En berättelse nedtecknad Vintern 2010 av Tage Wiberg - Bjärasläkten

hästskjutsar till mejeriet. Senare från 1920-talet med lastbilar. Då hade även Horreds mejeri
tillkommit år 1916. Det var således för ungefär 100 år sedan alla mjölkborden kom upp. Idag
finns inga kvar.
I Öxnevalla har det inte funnits något mejeri. Däremot har det på Segerstad gård funnits ett
gårdsmejeri fram till år 1910.
Kring sekelskiftet 1900 började en övergång till modernare och effektivare redskap. Tidigare var
harvar med träramar och smidda pinnar. Likaså var tidigare plogar av trä med smidda skär. Nu
tillverkades plogarna helt i järn och nu började fjäderharvar, såningsmaskiner och ringvältar att
komma. Smeden var en viktig person den här tiden. Förutom att hästar skulle skos så behövde
redskap lagas, vagnshjul som hade ringar av järn smidas mm.
Skördesätten var annorlunda. Går man tillbaka till 1900-talets början så var det lien som gällde.
Man gick några man efter varandra och efter var och en av dem kom den som skulle binda ihop
till nekar (sädeskärvar). Redan tidigt 1900-tal kom vad som kallades självavläggare som sedan
på 1920-talet utvecklades till självbindare. Här hade man således färdiga kärvar som antingen
hängdes upp eller sattes i skylar (samling av sädeskärvar) för att torka.
För höskörden fanns slåttermaskinen på relativt tidigt 1900-tal. Höet stackades eller häsjades och
efter torkning kördes det in på hörännet. Människorna för 100 år sedan levde ett betydligt
lugnare liv än vad man idag gör. Familjelivet satt fortfarande i högsätet. De äldre hade tid att
intressera sig för de yngre och bodde oftast kvar hos någon av barnen.
Först i mitten av 1920-talet började också en och annan T-Ford finnas i bygden.
Alfred Andersson med döttrarna Maria (till vänster) och Stina
Med Sven Jerring som hållåman startar AB Radiotjänst sin verksamhet 1925.
35