Rädda livet nr 2, 2008 (PDF, 4 MB) - Cancerfonden

More documents

Recommendations

Info

Noterat Vem är jag? Jag har tänder men jag kan inte bitas. Jag kan inte gapa heller, för jag har ingen mun. Men inne i din mun är jag ofta. Lös gåtan och sänd svaret till: Marita Önneby, Cancerfonden, 101 55 Stockholm eller mejla till marita.onneby@cancerfonden.se Vinnare av förra numrets gåta är: Lennart Clarin, Frösön, Ulrika Gustavsson, Hörnefors, och Lilja Stenbacka, Angered. Vi gratulerar och sänder en cd-skiva. Svaret från förra numret: Av upplysningarna framgår följande: Albert kan inte vara målaren (a) och inte heller advokaten (c). Albert kan inte heller vara generalen eftersom vi vet att generalen var god vän med två av de andra (d) medan Albert var ovän med två av dem (a). Albert måste följaktligen vara läkaren. Målaren kan inte heta vare sig Alfred eller Albert (a) och heller inte Agaton eftersom denne var god vän med läkaren (b) det vill säga Albert. Målaren måste alltså heta Arne. Återstår de andra två. Alfred var ovän med Albert (a) och med hjälp av påståendet (d) kan vi då sluta oss till att generalen inte kan vara Alfred. Generalen heter alltså Agaton och Alfred är advokaten. Vi har ett långsiktigt samarbete med vår officiella huvudpartner. Till partnerföretag räknas företag som sponsrar svensk cancerforskning med minst 50 000 kronor på ett år. Vill du engagera ditt företag, kontakta Morgan Roos, Cancerfonden, tel 08-677 10 54. Officiell huvudpartner APOTEKET Cancerfondens partnerföretag BARIUM AB BOLAGSSTIFTARNA AB ELEKTA GSK HIQ LINDAB NOVARTIS OSRAM PON SAKI SANTA MARIA SANOFI PASTEUR MSD SIEMENS SMV KONECRANES AB Väntrum i väntrummen Vad har astronauten Christer Fuglesang, blivande Dramatenchefen Marie-Louise Ekman, förre utrikesminstern Jan Eliasson gemensamt med författaren Margareta Strömstedt och cancerläkaren Stefan Einhorn? Jo, de har alla haft anledning att fundera kring väntrum. Precis som oss andra har de tillbringat avsevärd tid i olika slags väntrum i väntan på en avgörande händelse i deras liv. DN-journalisterna Jan Kantor och Awiwa Keller har tillsammans med fotografen Lennart Backlund gjort en överraskande, rolig och tänkvärd bok om väntrum och människors erfarenheter från dessa ofta förbisedda rum. De har besökt sjukhus, domstolar, flygplatser, häkten och tågstationer och samtalat med kända och okända människor om deras erfarenheter av väntrum. Jan Eliasson berättar om sin och Olof Palmes dramatiska väntan på Saddam Hussein, Christer Fuglesang om att bli den förste svensken i rymden, Marie-Louise Ekman om skapande väntan och en flykting om väntan på uppehållstillstånd. Författarna har också intervjuat två gravida unga kvinnor om att själva vara ett ”väntrum” för det nya livet. Boken består också av intervjuer med arkitekter, filosofer, psykologer och byggare om varför väntrummen ser ut som de gör. Och hur de kan bli bättre. ”Väntrum” är den första boken i sitt slag. Den har underfundiga och informativa texter och borde vara ett obligatoriskt inslag på landets sjukhus, vårdcentraler, tandläkarmottagningar, arkitektkontor, frisersalonger och andra platser där människor mer eller mindre frivilligt måste tillbringa en stor del av sin tid. Delta i utlottningen av boken. Skriv till Maria Önneby, Cancerfonden, 101 55 Stockholm eller mejla till marita.onneby@cancerfonden.se. Märk med ”Väntrum”. ■ 46. Rädda Livet nr 2/2008
Med handen på hjärtat... Det är fredagen den 28 mars. Om tre dagar ska jag bli opererad med öppen hjärtkirurgi. Alla möjliga tankar och känslor har passerat sedan jag låg på undersökningbordet på thoraxröntgen, Karolinska sjukhuset, och hade just med mina egna ögon sett hur kontrastmedlet genom hjärtats artärer på några ställen hade trängre passagevägar. På bildskärmen såg det ut som små bäckar som på vissa ställen bromsades upp av några stenar. ”Roger, du har en utbredd kranskärlssjukdom och du bör inom kort genomgå en by pass-operation på flera av dina artärer till hjärtat. Du kommer sannolikt att känna dig piggare än på flera år bara ett par månader efter operationen”, sa den lugne hjärtkirurgen när han bedömde kärlröntgenbilderna. Underligt nog var den första känslan en lättnad och någon slags hoppfullhet samtidigt som det hela kändes nästan overkligt. Jag hade fått svart på vitt. Läkarvetenskapen rekommenderade uppenbarligen att operera genom att dela bröstbenet och sätta dit några extra små blodkärl som leder förbi de trånga ställena i artärerna på hjärtats yta. Allt för att den livsavgörande pumpen inte ska drabbas av totalt stopp på blodflöde i någon artär, det vill säga medföra hjärtinfarkt och kärlkramp i förtid. ”Hur i hela friden har detta kunnat drabba mig? Jag som känner mig bättre både själsligt och kroppsligt än på många år? Inte har jag heller haft antydan till hjärtinfarkt eller ens kärlkramp ...”, tänkte jag oroligt när jag körde hem för att berätta för min kära fästmö Ann Sofie om vad som var på gång. Tidigare har jag inte varit så bra på att sköta om mig själv, men sedan ett par år tillbaka har jag tagit bättre hand om mitt hjärta både på ett fysiskt och känslomässigt sätt. ”Bättre sent än aldrig” var det någon som sa och här står jag nu och kan bara acceptera att jag inte har haft bättre förstånd och inser motvilligt men tacksamt att det som nu händer med mitt hjärta är det Rädda Livet nr 2/2008 som Gud serverar för att få mig att växa i andlig bemärkelse. Efter många år av envist andligt sökande har jag kommit allt närmare den enkla insikt att allt som sker är, om man så vill kalla det, Existensens eller Guds vilja. Den insikten känns lika sann som att mitt lilla illusoriska ”jag” självklart må ta ansvar och göra mitt allra bästa för att bli mer kärleksfull och mindre destruktiv mot framför allt mig själv, men också mot andra. Några stunder av pirrande rädsla har passerat dessa dagar. Kanske något går fel under operationen? I morse föll några tårar av sorg för att jag inte skött om detta viktiga organ mitt i bröstet, men samtidigt strömmade en känsla av hoppfullhet och tacksamhet upp. Tacksamhet för att jag troligen hade gått ett kortare liv till mötes utan denna viktiga operation och hoppfull för att få många underbara år med mina nära och kära. Närheten, ärligheten, intimiteten och kärleken till Ann Sofie är något väldigt fint som jag aldrig tidigare upplevt. En närhet som växer för varje dag. Det känns som en osannolik tur att jag i december förra året, mitt under en kappsegling över Atlanten, fick en varningssignal. Det kändes plötsligt att mitt, annars så stabila, hjärta började slå alltför snabbt i vila under ett par timmar. Visserligen var jag trött efter intensivt navigerande, men hjärtat började tala till sin ägare och jag var förståndig nog att lyssna. Nu är det väl slutseglat för min del på de stora haven, tänkte jag uppgivet den där dagen när jag låg där på röntgenbordet efter ”domen”. Då kändes det hoppfullt att den trygge, lite tystlåtne hjärtkirurgen hade en annan åsikt. ”Det tar ett par månader innan bröstbenet läkts något så när, men du kan nog börja segla lite försiktigt igen i början av juni. Det kanske tar någon månad extra innan du orkar wincha med hyfsad kraft ...” Men: En dag i taget – det viktigaste först. ■ Gästkrönikör Roger Nilson, leg läk, världsomseglare, föreläsare inom Talarforum Krönikan FOTO GILLES MARTIN-RAGET 47.
Page 1 and 2: Rädda Livet E N T I D N I N G U T
Page 3 and 4: Rädda Livet nr 2/2008 40. 8. Tema
Page 5 and 6: Rädda Livet nr 2/2008 Tony Henriks
Page 7 and 8: Multidisciplinärt samtal via video
Page 9 and 10: Levern är frilagd för att underl
Page 11 and 12: Fler operationer efter medicinering
Page 13 and 14: Operation av levern kan göras fler
Page 15 and 16: Rädda Livet nr 2/2008 TEMA: Cancer
Page 17 and 18: TEMA: Cancer i tjock- och ändtarm
Page 19 and 20: Inga högtflygande planer men små
Page 21 and 22: TEMA: Cancer i tjock- och ändtarm
Page 25 and 26: Hur man tar det... En hundraåring
Page 29 and 30: ”Vi har i dag bevis för att beha
Page 31 and 32: Rädda Livet nr 2/2008 min B6 och f
Page 33 and 34: Inger har blommat upp TEXT KAJSA OL
Page 35 and 36: Sedan sommaren 2007 pågår en utre
Page 37 and 38: Hallå Maria Prigorowsky, Cancerfon
Page 39 and 40: kräva resurser i form av tid och e
Page 41 and 42: de första stegen mot ett genombrot
Page 43 and 44: Ett par bomullssjalar blir till huv
Page 45: Sjukdomen har givit mig tid TEXT MA

Rädda livet nr 2, 2008 (PDF, 4 MB) - Cancerfonden

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?