berättar

Harald.

Herrarna fann fem fel i infocenter,

och bjöd på ett tips:

Skaffa ett par pulversläckare,

en häruppe och en därnere.

De närmade sig gränsen. Där

undertecknades brandsyneprotokollet

i de fredligaste ordalag.

Det första som upprättats

sedan byggnaden restes

1996.

Harald Bjerkan kan bara erinra

sig en gränsövergång till

på jorden där brandsyn torde

göras på samma sätt.

– Det huset ligger på gränsen

mellan Syd- och Nordkorea.

LARS SWANÖ


16 Nyheter Sirenen Nr 4 • 2002

Gamla släckmetoder åt

Räddningstjänsten i Västernorrland

prövar nya sätt att

bekämpa skogsbränder i

sommar.

Det sker med gamla beprövade,

men ofta glömda

metoder som skyddsavbränning

och moteld – och modern

lättviktsutrustning

som 17 millimeters slang

och lätta terrängenheter.

100 brandmän och 32 befäl går

kurs i skogsbrandsteknik och -

taktik, en utbildning som räddningstjänsterna

i länet själva

tagit fram.

75 procent av Västernorrland

är skog. Skogsbränder är en del

av vardagen på sommarhalvåret

och den helt dominerande

taktiken har hittills varit ”direkt

metod”: angrip branden

från flera håll samtidigt och

släck med vatten.

Gammal teknik till heders

Men det finns fler sätt. Metoder

som ofta fallit i glömska sedan

de som kunde konsten lämnat

yrkeslivet i skogen. Vad räddningstjänsterna

i Västernorrland

gör är – enkelt uttryckt –

att med utbildning återupptäcka

förlorad kunskap och

med lite ny utrustning ta gammal

teknik till heders igen.

Idén till det som blev en tvådagarskurs

för befäl i skogsbrandstaktik

och en dagskurs

för brandmän i skogsbrandteknik

väcktes vid en länsträff för

räddningschefer i höstas.

– Vi tyckte att det gått slentrian

i skogsbrandsläckning. Vi

har vår utrustning, vi åker på

larm och gör som vi alltid gjort,

berättar brandingenjör Sven-

Olov Hansson från Sundsvall-

Timrå.

Tillsammans med Ånges

räddningschef Lars Nyman står

han bakom vårens kurser.

Skräddarsytt program

I samarbete med det nystartade

företaget Wildland Fire AB,

som bland annat säljer utbildningar

utifrån erfarenheter

från skogsbrandsbekämpning

i Kanada och USA, skräddarsyddes

ett kursprogram för

räddningstjänstens behov.

Delar av innehållet är lika för

både brandmän och befäl, som

brandtyper, brandens beteende,

bekämpningsmetoder, utrustning

och säkerhet. Sedan

ägnar befälen ytterligare en

dag åt taktik, väderpåverkan,

organisation och ledarskap

medan brandmännen varvar

teori och praktik under sin

kursdag.

Kan inte släcka utan eld

Och så var det det där med den

traditionella metoden – mängder

av vatten:

– Man kan inte släcka en stor

skogsbrand utan att använda

eld, hävdar kursledaren Mats

Andersson.

– Det har gått rätt bra hittills,

kontrar några brandmän från

bänkarna i teorilokalen, en

skola i Hallsta utanför Ånge.

– Ja, visst kan det sluta brinna:

bränslet kan ta slut, fuktigheten

öka, väder och vind ändras.

Men då är det inte några

brandmän som släcker utan

moder natur, vidhåller Mats

Andersson.

Används ofta i Kanada

I Kanada och USA, där skogsbrändernas

intensitet och omfattning

kan vara betydligt

större än i Sverige, använder

man mycket oftare metoder

som skyddsavbränning och

moteld. Kontroversiella åtgärder

som kräver taktisk kunskap

och ett visst mått av mod

hos den som står i beslutsposition.

Men även enklare insatser

som att gräva mineralgator (30

centimeter breda brandgator

ned till mineraljorden) försummas

ofta, menar Mats Andersson.

Ingen av de 25 brandmännen

på den första kursdagen

hade prövat; men alla fick göra

det innan dagen var slut.

– Man är ju van att ha mycket

vatten, kommenterade Lennart

Sundqvist från räddningstjänsten

Sundsvall-Timrå. Man

börjar alltid med att köra på

vatten, jobbar sig trött och sedan

funderar man på hur det

går.

Hackorna i bruk igen

Hackorna hör till den nygamla

utrustning som räddningstjänsterna

i Västernorrland tänker

ta i bruk igen. De har också

köpt in ryggpumpar för snabb

handsläckning, små lätta grenrör

och sprutor, 17 millimeters

slang och brännkannor.

– En del av det här är prylar

som vi slängde för 10-15 år sen,

säger Sven-Olov Hansson.

Annat är helt nytt för svensk

räddningstjänst: den smala 17millimeters”trädgårdsslangen”,

högtryckspumpar och särskild

personlig utrustning som

skyddsglasögon och lätt ansiktsmask.

– Vi har också börjat köpa in

material och fordon gemensamt

i länet. Det sparar både

tid och pengar, fortsätter Sven-

Räddningsverket är positivt

till att ”bortglömda” metoder

för skogsbrandsläckning

tas i bruk igen.

– Bra att intresset för dessa äldre

metoder ökar. Räddningstjänsten

behöver bli bättre på

dem och vi måste få in det i utbildningen,

säger Leif Sandahl,

Olov Hansson och visar den

lätta terrängenhet som specialutrustats

för skogsbrandsläckning:

en sexhjuling på släp efter

en Volkswagen pick-up.

– Deltidsstyrkorna i Stöde

och Söråker är först med var

sin enhet, som vi får till samma

pris som en större terränggående

skogsbrandsjeep.

Lagt ut 20 000 kronor

Räddningstjänsten i Sundsvall-

Timrå har lagt ut cirka 20 000

kronor på den nya lätta utrustningen,

plus 600 kronor per

person för utbildning och

kursdag i skogsbrandsprojektet.

Till hösten ska det utvärderas,

och om resultatet blir godkänt

kan det bli en fortsättning

med bland annat en taktisk

fördjupningskurs för befäl.

– Visst kan man diskutera vad

man ska satsa på i en snäv budget.

Men att utveckla skogsbrandsläckningen

är i högsta

grad motiverat i vårt län, anser

Sven-Olov Hansson. Det är ju

bara att se sig om – vi har skog

överallt.

EVA-LENA LINDBÄCK

Moteld

Större skogsbränder kan hejdas

genom moteld, utifrån

begränsningslinjer på lämpligt

avstånd och i rätt vindriktning.

Genom brändernas syreförbrukning

och den omgivande

turbulensen mister båda sin

syreförsörjning när de möts.

Branden lägger sig och kan

släckas.

Skyddsavbränning

Utifrån naturliga eller grävda

begränsningslinjer anläggs

eld med syfte att under kontrollerade

former bränna av

allt brännbart material i området.

Då finns inget bränsle för

skogsbranden när den når

fram, den slocknar eller mattas

av och kan släckas med

vatten.

Räddningsverket positivt

Räddningsverket.

Att metoderna fallit glömska

är effekter av urbanisering och

mekanisering.

– Det har funnits en övertro

på helikopter och en stor

brandbil med vattenslang. Det

är bra om kunskaperna återförs

så att vi åter kan klara det

man kunde förr.

Lätt utrustning – gammal teknik. Man kommer långt i skogsbrandbekämpning

med en hackyxa och en ryggpump. Tommy Jansson

från räddningstjänsten i Sundsvall-Timrå lovordade ryggpumpen

sedan han prövat den på övningsgräsbranden. – Det här var

suveränt, effektivare än man kan tro.


Sirenen Nr 4 • 2002

eruppväcks

Nyheter

Foto: EVA-LENA LINDBÄCK

Bananarullning och åtta. Medan Mats Andersson till höger lär ut kanadensisk bananarullning – i brist

på slangrullare ett sätt att samla ihop slang för transport – visar Lennart Sundqvist den i Sverige vanligare

åttan.

Foto: EVA-LENA LINDBÄCK

Den lätta terrängenheten specialutrustad för skogsbrandsläckning visades på första kursdagen för

brandmän i Västernorrland. Sexhjulingen är ett komplement till räddningstjänstens fullstora jeepar

och får med sig både slangar, armatur, pump och eget vattenmagasin på 300 liter vid behov.

17

Riksdagsbeslut om samhällets

säkerhet och beredskap

Riksdagen beslutade 23 maj, utifrån försvarsutskottets betänkande

”Samhällets säkerhet och beredskap”, i flera viktiga frågor

som berör Räddningsverket och räddningstjänsten. Beslutet

innebär att det sattes punkt för en lång utredningskedja.

Riksdagen godkände regeringens förslag om bland annat mål

för politikområdet Skydd och beredskap mot olyckor och svåra

påfrestningar och om att inrätta en ny myndighet med planeringsuppgifter

(Krisberedskapsmyndigheten, som 1 juli ersätter

Överstyrelsen för civil beredskap).

I förslaget för området Skydd mot olyckor inryms bland annat

bildandet av ett Centrum för risk- och säkerhetsutbildning

inom Räddningsverket, den breddade räddningstjänstutbildningen

samt inrättandet av nationell resurs i Karlskoga för

olycksuppföljning och statistikförsörjning.

Vidare togs beslut om att stärka kravet på säkerhetsrådgivare

vid transporter av farligt gods.

Med skärpa slog riksdagen fast vikten av att regeringen driver

på frågan om ett gemensamt system för radiokommunikation

(det så kallade Tetra-systemet).

Betänkandet (2001/0:FöU10) finns på nätet: http://www.

riksdagen.se/debatt/0102/utskott/FoU/FoU10/htframe.htm

Tjänsteman fälld för mutbrott

En tjänsteman vid Räddningsverket har av Karlstads tingsrätt

dömts för mutbrott. Domen blev villkorlig samt dagsböter på

17 400 kronor.

Mannens hustru hotades av uppsägning från sitt jobb, på

grund av nedskärningar. Firman där hon var anställd hade anlitats

av Räddningsverket i verksamhet där tjänstemannen var

projektledare.

Tjänstemannen skrev i ett brev till firman:

”Det säger ju sig självt, att jag personligen inte kan uppbåda

någon större entusiasm att styra uppdrag till er (som jag upplever

att jag ganska framgångsrikt gjort under ett stort antal år!)

om min fru tvingas sluta!!”

Tjänstemannan motsäger sig mutbrott, men tingsrätten ansåg

att åtalet var styrkt och gav fällande dom.

Räddningsverkets generaldirektör Christina Salomonson anser

att ett allvarligt brott har begåtts.

– Ett mutbrott rubbar inte bara arbetsgivarens förtroende för

tjänstemannen i fråga. Det skadar dessutom allmänhetens tilltro

till offentlig verksamhet. Av de skälen skildes tjänstemannen

från sina arbetsuppgifter redan vid misstanken om mutbrott.

Felaktig upphandling av Lund

Länsrätten har dömt Lunds kommun att göra om en upphandling

av larmtjänster. Kommunen hade ställt krav som enbart

SOS Alarm kan uppfylla och det får man inte göra enligt länsrätten.

Lund har redan avtal med SOS Alarm och i en egen dygnetruntbemannad

larmcentral följs samtalen till SOS Alarm via

medlyssning. Detta ger snabb utlarmning men organisationen

är tajt.

–Vi har sex operatörer och vid en långtidssjukrivning måste vi

göra en nyrekrytering vilket tar nio månader. Vi har också svårt

att samla personalen för vidareutveckling, säger Mats Paulsson,

ställföreträdande räddningschef i Lund.

Man såg en lösning i att larmoperatören med sin större organisation

tog över personalen. Kommunen har avtal med SOS

Alarm och vände sig direkt till SOS Alarm med upphandlingen

utan att ge andra leverantörer chansen. Främsta skälet var kravet

på att samtalen inte fick vidarekopplas, vilket man ansåg att

bara SOS Alarm kunde uppfylla.

– Genom medlyssningen tjänar vi 20-30 sekunder vid ett larm

och det tyckte vi var ett starkt motiv för att ställa det kravet.

När Samres AB fick kännedom om upphandlingen vände sig

företaget till länsrätten och begärde att upphandlingen skulle

avbrytas. Samres hävdade att det rör sig om en direktupphandling

som utestängt andra leverantörer, vilket är ett brott mot lagen

om offentliga upphandlingar.

I sitt domslut gör länsrätten bland annat en annorlunda tolkning

av avtalet mellan staten och SOS Alarm än kommunen. Enligt

länsrätten finns det inget i avtalet som hindrar vidarekoppling

av larm, inte heller något hinder för annan larminstans att

använda Coordcom eller att det skulle var tekniskt omöjligt att

ansluta ett likvärdigt system. Det står heller inget om att SOS

Alarm har ensamrätt att driva alarmeringstjänst.

Länsrätten skriver att vid en upphandling får man inte ställa så

specifika krav att endast en leverantör kan uppfylla dem.

Upphandlingen bryter mot reglerna för offentlig upphandling

och ska därför göras om.


18 Internationellt Sirenen Nr 4 • 2002

Räddningsverket i Palestina

Viktig insats när FN

saknar personal

Räddningsverket har rent

mjöl i lasten.

Transporterna till palestinska

flyktingläger på

Västbanken går enligt de inblandade

mycket bra.

Det understryks av FN

som offentligt tackar för imponerande

arbete.

Räddningsverket har två styrkor

baserade i Jerusalem. Uppdraget

är det samma; att förse

palestinska flyktingar med

mat.

■ 21 personer jobbar för WFP

(FN:s livsmedelsprogram). Sida

finansierar den två månader

långa insatsen.

■ 12 personer jobbar för

UNRWA (FN:s flyktingorganisation

i Palestina). Sida finansierar

insatsen som nyligen förlängdes

till slutet av augusti.

Richard J Cook, chef för UNR-

WA på Västbanken, är imponerad

av den svenska insatsen

och har skriftligen tackat.

Han konstaterar att styrkan

Räddningsverket har lämnat

Afghanistan.

Men återkommer eventuellt

i höst.

– Jag tror FN är nöjt med

vårt arbete, det är åtminstone

det budskap vi fått, säger

styrkechefen Urban Rönnqvist.

Rönnqvist har, förutom en

femveckorsperiod, varit med

hela tiden. Från det att man i

november satt i Turkmenistan

och väntade på att bli insläppta

i Afghanistan.

Då handlade det om att FN

skulle anse säkerheten godtagbar.

Nu har de sista nio i styrkan

transporterat fordon till Iran,

för båttransport hem, och själva

flugit mot den svenska sommaren.

– Säkerhetsmässigt har det

totalt sett fungerat jättebra,

tycker Rönnqvist.

Räddningsverket hade som

mest 28 personer på plats samtidigt.

Arbetet var förlagt till

tre orter, med huvudkontoret i

Herat.

Den tyngsta uppgiften var att

hålla vägen fram till Chaghcharan

öppen över vintern.

– Det var viktigt, både för att

få fram mat och som en symbol

under första månaden, till slutet

av maj, genomförde 99 konvojer

med 1 430 ton mat, mediciner

och annat, reparerade 80

fordon och utförde 100 eskorter.

Personalbrist

UNRWA:s problem är att lokalanställda

haft svårt att passera

vägavspärrningar. Bara 25-30

procent av personalen, totalt

cirka 350, har kunnat ta sig till

kontoret i Jerusalem. Därför

behövdes akutstöd med flyktinghjälpen.

Richard J Cook skriver:

– Det jobb som Räddningsverket

utfört har varit ytterst

viktigt för att upprätthålla

UNRWA:s insatser. Jag vill

tacka svenska regeringen, styrkan

och Räddningsverket för

det oumbärliga stödet.

Curt Näslund, lärare vid

Räddningsverkets skola i

Sandö, var chef för den första

styrka som nu blivit avlöst.

– På grund av att personalen

för ansträngningarna. Vi hade

snö fram till slutet av mars, och

det var tydligen första gången

någonsin som vägen snöröjdes.

Räddningsverket hade fyra

hjullastare som användes i två

stora bergspass för att hålla vägen

körbar. I provinsen bor

600 000-700 000 människor.

Vägen från Herat är enda vägen

fram. En sträcka på 35 mil

som vid bra förutsättningar tar

tre dagar, men som också kan

ta tre veckor. En period flögs

mat in till området.

– Normalt klarar sig folk i

området utan hjälp. Kriget är

förstås ett skäl till hjälpbehovet,

men det största problemet

är faktiskt att man haft torka i

fyra år. Men nu har regnet

kommit och det grönskar i området.

Hur bra skördarna blir

vet dock ingen än. WFP (FN:s

livsmedelsprogram) kör in mat

till Chaghcharan för att man

ska klara vintern.

Vilka var intrycken när ni

lämnade Afghanistan?

– Det verkar finnas framtidstro.

I Herat, som är en gammal

handelsstad, ökar kommersen.

Räddningsverket var stödstyrka

åt WFP, byggde och

skötte läger i Herat, Chaghcharan

och Mazar-e-Sharif.

inte tagit sig till jobbet hade

verksamheten nästan kollapsat.

Fordonsparken var helt

nedkörd när vi kom. Vår personal

har ensam klarat att tillgodose

två tredjedelar av behoven

i flyktinglägren.

Lastbilarna har lastats med

framförallt mjöl, ris, socker

och linser. Men även verktyg,

mediciner och sjukvårdsutrustning

har körts ut.

Styrkan som jobbar för UNR-

WA har använt FN:s fordon.

Räddningsverkets styrka som

jobbar för WFP har egna fordon

på plats.

– Insatsen går över all förväntan.

Alla fordon är hela och vi

har jobb hela tiden, säger styrkechefen

Göran Andtbacka, till

vardags lärare i Skövde.

Flyter på bra

Bra infrastruktur, inga problem

med drivmedel. Det är

några förklaringar till att hjälpinsatsen

flyter på tämligen

smärtfritt. Avstånden är också

Uppdraget är slutfört. Men

det kan bli mer jobb i Afghanistan

för Räddningsverket .

– Sida har lagt undan åtta

korta. 15 mil till Jenin är längsta

transporten. Andra och

kortare destinationer är Bethlehem,

Nablus, Tulkarm och

Jeriko.

Enda hindret på vägen är

egentligen vägspärrar.

– Det har hänt att vi stått i en

vägspärr en halv dag, och sedan

fått vända hem. Men det är

ju mest för vår egen säkerhet

som de då inte släppt igenom

oss.

Egna bedömningar

Den svenska styrkan gör sina

egna säkerhetsbedömningar,

exempelvis anses Nablus i dag

för osäkert att åka till.

– Vi ser ingen avmattning i

konflikten, snarare en stegring.

Men samtidigt är det inget vi i

styrkan märker av.

Mjöl, socker och matolja är

vad lastbilarna oftast lastas

med. Mjöl hämtas ibland direkt

från kvarnen. Lossning av

last sker för hand, vilket kan ta

sin tid.

miljoner kronor för att bygga

broar på vägen från Afghanistan

och norrut till Salangtunneln.

Det uppdraget får vi tidi-

Riksdagsledamoten Gunilla

Wahlén (v) besökte Jenin i maj

i annat ärende. Men med sig

hem fick hon också FN:s och lokala

administrationens tacksamhet

över den svenska insatsen.

Wahlén kontaktade själv

Sirenen och sa:

– Det känns bra att ha fått ta

Klart Afghanistan – nytt uppdrag i höst?

Foto: INSATSSTYRKAN

Snöplogning i bergspassen var en av Räddningsverkets viktigaste uppgifter i Afghanistan. Enligt uppgift

var det första gången någonsin som vägarna snöröjdes

gast i höst, säger Hans Martinsson

på Räddningsverkets internationella

avdelning.

PER LARSSON


Sirenen Nr 4 • 2002

del av hur Räddningsverkts internationella

arbete uppskattas.

En tredje insats som Räddningsverket

basar för i Israel är

att säkra byggnader som tillhör

palestinska administrationen.

Jobbet görs av tre britter.

– Vi har inte kompetensen

själva, därför har vi anlitat

britterna, säger Hans Martinsson,

på Räddningsverkets internationella

avdelning.

PER LARSSON

Foto: CURT NÄSLUND

UNRWA-styrkan delar ut förnödenheter och mediciner

till barn vid en skola.

Krig och malaria är två risker

för insatspersonal i Angola.

Samtidigt är effekten av

insatserna påtaglig.

– Samhället fungerar allt

bättre i takt med att den färdiga

vägsträckan växer, säger

Hans Martinsson på

Räddningsverkets internationella

avdelning.

Angolas vägar har förstörts av

återkommande inbördeskrig.

Internationellt

Foto: INSATSSTYRKAN

Räddningsverkets styrka för WFP lastades i Köpenhamn. Med på

resan, i ryska Antonovplan, fanns förutom personal även åtta lastbilar

och fyra jeepar.

Trots ett fredsavtal 1994 har

Angola även sedan dess omväxlande

befunnit sig i krig.

– Fler än 4 miljoner människor,

cirka en tredjedel av befolkningen,

befinner sig på

flykt och cirka 30 procent av

alla barn dör innan de fyllt fem

år. WFP anser att den dåliga

vägstatusen är ett avgörande

problem för distribution av

nödhjälp, säger Räddningsverkets

styrkechef Luis Andersson.

Räddningsverket har sedan

Foto: JAN EMANUELSSON

Avlastning sker för hand. Lokal personal lastar

av WFP-styrkans åtta lastbilar med mjöl. Två

lastbilar åt gången, fyra man per lastbil.

1998, under ledning av WFP,

EU och Sida, byggt broar och

reparerat vägar.

Just nu återupprättas en väg

på en tio mil lång sträcka mellan

Chibia och Quipungo i sydvästra

Angola. Även broar anläggs.

I maj transporterades

cirka 30 ton bromaterial från

huvudstaden Luanda till Lubango

med två Herculesplan.

Räddningsverket arbetar på

uppdrag av EU:s program för

återuppbyggnad av infrastruk-

Fortsatt satsning i Mocambique?

19

Räddningsverket har nyss avslutat en insats för att bidra till reparationen

av vägar i de översvämningsdrabbade provinserna

Gaza och Maputo i Mocambique.

Sida satsade 2,5 miljoner kronor och insatsen pågick februarimaj.

Torgny Quick, Kristinehamn, ansvarade för uppdraget.

– Min uppgift var att för Mocambiques vägverk utbilda fordonsförare

och mekaniker i service, underhåll och reparationer

av maskiner.

I materiel bidrog Sverige med krigsbroar, entreprenadmaskiner,

trailer, mobil verkstad, motorcykel samt diverse reservdelar.

En fortsättning kan bli aktuell i höst. Sida har förklarat sig

mycket nöjt med insatsen och berett att skjuta till mer pengar.

Det var för två år sedan som södra Afrika drabbades av extremt

kraftiga regn och följande översvämningar, de värsta på

mer än 50 år. Hundratusentals människor blev hemlösa och vägarna

raderades ut i stora delar av Mocambique.

Olyckor vid minröjning i Eritrea

Flera minröjare har avlidit efter minolyckor i Eritrea.

– Ett antal minolyckor har också inträffat på vägarna i den tillfälliga

säkerhetszonen, säger insatschefen Lars Lundberg.

Räddningsverkets huvuduppgift i Eritrea

är att kontrollera kvalitén hos de

organisationer som arbetar med minröjning.

Eritrea blev självständigt 1993 och är

ett av världens yngsta länder. Efter år av

gränskrig skrev Eritrea och Etiopien i december

2000 under ett fredsavtal.

Behovet av humanitärt stöd till Eritrea

är stort och efter fredsavtalet har stora

insatser gjorts för att människor ska

kunna återvända till sina hemtrakter.

Ett hinder är den minerade marken.

Foto: LARS LUNDBERG

Räddningsverket fungerar som stöd åt

FN:s minröjningsorganisation (Unmacc) En nyfiken get tittar

och har tre personer på plats. Lars Lund- på när sjukvårdsmaberg

kontrollerar att minröjningsarbeterielen kontrolleras.

tarna har den sjukvårdskunskap som

krävs och genomför även sjukvårdsutbildning. Matz Wennerström

tar fram en fungerande databas för behandling av information

och Rickard Hartmann utbildar lokala minröjare.

Uppdraget ska vara slutfört vid årskiftet, Sida finansierar det

med 4 miljoner kronor. Det förs diskussion om en fortsättning.

350 hus snart klara i Bosnien

I höst ska återuppbyggnad av drygt 350 krigsskadade hus i fem

byar i Doboj, Derventa och Bratonac kommuner i Bosnien vara

klart.

Då beräknas över 2 000 personer ha kunnat flytta tillbaka till

sina hem.

Uppdraget, värt 28 miljoner kronor, ingår i Sidas självhjälpsprojekt.

Räddningsverkets återuppbyggnadsinsatser i Bosnien

har förlängts etappvis sedan regeringen gav det första uppdraget

1995.

– Eventuellt blir det nya uppdrag i höst. Insatserna i Bosnien

väntas pågå till 2004, säger Hans Martinsson på Räddningsverkets

internationella avdelning.

Kaj Gennebäck är projektledare i Bosnien och stationerad i

Tuzla där han på kontoret har hjälp av fyra lokalt anställda.

– Alla byggnationer går bra eller ganska bra, förutom i Potpec

där vi har problem med två hus som inte påbörjats än. Dåligt

väder, med regn mest varje dag, gör vägarna knappt farbara och

det är svårt att köra ut materiel, säger Gennebäck.

Vägar för ett bättre Angola – krig och malaria hinder

tur i Angola (PAR). Europeiska

utvecklingsfonden (EDF) finansierar

projektet med totalt

7 miljoner kronor.

– 18 juni ska jobbet vara

klart. Nu diskuteras med EU ett

nytt kontrakt över sex månader,

säger Hans Martinsson.

Luis Andersson och ingenjören

Kenneth Andersson är

Räddningsverkets personal på

plats, till sin hjälp har de ett

50-tal lokalt anställda.

Angola har, på grund av kri-

get, varit ett av de osäkrare länder

där Räddningsverket jobbat.

Insatserna har periodvis

var nedlagda.

En annan risk är malaria. En

epidemi drabbade insatsstyrkan

i april

–16 personer insjuknade under

perioden, däribland jag

själv. Vi har en person kvar på

efterbehandling på klinik, en

vårdas i hemmet och en har avlidit,

säger Kenneth Andersson.


Foto: PER LARSSON

Här blir det brandsyn. Peo Sjölund besöker restaurang Razmahal, och konstaterar att krogen är av

den storleken att brandsyn krävs.

Brandmännen

på ”krogrunda”

Brandbilen stannar utanför

restaurang Razmahal.

Men det varken brinner

eller är dags för hämtmat.

Peo Sjölund och Roger Ejderfeldt

inventerar restaurangen

för att se om den är

aktuell för brandsyn.

Kungsholmens brandstation

hade 100 restauranger registrerade

i släckområdet.

Brandinspektör Kenneth Möller

konstaterade att listan borde

uppdateras.

Personalen lusläste telefonkatalogen,

pratade med tillståndsmyndigheter

– och hittade

ytterligare 65 restauranger.

65 nya brandsyneobjekt? Det

blev utryckningsstyrkans uppgift

att ta reda på.

– Vi såg uppgiften ur brandmännens

perspektiv. De skulle

besöka restauranger från operativ

synvinkel, säger Möller.

Styrkan skrev inte protokoll,

men fyllde i en lathund med

uppgifter om dörrar går inåt

eller utåt, om alternativa angreppsvägar,utrymningsskyltar,

antal gäster och förekomst

av gasol.

– Vi fick besked om restaurangen

tar emot fler än 50 gäster,

eller om där förvaras gasol.

Då blir lokalen föremål för

brandsyn för oss som jobbar

förebyggande.

Hälften blev brandsyner

Utryckningspersonalen gjorde

besöken på kvällstid när verksamheten

var i full gång. De 65

restaurangerna betades av på

två månader.

– Hälften blev brandsyneobjekt,

säger Kenneth Möller.

Sirenen följde med en kväll

när brandförman Peo Sjölund

och brandman Roger Ejderfeldt

skulle besöka fyra restauranger.

Restaurang Razmahal på

Torsgatan visade sig ha plats

för 60 personer, där fanns gasoltub.

– Blir ett brandsyneobjekt,

konstaterade Sjölund.

Nästa restaurang var för liten

för att bli brandsyneobjekt,

den tredje var stängd och den

fjärde visade sig finnas i rullorna

under gammalt namn.

– De här turerna ger oss bättre

lokalsinne. Det är inte alla

som tycker det är kul. Men jag

är positiv, tycker att man som

brandman ska ha vissa miniminivåer

inom förebyggande.

Uppgiften är heller inte betungande

och vi blir oftast positivt

bemötta, säger Sjölund.

Roger Ejderfeldt erkänner att

han inledningsvis var negativ.

– Mest för att det stjäl arbetstid,

i huvudsak från översyn av

utrustning men även från övning.

Och det har känts som

lite förtäckt besparing att vi

ska göra jobbet. Men samtidigt

är det positivt att komma ut på

orientering och vi får en generell

bild av problem som kan

dyka upp vid en rökdykning.

Annorlunda i Stockholm

Det kan konstateras att Stockholm

inte är som de flesta andra

kommuner, där folk känner

till en ny restaurang redan

innan den öppnat. I Stockholm

är det omsättning, restauranger

kommer och går. Räddningstjänsten

får inte med automatik

information när en ny

näring öppnar.

I Kungsholmens släckområde,

som även täcker Liljeholmen,

Alvik, samt delar av Vasastan,

Södermalm och Bromma,

bor 135 000 människor.

Där finns vad man nu vet 165

restauranger. Men det finns

restaurangtätare områden.

– Östermalms station har

närmare 600 i sitt område, de

Kenneth

Möller

ligger i startgroparna för det

här arbetet.

Sten Johansson, stationschef

på Kungsholmen, exemplifierar

problematiken i Stockholm

ytterligare:

– Jag har jobbat i en mindre

kår och där gjorde vi orientering

så fort ett nytt automatlarm

dök upp. Det är omöjligt

här.

Självstyrande

Idén med att inventera restauranger

är inget centralt direktiv,

utan Kungsholmens eget.

– Varje brandstation i Stockholm

ska ansvara för sitt distrikt,

både förebyggande och

operativt, och har inte så mycket

kontakt uppåt när det gäller

detaljstyrning, säger Kenneth

Möller.

Vilken är den största vinsten

med projektet?

– Att vi fått bra kontroll på

det antal restauranger som

finns och vilken riskbild de

uppvisar. Förebyggande arbete

kan utföras på många, kanske

bättre sätt, än den gamla

brandsynen. Att kontrollera

restauranger kan vara ett sätt.

Projektet ska nu redovisas,

den inblandade personalen

kommer att få ge synpunkter

på hur man går vidare. Ett syfte

är att den information som

styrkorna samlat in ska de själva

få ut, via skrivare i bilen eller

som muntlig information, på

väg till brandplats.

Och nu har Kungsholmen ett

nytt projekt på gång för insatsstyrkorna.

– Vi har pratat om att göra

oannonserade förevisningar av

hjärt- och lungräddning på

badplatser i sommar, säger Peo

Sjölund.

PER LARSSON

Sirenen Nr 4 • 2002

Brandvarnare räddade fyra

– Fyra personer hade blivit allvarligt skadade eller förolyckade

om inte brandvarnaren ljudit.

Det säger Bo Pettersson, räddningsledare vid en brand i Halmstad

31 maj.

Oljan i en fritös, som inte var ordentligt avslagen, började

brinna i ett flerfamiljshus. En yngre kvinna i lägenheten där fritösen

fanns, vaknade av brandvarnaren kvart över ett på natten.

Hennes skrik väckte sambon som försökte släcka elden.

Samtidigt vaknade ett par på våningen ovan och en kvinna på

våningen under av brandvarnaren.

Mannen klarade inte att släcka elden. Paret fann då för gott att

sätta sig i säkerhet. Det gjorde även övriga tre i huset. Räddningstjänsten

larmades.

– För de två paren på våning två och tre svarade brandvarnaren

för en ren livräddande insats. När vi kom till platsen stod lågorna

tre meter ut ur fönstren, säger Bo Pettersson.

Hans visste då inte att de boende redan lämnat huset. Inriktningen

var därför att slå ner branden och få ut folk. Senare gav

sig de boende, som flytt till grannhuset, till känna.

Branden blev häftig och hann sprida sig till tredje våningen.

Räddningstjänsten hade branden under kontroll klockan fyra

på morgonen. Huset blev totalskadad.

Säkrare cigarettändare

En orsak till bränder i hemmet är att barn leker med tändstickor

eller cigarettändare.

Nu har flera stora butikskedjor börjat sälja tändare försedda

med barnsäkerhetsspärr. Konsumentverket hoppas att antalet

bränder därigenom ska minska.

I USA har antalet bränder minskat dramatiskt sedan det 1994

lagstadgades om att cigarettändare av billigare sort måste ha

någon typ av spärr. En europeisk standard som följer den amerikanska

har just antagits i Europa, men det kommer att dröja tre

år innan den träder i kraft.

Ny Rib-utgåva i höst

I höst kommer en ny utgåva

av Rib (Räddningsverkets integrerade

beslutstöd för

skydd mot olyckor).

Större nyheter som kan noteras

är:

■ I farliga ämnen kommer

klassificering enligt de nya regelverken

för ADR och RID

att finnas med.

■ Programmet för självstudier

i räddningskemi har fyllts på med mer information och en

ny del för NBC (Nukleära, Biologiska och Kemiska stridsmedel).

■ Operativt gränssnitt (OP-Rib) är en ny programdel, utvecklad

för mobil användning vid insatser mot olyckor.

– I OP-Rib finns ett urval av information för att snabbt få en

överblick över fakta. Vill man ha all information växlar man med

ett knapptryck till Rib, säger Stefan Jönsson på Räddningsverket.

I programdelen insatsstöd kan användaren lägga in egna dokument

som presenteras i mappstruktur som man själv kan påverka.

Dessutom har användargränssnitt och sökfunktioner förbättrats.

Information om åskskydd

Vilka följder kan ett åsknedslag

få i ditt hem?

En ny skrift som reder ut begreppen

och ger råd om hur

man kan skydda sig har tagits

fram.

Skriften kräver inga förkunskaper

i ämnet och är lämplig

både för personal inom räddningstjänsten

och andra som

vill veta mer om hur man skyddar sig mot åskskador. Den kan

beställas från Dan-Ove Andréasson, Länsförsäkringar Göteborg-

Bohus, tel 0522-911 46.

Brand-SM i orientering

Svenskt brandmästerskap i orientering genomförs i Växjö 28-29

augusti med kamratföreningen vid Värends räddningstjänst

som arrangör.

Onsdag 28 augusti avgörs klassisk distans, dagen därpå kortdistansen.

Tävlingarna är ett samarrangemang med polis-SM.

Sista anmälningsdag är 1 augusti. Anmälan skickas till: Värends

Räddningstjänst, Box 1232, 351 12 Växjö.


Sirenen Nr 4 • 2002

Allt fler kemikalier kommer allt närmare oss

i vardagen. Mer än 25 000 kemiska produkter

används i Sverige årligen.

Olyckor med miljöfarliga ämnen sker också:

svensk räddningstjänst gör cirka 2 000 insatser

årligen när farliga ämnen läckt ut. Omkring

100 gäller utsläpp större än 500 liter.

Luft, mark, vattendrag, vattentäkter och

Sirenens Räddningsskola

Stora konsekvenser. En olycka med kemikalier i ett vattenskyddsområde kan få följder för lång tid framöver. Dricksvattnets kvalitet och

smak kan förstöras och skadan kvarstå i tiotals år. Se till att ett utsläpp inte kan nå hit!

Miljöhänsyn i

räddningstjänsten

reningsverk tar skada när ett farligt ämne sprider

sig vid en olycka och en insats. Men kunskap

och förutseende kan rädda liv, egendom –

och miljö.

Det här avsnittet av Sirenens räddningsskola

handlar om hur man tar hänsyn till miljön i

räddningsjänsten.

21


Stoppa eller begränsa skadan. Ju längre ut i näringskedjan ett utsläpp når desto svårare att hejda spridningen och dess effekter. Men att man bara delvis lyckas täta läckan

behöver inte innebära att insatsen är misslyckad. Även en begränsning kan betyda mycket för att minska skadorna på miljön.

Tillämpa försiktighetsprincipen

Betrakta okända ämnen som

S

kadans omfattning är oftast

lättare att begränsa

genom förebyggande ar-

bete eller i ett tidigt skede av en

olycka. Ju längre ett ämne nått

i näringskedjan desto svårare

att begränsa spridningen och

skadans effekter.

Ofta vet man dessutom

mycket lite om kemikaliers inverkan

på miljön. Ett exempel

är DDT, ett annat är PCB, som

användes i 37 år – från 1929 till

1966 – innan det avslöjades

som ett miljögift. Grundregeln

– den så kallade försiktighetsprincipen

– är därför: om du

inte känner till ett ämnes egenskaper,

betrakta det som farligt

och agera därefter!

Det här är några skäl till att vi

behöver mer kunskap om miljön

i allmänhet och miljöhänsyn

inom räddningstjänsten i

synnerhet. Men skälen är flera:

•Vi ser fler och fler exempel

på att miljön har förorenats.

•Man gör sig själv och sina

efterkommande en tjänst

genom att värna om miljön.

•Små åtgärder hos många

kan ha stora effekter.

•Goodwill för verksamheten.

•Krav enligt miljöbalken

och de nationella miljökvalitetsmålen.

I miljöbalken finns bland annat

hänsynsreglerna som säger

att alla som bedriver verksamhet,

det vill säga även räddningstjänsten,

ska ha sådan

miljökunskap att miljörisker

kan vägas in vid ett ingripande.

Vet man inte om ett ämne är

skadligt för miljön, ska man

agera som om det vore det.

Vilka blir miljögifter?

Vilka ämnen som kan vålla

miljöproblem är svårt att ange,

det beror bland annat på ämnets

art, koncentration, eventuell

blandning och var utsläppet

sker. Men vissa egenskaper

kan indikera att det är ett miljögift:

– Ämnen skapade av

människan är ofta värre än naturligt

förekommande.

– Stabila ämnen är värre än

instabila, vid spridning blir

giftverkan längre och de kan få

en större ariell spridning.

– Fettlösliga ämnen tas ofta

upp lättare och lagras längre

än vattenlösliga.

Det finns fortfarande stora

kunskapsluckor om miljörisker.

Ofta är korttidseffekterna

av ett ämne kända men inte effekterna

på lång sikt. Dessutom

kan ämnen blandas vid ett

utsläpp och ge helt andra effekter

än vart och ett av ämnena

för sig.

Spridning kan ske långt, och

ämnen som inte i sig är giftiga

kan också vara skadliga för

miljön. Till exempel kan ett

stort utsläpp av mjölk orsaka

övergödning i ett vattendrag.

Mark, luft och vatten

Att ett ämne tränger ned i marken

är den vanligaste spridningsvägen

vid utsläpp. Här

kan ofta effektiva åtgärder vid-

tas för att hindra spridning och

underlätta det efterföljande saneringsarbetet.

Markens nivåer

kan indelas i jordmån, jordart

och berggrund. Jordmånen,

det översta lagret, är en första

skyddsbarriär. Den saknas där

man tidigare schaktat, till exempel

vid vägar och byggnader.

Nästa lager är jordarten,

vars kornstorlek är den viktigaste

avgörande egenskapen

för spridning. I en grovkornig

jordart sprider sig ett ämne i

vätskeform lättare än i en finkornig.

I berggrund sker spridning

snabbt om det finns

sprickor.

Jordartskartor

Hur jordarten ser ut på olika

platser i kommunen kan man

få reda på genom så kallade

jordartskartor. Infiltrationsriskkartor

i skala 1:250 000 är

ett bra underlag vid inventering/förebyggande

och som ett

beslutsstöd vid insatser.

En kemikalie som kommit ut

i luften är svårare att stoppa.

Hur ett gasformigt ämne sprider

sig är svårt att bestämma i

detalj, men de viktigaste faktorerna

som påverkar spridningen

och utspädningen av ett

gasmoln är luftens skiktning,

vindförhållandena och topografin.

Sårbart grundvatten

Spridning av ett ämne till

grundvatten och vattendrag

kan få stora skadeeffekter. I

Sverige är vi bortskämda med

bra vatten, men våra vattentäkter

och reningsverk är sårbara

för utsläpp och störningar.

Vatten finns inte bara synligt

som hav, sjöar och vattendrag

utan också osynligt som

grundvatten under marken.

Grundvattnet har mycket låg

omsättning och ett ämne som

når hit kan stanna kvar länge.

När en kemikalie väl nått

grundvattnet är det mycket

svårt att göra något för att

stoppa spridningen.

Viktiga fysikaliska data vid

spridning i vatten är ämnets


Foto: Arne Forsell/Bildbyrån

farliga

löslighet och densitet. Ett

vattenlösligt ämne är omöjligt

att samla upp, men späds å andra

sidan ut av vattnet. Är ämnet

olösligt kan åtgärder som

länsor eller slamsugning sättas

in. Densiteten avgör: ett

ämne som är tyngre än vatten

sjunker till botten medan ett

lättare flyter upp till ytan.

Inventera känsliga områden

När det gäller utsläpp till jord

och vatten går förebyggande

arbete att göra genom inventering

av känsliga områden i

kommunen. Var går stora vägar

med transporter av farligt

gods, var finns andra risker för

olyckor med miljöfarliga ämnen?

Ta hjälp av kommunala

inventeringar, jordartskartor

och miljöatlas – den senare en

karta som finns över kustkommuner

och områden intill de

stora sjöarna. Miljöatlas anger

områden som är skyddsvärda

eller särskilt värdefulla.

Vad kan man göra vid en

olycksplats där det läckt ut

skadliga ämnen?

1) Vilket ämne är det frågan

om? Åtgärder, skyddsutrustning?

Vid brand: Vilka ämnen

brinner? Har ämnen blandats,

vilka? Vid brand och blandning

kan nya farliga ämnen

uppstå.

Spruta bara vatten där det

behövs. Bedöm konsekvenserna

av utsläpp av släckvatten.

Det är svårt att säga vilka ämnen

som kan bildas, men räddningsledaren

ska vara medveten

om vart släckvattnet tar vägen.

Kan det samlas upp? Orsakar

det förorening? Det är alltid

bättre att tänka på detta i

ett tidigt skede än att försöka

reda upp situationen i efterhand.

2) Förhindra spridning! Se

till att utsläppet inte når någon

brunn eller rinner vidare. Täta

brunnar, valla in vätska, använd

sorptionsmedel. Viktigt:

Tänk framåt! Vad gör jag om

min invallning inte räcker till?

Om det inte går att stoppa

läckan? Tänk på att även minskat

flöde kan göra stor nytta,

insatsen är inte misslyckad

även om det är svårt att täta till

100 procent.

3) Studera omgivningen!

Finns känsliga objekt i närheten:

vattentäkt, reningsverk,

skyddsområden etc?

4) Kontakta miljö- och hälsoskyddskontoret

i kommunen,

varna andra aktörer till exempel

tekniska kontoret, reningsverket,

vattenverket. Ta hjälp

av dagvattenkartor som kan

visa vart utsläppet tar vägen.

Om det inte renas utan går rakt

ut i naturen är det kanske först

här man kan stoppa föroreningen.

Särskilt känsliga objekt

Vattentäkter

• Uppmärksamma skyltar.

• Ett utsläpp av olja eller kemikalier

som når hit får stora

konsekvenser under lång tid:

otjänligt vatten, försämrad

smak och lukt etc. Effekten kan

kvarstå i tiotals år.

• Ofta grovkorniga jordarter –

snabb infiltration.

• Vattnet kan ha mycket lång

omsättningstid – föroreningar

stannar kvar länge.

• Se till att kemikalier inte kan

nå hit!

Reningsverk

• Många kemikalier är skadliga

för den biologiska reningsprocessen.

• Processen kan slås ut i veckor

med reducerad rening som

följd.

• Äldre dagvattenledningssystem

kan gå till reningsverk.

Sirenens Räddningsskola

Arbetsgång vid olycka

Foto: Arne Forsell/Bildbyrån

Även räddningstjänsten ska ha sådan miljökunskap att miljörisker kan vägas in vid ett ingripande. Vet

man inte om ett ämne är skadligt för miljön, ska man agera som om det vore det.

• Kontakta kommunen vid risk

för utsläpp till reningsverk.

Naturskyddsområden

• Innebär att området är speciellt

skyddsvärt: ovanligt, sårbart,

unikt.

• Kommunen och/eller länsstyrelsen

har uppgifter om varför

området är skyddsvärt.

• Inventera risker och planera

förebyggande för en olycka.

Miljöhänsyn vid övningar

Ytaktiva ämnen (tensider)

finns i alla skumvätskor. Tensider

är så gott som alltid giftiga

för vattenlevande organismer,

och kan i större mängder skada

till exempel bakteriestegen

i ett reningsverk. Skum kan

också innehålla fluortensider,

som är svårnedbrytbara och

giftiga. Kunskapen om deras

effekter på miljön är bristfällig.

Även konserveringsmedel

som kan finnas i skum är ett

hot mot den biologiska reningen

i reningsverk – medlet

ska ju förhindra bakterietillväxt.

• Tänk på att det finns flera övningsskum

som inte innehåller

fluortensider. Använd dessa.

• Se upp med avrinningen från

övningsområden – vart tar

släckvattnet/medlet vägen?

• Försök att minska all användning

av kemikalier och

fossila bränslen. Ta ansvar för

egen miljöpåverkan inom

räddningstjänsten.

Beslutsstöd för miljöhänsyn

Material som finns om spridning

etcetera ska användas

som en indikering på riskerna;

de talar inte om exakt hur det

blir utan är ett av flera besluts-

stöd. Följande kan vara användbart:

• Miljöatlas – för kustkommunerna

och vid de stora sjöarna.

Kartan beskriver områden som

är skyddsvärda eller särskilt

värdefulla.

• Dagvattenkartor. Vart tar en

förorening i staden vägen?

Tänk på att gamla och nya system

kan leda dagvattnet olika:

till reningsverket respektive direkt

ut i naturen.

• Sårbarhetskartor. Kolla med

kommunen: finns sådana? Har

kommunen tagit fram andra,

egna kartor?

• Specialkartor: jordartskartor,

berggrundskartor, infiltrationsriskkartor.

Dessa kan vara svåra

att tolka men kan indikera riskerna

med utsläpp på olika platser.

Ett bra hjälpmedel är infiltrationsriskkartan

i skala 1:250

000.

• Kommunala inventeringar.

Kommunen kan ha gjort inventeringar

och kartor med skyddsvärda/känsliga

områden. Fråga

på miljö- och hälsoskyddskontoret.

Samverkan – förebyggande

• Ta kontakt med miljö- och

hälsoskyddskontoret innan en

kemolycka eller ett utsläpp har

skett. Hitta kontaktpersoner,

ta reda på möjligheter att samarbeta

vid en olycka. Det är viktigt

att träffas, prata och lära

känna varandra. Få svar på frågor:

När ska vi ringa? Vad kan

ni göra? Hur kan vi ta hjälp av

varandra?

• Inventera miljökänsliga områden

och riskområden. Använd

specialkartor och ta hjälp

av sakkunniga i kommunen

och på företag/industrier.

Erik Linnarsson i samarbete

med Eva-Lena Lindbäck

Att läsa vidare:

23

Miljökunskap för räddningstjänsten.

Från förebyggande

till återställning. Räddningsverket

2001. Helt ny lärobok

för Räddningsverkets skolor

och utbildningar.

Effekter av släckvatten. SRV

beställningsnummer P21-

198/97. Rib 3285

Spill- och dagvattenledningssystem.

SRV, beställningsnummer

P21-164/97. Rib

7471

Kemisk miljövetenskap, av

Göran Petersson, utgiven av

Chalmers tekniska högskola.

En kortfattad och allmän bok

om kemikalier och några miljöproblem.

Läraren

Namn: Erik

Linnarsson

Ålder: 35 år

Hemort:

Falköping,

fil mag i biologi

1998,

gymnasielärarexamen 1998.

Brandman deltid 1999. Från

hösten -98 lärare vid Räddningsverkets

skola Skövde,

undervisar i miljö och räddningskemi.

Fritid: Familjen och fågelskådning.


24 Erfarenheter

Sirenen Nr 4 • 2002

Kvinna innebränd

Handikappbussen blev

Olyckan gjorde handikappbussen

til en dödsfälla.

Handikapprampen gick

inte att öppna när bussen

saknade elförsörjning.

Där bak satt en kvinna instängd.

Hon brändes till

döds inför maktlösa vittnen.

Det var i november förra året

som en färdtjänstbuss i Göteborg

bakifrån råkade köra på

en större buss i linjetrafik som

stannat vid en hållplats.

Krocken gjorde att handikappbussen,

en Mercedes

Sprinter, deformerades framtill.

Båda de främre sidodörrarna

skadades så allvarligt att de

inte gick att öppna.

Föraren skadades och blev

näst intill medvetslös. Varken

han eller en handikappad passagerare

som satt i framsätet

kunde ta sig ut själva. Till råga

på allt började det brinna i motorrummet.

Lyckligtvis fanns det flera

initiativrika människor i närheten.

De slog sönder de främre

sidorutorna och lyckades

dra ut både föraren och hans

framsätespassagerare.

När detta var gjort upptäckte

de till sin fasa att det fanns ytterligare

en människa i den nu

kraftigt brinnande handikappbussen.

Det var en ung rullstolsbunden

kvinna.

På grund av värme och rökutveckling

gick det inte att nå

henne utifrån. Båda framdörrarna

var tillbucklade och gick

fortfarande inte att få upp.

Dessutom blockerades fordonets

bakdörrar av en elhydraulisk

rullstolsramp som

inte gick att manövrera när bi-

I mars i år inträffade en

brand liknande den ovan relaterade

i en handikappbuss

i Stockholm.

Även denna buss var en

Mercedes Sprinter. Den var

inköpt år 1997 och godkänd

för tre rullstolar.

Liksom bussen i Göteborg saknade

den sidodörrar till det bakre

passagerarutrymmet. För

lastning och lossning av rullstolar

användes två sidohängda

dörrar som öppnar hela den

bakre gaveln.

Där fanns också en utvändig

lens elförsörjning inte fungerade.

Några sidodörrar till passagerarutrymmet

fanns inte.

När räddningstjänsten anlände

var katastrofen redan ett

faktum.

Utredning och analys

Vägverkets utredare gjorde en

grundlig uppföljning av händelsen.

När färdtjänstbussen körde

på den större bussen skadades

bensinpumpen och förgasaren.

Dessutom slogs hela fördelardosan

bort. Tillsammans

startade detta en brand i övre

delen av motorrummet.

Rullstolen med den handikappade

kvinnan var ordentligt

säkrad enligt konstens alla

regler. Kvinnan kunde inte ta

sig ut ur handikappbussen

utan hjälp.

Bakdörrarna kunde inte

öppnas vare sig inifrån eller utifrån

så länge rampen till lyftanordningen

var uppfälld i

transportläge.

En tid senare kallade Vägverket

till ett analysmöte med alla

lokalt berörda myndigheter

och företag.

Bland annat presenterade

tillverkaren av lyftanordningen

en särskilt utrustning för

nödöppning av bakdörren. Ingenjör

Göran Wegbrant vid

Vägverkets västra region nämner

lösningar som tar upp allt

från upphandling av busstrafik

till typgodkännande av fordon

för färdtjänst.

Ulf Erlandsson

lyftanordning, som under färd

är uppfälld och blockerar dörrarna

så att de inte kan öppnas

vare sig inifrån eller utifrån

förrän plattformen fälls ner.

Föraren hade en stund tidigare

lastat av två rullstolsbundna

passagerare och var

ensam i fordonet då han upptäckte

att det brann kraftigt

bakom instrumentbrädan.

Brandförloppet var mycket

hastigt och föraren måste kasta

sig ut för att undkomma lågorna.

När räddningstjänsten anlände

fyra minuter efter larm

var kupén helt övertänd.

När brandpersonalen försök-

Efter krocken började handikappbussen brinna. Rampen mot bakdörrarna gick inte att fälla och maktlösa

vittnen såg en ung kvinna brännas till döds.

Brand i handikappbuss 2

Rampen gick inte att fälla

te fälla bakgavellyften, som

blockerade bakdörrarna, gick

det inte. Orsaken var troligen

att den saknade strömförsörjning

på grund av branden.

Brandpersonal reagerar

Räddningsledaren bedömer

att händelsen kunnat få mycket

tragiska konsekvenser om

bussen varit lastad med patienter.

Tom Setterwall, distriktschef

vid räddningstjänsten i

Stockholm skrev till Vägverket

i region Stockholm, Räddningsverket

och De Handikappades

Riksförbund:

”Syftet med skrivelsen är att

påtala den brist som uppenbarligen

föreligger vid ett antal

av landets färdtjänstfordon,

för att åstadkomma en säkrare

trafikmiljö för rörelsehindrade

passagerare”.

Claes Lövenberg är VD för

Taxi 020 Specialbussar som

äger den brunna bussen:

– Vi övertog de aktuella fordonen

från SL för några år sedan.

Det är riktigt att några av

dem saknar skjutdörrar på sidorna

och att bakdörren bara

går att öppna sedan man först

fällt ner plattformen till lyften.

– Men för att underlätta ioch

urstigning har vi tagit bort

den främre passagerarstolen.

Det går därför relativt lätt att

nödutrymma rullstolar den vägen.

Dessutom finns det handbrandsläckare

i alla våra bilar.

– Tillsammans med leverantören

Backaryd Liftar i Ronneby

ska vi ta fram en enkel instruktion

om hur man tvångskör

liftarna. När bussarna ersätts

med nya ska vi naturligtvis

ta vara på erfarenheterna

från denna händelse, lovar Lövenberg.

Ulf Erlandsson


Sirenen Nr 4 • 2002

en dödsfälla

Foto: ANDERS WEJROT/BLR

Foto: KENNETH MÖLLER

En handikappbuss i Stockholm började brinna och rampen bak på

bussen gick inte att fälla. Som tur var fanns ingen passagerare i

bussen.

Erfarenheter

Erfarenheter

Handikappfordon borde egentligen

ha ännu bättre utrymningsmöjligheter

än vanliga bilar

och bussar. I stället verkar

det vara tvärt om. I båda de relaterade

fallen hade en rullstolsbunden

passagerare ingen

möjlighet att ta sig ut ur fordonet

utan hjälp.

Dessutom är möjligheten för

tillskyndande personer att göra

en räddningsinsats ytterst begränsad.

Att fälla lyftanordningen

och öppna bakdörrarna kräver

fackkunskap som inte ens

räddningstjänstens personal

har.

Orsaken till branden i handikappbussen

i Stockholm är inte

klarlagd. Men av allt att döma

började det med att bensin

läckte ut i motorrummet. I

båda fallen gick brandspridningen

till kupén överraskande

fort. Varför?

Vägverket ställer

krav på nödutlösning

Vägverket kommer att ställa

krav på att lyftanordningar

fungerar i nödlägen.

– Det som skett är inte acceptabelt.

Vi kommer att skärpa kraven

och de blir retroaktiva. Det

ska finnas nödutlösning både

invändigt och utvändigt. Men

hela formuleringen av kravet

är inte klart än, säger Jan Petzäll

på Vägverket.

Vägverket kommer att luta

sig mot ett direktiv från EU

som togs i november. I det står

bland annat:

■ Hjälpmedlet för påstigning

får inte täcka över handtag

eller andra anordningar

för att öppna dörren.

■ Hjälpmedlet för påstigning

ska lätt kunna flyttas så

att dörröppningen kan användas

obehindrat vid en nödsituation.

De handikappbussar, eller

färdtjänstfordon som är Vägverkets

benämning, som an-

Djupstudier av dödsolyckor

Sedan några år tillbaka gör Vägverket

noggranna undersökningar

av alla dödsolyckor i trafiken.

I arbetsgrupperna ingår såväl

fordonstekniker, vägexperter

som beteendevetare. Vägverket

vill öka engagemanget hos alla

aktörer i vägtransportsystemet.

Målet är att undvika liknande

händelser.

Viktiga underlag för de så kallade

djupstudierna är:

■ Vägen och trafikförhållanden

Brandutredare lärde

om fordonsbränder

I maj anordnade Föreningen för

brandutredare fortbildningsdagar

vid SP (Sveriges Provningsoch

Forskningsinstitut) i Borås.

Runt 80 brandutredare kom

från Sverige och Danmark.

Temat var bränder i fordon av

olika slag.

Bland annat fick deltagarna

lösa mysteriet med en Volvo

850 som brann under märkliga

omständigheter. Branden började

i kupén när bilen stod parkerad

med nycklarna i tändningslåset

på en avsides plats

en mörk kväll.

Branden självslocknade, men

de invändiga skadorna var ganska

omfattande.

Försäkringsbeloppet var redan

utbetalat, en skrotfirma hade

övertagit vraket och börjat sälja

delar. Då visade det sig att motorn

var helt slut och att bilen

knappast gått att köra ens före

branden.

Aldrig har så många brandutredare

samtidigt engagerat sig i

samma bilbrand.

25

vänds i Sverige är inte typgodkända.

– Så vitt jag vet är det bara

Toyota som har ett sådant fordon,

men det säljs inte i Sverige.

Det kommer inga sådana

här fordon direkt från fordonstillverkare,

de är ombyggda.

Därefter måste de registreringsbesiktigas,

säger Petzäll.

Registreringsbesiktning innebär

att ägaren, eller den som

utfört ombyggnaden, hos Bilprovningen

styrker att bussen

lever upp till kraven. Det kan

ske med hjälp av en provningsrapport.

Men nu ska alltså kraven bli

tuffare. När?

– Vi håller på att skriva om

alla föreskrifter för att anpassa

dem till den nya lag om fordon

som träder i kraft nästa år. Vi

räknar med att får med kravet i

dessa nya föreskrifter. Dock

har vi inte bestämt från vilket

datum det ska bli obligatoriskt.

Vägbredd, diken, slänters lutning,

stenar och andra hinder,

väglag, skyltad hastighet med

mera.

■ Fordonet

Bilmodell, årsmodell, fordonets

skick, skyddsutrustning

med mera.

■ Människan

Uppgifter om inblandade personer;

ålder, kön, använd

skyddsutrustning, sjukdom, alkoholpåverkan

med mera.

Efteråt var nästan alla överens

om att branden var anlagd med

hjälp av brännbar vätska i bland

annat den högra framstolen.

Det krävdes dock kompletterande

undersökningar och det

tog lång tid innan det gick att ta

fram fällande bevis.

Andra ämnen som väckte debatt

på utbildningsdagarna i

Borås, var problematiken med

utrymning från turistbussar respektive

handikappbussar.

Sirenen skrev om hur utsatta

större turistbussar är i nr 5/01.

Ulf Erlandsson är anställd

vid Räddningsverket

med uppgift

att bland annat leda

ett stort brandutredningsprojekt.

Erlandsson medverkar

i Sirenen med sammanfattningar

av rapporter. Han tar

med glädje emot synpunkter och

tips på tel 054-13 50 39, fax

0470-208 04, e-post:

ulf.erlandsson@srv.se


26 Ordet fritt

Sirenen Nr 4 • 2002

Lika stora konsekvenser som när

kåren gick från häst till motor

G

amle brandsoldat, i

din insändare i

förra numret av

Sirenen har du missuppfattat

vårt koncept

precis på det sätt som

man gör när man inte

vill bidra till förändringar.

Men som du kanske

minns så var det samma

liv när exempelvis flamskyddsdräkterna,hakstegarna,

brandseglen

och syrgasapparaterna

försvann. För att inte tala

om när vi i en liten grupp,

på brandförsvaret i Göteborg,

tog fram den första

rökdykarinstruktionen i landet

i mitten på 70-talet.

Vilket liv det blev på de gamla

brandsoldaterna som tyckte att

det där med arbetarskydd var

rena tramset! Det var då det,

men som tur är så går utvecklingen

framåt.

Stå kvar på hållplatsen?

Så här ser jag på framtiden:

Konsekvenserna av den reformerade

lagstiftning som står

för dörren tycker jag kan liknas

med när brandkåren gick från

häst till motor. Då gäller det att

välja om man vill stå kvar på

brandhållplatsen eller att hoppa

på när tåget går.

Om det blir som betänkandet

till ny lagstiftning förespråkat,

kommer kommunen att få helt

annan frihet att bestämma ambition

för räddningstjänsten i

förhållande till kommunens

riskbild. Tyvärr är det nu så att

allt för många räddningstjänster

i landet har dimensionerats

efter rökdykning. Och det

är i detta sammanhang du ska

sätta in vårt sätt att resonera

om rökdykning, livräddning

och dimensionering.

Om vi då tänker oss att du

står fast vid att bara argumen-

Också du kan tycka till

på de här sidorna

Alla är lika välkomna att delta

i debatten (skriv max 40 rader

eller 3 500 tecken på datorn,

inklusive blanksteg).

Adress: ”Ordet fritt”,

Sirenen,

L 257,

651 80 Karlstad

Skicka gärna på e-post:

stig.dahlen@srv.se

Manusstopp för nr 5/02 är

1 augusti. Välkommen!

tera för

rökdykning

och att politikerna

tar initiativet samt upptäcker

att:

- Bara 1–3 procent av insatstiden

är rökdykning.

- Bara cirka 0,02 procent av

den tid som du och vi andra

producerar beredskap ägnas åt

rökdykning.

- Räddningstjänsten lär ut

hur man ska bete sig för att rädda

en människa i ett brandrum,

men tillåts inte själva vare sig

träna på eller utföra det på

samma sätt eftersom det då

kallas rökdykning.

- Erfarenheterna från det så

kallade Foth-projektet visar att

det tar cirka sex gånger så lång

tid för vältränade brandmän

att förflytta sig samma sträcka

som det tar för personalen på

plats.

- Rökdykning myntades som

begrepp 1958 och har därefter

bibehållits, trots att förutsättningarna

förändrats radikalt.

- Om man översätter: hur rökdykaren

är skyddad + de fysiska

Det fria ordets väktare ifrågasatte

i förra numret av

Sirenen Räddningsverkets

medverkan i konferenser där

deltagarna betalat för att närvara.

Min och överdirektörens

medverkan vid en säkerhetsoch

trygghetskonferens anordnad

av Stockholms brandförsvar

tas som exempel på sådana

arrangemang.

Vår strävan är att företräda

Räddningsverket och dess

verksamhet vid så många till-

Ur Sirenen nr 3/02

krav som ställs, till det brandrummet

som rökdykaren ska

kunna vistas i. Då hävdar jag: i

det brandrummet kan ingen

överleva!

Om du bara kan argumentera

för rökdykning, hur tror du då

att de folkvalda kommer att resonera

när de ska sätta mål i ert

handlingsprogram och bestämma

hur din kår ska organiseras?

Visa varför vi behövs

Min syn på politiker är att man

först och främst ska ha klart för

sig att de är både dina och mina

uppdragsgivare. Och enligt

min uppfattning har de sannolikt

valt att engagera sig därför

att de vill påverka samhället,

alltså fatta beslut. För mig är

det därför självklart att vi inom

yrket ska ta initiativet att lotsa

in politikerna i vår slutna värld.

fällen det överhuvudtaget är

möjligt. Vi måste av praktiska

skäl avstå från vissa inbjudningar

och göra en värdering

av hur många intressenter vi

kan nå vid varje tillfälle.

Konferensen i Stockholm var

av den karaktären att vår medverkan

var helt nödvändig.

Som säkerhetsmyndighet med

ett samhälleligt ansvar för

skydd mot olyckor var Räddningsverkets

frågor i centrum

för diskussionen.

Och,

då gäller

det att

förse dem

med sådana beslutsunderlag

som ger

en tydlig bild över varför vi behövs.

Varför inte trafikolyckan?

En fråga som kan ställas är varför

räddningstjänsten inte dimensionerats

för trafikolyckan.

Där tror jag att även du håller

med om att vi har störst möjlighet

att rädda liv. Förutom villabranden

har vi även gett politikerna

sådan insyn i vår verksamhet

att kommunstyrelsen

fattat beslut om att kvalitetssäkra

trafikolyckan.

Detta innebär att det samtidigt

behöver vara sju personer

på skadeplats för att ta hand

om ett fordon med en skadad.

Vi har jobbat hårt med att ta

fram ett koncept för att möta

den förändring som står för

dörren och bevisligen fått utökad

budgetram när andra verksamheter

i vår kommun fått

skära ner.

Tyvärr är det så att vårt kon-

Att deltagande i konferenser

kostar pengar är inget nytt. Det

gäller för dem som besökte

Brand 2002 i Uppsala i mitten

av maj, Glesbygdskonferensen

i Bjurholm hösten 2001 eller

Folk&Försvarskonferensen i

Sälen i januari i år.

Tillgängliga för alla

Räddningsverkets reflexioner

och intentioner ska offentliggöras

i alla till buds stående kanaler

för att vara tillgängliga

cept uppfattas som en nerdragning

när det i själva verket

handlar om att ge politisk insikt

om att det tidigt vid en insats

behövs mer personal för att

hantera de risker som finns.

Reglerat oreglerat område

Vi går nu alla en jobbig, men

spännande framtid till mötes

och jag tycker då synd om de

kollegor i landet som inte lyckas

förmå bakåtsträvarna i sin

organisation att medverka till

att påverka och forma den.

Jodå, Arbetsmiljöverket tog

del av vårt upplägg förra våren.

Kom därefter med bra konstruktiv

kritik, som vi tog till

oss och som vi nu rättat till. Vi

anser därför att vi med lokala

säkerhetsinstruktioner reglerat

ett område som i dag är oreglerat.

Räddningsverket har avsatt

pengar i ett projekt för att medverka

med metodutveckling av

vår modell.

Det handlar som du nu kanske

förstår inte om att göra antingen

eller, utan om att göra

både och. Och till sist vill jag

påpeka för dig att vi även fortsättningsvis

ska utföra rökdykning

i enlighet med de säkerhetsbestämmelser

som återfinns

i Afs:en.

Kenneth Ericson

Räddningschef, Öckerö

Vad tycker du om

Öckerö-modellen?

Har du synpunkter på Öckerös

sätt att arbeta – skriv till ”Ordet

fritt”.

Adresser med mera, se längst

ned till vänster på denna sida.

– Räddningsverket vill sprida

budskapen i alla sammanhang

för alla. Sirenen är en kanal, vår

hemsida en annan. Olika företrädare

på Räddningsverket förekommer

som föreläsare på

konferenser, seminarier eller

mässor. Oavsett om besökarna

måste betala eller inte.

Med vänlig hälsning

Christina Salomonson

Generaldirektör

Räddningsverket


Sirenen Nr 4 • 2002

Brister

sopas

under

mattan

Äntligen någon i hög position

i svensk räddningstjänst

som skriver i klarspråk

om hur stora brister som finns

och vad lite det görs åt dem.

Tack Kjell Wahlbeck för ditt

debattinlägg på sidan 3 i nummer

3/02 av Sirenen! Och tack

också länsstyrelsen i Stockholm

för att ni hade modet att

tydligt och öppet peka på bristerna!

I alla år har brister och problem

sopats under mattan,

mycket beroende på den vänskapskorruption

som finns i

den här branschen mellan de

som är satta att granska och de

som granskas.

Länsstyrelserna och Räddningsverket

borde bli mycket

tydligare, först då kan bristerna

åtgärdas. Politikerna har

också ett ansvar att sätta sig in

i dessa frågor, först då kan de

ställa vederhäftiga och motiverade

krav på räddningstjänsten.

Läste i senaste Sirenen att 38

procent av räddningstjänstens

totala verksamhet är att åka på

larm där det inte brinner. Detta

är fullständigt orimligt och

ännu ett exempel på att det

måste ställas tydligare krav på

räddningstjänsten från tillsynsmyndigheterna.

I

Lars Mohlin

Pensionär

Diskutera

på nätet

Välkommen med insändare

till dessa sidor, men du vet

väl att du numera även kan

gå in på nätet och diskutera

aktuella frågor. Adressen är:

sirenen.srv.se

Svenska Dagbladet fanns

för en tid sedan en artikel

om Stockholms brandför-

svars bristande katastrofplanering

samt brister i brandsyn

/tillsyn av objekt, 500 saknades

alltjämt – eller var femte brandsyn.

Länsstyrelsen har gjort inspektion

och funnit dessa brister.

Det är lagbrott att inte utföra

brandsyn och tillsyn. I ABC-

Nytt försvarade sig ledningen

och vicechefen Ola Almgren

förklarade att ledningen inte

haft tid på grund av prioriterad

förstärkning av ledningen.

I lagstiftningen (RÄL) står

Ordet fritt

Foto: EMIL KARLSSON

Skärsläckaren används redan skarpt på sina håll, som i Nyköping,

där brandmästare Stefan Englund visar upp det nya verktyget. Även

räddningstjänsten i Mjölby rapporterar i insändaren härintill om

en lyckad insats med skärsläckaren.

Läste i senaste numret av Sirenen

om försök med skärsläckaren.

Vi i Mjölby skaffade

oss denna utrustning i samband

med inköp av ny hävare

och vi har använt den skarpt

vid ett tillfälle med mycket

gott resultat.

Det var ett hönseri cirka 100

meter långt och med krypvind,

där det skulle varit svårt att angripa

branden med rökdykare.

Ett motorskydd till en fläkt

hade fått kortslutning och det

brann i två takstolar när vi väl

fått hål i taket och kunde se

själva. Här ett utdrag ur insatsrapporten:

”Vid start av dagens arbete i

hönseriet känner hustrun i familjeföretaget

att det luktar

brandrök. Man går in och hittar

tre bruna fläckar i taket

som indikerar värmepåverkan.

Räddningstjänsten tillkallas.

Första åtgärd blir att mäta

värmen vid dessa ställen då

27

tillträde till vinden är ytterst

begränsad. Värmemätaren indikerar

brand på vinden.

Beslut tas att från utsidan

och med hjälp av vår nya skärsläckare

skära oss igenom taket

för att därifrån komma åt

branden. Vi lyckas göra detta

så precis att vi släcker branden

när vi skär oss ner genom taket.

Ett bra släckningsarbete

utan större skador på hönseriet

och minimal åtgång på

vatten. Min bedömning är att

branden om den fått utvecklas

ostört inom någon timme

medfört övertändning av vinden.

Produktionen vid hönseriet

kunde fortsätta utan avbrott.

Värden för miljoner räddade.”

Curt Reinicke

Räddningstjänsten Mjölby

– Släckaren inget universalverktyg

äste många intressanta artiklar

i Sirenen nummer L 3/02 . Något som länge

fångat mitt intresse är den så

kallade skärsläckaren.

I Norrland har vi stora problem

att arbeta på tak, bland

annat på grund av den långa

säsongen med mycket snö på

taken.

Ett annat problem är de skiftande

temperaturerna som

medför att mycket kondens bildas,

något som många fastighetsägare

åtgärdar genom att

ha dubbla plåttak, vilket i sin

tur ger stor svårighet att ta sig

genom taken.

Mot den bakgrunden hade vi

länge en idégrupp som kallades

takgruppen.

I takgruppen ingick bland

inget om krav på ledningsförstärkning.

Däremot om brandsyn.

Är det brister i ledningen

beror de ju på räddningstjänsten

själv, dålig ledningskompetens.

Man må tycka vad man vill

om RÄL och det faktum att ny

lagstiftning kommer. Men än

så länge gäller RÄL och då är

det bara att rätta sig efter den.

Bör inte ha förtroende

Klarar inte nuvarande ledning

att följa lagstiftningen, genomföra

all tillsyn och brandsyn i

sin kommun samt dessutom

upprätta katastrofplaner, bör

andra brandmannen Stig Olsson

(Fingal) som en vacker dag

sade till gruppen: ”Man kan

skära mycket med vatten”, kan

man inte skära även tak”?

Luleå-skäraren

Sagt och gjort. Kontakt togs

med nuvarande CCS. Gruppens

arbete ledde till att man beslöt

sig för att utveckla ett skärverktyg

under arbetsnamnet ”Luleå-skäraren”.

Ganska omgående stod det

klart att projektet blev så stort

att vi i Luleå inte själva kunde

bära utvecklingskostnaderna.

Kontakt togs med Räddningsverket

(Bo Andersson),

som beslutade stödja utvecklingen.

Samtidigt föddes idéen

att undersöka om skäraren

inte Lagerhorn ha förordnandet

att leda Stockholms brandförsvar

i fem år till.

Nu klarar man inte heller utryckningsstiderna.Utryckningarna

försenas, stockholmarna

riskerar dö i övertändning, innan

brandkåren är framme.

Du Stella Fahre ska inte vara

oroad utan skiträdd, prioritera

framkomlighet och sprinkler.

137 personer dog i bränder i

Sverige år 2001. Statistiken för

årets tre första månader, som vi

kunde läsa om i förra numret

av Sirenen, talar knappast om

en minskning, utan en ökning.

Under både jul och nyårshel-

Skärsläckaren

gav bra effekt

kunde användas vid högtryckssläckning.

Jag vill bara med dessa rader

framföra att det är glädjande

att ytterligare utveckling förekommer,

men jag tror inte att

vi skaffat något universalverktyg

– snarare ett komplement

som inte avskaffar någon rökdykning.

Ser även att man provar med

A-skum med 0,1 procents inblandning.

Används till sjöss

Under min tid som sekreterare

i Sjöfartens Brandskyddskommitté

provade vi med inblandning

av AFFF i handbrandsläckare.

Såvitt jag förstår använder

man till sjöss ofta sådana släckare

– särskilt i ubåtar.

gerna i två år låg bemanningen

i Stockholm under miniminivå.

I både radio och TV sa Ola

Almgren: ”Vår beredskap är

god”. Trots tvångsrekrytering

var bemanningen enligt räddningscentralen

inte ens på miniminivå.

Kontroll är bättre

Var hederliga och sköt era åligganden

i såväl räddningsnämnd

som verksamhetsledning.

Ni brister i tillit och det är

farligt. Tyvärr får man hålla

med Stalin, tillit är bra, men

kontroll är bättre. Länsstyrelsens

inspektion visar detta med

Ett annat område där ”vått

vatten” provats med framgång

är vid skogsbränder. Vi provade

även skillnaden mellan handbrandsläckare

med AFFF respektive

utan på stora likvärdiga

bränder med mycket gott resultat.

Snabbare släckning och

ingen återantändning erhålls

med ”vått vatten”.

Jag tror att om säkra injektorer,

eller motsvarande, för låg

inblandningsprocent utvecklades

skulle vår ordinarie utrustning

kunna göra underverk vid

exempelvis bygdebrand.

Per-Olov Carnerud

Pensionerad räddningschef

Luleå

Lagbrott när Stockholm missar brandsyner

önskvärd tydlighet. Har detta

lagtrots skett med räddningsnämndens

goda minne?

Klarar ni inte att leda Stockholms

brandförsvar tycker jag

att ni ska avgå omedelbart. In

med nya kompetenta krafter

med både simultankapacitet,

ledningskompetens och laglydnad.

Ebba Frick

Brandinformatör

FOTNOT: Ledningen för räddningstjänsten

i Stockholm har

erbjutits kommentera insändaren,

men har valt att avstå.


28 Ordet fritt

Viktigt behålla den

obligatoriska

yrkesutbildningen

N

är man läser betänkandet

om en reformerad

räddningstjänstlagstift-

ning och kopplar det till den lönebildning

som gäller brandmannakollektivet

så kanske det

är den sista striden.

Argumenten för rättvisa löner

inom brandmannakollektivet

är många, men ett av de avgörande

argumenten är att

brandman är ett yrke med en

gemensam yrkesutbildning

som krav (precis som sjuksköterska,

polis, rörmokare, elektriker,

läkare med flera).

Vi som började i yrket på 60talet

kände att med den obligatoriska

utbildningen som då

genomfördes, ökade möjligheten

att få gehör för lönekrav

och andra reformer inom yrket.

Som ung facklig hetsporre

kände jag då att ”nu har vi en

gemensam plattform att stå

på”, med möjligheter att söka

tjänster i hela landet.

Hässleholm:

– De är

värda

akutinsatser

som sina

grannar

Apropå diskussionen om

översvämningarna runt

Finjasjön i förra numret av Sirenen

(min insändare, räddningschef

Benny Ståhls kommentar

samt uttalanden av

Räddningsverkets chefsjurist

Key Hedström i en artikel), vill

jag tillägga:

Påståendena om att ett område

med villor vid Finjasjön återkommande

drabbas av översvämningar

är fel. Finjasjön

svämmade över första gången

1980 och andra gången 2002.

Således 22 år senare.

Man kan då självklart inte

tala om att sjön återkommande

drabbas av översvämningar.

1980 gjordes akutinsats och

I den nya lagen står inledningsvis

att utbildningen ska

begränsas till generella krav.

Vidare skrivs att kommunernas

lokala behov tydligare bör ligga

till grund för kraven på den

kommunala räddningstjänstpersonalens

kompetens.

Lagskrivaren delar RUFF-utredningens

förslag att det i lag

endast mer generellt bör anges

att den personal som tjänstgör

i verksamhet inom räddningstjänstområdet

(gäller det även

statlig räddningstjänst?) ska

genom erfarenhet och utbildning

ha förvärvat den kompetens

som behövs.

Hur söka fritt?

Var har den gemensamma utbildningen

tagit vägen? Hur

blir möjligheterna att fritt söka

arbete i landet? Är du utbildad

enligt kommun A:s riskbild och

söker efter några år arbete i

kommun B med en helt annan

2002 ”Hjälp till självhjälp”.

Inga pengar har under dessa 22

år betalats ut från berörda försäkringsbolag

till villaägarna.

I ett ”Svar direkt” på mitt inlägg

anser räddningschef Benny

Ståhl fortfarande att kostnaderna

för insatsen 1980 var 2-

25 miljoner kronor. I verkligheten

kostade insatsen 780 000

kronor (380 000 var kommunens

självrisk och 400 000 statens

ersättning).

Kommunens självrisk 2001

är 1 048 000 kronor. Statens ersättning

skulle bli 1 068 000

kronor (se nätet, SCB konsumentprisindex,

2001 = 267,

1980 = 100. 2,67X400 000 kronor

= 1 068 000). Tillsammans

2 116 000 kronor.

En multiplikation och summering

av två tal kallar Benny

Ståhl för sifferexercis utan logik.

Men kan det vara lättare?

Vad värre är – hade kommunledningen

fått del av dessa

kostnader i stället för Ståhls

fantasisummor hade akutinsats

sannolikt gjorts även 2002.

Ståhl hoppas mycket på den

nya lagstiftningen, som kanske

ger ökade möjligheter till det

av honom myntade uttrycket

”hjälp till självhjälp”. Jag tycker

att hässleholmarna är värda

akutinsatser vid räddningstjänst

som motsvarar det som

gäller i grannkommunerna.

Ingvar Ericsson

Tormestorp

riskbild, ja hur ser då kommun

B på dig som sökande?

Den kommun som av olika

skäl (exempelvis regionalpolitiska)

väljer att ge en introduktionsutbildning

på fyra veckor,

kan vad jag förstår, anse att detta

räcker för att uppfylla kraven.

Möjligtvis anställer man

några med den nya utbildningen.

Dock kan en tillsyn peka på

ytterligare utbildning. Blir lagen

utformad på detta vis är yrket

brandman borta.

Den differentierade riskbilden

i kommunerna har möjligtvis

överdrivits, en brand,

kemolycka, kommunikationsolycka,

kräver precis som i andra

yrken en grundläggande

gemensam utbildning. Mig veterligen

finns det ingen kommun

i Sverige där något av detta

inte kan inträffa. Jag menar

att grundfundamentet i yrket

är detsamma oavsett var man

arbetar.

D

å Stig Dahlén i ”Sista ordet”

i Sirenen nummer 2

och 3 valt att i huvudsak

citera och fokusera sig på metodavsnittet

ur en flersidig projektbeskrivning

i stället för att

beskriva projektets innehåll, så

skulle jag själv vilja göra detta.

Projektet ”Tvärkulturella perspektiv

vid insatser och krishantering”

genomförs som en

del av ett forskningsarbete och

startades i januari i år. Projektansvarig

är Maria Harrysson,

Räddningsverkets skola i Revinge.

Enligt erfarenheter finns

det skillnader i hur människor

från olika kulturer reagerar i

kris- och katastrofsituationer

och det behövs kunskap om

hur de bör bemötas. Något som

det inte finns mycket material

om i dag.

Vårt samhälle tenderar att få

en mer mångkulturell prägel

och det är av högsta vikt att

även räddningsverksamheten

skaffar sig mer kunskap kring

detta område. Vi måste få mer

och bättre kännedom om vilken

roll kulturbakgrund och

religion spelar i det mellanmänskliga

mötet som kan uppstå

vid olika typer av insatser.

Foto: JOHAN EKLUND

Var har den gemensamma utbildningen tagit vägen? Det frågar

Staffan Harbom apropå betänkandet om ny räddningstjänstlag.

Det är med bestörtning jag

har förstått att mitt gamla fackförbund

Kommunal gör sig av

med en yrkeskategori.

En obligatorisk yrkesutbildning

för att bli brandman som i

de flesta andra yrken måste bi-

Räddningspersonal möter i sitt

arbete, både nationellt och internationellt,

människor med

annan kulturell bakgrund, som

av olika anledningar befinner

sig i någon typ av krissituation.

Då cirka en niondel av befolkningen

i Sverige har utländsk

bakgrund är sannolikheten

stor att personer med en annan

kulturell bakgrund är inblandade

vid olika typer av olyckor,

katastrofer med mera.

Medvetenhet

För att förstå en krisreaktion

hos personer med annan kulturell

bakgrund måste de som är

involverade, både i räddningsinsatsen

och vid krishanteringen,

ha en medvetenhet om andra

kulturella perspektiv. Syftet

med detta projekt är att öka

kunskapen om och förståelsen

för andra kulturer/religioner i

samband med säkerhetsfrågor,

krishantering och räddningsinsatser.

Detta tvärkulturella

perspektiv kan även tillämpas i

utbildningen inom dessa verksamhetsområden.

Enheten för skadebegränsande

verksamhet, som stödjer och

finansierar projektet, ser ett be-

behållas. Gärna den föreslagna

utbildningen – annars har den

sista lönestriden genomförts.

Staffan Harbom

Nytt forskningsprojekt om

tvärkulturella perspektiv

hov av sådan kunskap speciellt

med tanke på att ämnet kommer

att vara en del i den nya

tvååriga utbildningen ”Skydd

mot olyckor”. Vi ser det som en

fördel att vara delaktiga i pågående

forskning och att få ta del

av Marias kunskap i ämnet.

Liselott Jonasson

Enheten för skadebegränsande

verksamhet,

Räddningstjänstavdelningen,

Räddningsverket

KOMMENTAR: ”Sista ordet” är

en personlig kolum, i vilken jag i

nummer 2/02 kortfattat dristade

mig att ifrågasätta onödigt

tillkrånglat språk i bland annat

Räddningsverket.

Jag exemplifierade med att citera

ur den projektbeskrivning

jag fick av Liselott Jonasson.

Det fanns ingen ambition eller

anledning att beskriva projektet

som sådant i min krönika i

nummer 2/02. Det gjorde jag i

stället i form av en neutral nyhetstext

på sidan 18 i samma

nummer.

Stig Dahlén

Redaktör, Sirenen


”Första

delvård”

en viktig

resurs i

Finland

Vi är två tjejer från Finland

som är frivilliga brandkårister

och första delvårdare.

”Första delvård” är den del

som vi båda är mest intresserade

av och det mycket på grund

av att man får känna att man

oftast kan hjälpa människor i

nöd.

Det är ju även fysiskt lättare

att utföra än släcknings- och

rökdykningsarbete, som bara

kräver råstyrka. Men å andra

sidan är vårddelen också psykiskt

betungande många

gånger.

Vi undrar nu om det i Sverige

finns någon motsvarighet

till vår första delvård? Vi har

hört att det finns något som

heter ”Första Respons”. Kan

det vara samma sak?

Första delvården fungerar

som så att brandkåristerna

rycker ut till alla ställen dit

ambulans har blivit tillkallad.

Detta är ju väldigt viktigt på

landsbygden, eftersom det

kan ta en stund innan ambulansen

är på plats och då rycker

lokala delvårdare ut, i hopp

om att kunna förkorta tiden

och så snabbt som möjligt påbörja

vården.

Sofia Sandvik

Yvonne Sjöberg

Munsala, Finland

P

lötsligt skakar världen –

inte bara inom Rädd-

ningsverket, utan också i

kommunerna. Ändå borde

”jordbävningen” kunna ha varit

förutsagd. Tänk om alla inblandade

lyssnat till signaler

och förstått sig på det som så

fint kallas för ”omvärldsbevakning”.

Men det är naturligt att

värna om tryggheten och om

det goda man har.

Redan i 90-talets inledning

insåg några att en förändring

för räddningstjänst-Sverige var

att vänta – behövd, men på sikt.

Trädkramarna ”segrade”. Ändå

vet alla, innerst inne att man

inte hela tiden kan leva på sina

lagrar och att framtiden alltid

kommer att ställa nya krav.

Motverka eget syfte

Aktörerna är många. Och ingen

förefaller bättre förberedd för

framtiden än någon annan. Det

är där det kollegiala kan förgöra.

Det är där solidariteten kan

motverka sitt eget syfte. Det är

där ”framtidsskådarnas” alarmism

blir ett hot. Det är där

tystnad blir ett så effektivt motvapen.

Om man inte bryr sig

om, finns kanske inte faran.

Skjut budbäraren – så försvinner

hotet. Här finns de

fackliga organisationerna. Här

Ordet fritt

Göda – eller

döda kreativitet

finns de erfarna räddningscheferna.

Här finns olika intresseföreningar

och här finns också

Räddningsverkets invanda

struktur och verksamhet, för

att inte tala om oskrivna lagar.

Idéerna om det nya skapades

slutligen av representanter för

alla – gemensamt. Vi pratar om

RUFF. Trots det är förändringsförankringen

svag. Vad är det

som gör att förändringens problem

uppfattas som ”plötsliga”

och oöverstigliga hinder?

Bland mycket annat tror jag

att det handlar om rädsla, om

oförmåga att se nya helheter,

om människans inbyggda oförmåga

att mobilisera det yttersta

av det unikt mänskliga draget,

egenskapen – fantasi! Det

må gälla kvinnliga brandmän,

nya centrala avtalsformer eller

en ny utbildning.

Gräver sin egen grav

Det är ingen brist på signaler

om och på förändring. Det är

tolkningen, eller viljan att tolka

signalerna som brister. Det må

handla om att vilja se krav på

utvecklat samarbete, att läsa

genomförda utredningar – och

tolka dem – att nogsamt lyssna

till politikernas funderingar eller

att ”bjuda in” idéer.

Organisationer som sluter

sig, som stänger för debatt eller

som ser fritänkare som hot gräver

successivt sin egen grav.

Tystnad – att inte ge utrymme,

att vägra att ta debatten –

ger på sikt samma resultat.

Hur högt i tak?

Det är här som det riktigt riktiga

ledarskapet visar sig. Oavsett

om det gäller en enskild räddningstjänst,

en kommun eller

varför inte Räddningsverket.

Det handlar mycket om öppenhet

– för i den föds och gror idéer.

En del mer besvärande än

andra.

Det handlar om förmåga att

döda – liksom om förmåga att

göda. Om att skapa och uppmuntra

debatt – den kreativitet

som vi alla nu så väl behöver.

Var finns det bästa klimatet

för brainstorming? Hur högt i

tak är det i din organisation –

och i min? Möjlighet eller

omöjlighet?

Vem är den bästa ”trädgårdsmästaren”?Beroendeförhållanden,

oavsett om de är medvetna

eller omedvetna, kan lätt

förstöra kreativitet. Varför tror

du att jag skriver under pseudonym?

Neditmarf

Kommentar från Lars Hedström:

Det är tillåtet att vara kreativ

Sirenen gav Räddningsverkets

överdirektör Lars Hedström

möjlighet att kommentera

ovanstående insändare och

det gjorde han så här:

Vi står inför stora förändringar

och stora möjligheter. I din insändare

säger du att vi borde ha

insett att förändringar måste

ske. Du vänder dig till fackliga

organisationer, räddningschefer,

Räddningsverket och andra.

Du tar också upp rädslan för

förändringar, kollegialitet och

en vilja att bevara det gamla.

Vi ser stora möjligheter

Mycket av det du tar upp är fenomen

som finns hos människor,

kulturer och organisationer.

Det finns många exempel

och det finns till och med forskning

inom området. ”Organisationströgheten

är starkare än

lärandet” i en organisation, säger

till exempel en teori. Du har

rätt i mycket av det du skriver.

Men för Räddningsverkets del

kan jag säga att vi ser stora möjligheterna

i det nya. Ny lagstiftning,

en ny brandmanna-/säker-

hetsutbildning, ett nytt centrum

för risk- och säkerhetsutbildning

och ett nytt centrum

för erfarenhetsuppföljning efter

olyckor. Vilka möjligheter att

starta något helt nytt!

Centrumbildningarna, ny utbildning

och ny lagstiftning är

tvärsektoriella satsningar för

området skydd mot olyckor. Vi

får alltså inte bara möjligheten

att arbeta inom eget sektorsområde,

utan också inom ett

mycket vidare område tillsammans

med andra myndigheter,

organisationer, kommuner och

näringsliv.

Det har så klart inneburit att

diskussionerna varit stora inom

vår organisation. Visst finns inslag

av det du beskriver både

inom Räddningsverket och hos

de organisationer som vi har

och kommer ha samverkan

med, men det finns också en

stor entusiasm och kraft i det

nya. För visst finns behövs utveckling!

Vi har uppgiften att åstadkomma

något nytt. Vi kommer

inte fastna i det gamla, vår inslagna

väg nu har fokus på för-

ändring och utveckling. Det innebär

att utveckla kompetens,

organisation, struktur, arbetssätt

och former för samverkan.

Våren har inneburit omfattande

strategiska diskussioner och

nu förbereder vi ett omfattande

arbete att ställa om inför det

nya. Ett hårt och spännande arbete

väntar.

Förstärka och förbättra

Du tar upp några saker som är

viktiga för en organisation. Omvärldsanalys

och en organisationskultur

med tillåtelse att

vara kreativ och tillåta diskussioner.

Du har rätt. Två viktiga

ingredienser för att bland annat

lärandet ska bli starkare än organisationströgheten.

Båda sakerna

försöker vi förstärka och

förbättra i Räddningsverket. Du

är välkommen att kliva på tåget

och vara med. Vi ska göra vår

del av arbetet. Är du och ni andra

med?

Lars Hedström

29

Så här kan

du klara

elavbrott

Återigen visar det moderna

samhället sitt sårbara ansikte.

Ett längre elavbrott har

drabbat delar av norra Stockholm,

på samma sätt och i samma

område som förra året. Hur

är det med den kommunala

beredskapen denna gång?

Kommer stadsdelsnämnderna

att klara av att bistå medborgare

som behöver hjälp?

Påfrestningarna kan bli stora

för de som inte är förberedda.

Men med små medel kan

man klara sig långt. Viktigast

är tillgång på vatten, värme

och mat. Här följer några av Civilförsvarsförbundets

tips och

råd för långvariga elavbrott:

- Skaffa fotogenlampa, stearinljus,

värmeljus och en ficklampa

med reservbatterier.

- Batteridriven radio med reservbatterier

är viktig för att ha

kontinuerligt tillgång till information.

Telefon är också

viktigt. Det gäller att kunna

kommunicera med omvärlden.

- Varma kläder, filtar och

täcken bör finnas till hands,

varma skor hjälper när golvet

kylts ner.

- Vatten är alltid viktigt, en

dunk vatten kan med fördel

ligga i beredskap i kylen. Räkna

med att det går åt cirka fem

liter per person och dag. Skaffa

några PET-flaskor med läsk i

förrådet. Fyll upp badkaret

med vatten.

- Matlagningen går att fixa

med hjälp av ett spritkök. Det

går också utmärkt att laga mat

i aluminiumfolie i öppna spisen.

- Mat som går att lagra utan

kylskåp eller frys och som inte

behöver lång tid att tillaga är

bra att ha hemma. Snabbmakaroner,

konserver och olika

sorters pulvermat.

- Ha extra mediciner och tillräckligt

med kontanter hemma

eftersom bankautomaterna

kanske inte fungerar. Se

även vår hemsida www.civil.se

under rubriken ”energiberedskap”.

Anders Lundin

Johan Perwe

Civilförsvarsförbundet

Också du kan tycka till

på de här sidorna

Alla är lika välkomna att delta

i debatten (skriv max 40 rader

eller 3 500 tecken på datorn,

inklusive blanksteg).

Adress: ”Ordet fritt”, Sirenen,

L 257, 651 80 Karlstad

Skicka gärna på e-post:

stig.dahlen@srv.se

Manusstopp för nr 5/02 är

1 augusti. Välkommen!


30 Platsannonser Sirenen Nr 4 • 2002

GIS-seminarium

i Rosersberg

Nästan alla data som lagras i

dagens datasystem kan kopplas

till en geografisk punkt. Möjligheterna

att sammanställa och

kombinera data för presentation

på en karta kommer troligtvis

att få allt större betydelse

för räddningstjänsten.

Krav på högre effektivitet,

större enheter, samverkan i ett

nationellt perspektiv kräver nya

hjälpmedel och GIS, geografiska

informationssystem, är ett

sådant hjälpmedel.

Seminariet riktar sig i första

hand till alla som arbetar med

GIS-frågor inom räddningstjänsten

och syftar till att ge ett allmänt

kunskapslyft samt inspirera

till fortsatta initiativ i form

av projekt, nya forum eller liknande.

Seminariet håll på Räddningsverkets

skola i Rosersberg 17-

18 september. Sista anmälningsdag

är 30 augusti. Mer information

finns på tris.srv.se.

Annonsera

i Sirenen – boka

helst före 5 juli

Sirenen är perfekt för dig

som ska rekrytera personal

inom området räddningstjänst

och skydd mot olyckor.

Ingen tidning inom branschen

har sådan täckning

som Sirenen.

Nästa Sirenen trycks 20 augusti.

Redaktionen är obemannad

8-31 juli. Förhandsboka gärna

annonser före 5 juli och allra

senast 2 augusti på telefon

054-13 51 06 (Gunno Ivansson)

eller 054-13 51 04 (Stig

Dahlén) alternativt skicka önskemålen

på e-post:

sirenen@srv.se. Uppge ungefärlig

storlek du önskar på annonsen.

Annonsmanus måste vara redaktionen

tillhanda senast 9

augusti.

Våra spaltbredder är:

1 spalt 41 millimeter

2 spalter 87 millimeter

3 spalter 134 millimeter

4 spalter 180 millimeter

5 spalter 227 millimeter

Priset är 14 kronor per

spaltmillimeter (plus

moms).

Vad annonsen kostar räknar

du ut enligt följande exempel:

En annons som är

134 millimeter bred (3 spalter)

och 150 millimeter hög

kostar 6 300 kronor (3 x 150

x 14).

Ring eller e-posta om du

har några frågor. Kontaktperson

för annonser är i första

hand Gunno Ivansson,

tel 054-13 51 06. Är han

inte inne kan du även tala

med Per Larsson eller Stig

Dahlén.

HELSINGBORG

ÖRESUNDSREGIONENS PÄRLA

Helsingborg är en av Sveriges mest offensiva städer med bra

boende, goda kommunikationer, universitet, dynamiskt

näringsliv och en väl utbyggd offentlig verksamhet. I de kommunala

förvaltningarna och bolagen finns ca 8.000 anställda

med en omsättning på 6 miljarder kr som ger 118.000 invånare

service, utbildning och omsorg av hög kvalitet. Helsingborg är

Räddningschef/förvaltningschef

Räddningstjänsten är en egen förvaltning och har en organisation med ca 250 anställda varav 3 deltidsstyrkor

med 30 anställda. Stadens Räddningstjänst är offensiv och utvecklingsinriktad bl.a. uppförs en tredje brandstation

inom staden med larmcentral/räddningscentral

Riskbilden domineras av kemikalieindustri, hamnar och transporter längs E4 och västkustbanan. För att möta

krav på effektiva insatser, optimala resurser och god ledningskapacitet sker regional samverkan genom civilrättsliga

avtal med totalt 10 kommuner i NV-Skåne med ca 300 000 invånare.

Vi erbjuder en dynamisk stad som värdesätter kreativa människor, en framgångsrik verksamhet med hög servicenivå,

satsningar inom områdena vården, omsorgen och skolan. Dessutom kompetenta, engagerade medarbetare

som värdesätter samarbete och humor.

Vi söker Dig som har mycket god förmåga att leda räddningstjänstens medarbetare inför den spännande framtid

som Helsingborgs brandförsvar och region står inför.

Vi förutsätter att

• Du har en bred erfarenhet från räddningstjänstens område. Särskilt viktigt är att skapa en lärande organisation,

utveckla kvalitetsarbetet samt kunna arbeta i en politiskt styrd organisation

• Du är utbildad brandingenjör med flerårig erfarenhet från kommunal räddningstjänst eller annan tjänst som

bedöms som likvärdig. Vi ser gärna att Du har vidareutbildning från högskolan inom områden som ligger i förvaltningens

och räddningstjänstens verksamhet

• Du ska ha god förmåga att se samband, vara utvecklingsinriktad och inställd på att skapa nya lösningar och

förstärkt kvalitet. Du ska kunna arbeta självständigt, målinriktat och ha förmåga att fatta beslut.

• Du ska vara en modern ledare, bra på att bygga relationer och att skapa lagkänsla men orädd att hantera nödvändiga

konflikter.

• Dina personliga egenskaper är viktiga och arbetet kräver öppenhet för dialog samt en stark fokusering på att

överenskomna resultat och mål uppnås.

Anställningen är en tillsvidare anställning i Staden med förvaltningschefs förordnande

För ytterligare information är Du välkommen att ringa

Räddningsnämndens ordförande Bertil Olsson, tel 0733-86 18 32

Räddningsnämndens viceordförande Kjell-Åke Månsson tel 070-515 96 78

Kommundirektören P O Gunnarson tel 042-10 63 59

t.f. Personalchef Jörgen Fransson, tel 10 77 51

Fackliga företrädare

SACO Johan Kallum tel 042-10 60 31

SKTF Ulla Persson tel 042-10 50 88

Välkommen med Din ansökan senast den 20 juni till

Helsingborgs stad, Kommunstyrelsens förvaltning, Personalenheten,

Stadshuset, 251 89 Helsingborg

som enda skandinaviska stad medlem i The League of

Historical Cities.

Vi strävar också efter större mångfald i arbetslivet. Varje medarbetares

insats är viktig för att vi gemensamt skall förverkliga

visionen; att göra Helsingborg till den mest attraktiva staden i

Sverige.

www.helsingborg.se

Förhandsboka platsannons senast 2 augusti


Sirenen Nr 4 • 2002

Platsannonser

Räddningsverket arbetar för ett säkrare samhälle. Vi vill minska riskerna för

olyckor. Vårt arbetssätt är präglat av närheten till räddningstjänsten och vårt

internationella engagemang. Verksledningen finns i Karlstad. Vid våra skolor i

Revinge, Skövde, Rosersberg och Sandö utbildas all personal för den kommunala

räddningstjänsten och sotningsverksamheten. Vi utbildar också räddningsmän

för kommunernas behov under höjd beredskap. Vi är omkring 900

anställda varav ca 560 finns på våra skolor. Mer information om Räddningsverket

finner du på www.srv.se

Räddningsverkets skola Rosersberg ligger i en naturskön miljö nära Rosersbergs

slott vid Mälaren. Vi är ca 170 anställda vid skolan. Ytterligare information

om skolan finner du på utbildning.srv.se

Lärare brandförebyggande/

riskhantering

till Räddningsverkets skola Rosersberg

Den starka utvecklingen inom brandförebyggande/riskhantering och det

alltmer omfattande inslaget av ämnesområdet i våra utbildningar, gör

att vi behöver utöka våra resurser. Då dessutom en av våra lärare i

området övergår till annat uppdrag inom Räddningsverket, söker vi

brandingenjörer, riskingenjörer eller brandmästare till utbildnings- och

utvecklingsuppgifter vid skolan.

Dina arbetsuppgifter

Du kommer att arbeta som lärare med förebyggande/risk som huvudinriktning.

Arbetet med utvecklingsfrågor och metoder kommer att vara

ett naturligt inslag i dina arbetsuppgifter. Det finns även möjlighet att

söka särskilt uppdrag som kunskapssamordnare inom området 50% av

tjänstetiden.

Räddningsverkets skolor är inne i ett spännande skede, då hela utbildningssystemet

reformeras och allt större vikt läggs vid området förebyggande/risk.

Hösten 2003 planerar Räddningsverket att starta ny tvåårig

brandmanna utbildning, vilket innebär att du kommer att vara delaktig

i planering och utveckling av utbildningen med fokus på ditt specialområde.

Dessutom finns möjligheten till uppdrag som berör Räddningsverkets

internationella verksamhet, där vårt engagemang blir alltmer omfattande.

Din bakgrund

Vi söker dig som är brandingenjör, riskingenjör eller brandmästare med

förebyggande II. Du bör ha en god pedagogisk förmåga samt intresse

och erfarenhet av undervisning. Det är en fördel om du har arbetat med

tillsyn/brandsyn, bygglovsärenden och kommunal riskhantering samt

har erfarenhet av projektarbete.

Tjänsten omfattar heltid och är tillsvidareanställning. Provtjänstgöring

på 6 månader tillämpas.

Vill du veta mer?

Kontakta funktionschef Johnny Wahlund eller personalhandläggare

Karin Jonsson. Fackliga representanter är Per-Åke Unaeus (SACO) och

Jaana Hertzman (TCO-ST). Samtliga personer nås på telefon

08-590 080 00 (växel).

Ansökan

Ansökan märkt med diarienummer 052-02352-2002 samt löneanspråk

och referenser ska vara oss tillhanda senast den 1 juli 2002 och sändas

till:

Räddningsverkets skola Rosersberg, Box 4090,

195 04 Rosersberg

31


32 Platsannonser Sirenen Nr 4 • 2002

Räddningstjänsten Storgöteborg är Sveriges största räddningstjänst och vi befinner oss i ett intensivt utvecklingsskede.

Förbundet består av sju avdelningar där Räddningsavdelningen med sina drygt 600 anställda, varav

ca 500 på heltid, svarar för räddningstjänsten i medlemskommunerna.

En genomgripande översyn av den utryckande verksamheten håller på att slutföras. En ny ambulansorganisation

har startat 1/4 som fungerar i nära samarbete med räddningsavdelningen. Det sk ”Foth”-projektet, dvs förebyggande

arbete med utryckningspersonal, börjar finna sina former på några av våra brandstationer.

Samtidigt anpassas dagtidsorganisationen för att bättre kunna möta dessa förändringar.

Vi söker:

Enhetschef för insats- och beredskapshantering

Arbetsuppgifter

Enheten som svarar direkt under chefen för Räddningsavdelningen

skall ansvara för utveckling av tillämpad ledning och en optimal

insats- och beredskapshantering.

Det innebär bla att arbeta fram händelse- och objektsrelaterade rutiner

för hur de utryckande resurserna konkret skall agera i olika situationer.

Arbetet skall utgå från grundsyner, principer och de generella rutinerna

för taktik, ledning och samverkan som finns inom förbundet.

Det innebär också att arbeta fram en effektiv disposition av de taktiska

enheterna gentemot olika typer av olyckshändelser, objekt och

hot (beredskap) tex evenemang.

Arbetet skall ske i nära samverkan med enheten för Teknik och

metod samt Utbildningsenheten och den utryckande verksamheten.

Inom enheten finns idag funktionen Vakthavande Brandingenjör och

Räddningsplaneringen.

Sammanlagt ca 15 medarbetare.

Uppgiften innebär eget budget- och personalansvar.

Du kommer att ingå i Räddningsavdelningens ledningsgrupp.

RSG tillämpar en processorienterad arbetsmodell som syftar till att

medarbetarna skall se helheten och verka för att servicen för kommuninvånarna

blir optimal. Uppdraget innebär därför att skapa en

bra balans mellan stöd och styrning av utryckningsorganisationen.

Enhetschef för teknik och metod

Arbetsuppgifter

Enheten som svarar direkt under chefen för Räddningsavdelningen

skall ansvara för utveckling av räddningsmetoder och teknisk utrustning

inom RA.

Arbetet skall ske i nära samverkan med enheten för insats- och

beredskapshantering samt Utbildningsenheten och den utryckande

verksamheten.

I uppdraget ingår tex investeringsplanering, upphandlning av fordon

och utrustning samt sakkunnig inom arbetsmiljöområdet. Det innebär

också att utveckla metoder för tex kemikalieinsats, oljebrandsläckning,

vattendykning mm.

Inom enheten finns idag funktioner för teknik, räddningsmetoder vid

olika händelsetyper, släckmedel , arbetsmiljö, vattendyk mm.

Sammanlagt ca 7 medarbetare.

Uppgiften innebär eget budget- och personalansvar.

Du kommer att ingå i Räddningsavdelningens ledningsgrupp.

Arbetet inom enheten bedrivs ofta i projektform.

RSG tillämpar en processorienterad arbetsmodell som syftar till att

medarbetarna skall se helheten och verka för att servicen för kommuninvånarna

blir optimal. Uppdraget innebär därför att skapa en bra

balans mellan stöd och styrning av utryckningsorganisationen.

Kvalifikationer

Du skall ha Brandingenjörsexamen med flerårig erfarenhet av arbetsledning,

planeringsarbete och ekonomihantering samt god kunskap

om utryckningstjänst. Eftersom många uppdrag bedrivs i projektform

skall du ha vana av sådant arbete.

Du skall ha mycket god förmåga att kunna samarbeta och kommunicera

med dina medarbetare och övriga inom och utom förbundet.

Vi ställer särskilt stora krav på personlig lämplighet.

Lön

Ange löneanspråk

Tillträdesdag

Snarast

Senaste ansökningsdag

2002-06-24

Upplysningar

Vi ställer gärna upp och berättar mer om oss och befattningen.

Ytterligare upplysningar får du av Stf Räddningschef Håkan

Alexandersson på tel 031 335 28 01 eller av SACO Lars Magnusson

031 335 28 24, SKAF Gottner Granqvist 031 335 26 54, SKTF Rolf

Fredriksson 031 335 28 81, Ledarna Jarl Persson 031 335 28 85

Du kan också läsa om vår verksamhet på hemsidan om oss:

www.raddningstjansten.goteborg.se

Kvalifikationer

Du skall ha Brandingenjörs- eller Brandmästarexamen med flerårig

erfarenhet av arbetsledning, planeringsarbete och ekonomihantering

samt god kunskap om utryckningstjänst. Eftersom många uppdrag

bedrivs i projektform skall du ha vana av sådant arbete.

Du skall ha mycket god förmåga att kunna samarbeta och kommunicera

med dina medarbetare och övriga inom och utom förbundet.

Vi ställer särskilt stora krav på personlig lämplighet.

Lön

Ange löneanspråk

Tillträdesdag

Snarast

Senaste ansökningsdag

2002-06-24

Upplysningar

Vi ställer gärna upp och berättar mer om oss och befattningen.

Ytterligare upplysningar får du av Stf Räddningschef Håkan

Alexandersson på tel 031 335 28 01 eller av SACO Lars Magnusson

031 335 28 24, SKAF Gottner Granqvist 031 335 26 54, SKTF Rolf

Fredriksson 031 335 28 81, Ledarna Jarl Persson 031 335 28 85

Du kan också läsa om vår verksamhet på hemsidan om oss:

www.raddningstjansten.goteborg.se


Sirenen Nr 4 • 2002

Sirenen

är Räddningsverkets tidning.

I den kan du följa utvecklingen

inom räddningstjänsten

och skydd mot

olyckor. Nyheter, reportage,

debatt och mycket annat.

Är du inte redan prenumerant

– bli det! Du får åtta

nummer om året, Gratis!

Enda kravet från vår sida är

att du gör en personlig anmälan.

Vi kan tyvärr inte

emot personallistor eller

centralt ifyllda talonger.

Kupongen skickas till:

”Prenumeration”

Sirenen

L 257

651 80 Karlstad

eller faxas till:

054-13 56 40


Brandingenjör

Till Skyddsavdelningen på Malmö Brandkår

och till Räddningsverkets skola i Revinge

Är du intresserad av att arbeta med hela begreppet ”Skydd mot

olyckor”, dels med dagens arbetssätt och dels med att utveckla framtida

arbetsmetoder?

Den aktuella tjänsten innebär en delad tjänstgöring mellan Räddningsverkets

skola i Revinge och Malmö Brandkår, med femtio procent

av arbetstiden i respektive organisation.

Med denna tjänst kommer du att ges möjlighet till att tillämpa generella

och teoretiska kunskaper i olika utbildningar och utvecklingsprojekt,

med praktisk tillämpning i en kommun som ligger på framkant

i det olycksförebyggande arbetet. Tjänsten kan innebära att du

deltar i och genomför internationell kursverksamhet.

Vi är övertygade om att denna tjänst ger dig en unik möjlighet till

personlig utveckling och att du via vår utbildningsverksamhet ges

möjlighet att påverka kommuner inom området ”Skydd mot olyckor”.

I första hand söker vi dig som har yrkeserfarenhet inom området

”Skydd mot olyckor”. Vi ser också att du fungerar väl i redan etablerade

grupper, är drivande och produktiv.

Platsannonser

Ja tack, jag vill ha en gratis prenumeration på Sirenen

Skicka tidningen till:

Namn……………………………………………………………………………

Gatuadress ……………………………………………………………………

Postadress ……………………………………………………………………

Adressändring Sirenen

Namn ……………………………………………………………………………

Abonnemangsnr (står på adresseringen) ………………………………

Gamla gatuadressen …………………………………………………………

Gamla postadressen …………………………………………………………

Nya gatuadressen ……………………………………………………………

Nya postadressen ……………………………………………………………

Intresserad?

Kontakta gärna Magnus Qvant, Räddningsverket, telefon 046-23 36

15 eller Eva-Marie Abrahamsson, Malmö Brandkår, telefon 040-34

10 00. Fackliga representanter är Annika Larson, Räddningsverket,

telefon 046-23 35 00, Kent Gabrielsson, Malmö Brandkår, telefon

040-34 10 00.

Skicka in din ansökan, märkt med dnr 052-2275-2002, senast

8 september 2002 till

Räddningsverkets skola i Revinge, 247 81 Södra Sandby

Länsstyrelsen ser till att riksdagens och regeringens beslut genomförs

i länet, samordnar intressen och för fram invånarnas

behov för en bra utveckling när det gäller t.ex. arbete, service

och miljö. Det är en spännande arbetsplats med en mångsidig

verksamhet. Vi ger t.ex. olika tillstånd, utövar tillsyn och arbetar

med övergripande samhällsplanering och integration

Räddnings- och

säkerhetsavdelningen söker

Länsbrandingenjör

33

I Stockholms län med mera än 1,8 miljoner invånare på

två procent av landets yta finns många risker för befolkningen.

I länet finns två flygplatser med tillsammans fler än 16

miljoner passagerare/år, färjeterminaler och lokalisering

av för landet viktig industri inom telekom, elektromekanik

och läkemedel. Mer än 315 000 fordon, varav ett stort

antal med farligt gods, passerar över Mälarens broförbindelser

per dygn.

I denna miljö skall Länsstyrelsen bl. a. genom sin tillsynsverksamhet

verka för att den kommunala räddningstjänsten

tillförsäkrar allmänheten en rimlig säkerhetsnivå

i förhållande till den lokala och regionala riskbilden.

Vi söker en länsbrandingenjör med anställning

tillsvidare.

Arbetsuppgifterna

Som länsbrandingenjör hos oss kommer Du huvudsakligen

att arbeta med tillsyn, riskanalyser och identifiering

och reducering av risker i samhällsplaneringen.

Kvalifikationer

Brandingenjörsexamen

Erfarenhet från kommunal räddningstjänst

God förmåga att uttrycka Dig i tal och skrift

Eftersom vi arbetar i en lärande organisation i ständig utveckling

fäster vi stor vikt vid Dina personliga egenskaper.

Du måste vara svensk medborgare eftersom anställningen

är placerad i säkerhetsklass.

Länsstyrelsen arbetar aktivt i sin rekrytering för att ta

tillvara de kvaliteter som kulturell mångfald i dess vida

mening kan tillföra verksamheten.

Länsstyrelsen strävar efter en jämnare könsfördelning

och vi ser därför gärna kvinnliga sökande.

Vill du veta mer – kontakta: Länsbrandingenjör Thomas

Lindsjö, tfn: 08 - 785 53 62, 0707-33 30 33 eller enhetschefen

Roland Nilsson, tfn: 08 - 785 53 34

Fackliga företrädare är Bonnie G Ståhlberg, SACO, tfn

08 - 785 53 16 och Jeanette Biström ST, tfn: 08-785 53 27.

Länsstyrelsens webbplats: http://www.ab.lst.se/

Välkommen med Din ansökan till:

LÄNSSTYRELSEN i Stockholms län,

Personalavdelningen, Box 22067, 104 22 STOCKHOLM

Fax nr. 65311 86. E-post: inP@ab.lst.se

Sista ansökningsdatum är den 30 juni 2002.

Ange löneanspråk och märk ansökan ”Länsbrandingenjör”.

Räddningsverket på internet www.srv.se


34 Krypto Sirenen Nr 4 • 2002

Toppvinsten till Kil

Den här gången kom den först öppnade rätta

lösningen från Kil. Vi på Sirenen säger grattis till

Ingvar Gartmark och övriga vinnare.

Rätt lösning av krypto nr 3/02 gav följande

mening i de tonade rutorna:

Nya duschen blir klar nästa år

1:a pris (pulversläckare, typ ABE III, för hemmet, kontoret

etc): Ingvar Gartmark, Kil.

2:a pris (pulversläckare, typ ABE klass I, för bilen, husvagnen,

båten): Samuel Lindström, Lund.

3–6:e pris (cykelhjälm): Claes Bergström, Göteborg,

John Ingman, Växjö, Bertil Gunnesby, Karlstad, Tage

Oskarsson, Bottnaryd.

7–10:e pris (resebrandvarnare): Peter Lundberg,

Rödeby, Bertil Ström, Mariestad, Linnea Östermark,

Skuru, Finland, Roger Jansson, Bollebygd.

Lösningen till kryptot 3/02

Foto: Pelles Photo AB

Samma tal – samma bokstav

Lösningstips: I kryptot har du en hjälpbokstav vid pilarna.

Ordet vid pilarna motsvaras av inslag på bilden. Regeln

är att samma siffror motsvaras av samma bokstav

hela kryptot igenom.

Lyckas du kan du inom de tonade rutorna läsa en mening

som har koppling till bilden.

1:a pris: pulversläckare, typ ABE lll (6 kg, för hemmet,

kontoret, etc), 2:a pris: pulversläckare, typ ABE I (2 kg,

för bilen, husvagnen, båten), 3–6:e pris: cykelhjälm,

7–10:e pris: resebrandvarnare.

Skicka lösningen senast den 5 augusti till: ”Kryptot”,

Sirenen, L 257, Räddningsverket, 651 80 Karlstad.

Namn: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Adress: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Postadress: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .


Sirenen Nr 4 • 2002

Göran Bertilsson, brandingenjör

i Lund de senaste 15 åren,

är sedan början av april chef för

larm- och ledningsavdelningen

vid räddningstjänsten i Helsingborg.

Ulrica Gradin, ämnesråd vid

försvarsdepartementets civila

enhet, har av regeringen utsetts

till ny överdirektör vid

Pliktverket.

Frivilliga försvarsorganisationernas

samarbetskommitté

(FOS) har utsett Anne-Marie

Medin (ordförande i Sveriges

Kvinnliga Bilkårers Riksförbund)

till ordförande och Civilförsvarsförbundetsgeneralsekretarare

Anders M. Johansson

till vice ordförande.

Norra Älvsborgs räddningstjänstförbund

väljer en polis

utan brandingenjörsutbildning

som ny förbundschef, polisintendent

Ulf Mörkås från Trollhättan.

Stellan Lundqvist har slutat

som chef för Klarälvdalens

räddningstjänst och tillträdde 3

juni som ställföreträdande

räddningschef i Årjäng.

Mats Byström, räddningschef

i Avesta och Södra Dalarnas

räddningstjänstförbund, gick i

pension 1 juni. Byström har varit

chef i Avesta i 23 år. Mats

Jansson, en av ställföreträdarna,

går in som tillförordnad räddningschef

tills vidare.

Brandingenjör Anders Karmestam,

byter 1 augusti räddningstjänsten

i Malmö mot

Trelleborg, med ansvar före förebyggandefrågor.

Tony Antmar tillträder i början

av hösten som räddningschef

i Höör kommun. Antmar

har sedan januari 2001 varit

räddningschef i Sävsjö, dessförinnan

arbetade han i tio år på

Räddningsverkets skola i Revinge.

■ ■ ■ HÖR AV DIG

när personer på ledande poster

i din organisation byter jobb eller

någon nyanställs. Adresser

finns i redaktionsrutan härnedan.

Redaktion

Stig Dahlén

Chefredaktör

och ansvarig utgivare

054–13 51 04, e-post:

stig.dahlen@srv.se

Per Larsson

Reporter

054–13 51 02

e-post:

per.larsson@srv.se

Gunno Ivansson

Layoutare, reporter

054–13 51 06

e-post:

gunno.ivansson@srv.se

Kalendarium

Augusti:

22/8 Sirenen nr 5/02 utkommer29-31/8

EPS (Emergency &

Public Safety), Svenska Mässan

i Göteborg. Konferens för fackfolk

inom räddningstjänst,

akutsjukvård, polis med flera.

September:

17-18/9 Seminarium i Rosersberg

om geografiska informationssystem

(GIS), mer info se

nätet tris.srv.se

Näst sista

Foto: PER ERLANDSSON

Sprinklad nödutgång...

I ”serien” märkliga nödutgångar

presenterar vi hur det såg ut i

en större zoologisk affär när Per

Erlandsson, Stenungsunds

räddningstjänst, kom på besök.

Tre akvarier staplade på varandra

blockerar dörren – är

det månne ett försök till ”spinklad

nödutgång”?

Sirenens uppgift är att beskriva

utvecklingen inom Räddningsverkets

ansvarsområden och stimulera

till debatt i dessa frågor.

Enbart Inledaren på sidan 2 är

att betrakta som Räddningsverkets

officiella linje.

Ansvarig utgivare: Stig Dahlén.

Adress: Sirenen, L 257,

651 80 Karlstad.

Telefax: 054–13 56 40

e-post: sirenen@srv.se

Prenumeration är gratis. Beställes

skriftligt genom att skicka in

prenumerationstalongen som

Sirenen

Räddningsverkets tidning

Sirenen tackar Per Erlandsson

för bilden och tar gärna emot

fler dråpliga fotoillustrationer

på nödutgångar och annat som

räddningstjänstens personal

dyker på i vardagen.

Vi belönar publicerade bilder

med Sirenens T-tröja.

24-27/9 Mässan ”Skydd 2002

i Älvsjö

November:

FLISA-konferensen i Malmö 4-

6/11 med inriktning mest på

ambulanssjukvård För mer information,

kolla nätet:

www.flisakonferensen.com

■ ■ ■ Hör av er till redaktionen

med uppgifter om kommande

konferenser och andra

arrangemang. Skicka på epost:

sirenen@srv.se eller ring

054-13 51 02, -04, -06).

finns i slutet av varje nummer.

Upplaga: 38 000 exemplar.

Adressändring görs genom att

fylla i talongen som finns i slutet

av varje nummer. Talongen

faxas, 054-13 56 40 eller skickas

till: Prenumeration, Sirenen,

L 257, 651 80 Karlstad.

Kom ihåg att uppge gamla

adressen vid adressändring!

Tryck: VLT Press, Västerås.

Tryckt på miljövänligt papper.

Nästa nummer, 5/02, utkommer

den 22 augusti.

Stig Dahlén är chefredaktör för Sirenen. De åsikter som framförs

i denna kolumn är hans personliga och har inget med

Räddningsverkets ståndpunkter att göra.

35

Det här numret av Sirenen handlar en hel del om

mångfalden inom räddningstjänsten – eller snarare

bristen på den.

Förra året presenterade räddningscheferna i våra tre

största städer ett gemensamt manifest – antalet kvinnor

och personer med invandrarbakgrund måste bli fler i utryckningsstyrkorna.

Ett berömvärt initiativ – men från många vackra ord till

handling och ökad mångfald i räddningstjänsten tycks

steget vara långt. Sirenen har granskat hur många kvinnor

och invandrare

som anställts i Stock-

holm, Göteborg och

Malmö sedan 1 januari

2001.

Resultatet: Noll!

Räddningscheferna

Hans Lagerhorn, Åke

Jacobsson och Lars

Berg har det förvisso

inte lätt – de har att

övertyga starka krafter

i egna organisationen

som helt enkelt inte vill ha kvinnor på kårerna.

Högste chefen kompromisslös

Förr var kvinnor populära inslag på brandstationerna –

som uppklistrade pinuppor på väggarna. Men när högst

levande kvinnor vill in och jobba i larmställ är brandmännen

inte lika upphetsade. Fyskraven sätts så högt att de är

närmast omöjliga för kvinnor att klara.

Motståndet är utbrett på många heltidskårer. En annan

orsak till att varken kvinnor eller personer med invandrarbakgrund

anställs är att så få ur dessa kategorier söker.

Och för de få som gör det är det inte lätt att slå ut alla

unga, vältränade ursvenska män som slåss om varje utlyst

tjänst – särskilt så länge som muskelstyrkan på sina håll

tycks vara den viktigaste egenskapen för en brandman.

För att öka mångfalden måste brandmannayrket marknadsföras

mycket bättre än hittills bland kvinnor och invandrare.

Tre sidor i detta nummer om mångfalden (sid 12-14)

blev strax före pressläggningen oväntat snudd på fem.

Räddningsverkets chef Christina Salomonson ägnar sin

ledare (sid 2) åt samma ämne och på konferensen Brand

2002 var räddningstjänstens högste chef i landet, försvarsminister

Björn von Sydow, sällsynt tydlig:

”Andelen kvinnor och personer med invandrarbakgrund

är för liten. Jag tänker peka med hela handen för

att få till stånd en förändring, jag kommer inte att kompromissa”,

slog han fast och tillade:

”Det blir ingen pardon om resultaten uteblir.”

Förändring tar tid

Den årliga rikskonferensen för brandfolk firade 10-årsjubileum

i Uppsala i maj. Efter den första konferensen, just i

Uppsala 1992, var Sirenens huvudrubrik:

Förändra brandsynen – då kan vi förebygga

Rubriken skulle lika gärna kunna ha använts i årets rapportering

från Brand 2002. Med lätt räknade undantag

går räddningstjänsten ett decennium efter programförklaringen

i Uppsala fortfarande traditionell brandsyn.

Det tar alltså tid att förändra och så blir det också med

mångfalden. Men det är mer bråttom än de flesta anar –

risken är annars uppenbar att räddningstjänsten

om ytterligare tio år inte har tillräckligt

med folk för att rycka ut och/eller arbeta

förebyggande. Varför? Jo, Sverige

hotas av arbetskraftsbrist och rätt snart

kommer många andra branscher att

konkurrera hårdare med räddningstjänsten

om unga som ska in på arbetsmarknaden.

Hur många är då beredda att

dra på sig studieskulder för en

tvåårig högskoleutbildning

för att bli brandman?

Räddningen på sikt kan bli,

ja just det – kvinnor och invandrare

som vill bli brand-

män. Det är med andra ord

lika bra att börja direkt. Låt

dem känna sig välkomna till

yrket!

Vackra

ord – och

sen?

Sista ordet

från Stig Dahlén

stig.dahlen@srv.se


Räddningsverkets tidning

Nr 4 2002

Anders är idel öra för böcker

Posttidning B

Returadress: L 257

651 80 Karlstad

Jan Guillou, Viveca Lärn, Håkan Nesser…

Brandmästare Anders Röjmar slukar böcker

numera.

Romaner är hans lilla extraknäck.

– Tidigare läste jag någon bok på semestern, nu

blir det 20-25 om året.

Anders Röjmar sitter i studion i Gamla stan i

Stockholm. Thomas Bolme läser, Anders lyssnar.

Efter fel.

Han är korrekturlyssnare av ljudböcker.

– Hm, min tidigare enda kontakt med något liknande

var att jag skrev idrottsklubbens medlemsblad.

Men så startade hustrun Satu firman Talande

böcker, för produktion av ljudböcker. Det är två år

sedan och i författarstallet finns bland andra Guillou,

Nesser och Liza Marklund.

Brandmästare Röjmars uppgift är att se till att

författarnas alster återberättas korrekt av Bolme,

Thorsten Wahllund och andra uppläsare.

– Men det är inte bara felläsningar jag ska upptäcka,

det kan även vara störande ljud från arkitektkontoret

på våningen ovanför.

Och om det är grava fel får ni kalla in uppläsaren

för att göra om jobbet?

– Det har hänt. Men för det mesta är det smärre

fel man upptäcker, ett ord som ska bytas. Ordet

finns oftast någon annanstans i texten, det kan kopieras

och redigeras in.

Skumlyssna håller inte

Satu Röjmar ger ut i storleksordningen fem böcker

om året på det egna förlaget. Därtill görs en hel del

på kontrakt åt andra förlag.

Vid inspelningen följer Satu med i ett första korrektur.

Sen är det Anders tur. En normal roman tar åttanio

timmar att lyssna igenom. Vissa böcker lyssnar

han igenom tre-fyra gånger innan korrekturet är

klart.

Anders följer med i manuset samtidigt som han

får berättelsen återgiven i hörlurarna. Det håller

inte att skumlyssna .

Går det att få behållning av boken när man

ska lyssna efter fel?

– Det beror på om boken intresserar mig. Blir det

allt för spännande finns risken att jag bär iväg i läsandet

och glömmer att lyssna på uppläsaren.

Sånt händer.

För Anders Röjmar har extraknäcket blivit om

inte en nyupptäckt värld, så åtminstone ett nyväckt

intresse.

– Sedan jag börjat lyssna på korrektur har det

blivit lättare att även ta till sig en vanlig bok. Jag

kom över en tröskel, kände att varför har jag inte

läst mer tidigare. Tror det är bra för allmänbildningen,

man lär sig något av en vanlig deckare

också.

Favoriter?

– Jag läser helst deckare, exempelvis av Håkan

Nesser och Henning Mankell. Jan Guillous böcker

om Arn är intressant historia. Jag har väl aldrig fått

i mig så mycket historia tidigare. Viveca Lärns

böcker får mig att skratta.

Och Viveca Lärn har haft nytta av brandmästaren

Anders Röjmar – som faktaexpert.

– I hennes bok ”Sol och vår”, som kommer i höst,

beskrivs en brand. Viveca frågade mig hur det går

till vid en brand, hon var även med till brandstationen

och tittade på verktyg.

Korrekturlyssnandet sköter Anders Röjmar i studion,

någon gång hemma i soffan men aldrig på

brandstationen.

– Vill inte blanda ihop det, blir ju dubbla gager i

så fall…

Däremot tar han numera med vanliga böcker till

nattskiftet.

PER LARSSON

More magazines by this user
Similar magazines