Rädda livet nr 2, 2008 (PDF, 4 MB) - Cancerfonden

TEMA: Cancer i tjock- och ändtarm
Specialistsamarbete ger
cancersjuka längre livstid
TEXT GABOR HONT FOTO JEANETTE HÄGGLUND
Behandlingen av patienter med cancer
i ändtarmen har förbättrats väsentligt i
Sverige det senaste decenniet. Bara ett
fåtal procent av dem som opereras får
tillbaka tumören på operationsstället,
och överlevnaden efter ingreppen har
också blivit bättre.
Den gynnsamma utvecklingen tillskrivs
det samarbete mellan olika specialister som
införts på allt fler sjukhus runtom i landet.
Den nya rutinen går ut på att varje patient
bedöms av ett så kallat multidisciplinärt
team (MDT) bestående av kirurg, röntgenläkare,
onkolog, patolog, vårdkoordinator
och andra specialiteter som eventuellt behövs
i det enskilda fallet.
– Vi har uppnått utmärkta resultat när
det gäller behandling av ändtarmscancer,
men behöver bli bättre på att åtgärda cancer
i tjocktarmen, säger Bengt Glimelius,
professor i onkologi i Uppsala och Stockholm,
en av initiativtagarna till samarbetet
i multidisciplinära team.
Varje nydiagnostiserad tjock- och ändtarmscancer
diskuteras vid MDT-mötena,
då varje specialist bidrar med sina specialkunskaper
för att rätt bedöma den individuella
tumören och föreslå lämplig behandling.
Förutom införandet av förbättrade kirurgiska
metoder och nytänkandet att ge
strålnings- och annan tilläggsbehandling
före operationen, har man också förbättrat
kvaliteten på utredningen. Förstahandsmetoden
för diagnos av tumör i tjocktarmen
är koloskopi, men röntgen, datortomografi
(DT) och magnetresonanstomografi (MRT)
används också i samtliga fall för att kartlägga
utbredningen. Röntgenläkaren och patologen
är i dag nyckelpersoner i MDT när
det gäller att hitta och beskriva tumörerna
som hittas.
– Röntgenläkarens arbete har förändrats
– Vi har uppnått utmärkta resultat när det
gäller behandling av ändtarmscancer, men
behöver bli bättre när det gäller att åtgärda
cancer i tjocktarmen, säger Bengt Glimelius,
professor i onkologi.
totalt under de senaste 10–20 åren, säger
docent Lennart Blomqvist, verksam vid
röntgenkliniken på Karolinska Universitetssjukhuset
Solna. Han var en av pionjärerna
att arbeta i MDT med olika avbildningstekniker.
Han berättar att röntgenläkaren har ersatts
av en specialitet som kallas bild- och funktionsmedicin.
Bild- och funktionsmedicinarens
ansvar i ett MDT är att presentera
ett sammanvägt resultat av all bildinformation
som en utredning kan få fram. Detaljerade
avbildningar kan behövas både före och
efter en operation, dels för att visa var tumören
finns, dels för att avslöja exempelvis
ett läckage i en nyopererad tarm.
De patienter som får diagnosen cancer i
ändtarmen undersöks numera rutinmässigt
med MRT. Undersökningen med tvärsnittsbilder
ger en hög tredimensionell upplösning
och kan avbilda ändtarmen med de
omgivande organ och vävnader som är
– Röntgenläkarens arbete har förändrats totalt
under de senaste 10–20 åren, säger docent
Lennart Blomqvist, verksam vid röntgenkliniken
på Karolinska Universitetssjukhuset Solna.
mycket viktiga för detaljplanering av operation
och övrig behandling.
– Den stora styrkan med magnetkameran
är att vi kan se tumören där den sitter
i förhållande till omgivande vävnad, säger
Lennart Blomqvist. Däremot är möjligheten
ganska begränsad att med MRT säga
vad det är för typ av tumör på det sätt som
går att se på uttagen vävnad med ett mikroskop.
Röntgenläkaren är i hög grad beroende av
samarbetet med patologen, som dels kommer
med information om vad det är för tumör
en patient har, dels kan ge återkoppling
till hela teamet om den faktiska tumörutbredningen
i ett uttaget operationspreparat.
– Patologens analys är vårt facit, understryker
Lennart Blomqvist. I en MDT utan
patolog kan man inte utnyttja den avancerade
bildteknikens möjligheter till fullo,
hur fina apparater vi än har, säger Lennart
Blomqvist. ■
Rädda Livet nr 2/2008 17.