Biblicum 2003-1.pdf

en vanlig titel på den tiden”. Det var enligt honom inte ovanligt att
kungens son kallades så. Med det uttrycket ”ville man markera att människor
känt en stark närvaro av Gud runt honom”, säger Hammar. När
det gäller undren Jesus utförde, är det verkligen en öppen fråga ”om det
gick till si eller så, so what, det spelar inte så stor roll.” Dessa citat visar
med vilken nonchalans den bibliska sanningen behandlas. Det är också
lätt att förstå att ”tolka Bibeln är ett livslångt äventyr” enligt Hammar.
Ja, det finns ju inga gränser för tolkningen från hans utgångspunkt. Man
kan tala om att han befinner sig i ett gränslöst land, där han inte vet var
han befinner sig eller vart han är på väg. I sådana fall brukar ju spänningen
stiga.
Man har fortfarande kvar den apostoliska trosbekännelsen i Svenska
kyrkan. Där bekänner man faktiskt, under det att man står upp i gudstjänsten,
att Jesus är Guds Son, att han är född av jungfrun Maria. Vad
menar man med den bekännelsen?? Är det bara en tradition som ingenting
betyder? Det kan inte vara en överraskning att kyrkorna töms på
folk när man lurar varje besökare så flagrant. Den ena stunden bekänner
man sin tro, och i nästa andetag säger man: ”det kan mycket väl vara en
feltolkning, det spelar ingen roll.” Jesus, apostlarna och evangelisterna
får inte, som elever hos Hammar, godkänt betyg, ”de kan mycket väl ha
fel och vi har ju fyra versioner”, säger han.
Som biskop i Svenska kyrkan kan Hammar därför inte definiera den
kristna tron; den är alldeles för vidlyftig för att låta sig stängas in i något
man kallar bekännelse. Ord som ”bekännelse, lära och tro” existerar
endast som historiska fenomen och utgör bara ett tragiskt bevis på oändlig
inskränkthet. Annandag jul påminner oss om martyrerna som brändes
på bål, som slets sönder av vilda djur, som stenades och offrade sitt
blod, för tron på sin Frälsare, men med Hammars resonemang får vi veta
att det offret var meningslöst. De gav sina liv för en tragisk feltolkning,
deras liv avslutades därför att de inte fått så stort mått av vidsynthet som
den moderna teologin besitter. Det var ju bara deras inskränkta tro som
förde dem till bålet och skådespelets arena.
När människorna tog upp stenar för att stena Jesus, var det inte för
att de ”kände stark närvaro av Gud runt honom”. Det var därför att han
sade att han var Guds Son, och det bevisade han genom att förhindra
stening. När de flesta människorna lämnade Jesus, därför att de inte stod
34