Rädda livet nr 2, 2008 (PDF, 4 MB) - Cancerfonden

Rädda Livet nr 2/2008
TEMA: Cancer i tjock- och ändtarm
– tre typer av ändtarmscancer
ling om bedömningen vid MDT-konferensen
är att hög risk för återfall finns.
Vid ändtarmscancer har studieresultaten
inte varit lika entydiga och kunskapsläget är
ibland fortfarande oklart. Därför görs fler
studier. Det kan också vara så att det är
bättre att ge tilläggsbehandlingarna före
operationen, vilket också studeras.
Bengt Glimelius berättar om den senaste
strategin för tilläggsbehandlingar som sätts
in före operationen. Nytänkandet tillämpas
oftast på de ”fula” tumörerna i ändtarmen.
Behandlingen börjar med cytostatika och
fortsätter i nästa skede med strålning,
ibland under lång tid samtidigt med cytostatika,
ibland under en veckas tid utan
cytostatika följt av mer cytostatika under
pausen före operationen. Därefter kommer
operationen som eventuellt kompletteras
efteråt med ytterligare cytostatika.
– Tanken är att sätta in det i dag svagaste
behandlingsvapnet först, som däremot har
den bredaste effekten och verkar i hela
kroppen. Fördelen är att spridda små här-
dar av dottersvulster kan angripas av cellgiftet
redan tre–fyra månader tidigare än
annars, säger Bengt Glimelius.
Den effektivaste insatsen, operationen,
sätts in sist. Operationstekniken som
tillämpas i dag vid ingrepp i ändtarmen
kom i bruk i mitten av 1980-talet och tio år
framåt efter att ha populariserats av den
brittiske kirurgen Bill Heald. För operation
i tjocktarmen finns en motsvarande, flera år
yngre, metod utvecklad av den tyske kirurgiprofessorn
Werner Hohenberger. Båda
metoderna har varit respektive förefaller
vara framgångsrika så att alla cancerceller
i anslutning till tarmen kan tas bort i samband
med operationen, vilket har minskat
andelen återfall. Även om operationen vid
ändtarmscancer genomförs på ett perfekt
sätt behövs strålbehandlingen före operationen
för att nå de bästa resultaten.
Överlevnaden efter fem år hos personer
som opererats för tjocktarmscancer har av
tradition varit 5–10 procentenheter bättre
än hos personer som åtgärdats för cancer i
ändtarmen. En orsak troddes vara att den
förra cancerformen är lättare att operera.
Den överlägsna operationsmetoden som
infördes på allt fler stora sjukhus i Sverige
under 1990-talet tillsammans med föregående
strålbehandling har emellertid fått
överlevnaden vid ändtarmscancer att stadigt
förbättras, så att kurvan i statistiken
till och med ”gått om” den för tjocktarmscancer.
– Det är en sak som aldrig tidigare har
rapporterats någon annanstans i världen,
säger Bengt Glimelius.
I dag är arbetet i full gång, inte minst i
Stockholm, med att åstadkomma samma
förbättring i operationstekniken på tjocktarm
som man lyckades göra vid operationer
i ändtarmen. Ett omfattande utvecklings-
och utbildningsarbete har påbörjats.
Övriga Sverige följer efter även om ytterligare
studier är nödvändiga. Målet är att få
tillbaka den upp till 10-procentiga skillnad
som läkarna upplever är den ”naturliga”
mellan överlevnadskurvorna. ■
27.