En berättelse nedtecknad Vintern 2010 av Tage Wiberg - Bjärasläkten

Bensin blev det brist på tämligen omgående. Visserligen fanns det inte så många personbilar och
lastbilar eller traktorer i Horredsbygden. Ganska snart kom den s.k gengasen till och man såg
vedgasaggregat på bilarna, eller efter bilarna i särskilda kärror.
Bl a blev det så med skolskjutsarna och själv fick jag åka så i 2 år mellan Karstorp och
Arnungared med vår chaufför Carlberg. Mina föräldrar hade i början av 1942 köpt och flyttat till
den större gården i Karstorp i Öxnevalla. Källeberg såldes till Magdas son Gunnar. Det här året
blev sedan ett sorgens år. Den 28 maj skulle Tore och Karin bege sig till Öxnevalla. De åkte
hästskjuts och hade kommit halvvägs till Sundholmen när de mötte en lastbil som hade en
fladdrande presenning. Hästen blev skrämd och stegrade sig, varvid vagnen välte mot lastbilen så
båda hamnade under den samma. Tore sägs ha omkommit omedelbart, medan Karin fick
livshotande skador. Hon låg på Borås Lasarett över ett halvt år. Därefter behövde hon en lång
rehabiliteringstid. Genom en stark livsvilja och livskraft kom hon tillbaka så hon på nytt kunde ta
hand om sina fyra barn.
Tore och Karin i Chicago med svensk-vänner
Efter sommaren 1942, den 25 september dog Theodor. Det var väntat, då han varit sjuklig i flera
år. Han begrovs i Öxnevalla kyrka där familjegraven är.
Kriget utvidgades när japanerna 7 dec 1941 anföll Pearl Harbour och USA tvingades med i
kriget. Per Albin Hansson hade bildat en samlingsregering. Sverige lyckades hålla sig utanför
ända till krigsslutet 1945.
I Karstorp dit min familj flyttat var militär aktivitet genom att man byggde upp en
luftbevakningsgrupp. Man måste först bygga väg upp till bergets högsta punkt. Sedan byggdes
ett luftbevakningstorn och en större barack för 20-25 soldater. Under uppbyggnadsperioden hade
de hyrt in sig i den f..d lanthandelslokalen som fanns på Karstorp.
55