Rädda livet nr 2, 2008 (PDF, 4 MB) - Cancerfonden
Rädda livet nr 2, 2008 (PDF, 4 MB) - Cancerfonden
Rädda livet nr 2, 2008 (PDF, 4 MB) - Cancerfonden
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
<strong>Rädda</strong> Livet<br />
E N T I D N I N G U T G I V E N A V C A N C E R F O N D E N N R 2 / 2 0 0 8<br />
Cancervård mer<br />
än strålkanoner<br />
Blod i avföringen?<br />
Gå till doktorn!<br />
Tema: Cancer<br />
i tjock- och ändtarm
Ledaren<br />
REDAKTÖR<br />
Marita Önneby Eliasson<br />
marita.onneby@cancerfonden.se<br />
LAYOUT<br />
Mattias Lundqvist, The Factory of Design<br />
KORREKTUR<br />
Birgitta Hessulf, Rödpennan<br />
ANSVARIG UTGIVARE<br />
Ursula Tengelin<br />
TEKNISK PRODUKTION<br />
Tryckmedia i Stockholm HB<br />
OMSLAGSFOTO<br />
Mikael Risedal<br />
RÄDDA LIVET<br />
utkommer med fyra nummer per år och utges<br />
av <strong>Cancerfonden</strong>, den enskilt största finansiären<br />
av svenska forskningsprojekt om cancer.<br />
VILL DU HA RÄDDA LIVET<br />
i fortsättningen så välkomnar vi dig<br />
som medlem i <strong>Cancerfonden</strong>.<br />
MEDLEMSAVGIFT PER ÅR<br />
18–65 år: 200 kr<br />
Under 18 år/över 65 år: 100 kr<br />
Organisationer och företag: 1 000 kr<br />
Enstaka exemplar: 45 kr, inklusive porto.<br />
CANCERFONDEN<br />
är en ideell organisation med tre<br />
viktiga uppgifter: att stödja och samordna<br />
cancerforskning, att informera om cancer<br />
och att ge stöd för utveckling av nya<br />
metoder i vården av cancersjuka.<br />
CANCERFONDEN, 101 55 Stockholm<br />
Tel 08-677 10 00. Fax 08-677 10 01<br />
Besöksadress: David Bagares gata 5<br />
Webbplats: cancerfonden.se<br />
VILL DU BLI MÅNADSGIVARE?<br />
<strong>Cancerfonden</strong><br />
Tel 020-78 11 79<br />
Mån–fre 8–21, lö 8–14<br />
FRÅGOR OM CANCER<br />
<strong>Cancerfonden</strong>s informations- och stödlinje<br />
Tel 020-222 111, mån–fre 9–16.30<br />
infostodlinjen@cancerfonden.se<br />
Pg 90 1986-0<br />
Det ljusnar<br />
Människor frågar mig ibland hur jag kan hålla på och<br />
skriva om svåra sjukdomar och elände hela tiden. Det<br />
är inte bara elände, svarar jag då. Vi kan stödja oss mot<br />
studier och statistik som talar om framsteg, framgång<br />
och rent av hopp. Sånt skriver jag gärna om.<br />
Men visst hör även jag människor som säger ”Varför<br />
just jag?””Varför skulle jag drabbas?”<br />
Men nu har jag varit i Umeå och träffat Tony He<strong>nr</strong>iksson<br />
som säger: ”Varför inte jag när så många får<br />
cancer?” Tony får bli detta nummers solskenshistoria<br />
med metastaser som har krympts med cytostatikabehandling<br />
och därför radikalt har kunnat opereras<br />
bort i ett organ som växer till alldeles av sig själv.<br />
Följ med till operationssalen på sidorna 8–10.<br />
En annan solstråle är Tina som går på kurs och bättrar<br />
på anletsdragen med lite gratissmink. ”Jag har fått så<br />
mycket tid”, kommenterar hon sin cytostatikabehandling.<br />
Vi behöver alla uppmuntran antingen vi är på sjukdomsstigen<br />
eller bättringsvägen eller helt friska. Det är<br />
inte så dumt med vare sig uppmuntran eller buddistiska<br />
visdomsord för att hålla människokroppen upprätt<br />
och humöret i balans. Därför vill jag passa på att tacka<br />
er som hör av er med ett par vänliga rader då och då.<br />
Ni ska veta att kontakten med er betyder mycket för en<br />
redaktör som lägger så stor del av sin vakna tid på att<br />
tänka på sina läsare och vad de kan tycka vara intressant<br />
att få reda på genom <strong>Rädda</strong> Livet.<br />
Temat i detta nummer är cancer i tjock- och ändtarm<br />
som vid sidan av lungcancer är den cancerform som<br />
orsakar flest dödsfall i Sverige. Men prognosen för<br />
patienter som insjuknar i dag är betydligt ljusare än<br />
tidigare. Läs mer om detta på sidorna 5–31.<br />
2. <strong>Rädda</strong> Livet <strong>nr</strong> 2/<strong>2008</strong><br />
FOTO MELKER DAHLSTRAND
<strong>Rädda</strong> Livet <strong>nr</strong> 2/<strong>2008</strong><br />
40.<br />
8.<br />
Tema i detta nummer: Cancer i tjock-<br />
och ändtarm<br />
4.<br />
TEMA: Cancer i tjock- och ändtarm<br />
18.<br />
Allt fler överlever sin ändtarmscancer. Strålbehandling<br />
före operation ger bästa resultat. Läs mer om cancer i<br />
tjock- och ändtarm på sidorna 5–31.<br />
43. 33.<br />
4. Tony tar ton inför operation<br />
Ge inte upp!<br />
19. Forskning är ingen soloprestation<br />
Kolleger söker skräddarsy behandling.<br />
23. Följer sina ”egna” patienter<br />
Kontaktsjuksköterskor finns med vid undersökningar.<br />
30. Inger har blommat upp<br />
Fick bröstcancer och blev florist.<br />
40. Cancervård mer än strålkanoner<br />
Nationell cancerplan för psykisk hälsa.<br />
3.
TEMA: Cancer i tjock- och ändtarm<br />
4.<br />
<strong>Rädda</strong> Livet <strong>nr</strong> 2/<strong>2008</strong>
<strong>Rädda</strong> Livet <strong>nr</strong> 2/<strong>2008</strong><br />
Tony He<strong>nr</strong>iksson har rest de 27 milen<br />
från hemmet i Sundsvall till Norrlands<br />
Universitetssjukhus i Umeå.<br />
I morgon ska han bli av med sina fem metastaser<br />
i levern efter en primärtumör i ändtarmen.<br />
Umeå visar sig från sin allra dystraste sida.<br />
Diset ligger som en hatthylla över stan. Vi<br />
möts i Lärarhögskolans aula där han sitter vid<br />
flygeln, slår några ackord på tangenterna, men<br />
grinar illa över de svängningar i instrumentet<br />
som skulle ha bildat ett durackord. För att<br />
vara pianostämmare behöver man inte ha<br />
absolut gehör, men en utmärkt hörsel krävs.<br />
Det har Tony.<br />
Tony He<strong>nr</strong>iksson är 55 år och liksom tre syskon<br />
pianostämmare och -tekniker. Ett yrkesval<br />
som gått i arv efter fadern.<br />
Det var i januari 2006 som han upptäckte<br />
blod i avföringen. Det konstaterades att han<br />
hade cancer i ändtarmen, och som avlägsnades<br />
en månad senare på Länssjukhuset i<br />
Sundsvall.<br />
Han fick en stomi (påse på magen) men<br />
inga ytterligare behandlingar. Tarmen lades<br />
tillbaka inom kort. Inga biverkningar kände<br />
han av och allt fungerade bra.<br />
– Jag har jobbat ungefär lika mycket som<br />
vanligt och inte haft några besvär med illamående<br />
eller någonting sådant, säger han. »<br />
TEMA: Cancer i tjock- och ändtarm<br />
Cancer i tjock- och ändtarm är vid sidan av lungcancer den cancerform som<br />
orsakar flest dödsfall i Sverige. Men prognosen för patienter som insjuknar<br />
i dag är betydligt ljusare än tidigare. Bättre behandlingsmetoder med bland<br />
annat nya läkemedel och förfinad kirurgisk teknik gör att det nu är nästan<br />
60 procent som lever fem år efter behandling. För 20 år sedan var jämförande<br />
siffra 35–40 procent.<br />
Tony tar ton<br />
inför operation<br />
TEXT MARITA ÖNNEBY ELIASSON FOTO JAN LINDMARK<br />
5.
TEMA: Cancer i tjock- och ändtarm<br />
6.<br />
»<br />
Halvårsvis gick han på röntgenkontroller.<br />
Vid det tredje besöket sommaren 2007<br />
visade skiktröntgenbilderna att sjukdomen<br />
spridit sig till levern. Läkarna bedömde då<br />
att det var omöjligt att operera honom,<br />
men ordinerade cytostatika med förhoppning<br />
om att tumörerna skulle krympa och<br />
ett kirurgiskt ingrepp bli möjligt.<br />
Och precis så blev det. I början av <strong>2008</strong><br />
kunde läkarna konstatera att tumörerna<br />
i levern uppfört sig precis såsom de hade<br />
hoppats. Efter nio cytostatikabehandlingar<br />
står nu Tony He<strong>nr</strong>iksson inför sin operation<br />
i levern. Metastaserna ska skäras bort<br />
och ge utrymme för ny, frisk vävnad att<br />
växa till.<br />
Tony He<strong>nr</strong>iksson är full av tillförsikt inför<br />
ingreppet i morgon. Att just han fått diagnosen<br />
cancer och nu metastaser är inget<br />
han ser som en katastrof.<br />
– Cancer är vanligt så varför skulle inte<br />
jag kunna få det? Jag gräver inte ner mig för<br />
det här.<br />
Tony litar på kirurgerna och på den i<strong>nr</strong>e<br />
trygghet som han berättar om.<br />
– Jag vill säga till människor som har<br />
råkat ut för samma sjukdom som jag att<br />
inte ge upp, absolut inte. Tänk positivt för<br />
det underlättar! Gräver man ner sig och<br />
jämrar sig, då kan det bli ännu värre.<br />
– När man är i trygga händer finns ingen<br />
oro. Jag har en tro, är inte aktiv inom något<br />
religiöst, men jag är nog den mest flitiga<br />
kyrkobesökaren för jag jobbar så mycket i<br />
kyrkor. Även om det är på grund av mitt<br />
arbete som pianostämmare, så kan man ju<br />
dröja sig kvar efter arbetet…<br />
– I kyrkan känner man en värme, något<br />
speciellt. Det är ganska skönt i stillheten<br />
och ensamheten. Jag har varit mycket i kyrkor<br />
och det har då och då stått kistor framme<br />
vid altaret. Många skulle säkert känna<br />
obehag att finnas bredvid en som är död.<br />
Jag har aldrig känt det så, inte ens första<br />
gången när jag i 20-årsåldern gjorde ett<br />
jobb i ett kapell. Det var en mörk höstkväll,<br />
minns jag. Kanske det är sådana upplevelser<br />
som jag drar nytta av i dag.<br />
Om några dagar hoppas Tony vara hem-<br />
Tony He<strong>nr</strong>iksson är liksom tre syskon pianostämmare och -tekniker. Ett yrkesval som gått i arv<br />
efter fadern.<br />
ma igen och få träffa sin tonårsson. ”Det<br />
blir väl en promenad i naturen” – ett intresse<br />
han har förutom resor runt om i världen.<br />
I sommar tar han fram fiskespöet. Men<br />
först och främst hägrar återgången till arbetet.<br />
Är du duktig på att spela piano?<br />
– Njae, det är jag inte. När jag kommer<br />
hem från jobbet vill jag inte höra några<br />
toner alls, säger Tony He<strong>nr</strong>iksson.<br />
Tre veckor efter operationen ringer jag<br />
upp Tony och frågar hur han mår.<br />
– Jättebra! svarar han.<br />
Vad hände efter operationen i Umeå?<br />
– Jag blev kvar en vecka. I går var jag på<br />
vårdcentralen för att lägga om såret. Det såg<br />
fint ut, sade doktorn.<br />
Har du haft ont?<br />
– Första dagarna var det lite knepigt att<br />
resa sig och kliva ur sängen. Det stramar<br />
fortfarande lite i såret. Och jag har varit lite<br />
försiktig när jag springer i trappor.<br />
När ska du börja jobba igen?<br />
– Jag började direkt när jag kom hem.<br />
Det finns mycket att göra i min egen verkstad,<br />
svarar Tony He<strong>nr</strong>iksson. I dag ska jag<br />
stämma ett piano. ■<br />
<strong>Rädda</strong> Livet <strong>nr</strong> 2/<strong>2008</strong>
Multidisciplinärt samtal via videolänk mellan kolleger i Sundsvall som finns på dataskärmen och Umeå.<br />
I dag diskuteras åtgärder mot Tony He<strong>nr</strong>ikssons tumörer i levern.<br />
Konferens för snabb kunskap<br />
TEXT MARITA ÖNNEBY ELIASSON FOTO JAN LINDMARK<br />
Operationen av Tony He<strong>nr</strong>ikssons tumörer<br />
i levern föregås av en telemedicinsk<br />
rond i ett multidisciplinärt team. Läkare<br />
med olika specialiteter i Umeå samtalar<br />
med specialistkolleger på Tonys hemortslasarett<br />
via videoskärm för att planera<br />
åtgärder.<br />
Datateknisk utrustning möjliggör mötet.<br />
Med tydlig hörbarhet talar de med varandra<br />
och ser varandra på dataskärmar. En dag i<br />
veckan går man igenom ett 20-tal patienter;<br />
vinsten är omedelbara beslut och snabb information<br />
till patienterna.<br />
När <strong>Rädda</strong> Livet deltar i konferensen studeras<br />
bilder på Tonys lever. Det är ett urval<br />
som gjorts av läkarna i Sundsvall bland flera<br />
hundra röntgenbilder. Enbart detta<br />
förarbete spar tid för kirurg och patient.<br />
– Med den traditionella metoden att posta<br />
remisser och annan information mellan<br />
<strong>Rädda</strong> Livet <strong>nr</strong> 2/<strong>2008</strong><br />
Operationen av<br />
Tony He<strong>nr</strong>iksson<br />
sjukhusen var det inte ovanligt att det tog<br />
upp till fyra veckor för en remiss- och beslutsomgång,<br />
säger professor Peter Naredi<br />
vid kirurgiska kliniken i Umeå.<br />
Han ser många fördelar med dessa ronder.<br />
En är att hemortssjukhuset deltar i beslutsprocessen<br />
på ett nära sätt och kollegerna<br />
där kan informera om patientens livskvalitet<br />
och om hans eller hennes vilja till fortsatt<br />
behandling.<br />
Den andra styrkan är att patienterna direkt<br />
efter videokonferensen kan få besked om<br />
den fortsatta vården.<br />
– Dessa möten är också utmärkta utbildningstillfällen,<br />
säger Peter Naredi. Vi är upp<br />
TEMA: Cancer i tjock- och ändtarm<br />
till 20 personer med olika specialistkompetenser<br />
som deltar i processen. De multidisciplinära<br />
ronderna har visat sig förbättra såväl<br />
kvalitet på bedömningarna som överlevnaden<br />
bland våra patienter.<br />
I Norrlandsregionen är det hittills enbart<br />
sjukhusen i Umeå och Sundsvall som har<br />
tekniken för att genomföra dessa videokonferenser.<br />
En utrustning för telemedicinska<br />
möten kostar cirka 400 000 kronor – ungefär<br />
samma kostnad som för två stora operationer.<br />
Ytterligare åtta kirurgiska kliniker<br />
finns i Norrland som skulle kunna knytas<br />
till en gemensam server som kostar runt<br />
miljonen i inköp.<br />
Norrlands regionförbund har i över ett<br />
år utrett om det är värt att göra en sådan<br />
satsning. Ingen vet i dag vad som kommer<br />
att hända. ■<br />
7.
TEMA: Cancer i tjock- och ändtarm<br />
8.<br />
Fem dottertumörer<br />
ska tas bort i levern<br />
TEXT MARITA ÖNNEBY ELIASSON FOTO JAN LINDMARK<br />
I operationssalen ligger Tony He<strong>nr</strong>iksson sövd.<br />
Han ska bli av med fem dottertumörer i levern – ett<br />
ingrepp som görs på 400 patienter varje år i vårt land.<br />
<strong>Rädda</strong> Livets läsare får vara med under operationen.<br />
Kirurgen Bjarne Ardnor har börjat operationen med att frilägga dottertumörerna i levern. Övrig personal assisterar.<br />
<strong>Rädda</strong> Livet <strong>nr</strong> 2/<strong>2008</strong>
Levern är frilagd för att underlätta för kirurgerna att komma åt en av<br />
dottertumörerna i det bakre segmentet av levern.<br />
Tony sover, buken är öppen och upphängningen<br />
av levern ger operatörerna tillgång<br />
till bakre delen av organet där en av de fem<br />
dottersvulsterna sitter. I dag ska alla bort för<br />
att ersättas med frisk vävnad.<br />
Professor Peter Naredi opererar från Tonys<br />
vänstra sida och kirurgkollegan Bjarne Ardnor<br />
från motsatta sidan. Operationssköterskan<br />
Ann-Britt Lindgren Sylwan assisterar.<br />
Traditionsenligt på Universitetssjukhusets<br />
kirurgiska avdelning finns en medicine<br />
kandidat närvarande i utbildningssyfte.<br />
I dag är det Karin Sjögren från läkarlinjens<br />
termin 7.<br />
Kirurgerna lägger mycket tid på förarbetet.<br />
Först känner de på levern för att lokalisera<br />
tumörerna. Röntgenbilder från gårdagens<br />
videokonferens finns i operationssalen.<br />
Det görs också ultraljudsundersökningar<br />
<strong>Rädda</strong> Livet <strong>nr</strong> 2/<strong>2008</strong><br />
Operationen av<br />
Tony He<strong>nr</strong>iksson<br />
såväl före som under operationens gång för<br />
att se var tumörerna finns och var blodkärlen<br />
går. Utifrån undersökningarna planerar<br />
de resektionen, det vill säga bortskärandet<br />
av tumörvävnad.<br />
De segment som ska tas bort markeras.<br />
En önskvärd säkerhetsmån kring tumören<br />
är en centimeter, även om ett par millimeter<br />
kan räcka.<br />
– När vi gjort det säkrar vi blodinflödet<br />
till levern genom att lägga ett bomullsband<br />
rund de kärlen. I dag lägger vi även ett sådant<br />
band runt levervenen som för blodet<br />
bort från levern. När vi stänger av på det<br />
De delar av levern som ska tas bort markeras.<br />
TEMA: Cancer i tjock- och ändtarm<br />
Med ultraljudskniv delas levervävnaden. Ett par gånger under ingreppet kontrollerar kirurgerna på ultraljudsbilderna<br />
var tumören ligger och hur stor marginal de ska ta bort.<br />
sättet har vi i princip en obetydlig blödning<br />
i levern jämfört med vad man skulle haft<br />
om man inte stängt av, säger Peter Naredi.<br />
Nu har kirurgerna lokaliserat samtliga<br />
tumörer och friat de områden som de sedan<br />
ska skära i.<br />
Då blir det saftstund! Operationen pågår<br />
långt över gängse lunchtid och ett sött energitillskott<br />
kommer via sugröret som undersköterskan<br />
smyger in innanför munskyddet<br />
på kirurgerna.<br />
Arbetet fortskrider; kirurgerna skär med<br />
en ultraljudskniv som slår sönder mjuk vävnad<br />
så att blodkärl och hård vävnad som<br />
binder levervävnaden behålls intakt. Blodkärl<br />
och gallvägar bränns med ultraljudskniven<br />
som i spetsen har en diatermi,<br />
brännfunktion.<br />
En två centimeter stor dottersvulst längst »<br />
9.
TEMA: Cancer i tjock- och ändtarm<br />
»<br />
En stor del av levern är snart bortskuren. Innan operationen är avslutad får levern ”vara i<br />
fred” en stund. På så sätt kan operatörerna kontrollera<br />
att blodkärl eller gallgångar inte läcker.<br />
Den bortopererade levervävnaden skärs upp för att kontrollera att dottertumörerna<br />
är borttagna med tillräcklig marginal. Sedan skickas vävnaden<br />
för patologisk undersökning av tumörerna.<br />
ut på vänstersidan av levern i segment II ska<br />
nu bort, följd av en något mindre metastas<br />
på baksidan av levern.<br />
– Vi använder ultraljudet under operationens<br />
gång för att kontrollera att vi opererat<br />
med marginal till metastaserna, säger<br />
Peter Naredi. Vi ser nu också att i stället för<br />
att göra flera resektioner i höger leverlob av<br />
tre metastaser är det fördelaktigare att göra<br />
en stor resektion. Detta gör vi med ultraljudskniven<br />
då vi samtidigt bränner små<br />
blodkärl och knyter av lite större blodkärl.<br />
Snart är operationen slutförd. Inflödesoch<br />
avflödesavstängningarna släpps på.<br />
– Dessa flöden kan vara avstängda i<br />
maximalt en timmes tid.<br />
Narkossköterskan Ulf höll kirurgerna informerade<br />
var tionde minut om tidsåtgången.<br />
Knappt halva beräknade tiden gick åt.<br />
Därefter blev det en kvarts fikapaus, och<br />
det avbrottet ingår faktiskt i operationen.<br />
10.<br />
–Det gör vi för att kunna se om blodkärl<br />
eller gallgångar öppnar sig under den här<br />
stunden när vi inte rör i vävnaderna, säger<br />
Peter Naredi, som får sitta ner en stund i<br />
kafferummet.<br />
– Genom att fortsätta den här traditionen<br />
med en fikapaus på 15 minuter har vi<br />
under de åtta–nio senaste åren inte haft en<br />
enda patient som har blött efter operation.<br />
Att behöva operera på nytt är extremt sällsynt.<br />
Från operationssalen går sedan de borttagna<br />
vävnaderna till patologisk undersökning<br />
för att ge bekräftelse på att just<br />
dessa metastaser härrör från Tonys modertumör.<br />
Efter operationen får Tony lokalbedövning<br />
och smärtstillande medel via kateter.<br />
Naredi förväntar sig en ganska pigg patient<br />
redan i kväll. Tony får gärna dricka. I morgon<br />
bitti vill de att han ska sitta på sängkan-<br />
Operationen pågår i ungefär fem timmar och<br />
nu knipsas operationssnittet samman med en<br />
kirurgisk häftapparat.<br />
De ljusa partierna på båda sidor är hårda och innehåller dottertumörer.<br />
ten, helst ha gått några steg runt sängen och<br />
därefter snabbt komma tillbaka i normala<br />
gängor igen.<br />
Om allt förflyter som det ska åker han<br />
hem om ungefär en vecka.<br />
Under de närmaste åren kommer Tony<br />
att kontrolleras en gång i kvartalet med<br />
skiktröntgen.<br />
Om nya metastaser upptäcks vid en kommande<br />
kontroll – vad händer då?<br />
– Då tittar vi var de sitter för att gå in och<br />
göra den här operationen en gång till. Den<br />
kan tekniskt vara lite svårare eftersom det<br />
blivit fler sammanväxningar, men det innebär<br />
bara att ingreppet tar lite längre tid. För<br />
patienten har det ingen betydelse. Kan vi då<br />
ta bort dessa metastaser har patienten lika<br />
stor möjlighet att leva längre, säger professor<br />
Peter Naredi vid kirurgiska kliniken,<br />
Norrlands Universitetssjukhus i Umeå. ■<br />
<strong>Rädda</strong> Livet <strong>nr</strong> 2/<strong>2008</strong>
Fler operationer<br />
efter medicinering<br />
Medicinering kan påverka metastaser<br />
att krympa. Därför är operation en<br />
möjlighet för fler patienter. Denna<br />
metod visar hur cancerbehandlingen<br />
har utvecklats.<br />
Resektion (bortskärande) av maximalt<br />
80 procent av levern är en operation som<br />
utförs vid Sveriges alla regionsjukhus som<br />
rutinkirurgi. Antalet ingrepp är ungefär<br />
400 per år.<br />
Fyra av tio patienter överlever fem år och<br />
är botade. Upptäcks nya metastaser efter<br />
det första ingreppet kan det upprepas flera<br />
gånger och därmed startar ”överlevnadsuret”<br />
om efter varje operation.<br />
– Är man som onkolog eller leverkirurg<br />
tveksam till att föreslå operation ska man<br />
försöka krympa tumörerna med cytostatika,<br />
säger professor Peter Naredi. Vi har i<br />
många år systematiskt givit 5-fluorouracil<br />
och högst 20 procent av tumörerna svarar<br />
på behandlingen. För 15 år sedan kom två<br />
nya läkemedel som vi gav som komplement<br />
i behandlingen och vi fick ungefär<br />
50-procentigt svar från tumören.<br />
– Ungefär var femte patient som vi tidigare<br />
ansåg inoperabla opererar vi i dag. Överlevnadsstatistiken<br />
är lika bra för dem med<br />
krympta tumörer som för dem med små<br />
förändringar och som alltså inte behövt<br />
någon cytostatikabehandling.<br />
Det finns ingen åldersgräns för denna<br />
kirurgi, däremot en biologisk gräns.<br />
– Är du så svårt hjärtsjuk att det är svårt<br />
att klara enklare vardagliga aktiviteter, då<br />
har vi kommit till vår gräns för denna operation,<br />
annars inte.<br />
– Är du däremot 80 år och pigg, har en<br />
trädgård att sköta, åker längdskidor, ja, då<br />
tvekar vi inte om operation. Då handlar det<br />
om ett par månaders rehabilitering och sedan<br />
är de flesta på gång igen. Lite nedsatt<br />
känsel i huden kanske, men levern har vuxit<br />
ut och patienterna mår bra, säger professor<br />
Peter Naredi. ■<br />
<strong>Rädda</strong> Livet <strong>nr</strong> 2/<strong>2008</strong><br />
Marita Önneby Eliasson<br />
TEMA: Cancer i tjock- och ändtarm<br />
Det finns ingen åldersgräns för att ta bort metastaser i levern. Professor Peter Naredi opererar<br />
här bort majoriteten av levervävnad.<br />
Vi stödjer cancerforskningen<br />
www.gambro.com<br />
11.
TEMA: Cancer i tjock- och ändtarm<br />
– Patienter kan opereras både två, tre och fyra gånger, och överlevnaden blir nästan lika bra även efter flera operationer, säger professor Peter Naredi,<br />
Norrlands Universitetssjukhus, Umeå.<br />
12. <strong>Rädda</strong> Livet <strong>nr</strong> 2/<strong>2008</strong>
Operation av levern<br />
kan göras flera gånger<br />
TEXT INGRID JACOBSSON FOTO JAN LINDMARK ILLUSTRATION FELIX NAREDI<br />
Varje år får cirka 5 600 personer i Sverige<br />
cancer i tjock- eller ändtarm. Ungefär<br />
2 000 av dessa drabbas också av metastaser<br />
i levern. Men tack vare alltmer förfinad<br />
diagnostik och operationsteknik<br />
kan nu fler opereras med gott resultat.<br />
Peter Naredi är professor i kirurgi vid Norrlands<br />
Universitetssjukhus i Umeå. Han<br />
gjorde sin första leveroperation för snart<br />
tjugo år sedan. Då opererades betydligt<br />
färre patienter än i dag. Men forskning och<br />
utveckling har gått framåt. Nu görs omkring<br />
400 leverresektioner (bortskärande<br />
av en del av levern) per år i Sverige, cirka 40<br />
av dessa vid sjukhuset i Umeå. Levern och<br />
huden är de delar av människokroppen<br />
som direkt växer ut igen, och det är detta<br />
man drar nytta av.<br />
– Nu är operationstekniken mycket säkrare.<br />
Vi kan ta bort stora delar av levern där<br />
metastaserna finns och vi kan vara säkra på<br />
att den reparerar sig själv, säger Peter Naredi.<br />
– Antalet operationer har ökat kraftigt,<br />
fortsätter Peter Naredi. För 12–13 år sedan<br />
gjorde vi bara tre operationer om året.<br />
Överlevnaden har också ökat. Bland alla<br />
som har leverresekterats i Sverige lever var<br />
tredje patient efter fem år. Och det är markanta<br />
förbättringar, tidigare avled i stort<br />
sett alla patienter med levermetastaser av<br />
sin sjukdom inom cirka tre år efter diagnos.<br />
En av de nya operationstekniska landvinningarna<br />
är att man numera några veckor<br />
före operationen kan stoppa delar av blodflödet<br />
till den del av levern som ska opereras<br />
bort. Då börjar den friska delen genast<br />
växa ut, och när operationen genomförts<br />
<strong>Rädda</strong> Livet <strong>nr</strong> 2/<strong>2008</strong><br />
Vena cava<br />
Höger leverven<br />
Gallgång<br />
fortsätter den att växa. Det är faktiskt möjligt<br />
att ta bort så mycket som fyra femtedelar<br />
av levern!<br />
En annan förbättring är att operationerna<br />
kan göras i flera omgångar. Trots att<br />
man kartlägger metastaserna noggrant kan<br />
det tyvärr finnas cancerceller kvar i levern<br />
som efter en tid ger upphov till nya metastaser.<br />
Men också dessa kan kirurgerna<br />
ibland ta bort.<br />
– Patienter kan opereras både två, tre och<br />
fyra gånger, och överlevnaden blir nästan<br />
lika bra även efter flera operationer. Ibland<br />
gör vi planerade upprepade leverresektioner,<br />
först en, och ett par månader senare en ny.<br />
Patienter med cancer i tjock- och ändtarm<br />
som drabbats av levermetastaser kan<br />
också behandlas med cytostatika före ope-<br />
TEMA: Cancer i tjock- och ändtarm<br />
Mellersta levervenen<br />
Vänster leverven<br />
Portaven<br />
Leverartär<br />
Levern består av åtta segment. Den är belägen till höger i övre delen av buken.<br />
rationerna. Detta ger en minskning av tumörerna<br />
hos ungefär hälften av patienterna<br />
och en del av dem kan då lättare opereras<br />
senare.<br />
Peter Naredi förespråkar alltså operationer.<br />
Men när det avgörs vilka patienter som<br />
ska opereras är det förstås onkologer, kirurger<br />
och röntgenläkare som fattar besluten<br />
tillsammans.<br />
–En leverresektion är inte ett jätteingrepp,<br />
betonar Peter Naredi. Sjukhusvistelsen är begränsad<br />
till en eller ett par veckor. Visserligen<br />
är man ibland trött ett par månader efteråt,<br />
men det är övergående.<br />
– Vi brukar dela in levern i åtta delar, och<br />
vi vill behålla två delar, runt 20 procent, under<br />
förutsättning av levern i övrigt är frisk.<br />
»<br />
13.
TEMA: Cancer i tjock- och ändtarm<br />
14.<br />
Utskott växer ut<br />
– nytt organ bildas<br />
Prometheus var en titan i grekisk mytologi.<br />
Namnet betyder "den som tänker före"<br />
och han var bror till Epimetheus, "den som<br />
tänker i efterhand" det vill säga, den omdömeslöse.<br />
Epimetheus var ansvarig för att<br />
ge positiva egenskaper åt varje djur. Men<br />
när det blev människans tur att få goda<br />
egenskaper fanns det inget kvar att ge<br />
henne.<br />
Prometheus som ansåg människan vara<br />
överlägsen alla andra djur beslöt att ge<br />
henne en gåva som inget annat djur hade.<br />
Han stal elden från gudarna och gav den<br />
till människorna. För detta tilltag blev han<br />
bestraffad av Zeus och de andra höga<br />
gudarna. Prometheus bands fast vid en<br />
klippa där en örn ständigt hackade ut hans<br />
lever som dock växte ut om och om igen.<br />
Det är precis vad som händer med en<br />
lever. I Tony He<strong>nr</strong>ikssons fall tog kirurgerna<br />
bort cirka 25 procent. Nervutskotten i levervävnaden<br />
kommer att växa ut inom<br />
några veckor.<br />
Flera organ har denna kraft. Huden till<br />
exempel. Även slemhinnan mot tarmkanalen<br />
byts ut.<br />
– För tio år sedan trodde man att det var<br />
stamceller i blodet som kom till levern. Nu<br />
tror vi mer och mer att det är nervutskottet<br />
som har förmågan att väuxa ut, säger<br />
professor Peter Naredi.<br />
80 procent kan<br />
opereras bort<br />
En lever väger cirka 1,5 kilo och delas in<br />
i åtta delar/segment. Man kan operera i<br />
vilken del som helst. Enda kravet är att två<br />
delar måste vara kvar och intakta.<br />
– Finns en tredjedel av levern kvar som<br />
fungerar normalt vill vi göra kirurgi, säger<br />
professor Peter Naredi, kirurgiska kliniken<br />
vid Norrlands Universitetssjukhus i Umeå.<br />
Det kan vara ett riktmärke för kolleger att<br />
sända patienter till oss för operation.<br />
– I dag har en patient faktiskt chans att bli botad även vid cancer i tjock- och ändtarm som spridit<br />
sig till levern, säger professor Peter Naredi.<br />
»<br />
Men jag vill inte sätta definitiva gränser,<br />
vi kan i dag operera bort 10–15<br />
metastaser vid ett tillfälle. Operationerna<br />
blir större och större i takt med att tekniken<br />
förfinas. Vi kan faktiskt stänga av blodtillförseln<br />
till levern under en timme vid operationen<br />
och också reglera blodtrycket så<br />
att det inte blir för högt. Det gör att mindre<br />
än hälften av patienterna behöver blodtransfusion<br />
under operationen.<br />
Det finns en ytterligare fördel med leverkirurgi,<br />
nämligen att den är ekonomiskt<br />
lönsam, påpekar Peter Naredi. En operation<br />
kostar 50 000–150 000 kronor, medan<br />
kostnaden för cytostatika kan uppgå till<br />
500 000 kronor per patient. Och enligt<br />
honom är det sällan som cytostatikan<br />
botar, även om den kan förlänga <strong>livet</strong>.<br />
Ändå finns i dag en tveksamhet hos vissa<br />
läkare om fördelen med leverresektion, tillstår<br />
Peter Naredi. Det finns inga randomi-<br />
serade studier som bevisar operationernas<br />
tillförlitlighet. Att alltså slumpmässigt lotta<br />
patienter i olika grupper, där vissa skulle få<br />
operation och andra inte, vore omoraliskt.<br />
– För i dag vet vi med säkerhet att de som<br />
inte opereras avlider av sin cancer inom ett<br />
par år, säger Peter Naredi.<br />
Han framhåller att allt som är evidensbaserat<br />
– det vill säga bevisat genom erfarenhet<br />
och fallstudier – inte behöver vara<br />
randomiserat.<br />
– Vi gör däremot noggranna uppföljningar<br />
av våra opererade patienter i Umeå,<br />
och efter fem år lever 40 procent. Efter tio<br />
år lever 20 procent, men då ska man ta med<br />
i beräkningen att många av dem är äldre<br />
patienter som kan ha dött av andra orsaker<br />
än sin cancer.<br />
Peter Naredi avslutar positivt.<br />
– I dag har en patient faktiskt chans att bli<br />
botad även vid cancer i tjock- och ändtarm<br />
som spridit sig till levern. ■<br />
<strong>Rädda</strong> Livet <strong>nr</strong> 2/<strong>2008</strong>
<strong>Rädda</strong> Livet <strong>nr</strong> 2/<strong>2008</strong><br />
TEMA: Cancer i tjock- och ändtarm<br />
Vänta inte – det gäller ditt liv!<br />
TEXT ANNU LIIKKANEN FOTO ROLF LARSSON<br />
Är du över 50 år och upptäcker blod i<br />
avföringen, gå direkt till doktorn! Avfärda<br />
det inte med att det nog är hemorrojder!<br />
Det kan vara ett tecken på cancer i<br />
tjock- eller ändtarm.<br />
Docent Gudrun Lindmark är mycket tydlig<br />
i sin uppmaning och vet vad hon talar om.<br />
Hon är sektionsansvarig överläkare för<br />
kolorektalsektionen vid kirurgiska kliniken<br />
på Helsingborgs lasarett och specialiserad<br />
på tjock- och ändtarmscancer.<br />
Trots att tjock- och ändtarmscancer är<br />
den vanligaste cancerformen i Sverige efter<br />
prostata- och bröstcancer, känner alltför få<br />
till de första varningssignalerna. De signaler<br />
som kan rädda liv.<br />
– Tjocktarmscancer kan ibland utvecklas<br />
från en i början ofarlig polyp, ett så kallat<br />
adenom, förklarar hon.<br />
– Hos knappt 5 procent av patienterna<br />
beror sjukdomen på kända, ärftliga förändringar<br />
i arvsmassan. De här formerna av<br />
ärftlig tarmcancer – hereditär nonpolyposis<br />
colorektal cancer (HNPCC, Lynchs syndrom)<br />
och familjär adenomatös polypos<br />
(FAP) är relativt välkända, och dessa patienter<br />
och deras familjer kartläggs och får<br />
rådgivning via mottagningen för familjär<br />
cancer som finns vid regionsjukhusen.<br />
I ytterligare 10–15 procent finns familjer<br />
med en eller några släktingar med tjockoch<br />
ändtarmscancer och man bör vara<br />
särskilt uppmärksam på tarmrelaterade<br />
symtom om tumörformen finns i släkten.<br />
Men majoriteten av de individer som insjuknar,<br />
alltså runt 80 procent, har ingen<br />
känd eller misstänkt ärftlig belastning för<br />
sjukdomen.<br />
– Ju tidigare sjukdomen, eller ännu hellre<br />
dess förstadium, kan upptäckas och behandlas,<br />
desto bättre är prognosen. För<br />
även om tarmcancer ofta är långsamväxande<br />
är risken stor att den i all tysthet hinner<br />
sprida sig och bilda dottertumörer.<br />
– Hos en fjärdedel av alla nyupptäckta fall<br />
av tjock- och ändtarmscancer i dag har<br />
– Upptäcker du blod i avföringen, kan det vara<br />
ett tecken på cancer, varnar överläkare<br />
Gudrun Lindmark.<br />
sjukdomen redan spridit sig till framför allt<br />
lever, lungor och bukhinna. Då är det<br />
betydligt allvarligare.<br />
Därför är det extra viktigt att både läkare<br />
och allmänhet är uppmärksamma på signaler<br />
som till exempel blod eller slem i avföringen<br />
eller förändrade avföringsvanor med<br />
omväxlande förstoppning och diarréer. Alla<br />
förseningar, som gör att tumören oupptäckt<br />
får fortsätta växa i lugn och ro, minskar<br />
chansen till bot.<br />
Så tveka inte. Gå genast till doktorn om<br />
du misstänker att något inte står rätt till i<br />
din tarm.<br />
– Och nöj dig inte med att läkaren bara<br />
behandlar eventuella hemorrojder, utan<br />
propsa på att bli ordentligt undersökt, säger<br />
Gudrun Lindmark bestämt.<br />
När man kommer till vårdcentralen med<br />
problem från tarmen undersöker läkaren<br />
buken och känner med ett pekfinger i ändtarmen.<br />
Med ett rektoskop, som är ett rör<br />
med en ljuskälla, undersöks slemhinnan i<br />
hela ändtarmen (15 centimeter) för att se<br />
om det finns polyper eller andra förändringar.<br />
Ibland undersöks själva analkanalen<br />
närmare med ett proktoskop, som är ett<br />
kortare rör med ljuskälla. På de flesta vårdcentraler<br />
testar man också om det finns<br />
blod i avföringen och man får då lämna<br />
avföringsprov tre gånger i rad för analys.<br />
Men även om man inte hittar något<br />
onormalt med rektoskopi eller proktoskopi<br />
bör man vanligen bli remitterad till koloskopi<br />
hos specialist där hela tjocktarmen<br />
undersöks med ett långt, böjligt instrument.<br />
Med koloskopet kan både cancermisstänkta<br />
förändringar identifieras och<br />
godartade polyper tas bort. Dessutom kan<br />
läkaren ta vävnadsprov för mikroskopisk<br />
undersökning.<br />
I USA rekommenderas sedan länge alla<br />
över 50 år att massundersökas – screenas –<br />
för tarmcancer. Det går till på så sätt att<br />
individer söks upp och erbjuds lämna avföringsprov.<br />
För även om mängden blod i<br />
avföringen är så liten att man själv inte ser<br />
den, kan det vara ett tecken på att det gömmer<br />
sig en växande cancer någonstans därinne<br />
i tjock- eller ändtarm. Hittas något<br />
misstänkt kallas personen sedan till koloskopi.<br />
Målet är att identifiera människor med<br />
polyper och tidig cancer innan den hunnit<br />
sprida sig till andra ställen i kroppen.<br />
Här i Sverige finns ännu inga beslut om<br />
allmän screening. Men intresset har väckts<br />
och i Stockholms län börjar man nu att<br />
screena personer mellan 60 och 69 år för att<br />
hitta mycket tidiga tumörer. Ett försök, som<br />
om det visar sig ge positiva resultat, förhoppningsvis<br />
ska ge alla samma chans.<br />
– Snittåldern för diagnostiserad cancer i<br />
tjock- och ändtarm är 72–74 år. Men eftersom<br />
det här är en cancerform som vanligen<br />
tar lång tid att övergå från cellförändringar<br />
i slemhinnan till polyper och till cancer, är<br />
det viktigt att i så fall börja screena yngre<br />
personer.<br />
– Om undersökningen påvisar cancer är<br />
kirurgi den kurativa behandlingen. Patien-<br />
»<br />
15.
TEMA: Cancer i tjock- och ändtarm<br />
»<br />
16.<br />
– Fortsatt upplysning för att öka vaksamheten hos allmänheten och läkarna för symtomen på tjock- och ändtarmscancer och med<br />
riktade koloskopikontroller är viktiga steg på vägen till minskad dödlighet i sjukdomen, säger överläkare Gudrun Lindmark.<br />
ter med ändtarmscancer får dessutom vanligen<br />
fem dagars strålbehandling före operation<br />
för att minska risken för tumöråterfall.<br />
I vissa fall ges i stället fem veckors<br />
strålbehandling, numera nästan alltid i<br />
kombination med cytostatikabehandling i<br />
tumörkrympande syfte.<br />
– Sedan snart ett par decennier används<br />
en operationsteknik som heter TME – total<br />
mesorektal excision, som i kombination<br />
med den preoperativa strålbehandlingen<br />
dramatiskt har minskat risken för lokalt<br />
återfall och även ökat överlevnaden för<br />
dessa patienter. Tekniken går ut på att man<br />
samtidigt som den sjuka ändtarmen tas<br />
bort också avlägsnar lymfkörtlarna i den<br />
”fettkudde” som omger ändtarmen.<br />
I samband med operationen läggs oftast<br />
en tillfällig eller en permanent stomi (påse<br />
på magen) beroende på om tarmfunktionen<br />
kan bevaras eller inte.<br />
– Vid cancer i tjocktarmen strålas inte<br />
patienten. 5-årsöverlevnaden är i dag något<br />
lägre än vid ändtarmscancer, alltså under<br />
60 procent mot drygt 60 procent. Men med<br />
förbättrad kirurgisk teknik både vid operation<br />
av själva tumören i tarmen och av<br />
metastaser, och med förbättrade onkologiska<br />
preparat – cytostatika och monoklonala<br />
antikroppar – kan vi förvänta oss en ökad<br />
5-årsöverlevnad. Ändtarmscancer har stått<br />
i fokus för kvalitetsarbetet under lång tid,<br />
och nu har de goda erfarenheterna även<br />
applicerats på cancer i tjocktarmen.<br />
Även om tjock- och ändtarmscancer är en<br />
allvarlig sjukdom ser Gudrun Lindmark<br />
positivt på framtiden.<br />
– Förhoppningsvis kommer erfarenhe-<br />
terna från screeningförsöken med avföringsprov<br />
och koloskopi att visa att detta är<br />
rätt väg att gå. Fortsatt upplysning för att<br />
öka vaksamheten hos allmänheten och<br />
läkarna för symtomen på tjock- och ändtarmscancer<br />
och med riktade koloskopikontroller<br />
är viktiga steg på vägen till minskad<br />
dödlighet i sjukdomen.<br />
Fortsatt forskning kring aggressivitetsmarkörer<br />
i tumören och av markörer för<br />
känslighet för cytostatika-, antikropps- och<br />
strålbehandling är mycket viktig för att<br />
möjliggöra ytterligare individualiserad behandlings-<br />
och uppföljningsstrategi, menar<br />
Gudrun Lindmark.<br />
– Men vi får aldrig glömma bort den stora<br />
betydelsen av tidig diagnos. ■<br />
<strong>Rädda</strong> Livet <strong>nr</strong> 2/<strong>2008</strong>
TEMA: Cancer i tjock- och ändtarm<br />
Specialistsamarbete ger<br />
cancersjuka längre livstid<br />
TEXT GABOR HONT FOTO JEANETTE HÄGGLUND<br />
Behandlingen av patienter med cancer<br />
i ändtarmen har förbättrats väsentligt i<br />
Sverige det senaste decenniet. Bara ett<br />
fåtal procent av dem som opereras får<br />
tillbaka tumören på operationsstället,<br />
och överlevnaden efter ingreppen har<br />
också blivit bättre.<br />
Den gynnsamma utvecklingen tillskrivs<br />
det samarbete mellan olika specialister som<br />
införts på allt fler sjukhus runtom i landet.<br />
Den nya rutinen går ut på att varje patient<br />
bedöms av ett så kallat multidisciplinärt<br />
team (MDT) bestående av kirurg, röntgenläkare,<br />
onkolog, patolog, vårdkoordinator<br />
och andra specialiteter som eventuellt behövs<br />
i det enskilda fallet.<br />
– Vi har uppnått utmärkta resultat när<br />
det gäller behandling av ändtarmscancer,<br />
men behöver bli bättre på att åtgärda cancer<br />
i tjocktarmen, säger Bengt Glimelius,<br />
professor i onkologi i Uppsala och Stockholm,<br />
en av initiativtagarna till samarbetet<br />
i multidisciplinära team.<br />
Varje nydiagnostiserad tjock- och ändtarmscancer<br />
diskuteras vid MDT-mötena,<br />
då varje specialist bidrar med sina specialkunskaper<br />
för att rätt bedöma den individuella<br />
tumören och föreslå lämplig behandling.<br />
Förutom införandet av förbättrade kirurgiska<br />
metoder och nytänkandet att ge<br />
strålnings- och annan tilläggsbehandling<br />
före operationen, har man också förbättrat<br />
kvaliteten på utredningen. Förstahandsmetoden<br />
för diagnos av tumör i tjocktarmen<br />
är koloskopi, men röntgen, datortomografi<br />
(DT) och magnetresonanstomografi (MRT)<br />
används också i samtliga fall för att kartlägga<br />
utbredningen. Röntgenläkaren och patologen<br />
är i dag nyckelpersoner i MDT när<br />
det gäller att hitta och beskriva tumörerna<br />
som hittas.<br />
– Röntgenläkarens arbete har förändrats<br />
– Vi har uppnått utmärkta resultat när det<br />
gäller behandling av ändtarmscancer, men<br />
behöver bli bättre när det gäller att åtgärda<br />
cancer i tjocktarmen, säger Bengt Glimelius,<br />
professor i onkologi.<br />
totalt under de senaste 10–20 åren, säger<br />
docent Lennart Blomqvist, verksam vid<br />
röntgenkliniken på Karolinska Universitetssjukhuset<br />
Solna. Han var en av pionjärerna<br />
att arbeta i MDT med olika avbildningstekniker.<br />
Han berättar att röntgenläkaren har ersatts<br />
av en specialitet som kallas bild- och funktionsmedicin.<br />
Bild- och funktionsmedicinarens<br />
ansvar i ett MDT är att presentera<br />
ett sammanvägt resultat av all bildinformation<br />
som en utredning kan få fram. Detaljerade<br />
avbildningar kan behövas både före och<br />
efter en operation, dels för att visa var tumören<br />
finns, dels för att avslöja exempelvis<br />
ett läckage i en nyopererad tarm.<br />
De patienter som får diagnosen cancer i<br />
ändtarmen undersöks numera rutinmässigt<br />
med MRT. Undersökningen med tvärsnittsbilder<br />
ger en hög tredimensionell upplösning<br />
och kan avbilda ändtarmen med de<br />
omgivande organ och vävnader som är<br />
– Röntgenläkarens arbete har förändrats totalt<br />
under de senaste 10–20 åren, säger docent<br />
Lennart Blomqvist, verksam vid röntgenkliniken<br />
på Karolinska Universitetssjukhuset Solna.<br />
mycket viktiga för detaljplanering av operation<br />
och övrig behandling.<br />
– Den stora styrkan med magnetkameran<br />
är att vi kan se tumören där den sitter<br />
i förhållande till omgivande vävnad, säger<br />
Lennart Blomqvist. Däremot är möjligheten<br />
ganska begränsad att med MRT säga<br />
vad det är för typ av tumör på det sätt som<br />
går att se på uttagen vävnad med ett mikroskop.<br />
Röntgenläkaren är i hög grad beroende av<br />
samarbetet med patologen, som dels kommer<br />
med information om vad det är för tumör<br />
en patient har, dels kan ge återkoppling<br />
till hela teamet om den faktiska tumörutbredningen<br />
i ett uttaget operationspreparat.<br />
– Patologens analys är vårt facit, understryker<br />
Lennart Blomqvist. I en MDT utan<br />
patolog kan man inte utnyttja den avancerade<br />
bildteknikens möjligheter till fullo,<br />
hur fina apparater vi än har, säger Lennart<br />
Blomqvist. ■<br />
<strong>Rädda</strong> Livet <strong>nr</strong> 2/<strong>2008</strong> 17.
18.<br />
<strong>Rädda</strong> Livet <strong>nr</strong> 2/<strong>2008</strong>
Inga högtflygande planer men små enskilda<br />
framsteg för patienter med tjock- och ändtarmscancer<br />
kan samarbetet mellan kirurgerna<br />
Annika Sjövall och Anna Martling<br />
utlova. Här på helikopterplattan på Karolinska<br />
Universitetssjukhuset Solna.<br />
TEXT GABOR HONT FOTO JEANETTE HÄGGLUND<br />
Forskning kring behandling av cancer i tjock- eller ändtarm är ingen soloprestation.<br />
Kirurgerna Annika Sjövall och Anna Martling och på Karolinska Universitetssjukhuset<br />
Solna samarbetar i ett team av kolleger från flera specialiteter. Målet är att hitta den<br />
bästa skräddarsydda behandlingen för den enskilda patientens behov.<br />
– Nästan varje tumör är individuell, därför<br />
börjar behandlingen av cancern egentligen<br />
redan när vi sätter igång att utreda patienterna.<br />
I dag vill vi kartlägga tumören ännu<br />
noggrannare än tidigare och göra det direkt<br />
efter beskedet att sjukdomen finns<br />
där, säger Anna Martling.<br />
Hon förklarar att cancer i tjock- och<br />
ändtarm är mycket komplicerad att behandla,<br />
men just därför en utmaning och<br />
mycket stimulerande att arbeta med. Nyligen<br />
blev det klart att hon får kombinera<br />
<strong>Rädda</strong> Livet <strong>nr</strong> 2/<strong>2008</strong><br />
sitt kliniska arbete som kirurg med klinisk<br />
forskning i sex år, tack vare ett anslag från<br />
<strong>Cancerfonden</strong>.<br />
– Det är helt fantastiskt att kunna arbeta<br />
halva tiden med forskning och halva med<br />
kirurgi. Det är en förmån att kunna kombinera<br />
två yrkesroller som nu kan ha positiva<br />
effekter av varandra. Idéer som man<br />
får genom jobbet i kliniken kan utvecklas<br />
i forskningen, och resultat från forskningsprojekten<br />
kan omsättas i praktiken, säger<br />
hon.<br />
TEMA: Cancer i tjock- och ändtarm<br />
Annika och Annas samarbete<br />
ger skräddarsydd behandling<br />
Anna Martling doktorerade 2003 med en<br />
avhandling som var en utvärdering av<br />
strålbehandling kombinerat med en ny<br />
metod att operera cancer i ändtarmen.<br />
Och i dag fortsätter hon på den inslagna<br />
vägen. Flera av forskningsprojekten hon är<br />
inblandad i handlar om specialstudier av<br />
olika behandlingsstrategier och om vidareutvecklingen<br />
av en ny kirurgisk teknik<br />
vid operation av tumörer i nedersta delen<br />
av tjocktarmen. Hon är dessutom ansvarig<br />
inom teamet för forskningen kring den typ »<br />
19.
TEMA: Cancer i tjock- och ändtarm<br />
”Vi kan få patienter att<br />
leva längre genom att förbättra<br />
varje litet enskilt<br />
steg i handläggningen.”<br />
»<br />
av ändtarmstumörer som kan opereras<br />
direkt.<br />
– Vi jobbar på att förbättra det multidisciplinära<br />
omhändertagandet av patienter<br />
med tumörer som sitter långt ner i ändtarmen<br />
och kan växa över på andra organ,<br />
exempelvis urinblåsa och gynekologiska<br />
organ. Där krävs, förutom effektiv kirurgi,<br />
även förbättrad strålbehandling och cytostatikabehandling.<br />
Ett unikt forskningsprojekt som hon driver<br />
har utsikter att bli internationellt uppmärksammat<br />
när det blir klart framåt 2010.<br />
Det gäller en enkätstudie om kvinnors livskvalitet<br />
efter canceroperation i ändtarmen.<br />
– Det finns väldigt mycket forskning på<br />
mäns livskvalitet, framför allt i fråga om<br />
sexuell funktion. Den visar att männen kan<br />
få problem med potensen och även bli sterila<br />
av strålbehandlingen i kombination<br />
Vi stödjer <strong>Cancerfonden</strong><br />
www.sbab.se<br />
med den omfattande bäckenkirurgin. Däremot<br />
finns inte så många studier på kvinnors<br />
livskvalitet efter operation och eventuell<br />
sexuell funktionsnedsättning.<br />
Hon har länge intresserat sig för hur<br />
kvinnor och män har behandlats för ändtarmscancer<br />
och funnit att det finns skillnader.<br />
Färre kvinnor fick strålbehandling,<br />
de opererades med en annan kirurgisk teknik<br />
och blev inte heller tillfrågade av läkarna<br />
efter operationen om eventuella problem<br />
med till exempel den sexuella funktionen.<br />
– Projektet vi driver nu handlar därför<br />
just om livskvalitet och sexuell funktion.<br />
Vi ska koppla utfallet även till hormonanalyser<br />
för att se om kvinnornas egna sexualhormoner<br />
påverkas av den strålbehandling<br />
de får, berättar Anna Martling.<br />
Genom att driva forskningsprojektet om<br />
kvinnors livskvalitet hoppas hon få igång<br />
en diskussion bland läkarna om hur ändtarmsopererade<br />
kvinnor mår.<br />
Anna Martling har även andra studier i<br />
gång, och berättar att antalet arbetstimmar<br />
per vecka kan bli ganska många. Hon har<br />
ingen siffra på genomsnittet, säger bara att<br />
jobbet går utmärkt att kombinera med privat<strong>livet</strong><br />
och åtagandet att vara mamma åt<br />
två pojkar, 9 respektive 6 år.<br />
– Så är det ju i <strong>livet</strong>. Tycker man att det<br />
man gör är kul så fungerar ju allting, konstaterar<br />
hon. ■<br />
SEAT Sverige stödjer<br />
cancerforskningen och<br />
därför har vi valt att bli<br />
en Företagsvän till<br />
<strong>Cancerfonden</strong>.<br />
Vi vill uppmana andra<br />
företag att göra det<br />
samma.<br />
www.seat.se<br />
20. <strong>Rädda</strong> Livet <strong>nr</strong> 2/<strong>2008</strong>
TEMA: Cancer i tjock- och ändtarm<br />
Ingen revolution, men små framsteg<br />
TEXT GABOR HONT FOTO JEANETTE HÄGGLUND<br />
Annika Sjövall har en nyckelroll i forskningsteamet<br />
specialiserat på cancer i<br />
tjocktarmen (kolon). Hennes doktorsavhandling<br />
från 2007 handlar om behandling<br />
av tjocktarmstumörer hos<br />
en grupp patienter.<br />
Det arbetet blev startskottet för det så kallade<br />
Koloncancerprojektet i Stockholm som<br />
Annika Sjövall driver tillsammans med kollegan<br />
Torbjörn Holm. Syftet är att utbilda<br />
kirurger i en förbättrad operationsteknik<br />
för avlägsnande av tjocktarmstumörer. Det<br />
nya sättet att operera infördes av den tyske<br />
professorn Werner Hohenberger som besöker<br />
Stockholm med jämna mella<strong>nr</strong>um för<br />
att lära ut sina handgrepp.<br />
– Vi ägnar oss åt tjocktarmscancer och<br />
använder kunskaper vi fått genom den<br />
forskning och utveckling som lett fram till<br />
en förbättrad överlevnad för patienter med<br />
ändtarmscancer, förklarar Anna Sjövall.<br />
Koloncancer brukar betraktas som lättare<br />
att operera, men frågan är om den verkligen<br />
kan vara det. Överlevnaden är sämre<br />
i dag för tjocktarmscancer än för ändtarmscancer,<br />
vilket antyder att vår handläggning<br />
av den tumörformen inte är den allra bästa.<br />
Koloncancerprojektet i Stockholm siktar<br />
på att uppnå bättre överlevnad och minskad<br />
risk för återfall. Målsättningen ska förverkligas<br />
genom ett multidisciplinärt projekt<br />
som engagerar bland andra kirurger,<br />
patologer, onkologer och röntgenläkare.<br />
– Vi tror inte vi kan åstadkomma en<br />
revolutionerande förändring med någon<br />
enskild terapi med cytostatika eller bestrålning<br />
just nu. Men vi kan få patienter att<br />
leva längre genom att förbättra varje litet<br />
enskilt steg i handläggningen av de här<br />
patienterna, konstaterar Annika Sjövall.<br />
Hon räknar upp åtgärder såsom bättre<br />
utredning och noggrannare stadieindelning<br />
av cancern såväl före som efter operation.<br />
Den största möjligheten till bättre resultat<br />
är dock troligen en förfinad operationsteknik.<br />
Det nya sättet att operera är förenat<br />
med minimal blödning i samband med avlägsnandet<br />
av tumören och minskad risk<br />
Annika Sjövall (underst) driver Koloncancerprojektet i Stockholm. Syftet med detta är att utbilda<br />
kirurger i en förbättrad operationsteknik för at avlägsna tumörer i tjocktarmen. Överst kollegan<br />
Anna Martling.<br />
att sprida cancerceller i buken så att metastaser<br />
kan uppstå. Precis som tidigare då<br />
man ändrade operationsteknik vid rektalcancer<br />
finns dock inga vetenskapliga data<br />
som bevisar att den nya tekniken verkligen<br />
ger ökad överlevnad. Detta får tiden utvisa.<br />
– Vi håller fortlöpande kontroll på det vi<br />
åstadkommer. I Stockholm–Gotlandregionen<br />
finns sedan 1996 ett register beträffande<br />
koloncancer. Där samlar vi in alla kliniska<br />
data, både primära sådana och uppföljningsdata<br />
på alla patienter.<br />
Avsikten är att göra en klinisk studie för<br />
att se hur många som slipper återfall i sjukdomen<br />
tre år efter projektstart. Koloncan-<br />
cerprojektet pågår tills vidare, så länge<br />
finansieringen kan säkras.<br />
Annika Sjövall berättar att hon försöker<br />
hålla vanliga kontorstider i jobbet. Hon har<br />
nyligen återvänt från mammaledighet och<br />
har två små barn hemma, 4 och 1 år.<br />
– Men självklart ägnar man en hel del tid<br />
åt jobbet även hemma. Man måste läsa på<br />
och planera nästa steg i projekten, säger<br />
hon och konstaterar att det har skett ett<br />
uppvaknande såväl i Sverige som i andra<br />
länder beträffande tjocktarmscancer. Den<br />
betraktas inte längre som en ointressant<br />
tumörform, enkel att operera för vem som<br />
helst utan förkunskaper. ■<br />
<strong>Rädda</strong> Livet <strong>nr</strong> 2/<strong>2008</strong> 21.
TEMA: Cancer i tjock- och ändtarm<br />
22.<br />
Koloskopi för alla 60-åringar<br />
skulle rädda många liv<br />
TEXT GABOR HONT FOTO JEANETTE HÄGGLUND<br />
Välskötta nationella register och allmän<br />
screening av 60-åringar i Sverige förebygger<br />
insjuknandet av cancer i tjockoch<br />
ändtarm, och minskar dödligheten<br />
väsentligt.<br />
– Registren fungerar redan, men screening<br />
genom koloskopi återstår att införa, säger<br />
Lars Påhlman, kirurg och forskare på Akademiska<br />
sjukhuset i Uppsala.<br />
Lars Påhlman är ordförande för Svenska<br />
Rektalcancerregistret som är resultat av en<br />
heltäckande registrering sedan 1995 av samtliga<br />
patienter opererade för ändtarmscancer<br />
i Sverige. Registret började som ett kirurgiskt<br />
kvalitetssäkringsregister för operation<br />
av ändtarmscancer med syfte att förbättra<br />
operationsresultaten och minska andelen<br />
återfall, som då låg väl över 30 procent.<br />
I dag finns 18 000 fall av åtgärdad ändtarmscancer<br />
registrerade. Varje sjukvårdsregion<br />
har sitt eget kvalitetsregister, men alla<br />
data sammanställs i Umeå och publiceras<br />
årligen för kirurgiska kvalitetsparametrar<br />
där nydiagnostiserade beskrivs liksom trender<br />
i landet. Dessutom publiceras årligen<br />
5-årsuppföljning av cancerrelaterade data.<br />
Sedan 2007 finns också ett nationellt register<br />
för tjocktarmscancer med lika detaljerad<br />
information om patientfall, vårdkvalitet<br />
och statistik över uppföljningar.<br />
Båda registren är fullt offentliga och kan<br />
nås bland annat via Socialstyrelsens webbplats.<br />
Alla patientuppgifter är naturligtvis<br />
avidentifierade, däremot går det bra att följa<br />
hur duktig man är vid olika sjukhus på<br />
att operera tjock- och ändtarmscancer.<br />
– Registren är mycket användbara, och<br />
väl använda, därför att de håller koll på<br />
svenska kirurger, förklarar Lars Påhlman.<br />
Uppståndelsen blev stor 2005 när uppgifter<br />
med jämförande data på operationsresultat<br />
mellan sjukhusen släpptes för första<br />
gången. Det framgick tydligt att vissa sjukhus<br />
– till och med bland de riktigt stora –<br />
Lars Påhlman förespråkar<br />
koloskopi för<br />
60-åringar och menar<br />
att det skulle sänka<br />
dödligheten.<br />
redovisade mindre bra resultat. Efter den<br />
första chocken insåg dock alla nyttan av att<br />
följa upp resultaten av kolorektalkirurgin.<br />
I dag finns en rankningslista sjukhus för<br />
sjukhus i registren. Den visar uppföljning<br />
av resultaten nio år tillbaka för varje sjukhus.<br />
Statistiken uppdateras varje år på så<br />
sätt att data för det äldsta året faller samtidigt<br />
som uppgifterna för senaste året tillkommer.<br />
– Det är hela tiden bara de nio senaste<br />
åren som syns. Gamla ”synder” försvinner<br />
och nivån kan höjas på ett sjukhus, förutsatt<br />
att man verkligen har blivit bättre med<br />
tiden.<br />
Nästa år ska registret innehålla trendkurvor<br />
på alla sjukhus som opererar. Trenden<br />
i dag är att man på stora sjukhus opererar<br />
allt mer och på små sjukhus allt mindre.<br />
Lars Påhlman tycker att patienter eller<br />
närstående skulle använda registren för att<br />
informera sig om sjukhusens och kirurgernas<br />
resultat. Den enskilda kirurgens skicklighet<br />
redovisas visserligen inte direkt i registret,<br />
men det är lätt att ta reda på vem<br />
som opererar på vilket sjukhus. Alla har<br />
laglig rätt att välja den doktor som de litar<br />
mest på.<br />
Registren hjälper även läkarna att upptäcka<br />
problem som kan dyka upp, så att de<br />
kan planera in åtgärder för förbättringar.<br />
– Vi ser till exempel i registren att komplikationsfrekvensen<br />
efter canceroperationer<br />
i ändtarmen är uppe på 10 procent. Den<br />
nivån har inte ändrats på många år, och är<br />
fortfarande för hög. Det är vårt nästa mål<br />
inom vår specialitet att förbättra den statistiken.<br />
Bästa lösningen skulle naturligtvis vara<br />
om cancer i ändtarmen aldrig tilläts uppstå,<br />
tillägger han med glimten i ögat. Och en<br />
sådan förebyggande åtgärd kan man delvis<br />
åstadkomma med hjälp av nationell massundersökning,<br />
så kallad screening.<br />
Screening är ett område där det nationella<br />
registret skulle kunna komma till användning,<br />
enligt Lars Påhlman. Han är ivrig förespråkare<br />
för allmän screening genom<br />
koloskopi av alla som fyllt 60 år. Varje individ<br />
som har kommit upp i den åldern skulle<br />
kunna följas via registren i cancerförebyggande<br />
syfte, menar han.<br />
– Om vi skulle införa en sådan screening<br />
i Sverige skulle vi uppnå en dubbel effekt.<br />
Dels skulle vi kunna sänka dödligheten i<br />
tjock- och ändtarmscancer ännu mer, dels<br />
skulle vi kunna förebygga hos många i den<br />
åldersgruppen att den typen av cancer uppkom<br />
över huvud taget.<br />
Han förklarar att en allmän screening<br />
skulle hitta polyperna, ett förstadium till<br />
cancer i tarmen, så att läkarna skulle kunna<br />
ta bort dem i tid.<br />
Screeningverksamhet klassas i dag som<br />
forskning och utveckling, enligt de gällande<br />
nationella riktlinjerna i Sverige. Det tycker<br />
Lars Påhlman, som själv var med och skrev<br />
riktlinjerna, är ”fegt, snålt eller bara kortsiktigt”.<br />
Just i 60-årsåldern är det vanligt<br />
med många polyper i tarmen, men fortfarande<br />
ganska ovanligt med utvecklad cancer.<br />
Insjuknandet i cancer kommer i regel<br />
först i 75-årsåldern.<br />
– Vi har alltså ett ”fönster” där på tio eller<br />
femton år, då vi lämpligen skulle kunna titta<br />
på alla 60-åringar med koloskopi, hitta<br />
och åtgärda polyperna, och rädda många<br />
från cancer i tjock- eller ändtarm, summerar<br />
Lars Påhlman. ■<br />
<strong>Rädda</strong> Livet <strong>nr</strong> 2/<strong>2008</strong>
<strong>Rädda</strong> Livet <strong>nr</strong> 2/<strong>2008</strong><br />
TEMA: Cancer i tjock- och ändtarm<br />
– Varje onsdag har vi fem kontaktsjuksköterskor ett möte där vi går igenom patienterna och deras utveckling. Då har vi också tillfälle till spegling –<br />
vi kan prata av oss och stötta varandra om något är svårt, säger Eva Strand, kolorektalsjuksköterska vid Centrallasarettet i Västerås.<br />
Kontaktsjuksköterskor<br />
följer ”egna”patienter<br />
TEXT INGRID JACOBSSON FOTO MATS ERLANDSSON<br />
Att ha en person att ställa frågor till är<br />
särskilt viktigt när man fått diagnosen<br />
cancer. Oro, rädsla, undran finns hos<br />
alla patienter. En kontaktsjuksköterska<br />
gör stora insatser i det dagliga arbetet<br />
med patienterna.<br />
Kontaktsjuksköterskor för bröstcancerpatienter<br />
har funnits tämligen länge. Men de<br />
senaste åren har allt fler sjukhus också i<strong>nr</strong>ättat<br />
tjänster för specialiserade kolorektalsjuksköterskor.<br />
En sådan är Eva Strand på<br />
Centrallasarettet i Västerås.<br />
– Jag fick ansvaret för att starta vårt särskilda<br />
team här i Västerås 2000, berättar<br />
Eva Strand. Vi är i dag fem kolorektalsjuk-<br />
sköterskor – och alla som var med från starten<br />
är kvar!<br />
Just kontinuiteten är viktig, betonar Eva.<br />
Kontaktsjuksköterskorna har ”sina” patienter<br />
som de kan komma att följa i flera år.<br />
Sjuksköterskorna arbetar nära läkarna, är<br />
med på undersökningar och har sedan samtal<br />
med patienterna för att bland annat förklara<br />
olika steg i behandlingen.<br />
Man opererar många cancrar i Västerås,<br />
56 i ändtarm (rektum) och 75 i tjocktarm<br />
(kolon) under 2007. Patienter med rektalcancer<br />
följs upp med ett besök var sjätte<br />
månad i tre år, sedan en gång per år tills det<br />
gått fem år. Kolonpatienterna kommer på<br />
kontroll efter ett år; då görs också en datortomografi.<br />
– Läkarna var lite undrande till att börja<br />
med när vi skulle vara med vid undersökningarna,<br />
berättar Eva. Men nu har de vant<br />
sig och brukar fråga ”Vilken sköterska<br />
kommer med i dag?”<br />
Kontaktsjuksköterskorna finns tillgängliga<br />
för patienterna i princip när som helst.<br />
Patienterna har ett direkttelefonnummer till<br />
tarmkliniken. Om deras kontaktperson inte<br />
är i tjänst när de ringer kan någon annan ta<br />
samtalet – man informerar hela tiden varandra<br />
om de olika patienterna för att ha en<br />
”back up”. Och någon tidsbegränsning<br />
finns inte – samtalet får ta den tid det tar. »<br />
23.
TEMA: Cancer i tjock- och ändtarm<br />
»<br />
24.<br />
– Närstående uppmanas alltid att vara med vid besöken hos kolorektalsjuksköterskan, säger Eva Strand, Västerås.<br />
– Varje onsdag har vi fem kontaktsjuksköterskor<br />
ett möte där vi går igenom patienterna<br />
och deras utveckling. Då har vi<br />
också tillfälle till spegling. Vi kan prata av<br />
oss och stötta varandra om något är svårt.<br />
Det är ju många gånger ett psykiskt tungt<br />
arbete, säger Eva Strand.<br />
Närstående uppmanas alltid att vara med<br />
vid besöken på sjukhuset. Kontaktsjuksköterskorna<br />
ber om patienternas tillstånd att<br />
prata också med de anhöriga, som ofta har<br />
många frågor och är oroliga. Sjukdomen<br />
och behandlingarna påverkar självklart förhållandet<br />
till de anhöriga. För patienter<br />
som fått stomi kan till exempel sexualiteten<br />
bli ett känsligt ämne, och att då både patient<br />
och anhörig kan tala med sjuksköterskan<br />
är värdefullt.<br />
I Uppsala/Örebroregionen finns sedan<br />
2002 ett nätverk för sjuksköterskor i kolorektal<br />
cancervård. Man träffas två gånger<br />
per år och deltagarna är sjuksköterskor från<br />
både kirurgiska och onkologiska kliniker.<br />
Eva Strand är en av de ansvariga för nät-<br />
verket tillsammans med Annika Lidin-<br />
Lindqvist på Regionalt Onkologiskt Centrum<br />
i Uppsala. Syftet med nätverket är att<br />
utveckla och sprida kunskaper, erfarenheter<br />
och idéer inom kolorektalcancerområdet.<br />
Annika Lidin-Lindqvist tycker att nätverket<br />
är betydelsefullt bland annat för att visa att<br />
kolorektalsjuksköterskorna finns så att deras<br />
kunskap och erfarenhet kan tas tillvara.<br />
– Kolorektalsjuksköterskorna har nu,<br />
både på sjukhusen och på regional nivå,<br />
kommit med i arbetsgrupper där det tidigare<br />
bara fanns läkare. Ett exempel är den<br />
regionala arbetsgruppen för kolorektalcancer.<br />
Vårt nätverk har också skrivit omvårdnadsdelen<br />
som ingår i det nya nationella<br />
vårdprogrammet.<br />
Alla sjukhus har ännu inte särskilda kontaktsjuksköterskor,<br />
men flera sådana mottagningar<br />
är under uppbyggnad i regionen.<br />
Och man önskar sig mer utbildning.<br />
– Vi planerar flera utbildningsdagar i<br />
nätverket, berättar Eva Strand. Men visst<br />
önskar jag att det funnes en poängutbild-<br />
ning som var specialiserad för kolorektalsjuksköterskor,<br />
liknande den som finns för<br />
bröstsjuksköterskor.<br />
Även patienterna behöver utbildning och<br />
kunskaper. Förutom de personliga samtalen<br />
delar sköterskorna ut skriftlig information<br />
om tjock- och ändtarmscancer. Det<br />
kan också vara givande att gå med i en patientförening.<br />
Numera är kolorektalcancerpatienter<br />
välkomna som medlemmar i<br />
Riksförbundet för mag- och tarmsjuka,<br />
RMT. Kontaktsjuksköterskorna jobbar för<br />
att öka kännedomen om denna förening.<br />
Eva Strand betonar till sist kolorektalsjuksköterskornas<br />
viktiga roll.<br />
– Vi har gjort en studie om patientnöjdheten<br />
vid tarmkliniken här i Västerås. Patienterna<br />
indelades i slumpmässiga grupper<br />
och vi jämförde hur nöjda patienterna var<br />
med läkare respektive sjuksköterskor. Det<br />
visade sig att patienterna var mer nöjda<br />
med sköterskorna! ■<br />
<strong>Rädda</strong> Livet <strong>nr</strong> 2/<strong>2008</strong>
Hur man tar det...<br />
En hundraåring får frågan om vad hon lärt sig under sitt långa liv.<br />
Jo, förklarar hon, det viktiga är inte hur vi har det utan hur vi tar det.<br />
Ett gammalt tibetanskt talesätt säger att om man kan ordna för sig<br />
kan man få det hemtrevligt också i helvetet.<br />
Buddhismen lär oss hur vi ska ta det för att leva ett meningsfullt liv<br />
och skapa välbefinnande för oss själva och andra. Man talar om grunden,<br />
vägen och frukten. Grunden, vårt grundläggande hopp, är att vi<br />
alla inom oss har fröet till stort välbefinnande. Vi har möjligheten att<br />
utveckla visdom och medkänsla. Vägen liknas vid att rena guld från<br />
slagg. Slagget är våra i<strong>nr</strong>e fiender egoism, självömkan, avund, begär,<br />
hat och okunnighet. Vi ska omvandla dessa negativa sidor till färdigheter<br />
som generositet, tålamod, moral, entusiasm, sinnesnärvaro och<br />
visdom. Frukten är välbefinnande, medkänsla och visdom.<br />
Allt vad Buddha undervisade om kan ses som goda råd för hur vi ska<br />
gå till väga. Den buddhistiska vägen är en stegvis väg. Första steget är<br />
att meditera över föränderlighet och förgänglighet. Det hoppfulla är<br />
att vi nu har en dyrbar kropp. Vi lever i en tid och på en plats där vi<br />
kan lära känna den buddhistiska vägen till välbefinnande och frihet<br />
från lidande. Vi har den dyrbara möjligheten nu, men vet inte hur<br />
länge. En dikt av Göran Tranströmer kan vara underlaget för vår<br />
meditation.<br />
Almanackan fullskriven, framtid okänd ...<br />
Mitt i <strong>livet</strong> händer att döden kommer<br />
Och tar mått på människan. Det besöket<br />
Glöms och <strong>livet</strong> fortsätter. Men kostymen<br />
Sys i det tysta.<br />
Vi läser dikten strax innan vi somnar och det första vi gör när vi vaknar.<br />
Efter en tid märker vi hur vi kommer i kontakt med djupare skikt<br />
av vårt medvetande.<br />
Insikten om vår dödlighet skärper vår blick för vad som är av bestående<br />
värde i vårt liv. Materiella ägodelar, status, berömmelse och<br />
världsliga framgångar kommer och går. De är inga garantier för lycka.<br />
Det buddhistiska hoppet består i att odla vår i<strong>nr</strong>e rikedom och det<br />
gör vi genom att öva oss i en rad färdigheter. Den grundläggande färdigheten<br />
är ett varmt hjärta, en medkänsla som inte bara omfattar en<br />
själv. Medkänslan kommer till uttryck i generositet. Generositet är<br />
inte bara en beredskap att ge. Det är en öppenhet för andra. Vi låter<br />
andra komma in i våra liv. Vi är generösa med oss själva, vår tid och<br />
vår omtanke. Generositeten är samtidigt en medicin mot ett krampaktigt<br />
girigt sätt att vara i verkligheten. Vi klamrar oss fast vid vårt,<br />
våra ägodelar, vår status, våra angelägenheter. Generositeten öppnar<br />
oss för vår i<strong>nr</strong>e rikedom. Girigheten bygger på föreställningen att vi är<br />
fattiga utan våra ägodelar. Vårt välbefinnande bygger inte på vad vi<br />
har utan på vad vi är.<br />
Allt i vårt liv kan tjänstgöra som våra hjälpmedel för hur vi ska utveckla<br />
visdom och medkänsla. Genom att träna vårt sinne kan vi<br />
omvandla<br />
motgångar till<br />
hjälpmedel. Hoppet<br />
i buddhismen hänger<br />
nära samman med ett kreativt<br />
och osentimentalt seende. Vi ser i<br />
motgångar möjligheten att utveckla<br />
tålamod och medkänsla.<br />
Ett råd är att vi ska vara tacksamma<br />
mot allt och alla. Allt och alla kan ge oss<br />
väsentliga erfarenheter. Vi förändrar det i<strong>nr</strong>e<br />
klimatet från självömkan och självupptagenhet till<br />
förnöjsamhet och hopp. I en annan slogan sägs det att vi<br />
inte ska förvänta oss något tack för det vi gör. Att göra gott för<br />
andra är som att ge sig själv näring.<br />
För att förändra vårt i<strong>nr</strong>e i positiv riktning måste vi lära känna<br />
vilka tankar och känslor som skadar oss själva och andra och vilka<br />
som på lång sikt skapar välbefinnande för oss själva och andra. Vårt<br />
medvetande är likt en strid fors. Den ena tanken och känslan avlöser<br />
den andra. Vi behöver lugna ned sinnet för att se vad som händer i<br />
vårt i<strong>nr</strong>e. Genom att sitta bekvämt och rikta hela uppmärksamheten<br />
på hur vi andas in och ut skapar vi en klarhet. Vi kan nu betrakta<br />
känslor och tankar likt moln som passerar den öppna solbelysta himlen.<br />
Denna sinnesnärvaro är ett omistligt hjälpmedel när vi vill lära<br />
känna oss själva. ■<br />
Jan Bärmark<br />
Jan Bärmark är professor i vetenskapsteori vid Göteborgs universitet<br />
och har skrivit boken Buddhism och läkekonst. Han har sedan 1974<br />
följt undervisningen från tibetanska lamor.<br />
<strong>Rädda</strong> Livet <strong>nr</strong> 2/<strong>2008</strong> 25.<br />
Andrum
TEMA: Cancer i tjock- och ändtarm<br />
Västernklassikern "Den gode, den onde, den fule" regisserades av Sergio Leone. Huvudrollerna spelades av från vänster<br />
Clint Eastwood (den gode), Lee Van Cleef (den onde) och Eli Wallach (den fule). Filmen hade premiär 1966.<br />
”Den gode, den onde, den fule”<br />
TEXT GABOR HONT FOTO THE FACTORYS BILDARKIV<br />
Många tumörer i tjocktarmen upptäcks<br />
plötsligt genom att patienten får akuta<br />
symtom i form av tarmvred eller sprucken<br />
tarm.<br />
– Då sker en operation direkt utan att<br />
det multidisciplinära teamet hinner<br />
kopplas in, förklarar professor Bengt<br />
Glimelius.<br />
Föreslagna åtgärder i de fall som bedöms<br />
av multidisciplinära teamet (MDT) är olika<br />
beroende på var tumören finns i tarmen.<br />
Läkarna skiljer på cancer i ändtarmen (rektum)<br />
och cancer i tjocktarmen (kolon). De<br />
flesta fall med tjocktarmscancer opereras<br />
direkt. Bara i särskilda fall diskuterar man<br />
annan behandlingsstrategi vid specialistmötet.<br />
Om tumören redan har givit metastaser,<br />
vilket är fallet hos var femte patient<br />
vid diagnostillfället, gäller diskussionen<br />
huruvida man ska operera först och därefter<br />
ge cytostatika, eller tvärtom.<br />
När det gäller cancer i ändtarmen delar<br />
läkarna in tumörerna i tre typiska grupper.<br />
De talar om ”den gode”, ”den onde” och<br />
– Läkarna delar in tumörer i ändtarmen i tre<br />
typiska grupper och hänvisar till titeln på en<br />
känd spagettiwestern med skådespelaren Clint<br />
Eastwood, berättar professor Bengt Glimelius.<br />
”den fule”, med uttrycken hämtade från<br />
titeln till en känd spaghettiwestern.<br />
Omkring 20–30 procent av fallen är<br />
”goda” i den meningen att cancern inte är<br />
så utbredd att man behöver vidta kompletterande<br />
åtgärder, utan dessa fall kan gå till<br />
operation direkt. Ungefär hälften av fallen<br />
(45–50 procent) är ”onda”, och behandlas<br />
först med strålning under en vecka innan<br />
det är dags för operation.<br />
De ”fula” fallen (10–15 procent) får vanligen<br />
en lång förbehandling med både strålning<br />
och cytostatika. Därefter måste man<br />
vänta ytterligare för att ge tumören tid att<br />
krympa. Först efter en ny bedömning i<br />
MDT-konferens opereras patienterna.<br />
Många studier har visat att cytostatikakurer<br />
som ges efter en operation vid tjocktarmscancer<br />
minskar risken för återfall och<br />
höjer överlevnaden. Sådan behandling ges<br />
också sedan mer än ett år tillbaka rutinmässigt<br />
i de fall där spridning konstaterats till<br />
lymfkörtlarna nära tarmen. Även utan<br />
sådan spridning ges ibland tilläggsbehand-<br />
26. <strong>Rädda</strong> Livet <strong>nr</strong><br />
2/<strong>2008</strong><br />
FOTO JEANETTE HÄGGLUND
<strong>Rädda</strong> Livet <strong>nr</strong> 2/<strong>2008</strong><br />
TEMA: Cancer i tjock- och ändtarm<br />
– tre typer av ändtarmscancer<br />
ling om bedömningen vid MDT-konferensen<br />
är att hög risk för återfall finns.<br />
Vid ändtarmscancer har studieresultaten<br />
inte varit lika entydiga och kunskapsläget är<br />
ibland fortfarande oklart. Därför görs fler<br />
studier. Det kan också vara så att det är<br />
bättre att ge tilläggsbehandlingarna före<br />
operationen, vilket också studeras.<br />
Bengt Glimelius berättar om den senaste<br />
strategin för tilläggsbehandlingar som sätts<br />
in före operationen. Nytänkandet tillämpas<br />
oftast på de ”fula” tumörerna i ändtarmen.<br />
Behandlingen börjar med cytostatika och<br />
fortsätter i nästa skede med strålning,<br />
ibland under lång tid samtidigt med cytostatika,<br />
ibland under en veckas tid utan<br />
cytostatika följt av mer cytostatika under<br />
pausen före operationen. Därefter kommer<br />
operationen som eventuellt kompletteras<br />
efteråt med ytterligare cytostatika.<br />
– Tanken är att sätta in det i dag svagaste<br />
behandlingsvapnet först, som däremot har<br />
den bredaste effekten och verkar i hela<br />
kroppen. Fördelen är att spridda små här-<br />
dar av dottersvulster kan angripas av cellgiftet<br />
redan tre–fyra månader tidigare än<br />
annars, säger Bengt Glimelius.<br />
Den effektivaste insatsen, operationen,<br />
sätts in sist. Operationstekniken som<br />
tillämpas i dag vid ingrepp i ändtarmen<br />
kom i bruk i mitten av 1980-talet och tio år<br />
framåt efter att ha populariserats av den<br />
brittiske kirurgen Bill Heald. För operation<br />
i tjocktarmen finns en motsvarande, flera år<br />
yngre, metod utvecklad av den tyske kirurgiprofessorn<br />
Werner Hohenberger. Båda<br />
metoderna har varit respektive förefaller<br />
vara framgångsrika så att alla cancerceller<br />
i anslutning till tarmen kan tas bort i samband<br />
med operationen, vilket har minskat<br />
andelen återfall. Även om operationen vid<br />
ändtarmscancer genomförs på ett perfekt<br />
sätt behövs strålbehandlingen före operationen<br />
för att nå de bästa resultaten.<br />
Överlevnaden efter fem år hos personer<br />
som opererats för tjocktarmscancer har av<br />
tradition varit 5–10 procentenheter bättre<br />
än hos personer som åtgärdats för cancer i<br />
ändtarmen. En orsak troddes vara att den<br />
förra cancerformen är lättare att operera.<br />
Den överlägsna operationsmetoden som<br />
infördes på allt fler stora sjukhus i Sverige<br />
under 1990-talet tillsammans med föregående<br />
strålbehandling har emellertid fått<br />
överlevnaden vid ändtarmscancer att stadigt<br />
förbättras, så att kurvan i statistiken<br />
till och med ”gått om” den för tjocktarmscancer.<br />
– Det är en sak som aldrig tidigare har<br />
rapporterats någon annanstans i världen,<br />
säger Bengt Glimelius.<br />
I dag är arbetet i full gång, inte minst i<br />
Stockholm, med att åstadkomma samma<br />
förbättring i operationstekniken på tjocktarm<br />
som man lyckades göra vid operationer<br />
i ändtarmen. Ett omfattande utvecklings-<br />
och utbildningsarbete har påbörjats.<br />
Övriga Sverige följer efter även om ytterligare<br />
studier är nödvändiga. Målet är att få<br />
tillbaka den upp till 10-procentiga skillnad<br />
som läkarna upplever är den ”naturliga”<br />
mellan överlevnadskurvorna. ■<br />
27.
TEMA: Cancer i tjock- och ändtarm<br />
Mef Nilbert och Mats Jönsson med paraffininbäddade vävnadsprover från tjock- och ändtarmscancer. Lämplig kloss för analysen väljs,<br />
DNA (arvsmassa) utvinns ur denna och analyseras avseende specifika förändringar i KRAS-genen.<br />
Rätt behandling<br />
till rätt patient och till rätt pris<br />
TEXT GABOR HONT FOTO MIKAEL RISEDAL<br />
Genteknisk analys av tumörer från tjockoch<br />
ändtarm (kolorektalcancer) kan i dag<br />
avslöja vilka patienter som har nytta av<br />
de senaste läkemedlen.<br />
Läkarna kan för första gången behandla<br />
dem som verkligen svarar på målstyrd<br />
behandling med EGFR-hämmare och<br />
erbjuda annan behandling till övriga patienter.<br />
Flera vinster kan väntas: större chans<br />
till effekt, undvikande av onödiga biverkningar<br />
och ökad kostnadseffektivitet.<br />
De senast utvecklade läkemedlen mot<br />
tjock- och ändtarmscancer är de så kallade<br />
målstyrda behandlingarna, framför allt i<br />
form av monoklonala antikroppar. I dag<br />
finns tre antikroppar för behandling av<br />
metastaserande tjock- och ändtarmscancer:<br />
två som riktas mot epidermal growth factor<br />
receptor (EGFR) och en mot vascular endothelial<br />
growth factor receptor, VEGF.<br />
– Vi har i dag bevis för att behandlingen<br />
med antikroppar fungerar på tjock- och<br />
ändtarmscancer, förklarar Mef Nilbert,<br />
professor i onkologi i Lund. Men vi skulle<br />
vilja bli bättre på att välja rätt patienter,<br />
eller snarare rätt tumörer, till behandlingen.<br />
Om vi kan behandla endast den grupp, som<br />
med största sannolikhet kommer att svara<br />
på behandlingen, skulle vi också spara<br />
pengar.<br />
Hon tillägger att det finns anledning att<br />
vara positiv. För första gången har läkarna<br />
hittat en avgörande faktor att gå efter när de<br />
vill målstyra läkemedelsbehandlingen av<br />
tjock- och ändtarmscancer.<br />
28. <strong>Rädda</strong> Livet <strong>nr</strong> 2/<strong>2008</strong>
”Vi har i dag bevis för att behandlingen med antikroppar<br />
fungerar på tjock- och ändtarmscancer.”<br />
Den avgörande faktorn är en speciell genförändring<br />
i själva tumören, en mutation<br />
i onkgenen KRAS. Denna mutation finns<br />
i fyra av tio (40 procent) tumörer i tjockeller<br />
ändtarm, men förändringen finns<br />
endast i tumörcellerna och kan alltså inte<br />
påvisas i ett blodprov. Mutationen uppkommer<br />
i en tidig fas i tumörens utveckling,<br />
sannolikt redan innan förändringen<br />
i tarmen har blivit cancer.<br />
Det står i dag klart att patienter med<br />
KRAS-mutationen i sina tumörer inte svarar<br />
på behandling med EGFR-hämmare.<br />
Detta är också visat för båda de preparat<br />
som i dag finns i<strong>nr</strong>egistrerade i Sverige för<br />
behandling av metastaserad tjock- och ändtarmscancer,<br />
nämligen cetuximab (Erbitux)<br />
och panitumumab (Vectibix).<br />
På flera håll i Sverige är man i full färd<br />
med att utveckla rutiner för att bestämma<br />
förekomsten av KRAS-mutationen i tumörer<br />
från tjock- eller ändtarm. En uppbyggnad<br />
av sådan testningsverksamhet sker även<br />
i andra delar av Europa och i USA.<br />
– Vi har precis infört KRAS-mutationstestet<br />
för de patienter där behandling ska<br />
bestämmas. Men egentligen tycker jag att<br />
detta borde vara en rutinanalys som utförs<br />
i alla nyupptäckta tjock- och ändtarmstumörer,<br />
säger Mats Jönsson, som är ansvarig<br />
för analysen på laboratoriet i Lund. Vi tar<br />
ett cellprov från tumören, utvinner DNA ur<br />
detta och undersöker om tumörens DNA<br />
bär eller inte bär mutationer i KRAS-genen.<br />
Patienter som saknar mutationen kan erbjudas<br />
EGFR-hämmande behandling, när<br />
det eventuellt blir aktuellt med behandling<br />
vid spridd sjukdom.<br />
Den som inte har nytta av EGFR-hämmare<br />
upplever i värsta fall bara preparatens biverkningar,<br />
som kan vara trötthet, aknelik-<br />
<strong>Rädda</strong> Livet <strong>nr</strong> 2/<strong>2008</strong><br />
nande hudsymtom och förändringar i hud<br />
och naglar.<br />
– Det känns också bra att kunna säga rent<br />
ut till patienterna i den andra gruppen att<br />
den här behandlingen inte passar just för<br />
dem, och att de därför ska erbjudas någonting<br />
annat, säger Mef Nilbert.<br />
Enligt tillgängliga data förlänger EGFRhämning<br />
tiden till försämring av sjukdomen<br />
med fyra månader. Men om man väljer<br />
bort de patienter som inte har nytta av<br />
just dessa mediciner kan statistiken visa<br />
betydligt större vinst, tror Mef Nilbert.<br />
Hon utesluter inte heller att fler patienter<br />
med tumörspridning exempelvis till levern<br />
skulle kunna bli botade genom den här<br />
behandlingen, om den sattes in tillräckligt<br />
tidigt. Det väntas snart data om effekten av<br />
EGFR-hämmande behandling tidigt i sjukdomen.<br />
– Jag tror att det finns anledning att bestämma<br />
KRAS-status på en tumör redan<br />
efter operation. Dessutom kan analysen bli<br />
aktuell i andra tumörformer, kanske i bukspottkörtelcancer<br />
och i lungcancer.<br />
Det är viktigt även av kostnadsskäl att<br />
begränsa den EGFR-hämmande behandlingen<br />
till bara dem som har störst nytta av<br />
den, enligt Mef Nilbert. Behandlingen kostar<br />
runt 40 000 kronor per månad, medan<br />
analysen som hittar patienterna som inte<br />
kan svara på behandling kostar kanske<br />
4 000 kronor eller något mer. I det långa<br />
loppet blir det en betydande besparing.<br />
Varje år upptäcks 5 600 fall av tjock- och<br />
ändtarmscancer i Sverige. Av dessa kommer<br />
ungefär 2 000 att drabbas av metastaserande<br />
sjukdom. Omkring hälften av dessa,<br />
1000 patienter om året, är aktuella för behandling<br />
med bland annat EGFR-hämmare.<br />
Cirka 400 av dessa har KRAS-mutationen<br />
som gör dem olämpliga för sådan<br />
TEMA: Cancer i tjock- och ändtarm<br />
behandling. Kvar är 600 patienter som kan<br />
behandlas med antikroppsterapin.<br />
Tumörer med KRAS-mutation aktiverar<br />
den cancerutvecklande signalvägen oberoende<br />
av om EGFR aktiveras eller inte. Således<br />
leder en hämning av EGFR med antikroppar<br />
inte till en hämning av cancertillväxt hos<br />
patienter med KRAS-mutation i sin tumör.<br />
Mycket tyder på att det finns ytterligare faktorer<br />
som kan blockera de signalvägar i tumören<br />
som måste vara öppna för att läkemedlet<br />
ska verka.<br />
– Kliniska studier och tumörbiologiska<br />
analyser pågår i syfte att hitta flera faktorer<br />
som gör tumörer känsliga eller okänsliga<br />
för EGFR-hämmare, förklarar Mef Nilbert.<br />
Målet är att skräddarsy behandlingen ännu<br />
mer så att bara de som alldeles säkert svarar<br />
på behandlingen ska få den. ■<br />
ORDLISTA<br />
Monoklonal antikropp<br />
Kan liknas vid en målsökande robot som<br />
letar rätt på cancerceller.<br />
Epidermal Growth Factor Receptor, EGFR<br />
En receptor som är en tillväxtfaktor som<br />
överaktiveras i tumören vid olika cancerformer.<br />
Vascular Endothelial Growth Factor, VEGF<br />
En tillväxtfaktor för nybildning av blodkärl.<br />
Hämning av VEGF eller dess receptor<br />
hindrar att nya blodkärl bildas och kan<br />
därigenom hämma cancertillväxt.<br />
Mutation<br />
Förändring av arvsanlagen i den genetiska<br />
informationen, exempelvis förändringar av<br />
enskilda gener i cancerceller.<br />
Onkgen<br />
Cancergen.<br />
29.
TEMA: Cancer i tjock- och ändtarm<br />
Magnesium och B-vitamin<br />
okända välgörare i tarmen?<br />
TEXT GABOR HONT FOTO ISTOCKPHOTO<br />
Risken att drabbas av cancer i tjock- och<br />
ändtarm påverkas av hur man äter och<br />
lever. Högt intag av vissa ämnen kan till<br />
och med kopplas till lägre förekomst av<br />
denna cancerform. En doktorsavhandling<br />
från Karolinska Institutet har upptäckt<br />
nya egenskaper hos magnesium och<br />
vitaminet B6.<br />
Forskarna vet att ungefär en tredjedel av<br />
all cancer kan bero på kostens sammansättning.<br />
Tjock- och ändtarmscancer är den<br />
vanligaste formen av cancer bland matsmältningsorganens<br />
tumörsjukdomar, och<br />
det har gjorts många studier genom åren<br />
för att peka ut faktorer i kosthållning eller<br />
livsstil som kan påverka förekomsten.<br />
Epidemiologen Susanna C. Larsson har<br />
bland annat studerat sambandet mellan<br />
kostens innehåll av magnesium och vitamin<br />
B6 och risken att drabbas av cancer<br />
i tjock- och ändtarm. Som underlag<br />
hade hon drygt 61 000 kvinnor i den<br />
så kallade Svenska Mammografikohorten<br />
och drygt 45 000 män i en<br />
grupp kallad ”The Cohort of<br />
Swedish Men”.<br />
Studiens ”kvinnliga” del pågick från 1987<br />
till mitten av 2004 och innehåller enkätsvar<br />
från 61 433 kvinnor. Det visar sig att tjockoch<br />
ändtarmscancer var betydligt vanligare<br />
bland de kvinnor som enligt enkätsvaren<br />
hade ett lågt intag av magnesium och vitamin<br />
B6 från kosten, jämfört med den grupp<br />
kvinnor som hade ett högt intag av dessa<br />
näringsämnen. Uttryckt i siffror var förekomsten<br />
av tjock- och ändtarmscancer<br />
30–40 procent lägre hos den femtedel av<br />
kvinnorna som fick i sig mest av dessa näringsämnen<br />
än hos den femtedel av kvinnorna<br />
vars intag var minst i den undersökta<br />
gruppen.<br />
Livsmedel rika på magnesium är till exempel<br />
gröna bladgrönsaker, framför allt spenat.<br />
Annan magnesiummat är bananer,<br />
nötter, bönor och fullkornsprodukter (fullkornsbröd<br />
och havregrynsgröt).<br />
Vitamin B6 finns främst i fisk,<br />
kyckling, kött, fullkornsprodukter,<br />
bananer och<br />
potatis.<br />
Inom den närmaste<br />
framtiden kommer<br />
också män i den så kallade ”Cohort<br />
of Swedish Men” att undersökas<br />
för sambandet mellan intag<br />
av magnesium och B6 och<br />
risk för tjock- och ändtarmscancer.<br />
Gruppen,<br />
som omfattar alla<br />
män i åldrarna 45–<br />
79 år i Västmanlands<br />
och Örebro län, kommer<br />
också att få ett frågeformulär<br />
med bland annat frågor om kosthållning,<br />
livsstilsfaktorer, hälsa och läkemedelskonsumtion.<br />
Frågan som ställs är huruvida<br />
männens svar överensstämmer med svaren<br />
från kvinnorna.<br />
Susanna C. Larsson gick också igenom<br />
elva tidigare studier i den internationella<br />
litteraturen där intag av folsyra (ett annat<br />
B-vitamin) satts i samband med cancer i<br />
tjock- och ändtarm. Resultatet blev att personer<br />
med högt intag av folsyra från kosten<br />
hade 25–30 procent mindre risk för cancer<br />
i bland annat tjock- och ändtarm.<br />
– Våra resultat visar att en ökad konsumtion<br />
av livsmedel rika på magnesium, vita-<br />
30. <strong>Rädda</strong> Livet <strong>nr</strong> 2/<strong>2008</strong>
<strong>Rädda</strong> Livet <strong>nr</strong> 2/<strong>2008</strong><br />
min<br />
B6 och<br />
folsyra<br />
kan kopplas<br />
till en<br />
minskad risk<br />
för att insjukna i<br />
bland annat cancer<br />
i tjock- och ändtarm,<br />
säger Susanna C. Larsson.<br />
Hennes forskning visar också att hög konsumtion<br />
av rött kött och lågt intag av mejeriprodukter<br />
som mjölk, smör och ost har<br />
på ett övertygande sätt tidigare kopplats till<br />
riskökning för tjock- och ändtarmscancer.<br />
I den svenska studien kunde cirka 30 procent<br />
av patienterna med tjock- och ändtarmscancer<br />
kopplas till hög konsumtion<br />
av rött kött och låg konsumtion av mejeriprodukter,<br />
frukt och grönsaker och fullkornsprodukter.<br />
Ytterligare 9 procent av tjock- och ändtarmscancerpatienterna<br />
bland männen och<br />
8 procent bland kvinnorna medgav låg fysisk<br />
aktivitet och 10 procent av tjock- och ändtarmscancerpatienterna<br />
bland männen och<br />
8 procent bland kvinnorna hade övervikt.<br />
Endast 1 procent av manliga tjock- och<br />
ändtarmscancerpatienter och 0,1 procent<br />
av de kvinnliga kan kopplas till förhöjd<br />
alkoholkonsumtion, men detta är dock förmodligen<br />
en underrapportering. Vissa belägg<br />
finns för att tidig debut som rökare<br />
i kombination med rökning under lång tid<br />
har samband med ökad risk för tjock- och<br />
ändtarmscancer.<br />
Övertygande bevis finns för att intag<br />
under lång tid av acetylsalicylsyra, ASA,<br />
och andra inflammationshämmande läkemedel<br />
inom samma familj kan bidra till<br />
minskad risk för cancer i tjock- och ändtarm.<br />
■<br />
TEMA: Cancer i tjock- och ändtarm<br />
Lyxig skaldjurspasta ger njutning och<br />
näring.<br />
Vinn matbok<br />
med magkänsla!<br />
Personer med känsliga magar vill äta<br />
minst lika gott som bordsgrannen.<br />
Nu finns receptboken!<br />
Den mångfaldigt prisbelönta kocken<br />
Fredrik Eriksson har tillsammans<br />
med dietisten Pia Henfridsson och<br />
matskribenten Lisa Förare Winbladh<br />
skrivit en inspirerande och matglad<br />
kokbok med ett 40-tal nya och klassiska<br />
specialrecept för känsliga magar.<br />
Syftet med boken är, förutom att<br />
inspirera personer med känsliga<br />
magar till att våga laga riktigt god<br />
mat, att uppmuntra svensk forskning<br />
kring mag- och tarmsjukdomar.<br />
”Mat med magkänsla” handlar om<br />
njutning och näring samt innehåller<br />
recept på alltifrån frestande frukostar<br />
till delikata desserter. Alla rätter har<br />
anpassats för att innehålla så lite fett<br />
och laktos som möjligt och man får<br />
även förslag på glutenfria alternativ.<br />
<strong>Rädda</strong> Livet lottar ut tre böcker.<br />
Skriv ”Mat med magkänsla” på ett<br />
mejl eller vykort till<br />
marita.onneby@cancerfonden.se eller<br />
Marita Önneby, 101 55<br />
Stockholm. Dragning<br />
den 1 augusti. ■<br />
FOTO JOEL WÅREUS<br />
31.
Bröstcancer<br />
32.<br />
<strong>Rädda</strong> Livet <strong>nr</strong> 2/<strong>2008</strong>
Inger har blommat upp<br />
TEXT KAJSA OLSSON FOTO KARL GABOR<br />
En magnifik tackbukett med vita rosor<br />
och stora liljor växer fram under Inger<br />
Ruckles fingrar. Nästa beställning är en<br />
liten sorgebukett i varma färger. I blomsteraffären<br />
är det inte långt mellan tacksamhet<br />
och sorg, sjukdom och tillfrisknande.<br />
I kontorsrummet bakom disken trängs<br />
Mikael Persbrandt, Mads Mikkelsen, Andy<br />
Garcia och Johnny Depp. Bilder på dem<br />
och andra stiliga män täcker en hel dörr.<br />
– Och det fina är, att om man öppnar<br />
pojkdörren – så står dom där, säger Inger<br />
Ruckle med släpig söderdialekt och glimt<br />
i ögat.<br />
Inger och hennes kompanjon har haft<br />
blomsteraffären på Södermalm i Stockholm<br />
sedan 1992. Året innan opererades<br />
Inger för cancer. Den knöl hon kände i<br />
bröstet visade sig vara hormonell bröst-<br />
cancer. Då var hon 45 år och hade under sitt<br />
yrkesliv bland annat arbetat med reklam<br />
och varit assistent till tavelmålare Bengt<br />
Elde.<br />
– Men bröstcancern gjorde att jag bestämde<br />
mig för att göra något nytt. Min<br />
pappa var trädgårdsmästare en gång i tiden<br />
och hade kolonilott i Eriksdalslunden.<br />
Direkt efter omskolningen till florist öppnade<br />
Inger blomsteraffär tillsammans med<br />
Anna Filipson som hon träffat i samband<br />
med utbildningen. Med hjälp av sina respektive<br />
familjer byggde de om affärslokalen.<br />
Då var Ingers båda barn i övre tonåren.<br />
De målade och hennes man gjorde rördragningarna.<br />
I dag lever Inger ensam. Hennes<br />
man dog för åtta år sedan i sviterna av en<br />
njursjukdom. ”Jag är fortfarande förälskad<br />
i honom, även om han är död.”<br />
Inger fick ett återfall i bröstcancer för två<br />
– Bröstcancern gjorde att jag bestämde mig för att göra något nytt, säger Inger Ruckle som<br />
startade blomsteraffär.<br />
<strong>Rädda</strong> Livet <strong>nr</strong> 2/<strong>2008</strong><br />
år sedan, och ännu ett återfall förra året.<br />
”Det sista – hoppas jag.” Hon har arbetat<br />
under sina sjukdomsperioder, med undantag<br />
för operationsdagen.<br />
– Men dagen därpå besökte jag Trädgårdsmässan.<br />
Det är skönt att engagera sig<br />
i något annat än sin egen sjukdom och att<br />
vila har aldrig legat för mig. Jag har inga<br />
problem med rörlighet i armarna och det<br />
är viktigt i det här jobbet. Eftersom det är<br />
sexton år sedan jag blev sjuk första gången<br />
har jag varit med om några olika operationstekniker<br />
– och andra förändringar i<br />
vården. Mitt första cancerbesked fick jag<br />
på telefon när jag var ensam hemma, så går<br />
det inte till i dag.<br />
Inger äter inga mediciner. De hormontabletter<br />
som läkaren rekommenderade gav<br />
alltför besvärliga biverkningar, svåra sömnproblem<br />
och torra slemhinnor.<br />
– Men det värsta var att ögonen påverkades.<br />
Jag fick ont och det upptäcktes en påverkan<br />
på gula fläcken. Då tänkte jag ”hellre<br />
död än blind”. Så får man inte säga, men<br />
så känns det för mig.<br />
När jag frågar Inger om hennes favoritblomma<br />
för säsongen, hämtar hon en bukett<br />
Ballerina, späda orangefärgade tulpaner<br />
med spetsiga kronblad och stor doft.<br />
– Jag tycker om att snittblommor är förgängliga.<br />
Det är svårt när en del kunder<br />
frågar hur länge blommorna håller sig.<br />
Ibland vill jag svara ”36 timmar och sju<br />
minuter”. Jag ifrågasätter förstås inte om<br />
de vill ha blommor av fin kvalitet, men det<br />
handlar mer om att de inte vill att blommorna<br />
ska förändras. Ta det som är vackert<br />
och njut av det! Jag njuter av alla stadier på<br />
tulpanens utveckling, från knoppen tills<br />
kronbladen har ramlat av. ■<br />
Bröstcancer<br />
33.
<strong>Cancerfonden</strong><br />
Vävnadsprov sparas alltid efter operation och utgör en värdefull källa både för kompletterande analyser som kommer patienten till godo och för<br />
klinisk forskning ämnad att just upptäcka nya prognostiska eller behandlingsprediktiva faktorer.<br />
Fler forskare finansieras<br />
under sex år framåt<br />
<strong>Cancerfonden</strong> kommer att finansiera<br />
ytterligare 12 forskartjänster på olika<br />
nivåer. Sju av tjänsterna finansieras sex<br />
år framåt.<br />
Tre yngre forskare har tilldelats Young Investigator<br />
Award: Mats Hellström, Uppsala<br />
Universitet, Teresa Frisan, Karolinska Institutet<br />
samt David Bryder, Lunds universitet.<br />
– Anslaget innebär kontinuitet både för<br />
mig personligen och för min forskning,<br />
säger David Bryder. Det innebär att jag kan<br />
planera för sex år framåt i stället för två. Till<br />
exempel jobbar min forskargrupp med hjälp<br />
av djurmodeller som bara de tar två år att ta<br />
fram.<br />
Att anslagen betyder stabilitet håller även<br />
Åsa Kolterud vid Karolinska Institutet med<br />
om liksom Martin Bergö, Göteborgs universitet.<br />
Åsa Kolterud beviljas ett anslag till<br />
en treårig postdoktorstjänst; Martin Bergö<br />
tilldelas Senior Investigator Award på sex år.<br />
Totalt finansierar <strong>Cancerfonden</strong> ett 50tal<br />
forskartjänster.<br />
2007 gjorde <strong>Cancerfonden</strong> en storsatsning<br />
på yngre forskare. Sammanlagt 13 anslag<br />
gick då till forskar- eller postdoktorstjänster<br />
för yngre forskare. Med satsningen<br />
vill <strong>Cancerfonden</strong> få kompetensen att stanna<br />
i Sverige samt att den framtida forskningen<br />
säkras när äldre forskare går i pension.<br />
– Dagens cancerforskare kan lägga ned så<br />
mycket som en femtedel av sin arbetstid på<br />
att söka finansiering till sina projekt. De<br />
har osäkra anställningsförhållanden och få<br />
forskartjänster att söka. En forskartjänst<br />
från <strong>Cancerfonden</strong> kan betyda att en ung<br />
forskare vågar satsa långsiktigt på svåra och<br />
omfattande projekt, som verkligen kan föra<br />
cancerforskningen framåt, säger Bengt<br />
Westermark, ordförande i <strong>Cancerfonden</strong>s<br />
forskningsnämnd.<br />
<strong>Cancerfonden</strong> tilldelar under sex år:<br />
Senior Investigator Award<br />
Martin Bergö, Göteborgs universitet<br />
Johan Ericsson, Ludwiginstitutet, Uppsala<br />
Senior Investigator Award<br />
(50 procent) för kliniker<br />
Lars Egevad, Karolinska Institutet<br />
Young Investigator Award<br />
David Bryder, Lunds universitet<br />
Teresa Frisan, Karolinska Institutet<br />
Mats Hellström, Uppsala universitet<br />
Young Investigator Award<br />
(50 procent) för kliniker<br />
Anna Martling, Karolinska Institutet<br />
Postdoktorstjänst finansieras<br />
under tre år för:<br />
Sofia Johansson, Kungliga Tekniska Högskolan<br />
Åsa Kolterud, Karolinska Institutet<br />
John Lock, Karolinska Institutet<br />
Umashankar Sing, Uppsala universitet<br />
Noopur Thakur, Ludwiginstitutet, Uppsala<br />
Anki Grundelius<br />
34. <strong>Rädda</strong> Livet <strong>nr</strong> 2/<strong>2008</strong><br />
FOTO MIKAEL RISEDAL
Sedan sommaren 2007 pågår en utredning om en nationell cancerstrategi, beställd av<br />
Socialdepartementet. När uppdraget redovisas i januari 2009 står vi – i bästa fall –<br />
inför en genomgripande förändring av den svenska cancersjukvården.<br />
Vi ska tänka framåt genom<br />
gemensam vårdkedja<br />
Tänk dig ett serviceföretag i miljardklassen<br />
som saknar mål för vad man vill<br />
uppnå. Tusentals anställda betjänar kunder<br />
varje dag och uträttar ett i många fall<br />
förnämligt arbete – men inom företagsledningen<br />
görs inga försök att utvärdera,<br />
jämföra eller sammanställa de resultat<br />
man uppnår. Behoven i framtiden vet<br />
man knappt någonting om, och några<br />
metoder för resursplanering har man inte.<br />
Verkar det snurrigt? Visst, det skulle vara helt<br />
otänkbart för ett storföretag! Men dessvärre<br />
är det så svensk cancervård fungerar i dag,<br />
om man tillåter sig att raljera en smula.<br />
I Sverige används i dag riktlinjer för att<br />
samordna delar av cancervården och se till<br />
att den är jämlik och kunskapsbaserad.<br />
Riktlinjer kan vara användbara för att till<br />
exempel ge vägledning om vilken behandling<br />
som bör väljas i det enskilda fallet, och<br />
för att säkerställa att forskningens landvinningar<br />
kommer vården till del. Men detta är<br />
långt ifrån tillräckligt. Samhället, sjukvården<br />
och den medicinska forskningen förändras<br />
ständigt, och om vi ska upprätthålla<br />
den goda cancervård som vi faktiskt har<br />
i dag så krävs framsynthet och en planering<br />
av insatser på nationell nivå – inom hela<br />
vårdkedjan.<br />
Flera länder i vår omvärld har uppnått stora<br />
förbättringar och nått bra resultat genom<br />
att ta ett samlat grepp om cancerfrågorna på<br />
riksnivå, bland annat genom att fördela<br />
ansvarsområden, sätta upp specifika mål<br />
som sänkt sjuklighet och dödlighet i cancer,<br />
planera resursanvändningen samt införa<br />
metoder för en fortlöpande utvärdering av<br />
de kliniska resultaten. I Storbritannien har<br />
<strong>Rädda</strong> Livet <strong>nr</strong> 2/<strong>2008</strong><br />
Resurser<br />
Nuvarande<br />
resursfördelning<br />
Resurserna fördelas ojämnt i vårdkedjan<br />
Cancersjukvården i Sverige är i ”sina bästa stunder” i världsklass, men den tampas<br />
också med stora problem. Ett av de allvarligare bekymren är den ojämna resursfördelningen<br />
inom vårdkedjan, något som kan representeras med denna kurva som mest har<br />
formen av en ledsen mun. Om man studerar hur stora resurser som tilldelas i förhållande<br />
till behovet så ser man ofta att insatserna i början av vårdkedjan, till exempel<br />
prevention, och i slutet, till exempel rehabilitering och palliativ vård, är styvmoderligt<br />
behandlade.<br />
antalet dödsfall i cancer minskat dramatiskt,<br />
och i Norge har man effektiviserat<br />
hela vårdorganisationen.<br />
Av den anledningen välkomnar vi<br />
på <strong>Cancerfonden</strong> regeringens beslut<br />
att utreda en nationell cancerstrategi.<br />
Vi är övertygade om att detta kan vara<br />
första steget till ett nytt helhetstänkande<br />
inom den svenska cancersjukvården<br />
som också kan överföras till andra diagnosområden.<br />
Att vi genom en nationell cancerstrategi<br />
skulle få en bättre, rättvisare och<br />
mer kostnadseffektiv vård av cancerpatienter<br />
är inte bara en förhoppning – det är snarare<br />
ofrånkomligt! ■<br />
Maria Prigorowsky,<br />
ansvarig för samhällskontakter på <strong>Cancerfonden</strong><br />
Optimal fördelning<br />
Vårdkedjan<br />
Nationell cancerplan<br />
»<br />
35.
Nationell cancerplan<br />
»<br />
36.<br />
förebyggande diagnostik/behandling palliativ vård<br />
En vårdkedja representerar alla de delar som en patient kan befinna sig i för en diagnos.<br />
Från förebyggande via behandling till palliativ vård.<br />
SÅ SKA PLANEN SE UT<br />
<strong>Cancerfonden</strong> föreslår en nationell<br />
cancerplan, NCP:<br />
• Planen ska utvärderas och uppdateras<br />
med jämna mella<strong>nr</strong>um.<br />
• Planering inför framtiden är en<br />
central punkt.<br />
• Ökade resurser kan behövas,<br />
men framför allt ska planen göra<br />
det möjligt att bättre utnyttja de<br />
resurser som redan finns.<br />
• Planen ska överblicka och<br />
samordna hela vårdkedjan.<br />
Detta ska NCP innehålla:<br />
• Tydliga mål, till exempel för<br />
minskad sjuklighet och dödlighet<br />
i cancer.<br />
• Metoder för måluppföljning.<br />
• Verktyg för att säkerställa att vården<br />
håller samma höga kvalitet i<br />
hela landet, till exempel kvalitetsregister<br />
och samarbetsforum.<br />
• Resursplanering – allt från personal<br />
till utrustning.<br />
• Utbildningsplanering.<br />
tidig upptäckt rehabilitering<br />
Del av vårdkedjan Exempel på problem Lösning i NCP<br />
Förebyggande, till exempel<br />
minskad tillgänglighet<br />
för tobak bland unga<br />
Tidig upptäckt,<br />
till exempel screening<br />
Prioriteras inte. Ingen har det<br />
övergripande ansvaret.<br />
Stora regionala skillnader. Brist på<br />
mammografiläkare och olika kallelseintervall<br />
i olika landsting.<br />
Diagnostik/behandling Stora regionala skillnader beträffande<br />
behandling, resurser, kompetens<br />
och tillgång på specialister.<br />
Långa kö- och väntetider på<br />
vissa håll. Planering för optimal<br />
resursanvändning saknas.<br />
Rehabilitering Stora regionala skillnader. Finns<br />
ingen struktur för hur denna viktiga<br />
del av vården ska organiseras.<br />
Palliativ vård Dåligt fungerande samarbete mellan<br />
kommun och landsting.<br />
Forskning berör alla<br />
delar av vårdkedjan<br />
Brist på nationell prioritering och<br />
uppföljning. Bristande samarbete<br />
mellan landsting och universitet.<br />
Svårigheter att föra ut forskningsrön<br />
i sjukvården.<br />
Specifika mål och tydliga<br />
ansvarsförhållanden.<br />
Samordning på riksnivå.<br />
Bättre behovsplanering och<br />
framförhållning för att förse<br />
vården med utbildad personal.<br />
Tydliga mål skulle ge bättre<br />
resultat. Mer öppna jämförelser<br />
och oberoende uppföljning<br />
av verksamheten. Ny nationell<br />
struktur för att snabbare få in<br />
forskningsresultat i vården.<br />
Tydlig struktur och ansvarsfördelning.<br />
Bättre samarbete mellan<br />
kommun och landsting.<br />
Nationell fördelning och uppföljning<br />
av forskningsmedel.<br />
Samsyn mellan landsting och<br />
universitet. Nya behandlingsmetoder<br />
snabbt in i vården.<br />
<strong>Rädda</strong> Livet <strong>nr</strong> 2/<strong>2008</strong>
Hallå Maria Prigorowsky, <strong>Cancerfonden</strong>!<br />
Vad är en nationell cancerplan?<br />
Maria Prigorowsky, ansvarig för samhällskontakter<br />
på <strong>Cancerfonden</strong>, är<br />
hoppfull vad gäller en nationell cancerplan,<br />
NCP.<br />
Vad är en nationell cancerplan, Maria<br />
Prigorowsky?<br />
– Ett framåtriktande nationellt helhetsgrepp<br />
med specifika mål för att få ned sjuklighet<br />
och dödlighet i cancer. För att uppnå<br />
det måste samarbetet och processerna i<br />
hela vårdkedjan bli bättre. Allt från förebyggande<br />
insatser såsom tobaksupplysning<br />
i skolan till likvärdig och snabbare behandling<br />
oavsett bostadsort, bättre framförhållning<br />
vad gäller resurser och forskning.<br />
Varför är just cancer ett vårdområde<br />
som lämpar sig för samordning på nationell<br />
nivå?<br />
– Det är en diagnos som berör nära nog<br />
alla specialiteter i sjukvården. Jämfört med<br />
många andra sjukdomar kräver cancervården<br />
mer planering eftersom patienterna är<br />
inne i vårdkedjan under lång tid.<br />
– Cancer är ett heterogent område som<br />
innefattar olika medicinska problem och<br />
behandlingsmetoder. Vårdkedjan är ofta<br />
invecklad och kräver samarbete mellan<br />
olika medicinska specialiteter.<br />
– Kostnaderna för cancervården blir allt<br />
större och många är bekymrade för den<br />
framtida finansieringen. Prognoser visar<br />
att kostnaderna kommer att nästan fördubblas<br />
inom två decennier!<br />
Vem ska göra jobbet med NCP?<br />
– Den kommer att involvera alla som<br />
arbetar med cancerpatienter. Allt ifrån<br />
nationellt ansvar och överblick från berörda<br />
departement till landsting och ner<br />
på kliniknivå. Kommunerna kommer<br />
också att vara involverade eftersom de<br />
ansvarar för en del av rehabilitering till<br />
exempel. Ett mycket viktigt första steg är<br />
nu att utredningen kan komma med tydliga<br />
förslag som snabbt kan omsättas i<br />
praktiken och leda till förbättringar för<br />
alla cancerpatienter. ■<br />
<strong>Rädda</strong> Livet <strong>nr</strong> 2/<strong>2008</strong><br />
Olle Bergman<br />
– Ett mycket viktigt första steg är nu att utredningen kan komma med tydliga förslag som<br />
snabbt kan omsättas i praktiken, säger Maria Prigorowsky, ansvarig för samhällskontakter på<br />
<strong>Cancerfonden</strong>.<br />
Nationell cancerplan<br />
FOTO MELKER DAHLSTRAND<br />
37.
Nationell cancerplan<br />
– Jag intresserar mig för det här eftersom jag jobbar i den kliniska vardagen och vet inifrån hur väl verksamheten<br />
skulle må av fungerande register, förklarar docent Jan Zedenius, kirurg vid Karolinska Universitetssjukhuset Solna.<br />
Vården skulle må bra<br />
av kvalitetsregister<br />
TEXT OLLE BERGMAN FOTO KARL GABOR<br />
En nationell cancerplan vilar på tydliga<br />
mål, men för att målen ska vara till<br />
någon ledning krävs fungerande kvalitetsregister<br />
inom hela den svenska<br />
cancervården.<br />
Hur duktiga är vi jämfört med andra kliniker?<br />
Har vi uppnått den standard som kan<br />
förväntas av oss? Frågor som dessa borde<br />
vara av centralt intresse för landets onko-<br />
logiska vårdenheter, men i många fall får<br />
de stå obesvarade. I dag saknas nämligen<br />
heltäckande nationella kvalitetsregister<br />
inom de flesta cancerspecialiteter. De<br />
register som finns drivs ofta av eldsjälar<br />
som får litet eller inget stöd från ledningen<br />
inom sjukhus och landsting.<br />
En av dem som engagerat sig starkast i<br />
frågan om kvalitetsregister är Jan Zedenius<br />
– biträdande vetenskaplig sekreterare på<br />
<strong>Cancerfonden</strong> med uppgift att bevaka den<br />
kliniska cancerforskningen. Till vardags<br />
jobbar han som kirurg på Karolinska Universitetssjukhuset<br />
Solna.<br />
– Jag intresserar mig för det här eftersom<br />
jag jobbar i den kliniska vardagen och vet<br />
inifrån hur väl verksamheten skulle må av<br />
fungerande register, säger han.<br />
Ett av Jan Zedenius centrala budskap är<br />
att arbetet med kvalitetsregister måste få<br />
38. <strong>Rädda</strong> Livet <strong>nr</strong> 2/<strong>2008</strong>
kräva resurser i form av tid och ekonomi<br />
”något som vi inte har i överflöd i den<br />
svenska sjukvården!”<br />
– Det är viktigt att registerarbetet inte<br />
läggs som ytterligare en administrativ börda<br />
ovanpå allt annat vi måste utföra. I stället<br />
ska det byggas in i det system där vi ändå är<br />
verksamma, säger Zedenius.<br />
– Man måste bland annat i<strong>nr</strong>ätta särskilda<br />
hjälpfunktioner på avdelningarna så att<br />
registerföringen inte bara blir extraarbete<br />
för vårdpersonalen. De ska inte behöva sitta<br />
kvar på kvällarna och fylla i blanketter. Våra<br />
datajournaler borde med automatik kunna<br />
sända information till kvalitetsregistren.<br />
För att få arbetet med kvalitetsregistren<br />
att fungera tror Jan Zedenius att det behövs<br />
någon form av ny instans som har tillgång<br />
till både piska och morot.<br />
– Jag skulle gärna se ett svenskt nationellt<br />
cancerinstitut som driver frågorna om de<br />
nationella handlingsprogrammen, och som<br />
skapar goda förutsättningar för forskningen,<br />
säger Jan Zedenius som pekar ut det<br />
brittiska cancerinstitutet, NCI, som en god<br />
förebild (se sidan 42).<br />
I princip anser Jan Zedenius att kvalitetsregister<br />
bör vara offentliga, men han understryker<br />
att det är viktigt att den som söker<br />
uppgifter inte tillåts att bara ”rycka ut siffror<br />
ur sitt sammanhang”. Ofta krävs en<br />
tolkning av materialet utifrån speciella förutsättningar.<br />
Som varnande exempel näm-<br />
<strong>Rädda</strong> Livet <strong>nr</strong> 2/<strong>2008</strong><br />
Can anybody take your peptide<br />
from synthesis to scale-up and GMP<br />
manufacturing - reliably? We can.<br />
PolyPeptide Laboratories. Your professional peptide partner.<br />
ner han en sann historia om en hjärtkirurg<br />
som enligt statistiken tycktes förlora fler<br />
patienter än sina kolleger. Förklaringen var<br />
inte att läkaren var oduglig – utan precis<br />
den motsatta.<br />
– Eftersom han var så skicklig vid operationsbordet<br />
hade det blivit hans yrkesroll<br />
att ta sig an ”de hopplösa fallen”. Men han<br />
hann ta så illa vid sig av skriverierna att han<br />
slutade och flyttade utomlands.<br />
Jan Zedenius tror att en nationell cancerplan<br />
skulle kunna ge effekter långt utanför<br />
cancervården.<br />
– Min och många andras inställning är<br />
att den skulle kunna tjäna som mönster för<br />
andra områden inom sjukvården, säger<br />
han och pekar till exempel på diabetes och<br />
reumatiska sjukdomar som vårdområden<br />
där planering ur ett nationellt perspektiv<br />
skulle kunna ge stora fördelar.<br />
Slutligen utfärdar Jan Zedenius en varning:<br />
den nationella cancerplanen får inte<br />
bli en hyllvärmare!<br />
– Jag är lite orolig för att vi får fram ett<br />
väl genomarbetat dokument med mål som<br />
alla är med på – men att ingen sedan vet<br />
vad nästa steg blir. Vilka mätmetoder ska<br />
vi använda för att kontrollera om vi uppfyller<br />
målen? Och om vi inte uppfyller dem<br />
– vad kommer det att få för konsekvenser?<br />
Jag tror det blir nödvändigt att bilda en<br />
särskild organisation som följer upp resultaten.<br />
■<br />
Peptides are our business. That’s why we<br />
understand how success in synthesizing a<br />
high-purity peptide API is just the first step<br />
in an often-challenging journey.<br />
You’ll need a partner who can scale up new,<br />
complex chemical entities. One who can<br />
guide you through FDA approval. A partner<br />
with a track record of excellence in GMP<br />
manufacturing - and a strategic interest in<br />
your long-term success. Let us give your<br />
next project the edge.<br />
Find out more today at polypeptide.com<br />
KVALITETSREGISTER<br />
GER KLARA BESKED<br />
I ett kvalitetsregister kompletteras patient-<br />
och vårddata med uppgifter som<br />
ger en uppfattning om kvaliteten på<br />
vården. Vilken typ av information det är<br />
skiljer sig mellan olika verksamheter,<br />
men typiska exempel är väntetid, komplikationsgrad,<br />
antalet återfall etc.<br />
När vi har nationella kvalitetsregister<br />
som fungerar kommer det att bli möjligt<br />
för till exempel klinikchefen att gå<br />
in via internet och se hur den egna klinikens<br />
resultat ligger i jämförelse med<br />
det nationella genomsnittet.<br />
Nationella kvalitetsregister har många<br />
fördelar:<br />
• De ger värdefull återkoppling för det<br />
kontinuerliga förbättringsarbetet, både<br />
kvalitatitvt (Vad behöver åtgärdas?)<br />
och kvantitativt (Hur stora åtgärder<br />
krävs?).<br />
• De kan blottlägga problem som ingen<br />
förutsett eller uppmärksammat.<br />
• De skapar motivation genom att tjäna<br />
både som morot (Vi vill bli ännu bättre!)<br />
och piska (Vi vill inte stå i skamvrån!)<br />
• De utgör ett ovärderligt forskningsunderlag.<br />
De nationella kvalitetsregistren administreras<br />
av Sveriges Kommuner och<br />
Landsting (se www.kvalitetsregister.se).<br />
Inom tumörområdet finns i dag följande<br />
register:<br />
• Nationella prostatacancerregistret<br />
• Nationellt bröstcancerregister<br />
• Nationellt register för esofagus-<br />
och ventrikelcancer<br />
• Nationellt kvalitetsregister för<br />
rektalcancerkirurgi<br />
• Nationellt kvalitetsregister för<br />
koloncancerkirurgi<br />
• Register för cancer i lever,<br />
gallblåsa & gallvägar<br />
• Register för huvud- & halscancer<br />
Vad dessa har gemensamt är att de en<br />
gång startades av vårdpersonal för att<br />
höja kvaliteten på vården vid deras<br />
egna kliniker. Initiativen har alltså inte<br />
kommit från myndighetshåll.<br />
Nationell cancerplan<br />
39.
Nationell cancerplan<br />
NCP SKAPAR MÖJLIGHETER<br />
Svensk förening för psykosocial onkologi,<br />
SWEDPOS, bildades 2007 och har<br />
ett hundratal medlemmar. I föreningen<br />
vill man bland annat verka för hög kvalitet<br />
på psykologiskt och socialt stöd till<br />
personer som har eller haft cancer, och<br />
till deras närstående.<br />
SWEDPOS stöder NCP och anser att den<br />
bör innefatta:<br />
• Ett nationellt vårdprogram med riktlinjer<br />
för psykosocialt stöd och rehabilitering<br />
vid cancersjukdom.<br />
• Riktlinjer för utbildning. Personal inom<br />
cancervården ska kunna screena psykosociala<br />
behov och bedöma vilken<br />
vårdnivå patient eller närstående behöver<br />
remitteras till, till exempel kurator<br />
eller psykiater.<br />
• Ett nationellt kvalitetsregister som<br />
samlar uppgifter om vårdtillfredsställelse,<br />
oro, nedstämdhet och livskvalitet,<br />
samt vilken psykosocial vård som<br />
patienterna kan erbjudas över landet.<br />
Läs mer: www.swedpos.se<br />
PSYKOSOCIALA TEAM<br />
I SVERIGE<br />
Större team<br />
• Enheten för psykosocial onkologi och<br />
rehabilitering (EPOR) i Storstockholm<br />
• Psykosociala enheten (PSE) vid Universitetssjukhuset<br />
i Lund<br />
Mindre team<br />
• Kristianstad, Göteborg, Uppsala och<br />
Umeå<br />
– Omkring 30 procent av alla cancerpatienter är i behov av någon form av psykosocialt stöd,<br />
säger Pia Dellson, ordförande i Svensk förening för psykosocial onkologi.<br />
Cancervård är mer än<br />
strålkanoner och cellgift<br />
TEXT OLLE BERGMAN FOTO KARL GABOR<br />
Kan Nationell cancerplan, NCP, skapa<br />
bättre förutsättningar för den så kallade<br />
psykosociala onkologin, och de delar av<br />
vårdkedjan som är i<strong>nr</strong>iktade på patienternas<br />
psykiska hälsa och sociala situation?<br />
Patrik får en ångestattack i samband med<br />
en undersökning. Agneta drabbas av en<br />
depression efter att ha förlorat sitt ena<br />
bröst. Jafaris företag går i konkurs när behandlingen<br />
suger orken ur honom. Mot<br />
cancersjukdomarnas psykiska eller sociala<br />
bieffekter hjälper varken cellgifter eller kirurgkniv,<br />
men de orsakar ett enormt mänskligt<br />
lidande och skapar stora kostnader för<br />
samhället. Faktum är att omkring 30 procent<br />
av alla cancerpatienter vid något tillfälle<br />
är i behov av psykosocialt stöd.<br />
Efter att ständigt ha stått i skymundan<br />
har den här typen av ”mjuka” problem nu<br />
fått en plats i rampljuset inom den interna-<br />
tionella cancervården. Världen över utvecklas<br />
standardiserade rutiner för att bättre<br />
bemöta och behandla psykosociala problem<br />
hos patienterna och deras närstående.<br />
I flera länder, till exempel Kanada, USA och<br />
Australien, har man upprättat kliniska riktlinjer<br />
som är specifikt i<strong>nr</strong>iktade mot psykosocial<br />
onkologi. Erfarenheten visar också<br />
att en nationell cancerplan kan ge dessa frågor<br />
den prioritet de förtjänar.<br />
I Sverige är psykosocial onkologi fortfarande<br />
ett relativt nytt ämnesområde.<br />
Visserligen har eldsjälar drivit idéerna här<br />
sedan 1970-talet, men inom landstingen<br />
har det gått ganska trögt att få genomslag.<br />
I dag finns det endast två större och fyra<br />
mindre enheter i landet (se faktaruta).<br />
Men Pia Dellson, ordförande i den nyligen<br />
bildade Svensk förening för psykosocial<br />
onkologi (SWEDPOS) tror att arbetet<br />
med en nationell cancerplan kan vara<br />
40. <strong>Rädda</strong> Livet <strong>nr</strong> 2/<strong>2008</strong>
de första stegen mot ett genombrott för<br />
specialiteten. Och föreningen har utredaren<br />
Kerstin Wigzells öra.<br />
Hur ser då en psykosocial enhet ut i<br />
praktiken?<br />
– På en välutvecklad enhet för psykosocial<br />
onkologi jobbar många yrkesgrupper<br />
tillsammans, berättar Pia Dellson. Här finns<br />
läkare, psykolog, kurator, sjuksköterska,<br />
sjukgymnast – ibland även arbetsterapeuter,<br />
dietister och präster. Många av dem har<br />
någon form av psykoterapeutisk utbildning.<br />
Pia Dellson återkommer gång på gång till<br />
ordet ”korskompetens”. På en psykosocial<br />
enhet arbetar man i gränssnittet mellan psykologi<br />
och onkologi. Yrkesrollerna handlar<br />
inte om ”det ena eller det andra” utan snarare<br />
om ”både och”.<br />
– Man skulle kunna se det som ett psykiatriskt<br />
team där alla har god onkologisk<br />
kunskap. I samtalen med patienterna får<br />
vi ofta frågor om diagnos, behandling, prognos<br />
och så vidare. Vår erfarenhet är att<br />
den bästa hjälp man kan ge är att ge ordentliga<br />
svar på sakfrågor, säger Pia Dellson. ■<br />
Problemnivå<br />
Lätt<br />
Normal<br />
Svår<br />
Måttlig<br />
Psykiatrisk resurs,<br />
psyko-onkologiskt team<br />
Psyko-onkologiskt team<br />
Medicinskt team,<br />
psyko-onkologiskt team<br />
Medicinskt team<br />
Den internationella föreningen för psykosocial<br />
onkologi har lanserat en så kallad<br />
distress ladder, med vilken man kan<br />
åskådliggöra hur mycket hjälp och stöd<br />
som behöver sättas in i ett specifikt fall.<br />
Om de psykosociala problemen är begränsade<br />
räcker det ofta med det stöd<br />
som det medicinska teamet kan ge i form<br />
av god omvårdnad och rehabilitering. Om<br />
patienten däremot lider av svår ångest<br />
eller djup depression måste psykiatriska<br />
vårdresurser sättas in.<br />
Hallå Kerstin Wigzell, regeringens utredare!<br />
Kan cancerstrategin bli<br />
tvistefråga i sjukvården?<br />
Kerstin Wigzell, erfaren ledare och<br />
utredare på Socialdepartementet, har<br />
fått det ansvarsfulla uppdraget att leda<br />
utredningen om en nationell cancerstrategi.<br />
Hon har en diger meritlista inom det<br />
sociala och medicinska området. Mest<br />
känd är hon som tidigare generaldirektör<br />
för Socialstyrelsen, men hon har också<br />
bland annat varit ordförande i regeringens<br />
nationella råd för att hjälpa dem som<br />
drabbades av tsunamikatastrofen.<br />
Grattis till utnämningen! Hur ligger ni<br />
till så här nio månader innan uppdraget<br />
ska redovisas?<br />
– Det går bra, tack. Vi har hittills ägnat<br />
mest tid åt att identifiera de viktigaste<br />
frågorna. Nu är det dags att ta itu med<br />
strategierna för framtiden.<br />
Hur går arbetet till, och vilka aktörer<br />
är inblandade?<br />
– Jag är särskild utredare och arbetar<br />
tillsammans med en av regeringen utsedd<br />
grupp av experter från olika områden<br />
samt ett sekretariat med två personer.<br />
Jag är mån om att även hämta in<br />
synpunkter från berörda organisationer<br />
med flera utanför själva utredningen.<br />
Vi tar dessutom in särskilda underlag<br />
från experter på vissa frågor, till exempel<br />
prognos för utvecklingen av incidens och<br />
prevalens.<br />
Vilken av de utländska förebilderna<br />
är din personliga favorit och varför?<br />
– Ingen går att använda rakt av, men<br />
det är lätt att bli inspirerad av olika inslag.<br />
Till exempel gillar jag det målmedvetna<br />
och tydliga patientperspektivet i<br />
den engelska planen.<br />
Socialstyrelsen har motsatt sig en<br />
cancerplan som ”detaljstyr sjukvården”<br />
och Läkarförbundet har framfört sina<br />
tvivel. Finns det risk för att cancerstrate-<br />
Nationell cancerplan<br />
gin blir ett tvistefrö inom den svenska<br />
sjukvården?<br />
– Nej, jag möter bara konstruktivt intresse.<br />
Hur ska man undvika att en eventuell<br />
framtida cancerplan bara blir ett tjusigt<br />
dokument som samlar damm i bokhyllan?<br />
– Det gäller att strategin blir trovärdig,<br />
stimulerande och allmänt oemotståndlig.<br />
Tror du att nationella vårdplaner skulle<br />
kunna fungera för andra sjukdomsområden<br />
eller är cancervården unik i det<br />
här avseendet?<br />
– Cancervården är inte unik. Kanske<br />
den här strategin med tiden, om allt går<br />
väl, kan bli en pilot för andra områden. ■<br />
Olle Bergman<br />
<strong>Rädda</strong> Livet <strong>nr</strong> 2/<strong>2008</strong> 41.<br />
FOTO MAJA SUSLIN/SCANPIX
Nationell cancerplan<br />
Norge före med sin cancerplan<br />
När vi i Sverige nu satsar på en nationell<br />
cancerplan behöver vi lyckligtvis inte<br />
uppfinna hjulet på nytt eftersom flera<br />
länder redan har hunnit före. I Norge och<br />
Storbritannien har man till och med nått<br />
fram till version 2.<br />
Redan på 1980-talet började Världshälsoorganisationen,<br />
WHO, att jobba för att<br />
världens länder skulle införa nationella<br />
cancerplaner. Överallt får allt fler människor<br />
cancer samtidigt som de lever längre<br />
med sjukdomen. Detta leder till en gigantisk<br />
belastning på de globala sjukvårdsresurserna.<br />
Paradoxalt nog är det samtidigt<br />
mycket av kunskapen kring cancer som på<br />
många platser aldrig kommer de cancersjuka<br />
till godo.<br />
Mot bakgrund av vad den medicinska<br />
vetenskapen i dag känner till om cancer<br />
föreslår WHO att vissa åtgärder ska prioriteras.<br />
Dessa åtgärdslistor finns i tre varianter,<br />
anpassade efter hur stora sjukvårdsresurser<br />
olika länder förfogar över. Enligt<br />
WHOs BESKRIVNING AV EN<br />
NATIONELL CANCERPLAN<br />
Enligt WHO är en nationell cancerplan ett<br />
folkhälsoprogram som dels ska göra att<br />
färre människor insjuknar och dör i cancer,<br />
dels att cancerpatienterna får en bättre<br />
livskvalitet. Detta ska ske genom att man<br />
systematiskt och rättvist tillämpar vetenskapligt<br />
baserade metoder för förebyggande<br />
åtgärder, tidig upptäckt, diagnos, behandling<br />
och omvårdnad i <strong>livet</strong>s slutskede.<br />
Dessutom ska man använda de resurser<br />
som står till buds på bästa sätt.<br />
Enligt WHO bör en nationell cancerplan<br />
innehålla följande:<br />
• En utblick över nuläget och framtiden,<br />
till exempel rörande dödligheten<br />
i cancer.<br />
• Klart definierade mål.<br />
• Vilka behov som ska prioriteras.<br />
• Strategier för hur målen ska uppnås.<br />
• En inventering av cancervårdens<br />
resurser – nu och i framtiden.<br />
• Ansvarsfördelning.<br />
• Tidplan och metoder för återkoppling.<br />
WHOs bedömning är dessa samlade åtgärder<br />
det effektivaste sättet att minska antalet<br />
insjuknade och döda i cancer samt att förbättra<br />
överlevnaden och livskvaliteten för<br />
dem som drabbats.<br />
Ett föregångsland i dessa sammanhang är<br />
Norge. Redan 1998 antog stortinget en nationell<br />
cancerplan som skulle löpa över fem<br />
år. Samtidigt anslogs två miljarder norska<br />
kronor för investeringar, ökade driftskostnader<br />
etcetera.<br />
För norrmännen stod organisationsfrågorna<br />
i centrum. Vilka verksamheter fungerar<br />
bäst i stora kompetenscentrum? Vilka<br />
uppgifter hanteras bättre av lokal sjukvårdspersonal?<br />
Svaren på frågor som dessa ledde<br />
till att nya enheter och samarbeten skapades.<br />
Ett exempel är regionala kompetenscentrum<br />
för ärftlig cancer som kan ställa<br />
diagnoser tidigare och minska dödligheten.<br />
För att öka behandlingskapaciteten i landet<br />
införskaffades 39 strålbehandlingsacceleratorer.<br />
Man gjorde också en stor utbildningssatsning<br />
för alla typer av yrken inom<br />
onkologin, och utarbetade en ny forskningsstrategi.<br />
Övriga insatser var preventiva satsningar<br />
(till exempel tobaksupplysning) och<br />
diagnostik (rikstäckande mammografi för<br />
kvinnor mellan 50 och 69 år).<br />
Efter ett par års utredningar och remissarbete<br />
publicerades ”uppföljaren” Nasjonal<br />
strategi for kreftområdet år 2006.<br />
Ett annat europeiskt land som legat långt<br />
framme är Storbritannien, där The NHS<br />
Cancer Plan publicerades år 2000. Den hade<br />
formen av ett tioårigt program, där man<br />
beskrev en strategi för att dels förebygga,<br />
diagnostisera och behandla cancer, dels<br />
koordinera forskningen. Precis som i Norge<br />
åtföljdes satsningen av en ekonomisk förstärkning.<br />
Britterna bygger upp den nya planen<br />
kring 34 lokala cancernätverk som omfattar<br />
såväl statliga som privata och ideella vårdorganisationer<br />
samt myndigheter och patientföreningar.<br />
För att säkra behovet av specialister<br />
har personalstyrkan utökats inom<br />
cancersjukvården, speciellt inom radiologi<br />
och patologi. Över hela landet har tvärprofessionella<br />
specialistteam i<strong>nr</strong>ättats, och på<br />
många ställen har en rejäl upprustning av<br />
utrustningen genomförts. De utvärderingar<br />
som har gjorts visar på stora förbättringar<br />
– minskad dödlighet, kortare vårdtider etc<br />
(se faktaruta).<br />
För att koordinera landets cancerforskning<br />
har ett nytt nationellt forskningsinstitut<br />
i<strong>nr</strong>ättats, The National Cancer Research<br />
Institute, NCI. Det öppnade 2001 och drivs<br />
i samarbete mellan regeringen, närings<strong>livet</strong><br />
och ideella organisationer. Samtidigt etablerades<br />
två nätverk inom klinisk forskning för<br />
att dels underlätta stora så kallade multicenterstudier,<br />
dels verka för att kunskap<br />
från forskningen snabbare börjar tillämpas<br />
i vården.<br />
I december 2007 publicerades ett uppföljande<br />
strategidokument, Cancer Reform<br />
Strategy, av hälsoministeriet. ■<br />
Olle Bergman<br />
42. <strong>Rädda</strong> Livet <strong>nr</strong> 2/<strong>2008</strong><br />
FOTO ISTOCKPHOTO
Ett par bomullssjalar blir till huvuddekoration i formen av en kanelbulle. Tina Alaeus är nöjd med resultatet.<br />
En behandling i lyx<br />
TEXT MARITA ÖNNEBY ELIASSON FOTO KARL GABOR<br />
Vi är på make up-kurs på Södersjukhuset<br />
i Stockholm. Cancerpatienter som förlorat<br />
håret genom sin behandling ska få<br />
lite tips om hur man sköter sin hud. Lite<br />
flärd piggar upp dagar då man mår som<br />
sämst.<br />
Tolv kvinnor, vana vid sjukhusbesök, kommer<br />
i dag till onkologiska kliniken för ett<br />
lite annorlunda besök. De ska ägna sig åt<br />
sin yttre skönhet. Det i<strong>nr</strong>e sjukdomstillfrisknandet<br />
får stå tillbaka.<br />
”Det känns lite lyxigt i all bedrövelse”,<br />
<strong>Rädda</strong> Livet <strong>nr</strong> 2/<strong>2008</strong><br />
säger en av kursdeltagarna medan hon låter<br />
tussen med rengöringsmedel fara över panna<br />
och hals.<br />
Sedan ska ögongelén lugna småmusklerna<br />
under brynen. Först därefter får man<br />
öppna den vita necessären och hälla ut<br />
innehållet på borden. Där finns foundation,<br />
concealer för att dämpa de mörka ringarna<br />
runt ögonen, puder, rouge, brynpenna,<br />
skugga, mascara, läppenna och läppstift.<br />
”Eyeliner har jag aldrig tidigare lyckats<br />
med”, mumlar en av damerna för sig själv.<br />
Borta är omgivningen. Nu cirkulerar<br />
Make up-kurs<br />
uppmärksamheten kring den egna bilden<br />
i tre gånger förstorande stativspegel. Inga<br />
små blodkärlsbristningar blir utan ett svep<br />
med concealern!<br />
Från att ha varit en grupp tysta och allvarliga<br />
patienter har de gjort om hela konferensrumsmiljön<br />
till en tjejfest. Utanför<br />
fönstret glimmar Årstaviken, men ingen<br />
beundrar den. Kallt kaffe står orört i pappersmuggen,<br />
kakan är glömd. Alla absorberas<br />
av ett roligt inslag i vardagen.<br />
Det kanske inte känns angeläget att lägga<br />
stor make up varje dag, men ett gott råd till »<br />
43.
Make up-kurs<br />
Kursdeltagarna får varsin necessär fylld med hudvårdsprodukter. Peruken åkte av och mascaran på.<br />
1 500 PÅ KURS I ÅR<br />
Look Good Feel Better är ett humanitärt<br />
program, som startades i USA 1989 och<br />
finns nu i ett 20-tal länder. I Sverige<br />
startades verksamheten för fem år sedan<br />
av Birgit Eneqvist på uppdrag av<br />
Kemisk-Tekniska Leverantörsförbundet,<br />
KTL. Hon har ett förflutet i kosmetikbranschen<br />
och har fått ihop ett 40-tal<br />
företag som sponsrar dessa kurser med<br />
hudvårds- och make up-produkter.<br />
1 500 kvinnor kommer i år att delta<br />
i dessa kurser och utbudet har ökat.<br />
Kurser hålls regelbundet i Stockholm,<br />
Göteborg, Malmö, Lund, Karlstad, Kristianstad,<br />
Sundsvall, Umeå och Uppsala.<br />
Läs mer på www.lookgoodfeelbetter.se<br />
»<br />
kvinnorna som nu visat flinten är att ändå<br />
ta till vana att dutta på lite rouge på kindbenet.<br />
Ibland behövs inte mer för att bli på<br />
gott humör.<br />
På ett bord ligger sjalar i skiftande färger<br />
och material.<br />
Deltagarna får nu en lektion av kursadministratören<br />
Birgit Eneqvist i hur knytningen<br />
ska gå till.<br />
”Dubbelknut långt ner i nacken är A och<br />
O för er framgång”, instruerar Birgit.<br />
Välj en sjal i bomull eller möjligen linne.<br />
Det är kvaliteter som sitter på plats. Sjalen<br />
ska vara lika lång som avståndet mellan<br />
dina fingertoppar på utsträckta armar.<br />
Bredden ska vara densamma som mellan<br />
dina axlar.<br />
Välj en neutral färg på sjalen närmast<br />
ansiktet.<br />
Sök mitten på sjalen och vik in en liten<br />
kant. Sätt sjalen ner mot ögonbrynen, täck<br />
öronen och knyt två stadiga knutar i nacken.<br />
”Dra åt så att du nästan svimmar” uppmanar<br />
Birgit.<br />
Stoppa ner överloppstyg i nacken innanför<br />
knutarna. Vira den ena änden och sätt<br />
fast den runt knutarna. Vira den andra och<br />
sätt fast slutänden i knuten. Nu har du tillverkat<br />
en kanelbulle i nacken!<br />
Sjal nummer två kan vara av vilket material<br />
som helst och tjänstgör som dekoration.<br />
Lämna lite av den neutrala sjalen<br />
synlig i pannan. Sedan får fantasin fritt<br />
spelrum. Extrasjalen kan hänga fritt på<br />
ena sidan, knytas i nacken eller vid örat.<br />
Sätt fast ett öronclips eller en brosch på<br />
sjalen! Vira in ett halsband i knuten! Eller<br />
gå till perukmakaren och beställ en lugg!<br />
Om det var ett något återhållsamt gäng<br />
damer som satt runt borden de första fem<br />
minuterna så var det en attityd som snabbt<br />
ändrades. Glädjen över att lyckas med<br />
ögonbrynspennan som aldrig förr, gemenskapen<br />
när perukerna slängdes och komplimangerna<br />
som haglade bidrog till att<br />
många kunde konstatera att det varit en<br />
rolig eftermiddag.<br />
”Jag är gladare än när jag kom hit” var<br />
ett ärligt och gott betyg.<br />
– Kan vi skänka lite glädje till de kvinnor<br />
som kommer till våra kurser så är det fantastiskt,<br />
säger Birgit Eneqvist. Kropp och<br />
själ hör ju ihop. ■<br />
44. <strong>Rädda</strong> Livet <strong>nr</strong> 2/<strong>2008</strong>
Sjukdomen har givit mig tid<br />
TEXT MARITA ÖNNEBY ELIASSON FOTO KARL GABOR<br />
Tina Alaeus från Huddinge söder om<br />
Stockholm knyter på sig sin färggranna<br />
sjal när hon lämnar make up-kursen.<br />
Hon berättar om när sonen rakade<br />
henne i nacken.<br />
Två veckor efter den första cytostatikabehandlingen<br />
började håret lossna. Först följde<br />
alltför stora testar med kammen. Andra<br />
dagen blev hon öm i hårbottnen och tog<br />
hon i håret följde stora tovor med. Tredje<br />
dagen kändes det som om hon hade skavsår<br />
i hela huvudet och håret rasade av henne.<br />
– Jag såg ut som en kinesisk nakenhund,<br />
tyckte jag. Jag hämtade min mans rakapparat,<br />
gick in i badrummet och rakade av mig<br />
alltihop. Det hade gjort så ont tidigare så att<br />
raka sig kändes nästan befriande.<br />
– Ska jag hjälpa dig? frågade min äldste<br />
son som inte tyckte att det här var särskilt<br />
märkvärdigt. Det var en häftig känsla när<br />
23-åringen rakade mig i nacken.<br />
– Jag vet att det växer ut igen och det är<br />
inte så obehagligt som jag trodde att det<br />
skulle vara att mista sitt hår. Nu är det gjort,<br />
var den känsla jag hade. Nu har vi kommit<br />
igenom det stadiet, den milstolpen. Nu vet<br />
jag hur jag ser ut och familjen tycker om<br />
mig i alla fall.<br />
Även arbetskamraterna tog det mycket<br />
naturligt när hon för första gången kom på<br />
fika iklädd sjal runt huvudet. Hennes söners<br />
kompisar i 20-årsåldern reagerade mer. Till<br />
exempel den dag hon gick utan sjal hemma<br />
och öppnade dörren när en av grabbarna<br />
ringde på.<br />
–”Vad du ser ut då,” blev hans kommentar<br />
eftersom han inte visste om att jag hade<br />
varit sjuk. Då fick jag berätta för honom. Vi<br />
pratade lite om att det väl kunde bli kallt om<br />
huvudet när jag skulle gå ut. Och så skämtade<br />
han om att jag påminner om Britney<br />
Spears som också rakade av sig sitt hår men<br />
av annan orsak.<br />
– Ungdomar tar det mycket naturligt.<br />
Man måste få skratta åt eländet också och<br />
det är bara att gilla läget.<br />
<strong>Rädda</strong> Livet <strong>nr</strong> 2/<strong>2008</strong><br />
– Nu vet jag hur jag ser ut och familjen<br />
tycker om mig i alla fall, konstaterar Tina<br />
Alaeus när håret föll på grund av cytostatikabehandlingen.<br />
Tina har varit väldigt öppen med sin<br />
sjukdom. Hon berättade tidigt om cancern<br />
och vad som skulle komma att hända. Ingen<br />
har reagerat negativt; det kan bero på hur<br />
hon själv ser på sin situation.<br />
– Nu är det här en del av mitt liv och jag<br />
tänker inte förneka den biten heller. Det är<br />
viktigt att vara här och nu. Nu är det det här<br />
<strong>livet</strong> jag lever och det har rikedomar det<br />
också. Plötsligt har jag mycket tid och det är<br />
en bristvara i dag. Jag har njutit hela våren,<br />
hittat tussilago långt före alla andra, sett<br />
flyttfåglarna. Det finns saker jag kan njuta av.<br />
Mycket ledig tid finns nu för samvaro med<br />
familjen. Tidigare jobbade Tina ofta kvällar<br />
och helger i sin tjänst som församlingspedagog<br />
i Huddinge församling. I hennes arbetsuppgifter<br />
ingår många hembesök hos<br />
äldre och många olika pensionärssamman-<br />
komster. När hon blev sjuk uppmanade<br />
hon chefen – kyrkoherden – att berätta om<br />
hennes sjukdom och att hon skulle vara<br />
borta från sin tjänst en längre tid.<br />
Det var en information som gav upphov<br />
till berättelser runt kaffeborden. I stort sett<br />
alla kände någon som haft samma sjukdom<br />
och det blev en öppen dialog som avdramatiserade<br />
cancersjukdomen.<br />
– Nu möter jag pensionärerna på torget<br />
i Huddinge och de kramar om mig och frågar<br />
hur jag mår. Dom vet och det känns<br />
skönt. Sjukdomen måste bli naturlig. Förr<br />
eller senare får man en närstående som<br />
drabbas och då kan det vara bra att känna<br />
till lite.<br />
Har sminkkursen betydelse för hennes välbefinnande?<br />
Efter den tredje behandlingen<br />
kände hon sig ganska glåmig och opiffig,<br />
som hon uttrycker det. Därför ville hon<br />
delta i kursen för att den verkade lite kul.<br />
Även om hon alltid är samma Tina sitter<br />
självkänslan inte i det vackra skalet.<br />
Om en liten tid är det dags för nästa behandling.<br />
Hur mår du då?<br />
– Apa, blir det snabba svaret. Jag hinner<br />
väl hem och efter några timmar sitter jag<br />
med dubbla filtar och skakar som en hög<br />
asplöv. Medicinerna gör ju att jag inte kräks,<br />
men hela kroppen mår illa. Den skriker:<br />
”Vad har du gjort med mig?” Jo, jag har ju<br />
pumpat i den en massa sk-t.<br />
Tina är van vid att ta hand om sin kropp.<br />
Hon har varit ute mycket i naturen, aldrig<br />
rökt utan skött om sig. Därför är det motbjudande<br />
att få så mycket gift i kroppen.<br />
– En behandlingsdag måste jag välja att<br />
antingen tänka: ”Ska jag gå igenom det här<br />
eländet igen” eller ”JA, i dag ska jag få ännu<br />
mer hjälp. Va’ härligt!”<br />
– Mitt tips till andra är att våga välja, våga<br />
bejaka. Det tror jag är viktigt, säger Tina<br />
Alaeus. ■<br />
Make up-kurs<br />
45.
Noterat<br />
Vem är jag?<br />
Jag har tänder men jag kan inte bitas. Jag kan<br />
inte gapa heller, för jag har ingen mun. Men<br />
inne i din mun är jag ofta.<br />
Lös gåtan och sänd svaret till:<br />
Marita Önneby, <strong>Cancerfonden</strong>, 101 55 Stockholm<br />
eller mejla till marita.onneby@cancerfonden.se<br />
Vinnare av förra numrets gåta är:<br />
Lennart Clarin, Frösön, Ulrika Gustavsson, Hörnefors,<br />
och Lilja Stenbacka, Angered. Vi gratulerar<br />
och sänder en cd-skiva.<br />
Svaret från förra numret:<br />
Av upplysningarna framgår följande: Albert kan inte<br />
vara målaren (a) och inte heller advokaten (c). Albert<br />
kan inte heller vara generalen eftersom vi vet att<br />
generalen var god vän med två av de andra (d)<br />
medan Albert var ovän med två av dem (a). Albert<br />
måste följaktligen vara läkaren.<br />
Målaren kan inte heta vare sig Alfred eller Albert<br />
(a) och heller inte Agaton eftersom denne var god<br />
vän med läkaren (b) det vill säga Albert.<br />
Målaren måste alltså heta Arne. Återstår<br />
de andra två. Alfred var ovän med Albert<br />
(a) och med hjälp av påståendet (d) kan<br />
vi då sluta oss till att generalen inte kan<br />
vara Alfred. Generalen heter alltså<br />
Agaton och Alfred är advokaten.<br />
Vi har ett långsiktigt samarbete med vår<br />
officiella huvudpartner. Till partnerföretag<br />
räknas företag som sponsrar svensk cancerforskning<br />
med minst 50 000 kronor på ett år.<br />
Vill du engagera ditt företag, kontakta<br />
Morgan Roos, <strong>Cancerfonden</strong>,<br />
tel 08-677 10 54.<br />
Officiell huvudpartner<br />
APOTEKET<br />
<strong>Cancerfonden</strong>s partnerföretag<br />
BARIUM AB<br />
BOLAGSSTIFTARNA AB<br />
ELEKTA<br />
GSK<br />
HIQ<br />
LINDAB<br />
NOVARTIS<br />
OSRAM<br />
PON<br />
SAKI<br />
SANTA MARIA<br />
SANOFI PASTEUR MSD<br />
SIEMENS<br />
SMV KONECRANES AB<br />
Väntrum i väntrummen<br />
Vad har astronauten Christer Fuglesang,<br />
blivande Dramatenchefen<br />
Marie-Louise Ekman, förre utrikesminstern<br />
Jan Eliasson gemensamt<br />
med författaren Margareta Strömstedt<br />
och cancerläkaren Stefan Einhorn? Jo,<br />
de har alla haft anledning att fundera<br />
kring väntrum.<br />
Precis som oss andra har de tillbringat<br />
avsevärd tid i olika slags väntrum<br />
i väntan på en avgörande händelse<br />
i deras liv.<br />
DN-journalisterna Jan Kantor och<br />
Awiwa Keller har tillsammans med<br />
fotografen Lennart Backlund gjort en<br />
överraskande, rolig och tänkvärd bok<br />
om väntrum och människors erfarenheter<br />
från dessa ofta förbisedda rum.<br />
De har besökt sjukhus, domstolar,<br />
flygplatser, häkten och tågstationer<br />
och samtalat med kända och okända<br />
människor om deras erfarenheter av<br />
väntrum.<br />
Jan Eliasson berättar om sin och<br />
Olof Palmes dramatiska väntan på<br />
Saddam Hussein, Christer Fuglesang<br />
om att bli den förste svensken i rymden,<br />
Marie-Louise Ekman om skapande<br />
väntan och en flykting om väntan<br />
på uppehållstillstånd. Författarna har<br />
också intervjuat två gravida unga<br />
kvinnor om att själva vara ett ”väntrum”<br />
för det nya <strong>livet</strong>.<br />
Boken består också av intervjuer<br />
med arkitekter, filosofer, psykologer<br />
och byggare om varför väntrummen<br />
ser ut som de gör. Och hur de kan bli<br />
bättre.<br />
”Väntrum” är den första boken i sitt<br />
slag. Den har underfundiga och informativa<br />
texter och borde vara ett obligatoriskt<br />
inslag på landets sjukhus,<br />
vårdcentraler, tandläkarmottagningar,<br />
arkitektkontor, frisersalonger och<br />
andra platser där människor mer eller<br />
mindre frivilligt måste tillbringa en<br />
stor del av sin tid.<br />
Delta i utlottningen av boken. Skriv<br />
till Maria Önneby, <strong>Cancerfonden</strong>,<br />
101 55 Stockholm eller mejla till<br />
marita.onneby@cancerfonden.se.<br />
Märk med ”Väntrum”. ■<br />
46. <strong>Rädda</strong> Livet <strong>nr</strong> 2/<strong>2008</strong>
Med handen på hjärtat...<br />
Det är fredagen den 28 mars. Om tre dagar ska jag<br />
bli opererad med öppen hjärtkirurgi. Alla möjliga<br />
tankar och känslor har passerat sedan jag låg på<br />
undersökningbordet på thoraxröntgen, Karolinska<br />
sjukhuset, och hade just med mina egna ögon sett<br />
hur kontrastmedlet genom hjärtats artärer på några<br />
ställen hade trängre passagevägar. På bildskärmen<br />
såg det ut som små bäckar som på vissa ställen<br />
bromsades upp av några stenar.<br />
”Roger, du har en utbredd kranskärlssjukdom och<br />
du bör inom kort genomgå en by pass-operation på<br />
flera av dina artärer till hjärtat. Du kommer sannolikt<br />
att känna dig piggare än på flera år bara ett par<br />
månader efter operationen”, sa den lugne hjärtkirurgen<br />
när han bedömde kärlröntgenbilderna.<br />
Underligt nog var den första känslan en lättnad och<br />
någon slags hoppfullhet samtidigt som det hela kändes<br />
nästan overkligt. Jag hade fått svart på vitt. Läkarvetenskapen<br />
rekommenderade uppenbarligen att<br />
operera genom att dela bröstbenet och sätta dit några<br />
extra små blodkärl som leder förbi de trånga ställena<br />
i artärerna på hjärtats yta. Allt för att den livsavgörande<br />
pumpen inte ska drabbas av totalt stopp<br />
på blodflöde i någon artär, det vill säga medföra<br />
hjärtinfarkt och kärlkramp i förtid.<br />
”Hur i hela friden har detta kunnat drabba mig?<br />
Jag som känner mig bättre både själsligt och kroppsligt<br />
än på många år? Inte har jag heller haft antydan<br />
till hjärtinfarkt eller ens kärlkramp ...”, tänkte jag<br />
oroligt när jag körde hem för att berätta för min kära<br />
fästmö Ann Sofie om vad som var på gång.<br />
Tidigare har jag inte varit så bra på att sköta om<br />
mig själv, men sedan ett par år tillbaka har jag tagit<br />
bättre hand om mitt hjärta både på ett fysiskt och<br />
känslomässigt sätt.<br />
”Bättre sent än aldrig” var det någon som sa och<br />
här står jag nu och kan bara acceptera att jag inte har<br />
haft bättre förstånd och inser motvilligt men tacksamt<br />
att det som nu händer med mitt hjärta är det<br />
<strong>Rädda</strong> Livet <strong>nr</strong> 2/<strong>2008</strong><br />
som Gud serverar för att få mig att växa i andlig bemärkelse.<br />
Efter många år av envist andligt sökande<br />
har jag kommit allt närmare den enkla insikt att allt<br />
som sker är, om man så vill kalla det, Existensens<br />
eller Guds vilja. Den insikten känns lika sann som<br />
att mitt lilla illusoriska ”jag” självklart må ta ansvar<br />
och göra mitt allra bästa för att bli mer kärleksfull<br />
och mindre destruktiv mot framför allt mig själv,<br />
men också mot andra.<br />
Några stunder av pirrande rädsla har passerat dessa<br />
dagar. Kanske något går fel under operationen?<br />
I morse föll några tårar av sorg för att jag inte skött<br />
om detta viktiga organ mitt i bröstet, men samtidigt<br />
strömmade en känsla av hoppfullhet och tacksamhet<br />
upp. Tacksamhet för att jag troligen hade gått ett<br />
kortare liv till mötes utan denna viktiga operation<br />
och hoppfull för att få många underbara år med<br />
mina nära och kära. Närheten, ärligheten, intimiteten<br />
och kärleken till Ann Sofie är något väldigt fint<br />
som jag aldrig tidigare upplevt. En närhet som växer<br />
för varje dag.<br />
Det känns som en osannolik tur att jag i december<br />
förra året, mitt under en kappsegling över Atlanten,<br />
fick en varningssignal. Det kändes plötsligt att mitt,<br />
annars så stabila, hjärta började slå alltför snabbt i<br />
vila under ett par timmar. Visserligen var jag trött<br />
efter intensivt navigerande, men hjärtat började tala<br />
till sin ägare och jag var förståndig nog att lyssna.<br />
Nu är det väl slutseglat för min del på de stora<br />
haven, tänkte jag uppgivet den där dagen när jag låg<br />
där på röntgenbordet efter ”domen”. Då kändes det<br />
hoppfullt att den trygge, lite tystlåtne hjärtkirurgen<br />
hade en annan åsikt.<br />
”Det tar ett par månader innan bröstbenet läkts<br />
något så när, men du kan nog börja segla lite försiktigt<br />
igen i början av juni. Det kanske tar någon<br />
månad extra innan du orkar wincha med hyfsad<br />
kraft ...”<br />
Men: En dag i taget – det viktigaste först. ■<br />
Gästkrönikör<br />
Roger Nilson,<br />
leg läk, världsomseglare,<br />
föreläsare inom Talarforum<br />
Krönikan<br />
FOTO GILLES MARTIN-RAGET<br />
47.
Denna annons kommer från <strong>Cancerfonden</strong>s officiella huvudpartner<br />
På Apoteket kan vi hjälpa dig<br />
med det här. Vi berättar bland annat om<br />
hur du kan bli rökfri och vilka knep du kan ta till när<br />
abstinensen blir för svår. Dessutom ser vi till att du får rätt<br />
nikotinläkemedel med dig hem. Det är nämligen jätteviktigt att<br />
man väljer preparat, styrka och dos efter vilken typ av rökare man är.<br />
Passa även på att anmäla dig till vårt Sluta-röka-program. Då får<br />
du bland annat kontakt med en Sluta-röka-coach som peppar<br />
och ger tips under ditt rökslutande. Anmäl dig till<br />
programmet på 0771-450 450,<br />
apoteket.se/slutaroka eller gå in på<br />
närmaste Apotek, så hjälper vi dig.<br />
Anmäl dig till Sluta-röka-programmet och få<br />
100:-- att handla nikotinläkemedel för. Gäller<br />
mellan 1/3 –31/5 och när du<br />
handlat nikotinläkemedel<br />
för 1000:--.<br />
Välkommen in så hjälper vi dig!