men du har ju blivit våldtagen” - om våldtagna - Hans Knutagård

forskningen och kunskapen om män som blivit våldtagna av män på sikt ska minska stigmat
kring det och därmed skapa ett klimat som är mindre hotande för de våldtagna männen (s. 2).
Detta kan medverka till att öka antalet anmälningar till polisen och förbättra bemötandet och
omhändertagandet av dem, framför allt inom hälso- och sjukvården, rättsväsendets
myndigheter och socialtjänsten. I dagsläget finns det alltså reella brister som drabbar de män
som utsatts för våldtäkter.
1.1 Problemformulering
Brottsförebyggande rådet, Brå, skriver att myndigheten verkar för ”att brottsligheten minskar
och tryggheten ökar i samhället. Det gör vi genom att ta fram fakta och sprida kunskap om
brottslighet, brottsförebyggande arbete och rättsväsendets reaktioner på brott” (Brå 2005:7,
s. 2). I Våldtäkt, en kartläggning av polisanmälda våldtäkter slår myndigheten fast att:
Som framgår av denna kartläggning är offren för våldtäkter nästan
uteslutande kvinnor eller flickor. Ett undantag gäller våldtäkter mot barn
under 15 år, där en icke obetydlig andel av offren är pojkar. Genomgående är
gärningsmännen så gott som enbart män eller pojkar. Våldtäkt är således i
huvudsak ett brott som begås av män mot kvinnor. (Brå 2005:7, s. 12)
Män blir inte våldtagna och blir de våldtagna är de under 15 år. Efter att ha uppnått den åldern
upphör fenomenet om man ska tro Brå. Är det kanske istället så, att efter 15 års ålder även ”en
icke obetydlig andel av offren är pojkar”? Samma utgångspunkt, att våldtäkt handlar om mäns
våld mot kvinnor, finns i Brå:s skrift 2008 Våldtäkt mot personer 15 år och äldre,
utvecklingen under åren 1995–2006. I slutet av rapporten nämner de dock att:
En fråga som väcker allt större intresse och som det finns ytterst få svar på är
hur det förhåller sig med sexuellt våld mot män respektive sexuellt våld med
kvinnliga förövare. Manliga offer har länge varit en icke-fråga i det här
sammanhanget och kvinnliga förövare i stort sett tabu. Våra kunskaper är
mycket begränsade på detta område. (Brå 2008:13, s. 65)
Brå har, som regeringens myndighet, på tre år gått från att män som blivit våldtagna inte
finns, till att det finns intresse för frågan men att dess kunskaper om dem är begränsade. Brå
är inte ensam om att vara ovetande i denna fråga. Det saknas nämligen svensk forskning inom
detta fält. Abdullah-Khan (2008) menar att beroende på en ”combination of cultural, social,
legal, and psychological issues, male rape remains one of the most unaddressed issues in our
society” (s. 3).
8