En berättelse nedtecknad Vintern 2010 av Tage Wiberg - Bjärasläkten

8 Kring sekelskiftet och början av 1900-talet
A Hur var det att leva för 100 år sedan
Jag tar här upp en del saker som jag hört berättas om och i Horredsbygden. Min mor, nu 103 år
gammal, minns en hel del från sin barndom och ungdom.
Omkring år 1900 levde fortfarande en större del av befolkningen på landsbygden. Pastoratet
omfattar förutom Öxnevalla, även Horred och Istorp. Varför namnet Istorp pastorat? Det beror
på att Istorp från början och ända fram till 1940-talet var störst sett till folkmängden. År 1900
hade Öxnevalla 1166 innevånare, Horred 1260 och Istorp 1634.
När järnvägen Varberg-Borås planerades fanns ett alternativ att den från Veddige skulle gått på
Istorp och Öxnevallasidan. Genom den kraftiga sänkningen av Veselången och torrläggning/
utdikning triangeln Broby-Vasse-Sundholmen blev det möjligt att lägga järnvägen på
Horredssidan.
Huvudnäring blev nu jordbruk och boskapsskötsel, även om väverinäringen och hemslöjd
fortfarande pågick. Med järnvägen blev det succesivt en hel del andra offentliga inrättningar som
hotell, bank, post och nya affärer.
Hemslöjden bestod i att man i hemmen bl a tillverkade tunnor/laggkärl, korgar, fat, askar,
trasmattor och träskor. Det fanns en träskomakare som min mor minns. Han kallades ”Träsko-
Anders” och kom från Kungsäter. Han kom regelbundet och tillverkade träskor efter måttagning
och bodde på gårdarna när han utförde sitt arbete. Det fanns i Öxnevalla en sadelmakare
Alexander nära Ussbo som gjorde selar, klädde om möbler mm. Han jobbade även på
snickerifabriken i Broby som tillverkade möbler. Det fanns smedjor i alla tre sockarna, ett par
mjölnare bl.a i Vasse och i Kungsäter.
Gårdfarihandeln, dvs Sjuhäradsbon som gick från stuga till stuga med sin väska eller kärra full
med olika alster till försäljning var fortfarande kvar.
Den här tiden fanns fortfarande ett stort antal lanthandlare ofta på gårdarna. Jag själv minns
Gustav Svensson i Broby och Frans O Johansson i Karstorp. I Gunnabo Öxnevalla fanns en
gumma Emma, som hade lanthandel. Hon ställde alltid frågan till kunden, när betalning skulle
ske, ägg eller pengar? Ägg var således jämförbart med pengar. Senare kanske för 70-80 år sedan,
var det vanligt att det fördes månadsbok över de sålda varorna. Det fanns även Speceri och
Diversehandelsbodar, t ex Framnäs i Horred, där man förutom specerier kunde köpa snus, tobak,
glas, porslin, skodon, tapeter, tidningar mm.
Lanthandeln var traktens centrum och handelsmannen var byns allt-i-allo med obegränsad
arbetstid. I Öxnevalla fanns i början av 1900-talet den kände lanthandlaren Eriksson på Bäckäng.
På 1920-talet var det ännu inte så vanligt att man hade telefon utan man gick till affären när man
behövde ringa. Bäckäng var även relativt tidigt ute med bensinpump, då biltrafiken kom igång.
Erikssons dotter Gunhild tog över affären efter sin far och den fanns ända till 1900-talets sista
årtionden.
31