Rädda livet nr 2, 2008 (PDF, 4 MB) - Cancerfonden

More documents

Recommendations

Info

Make up-kurs Kursdeltagarna får varsin necessär fylld med hudvårdsprodukter. Peruken åkte av och mascaran på. 1 500 PÅ KURS I ÅR Look Good Feel Better är ett humanitärt program, som startades i USA 1989 och finns nu i ett 20-tal länder. I Sverige startades verksamheten för fem år sedan av Birgit Eneqvist på uppdrag av Kemisk-Tekniska Leverantörsförbundet, KTL. Hon har ett förflutet i kosmetikbranschen och har fått ihop ett 40-tal företag som sponsrar dessa kurser med hudvårds- och make up-produkter. 1 500 kvinnor kommer i år att delta i dessa kurser och utbudet har ökat. Kurser hålls regelbundet i Stockholm, Göteborg, Malmö, Lund, Karlstad, Kristianstad, Sundsvall, Umeå och Uppsala. Läs mer på www.lookgoodfeelbetter.se » kvinnorna som nu visat flinten är att ändå ta till vana att dutta på lite rouge på kindbenet. Ibland behövs inte mer för att bli på gott humör. På ett bord ligger sjalar i skiftande färger och material. Deltagarna får nu en lektion av kursadministratören Birgit Eneqvist i hur knytningen ska gå till. ”Dubbelknut långt ner i nacken är A och O för er framgång”, instruerar Birgit. Välj en sjal i bomull eller möjligen linne. Det är kvaliteter som sitter på plats. Sjalen ska vara lika lång som avståndet mellan dina fingertoppar på utsträckta armar. Bredden ska vara densamma som mellan dina axlar. Välj en neutral färg på sjalen närmast ansiktet. Sök mitten på sjalen och vik in en liten kant. Sätt sjalen ner mot ögonbrynen, täck öronen och knyt två stadiga knutar i nacken. ”Dra åt så att du nästan svimmar” uppmanar Birgit. Stoppa ner överloppstyg i nacken innanför knutarna. Vira den ena änden och sätt fast den runt knutarna. Vira den andra och sätt fast slutänden i knuten. Nu har du tillverkat en kanelbulle i nacken! Sjal nummer två kan vara av vilket material som helst och tjänstgör som dekoration. Lämna lite av den neutrala sjalen synlig i pannan. Sedan får fantasin fritt spelrum. Extrasjalen kan hänga fritt på ena sidan, knytas i nacken eller vid örat. Sätt fast ett öronclips eller en brosch på sjalen! Vira in ett halsband i knuten! Eller gå till perukmakaren och beställ en lugg! Om det var ett något återhållsamt gäng damer som satt runt borden de första fem minuterna så var det en attityd som snabbt ändrades. Glädjen över att lyckas med ögonbrynspennan som aldrig förr, gemenskapen när perukerna slängdes och komplimangerna som haglade bidrog till att många kunde konstatera att det varit en rolig eftermiddag. ”Jag är gladare än när jag kom hit” var ett ärligt och gott betyg. – Kan vi skänka lite glädje till de kvinnor som kommer till våra kurser så är det fantastiskt, säger Birgit Eneqvist. Kropp och själ hör ju ihop. ■ 44. Rädda Livet nr 2/2008
Sjukdomen har givit mig tid TEXT MARITA ÖNNEBY ELIASSON FOTO KARL GABOR Tina Alaeus från Huddinge söder om Stockholm knyter på sig sin färggranna sjal när hon lämnar make up-kursen. Hon berättar om när sonen rakade henne i nacken. Två veckor efter den första cytostatikabehandlingen började håret lossna. Först följde alltför stora testar med kammen. Andra dagen blev hon öm i hårbottnen och tog hon i håret följde stora tovor med. Tredje dagen kändes det som om hon hade skavsår i hela huvudet och håret rasade av henne. – Jag såg ut som en kinesisk nakenhund, tyckte jag. Jag hämtade min mans rakapparat, gick in i badrummet och rakade av mig alltihop. Det hade gjort så ont tidigare så att raka sig kändes nästan befriande. – Ska jag hjälpa dig? frågade min äldste son som inte tyckte att det här var särskilt märkvärdigt. Det var en häftig känsla när 23-åringen rakade mig i nacken. – Jag vet att det växer ut igen och det är inte så obehagligt som jag trodde att det skulle vara att mista sitt hår. Nu är det gjort, var den känsla jag hade. Nu har vi kommit igenom det stadiet, den milstolpen. Nu vet jag hur jag ser ut och familjen tycker om mig i alla fall. Även arbetskamraterna tog det mycket naturligt när hon för första gången kom på fika iklädd sjal runt huvudet. Hennes söners kompisar i 20-årsåldern reagerade mer. Till exempel den dag hon gick utan sjal hemma och öppnade dörren när en av grabbarna ringde på. –”Vad du ser ut då,” blev hans kommentar eftersom han inte visste om att jag hade varit sjuk. Då fick jag berätta för honom. Vi pratade lite om att det väl kunde bli kallt om huvudet när jag skulle gå ut. Och så skämtade han om att jag påminner om Britney Spears som också rakade av sig sitt hår men av annan orsak. – Ungdomar tar det mycket naturligt. Man måste få skratta åt eländet också och det är bara att gilla läget. Rädda Livet nr 2/2008 – Nu vet jag hur jag ser ut och familjen tycker om mig i alla fall, konstaterar Tina Alaeus när håret föll på grund av cytostatikabehandlingen. Tina har varit väldigt öppen med sin sjukdom. Hon berättade tidigt om cancern och vad som skulle komma att hända. Ingen har reagerat negativt; det kan bero på hur hon själv ser på sin situation. – Nu är det här en del av mitt liv och jag tänker inte förneka den biten heller. Det är viktigt att vara här och nu. Nu är det det här livet jag lever och det har rikedomar det också. Plötsligt har jag mycket tid och det är en bristvara i dag. Jag har njutit hela våren, hittat tussilago långt före alla andra, sett flyttfåglarna. Det finns saker jag kan njuta av. Mycket ledig tid finns nu för samvaro med familjen. Tidigare jobbade Tina ofta kvällar och helger i sin tjänst som församlingspedagog i Huddinge församling. I hennes arbetsuppgifter ingår många hembesök hos äldre och många olika pensionärssamman- komster. När hon blev sjuk uppmanade hon chefen – kyrkoherden – att berätta om hennes sjukdom och att hon skulle vara borta från sin tjänst en längre tid. Det var en information som gav upphov till berättelser runt kaffeborden. I stort sett alla kände någon som haft samma sjukdom och det blev en öppen dialog som avdramatiserade cancersjukdomen. – Nu möter jag pensionärerna på torget i Huddinge och de kramar om mig och frågar hur jag mår. Dom vet och det känns skönt. Sjukdomen måste bli naturlig. Förr eller senare får man en närstående som drabbas och då kan det vara bra att känna till lite. Har sminkkursen betydelse för hennes välbefinnande? Efter den tredje behandlingen kände hon sig ganska glåmig och opiffig, som hon uttrycker det. Därför ville hon delta i kursen för att den verkade lite kul. Även om hon alltid är samma Tina sitter självkänslan inte i det vackra skalet. Om en liten tid är det dags för nästa behandling. Hur mår du då? – Apa, blir det snabba svaret. Jag hinner väl hem och efter några timmar sitter jag med dubbla filtar och skakar som en hög asplöv. Medicinerna gör ju att jag inte kräks, men hela kroppen mår illa. Den skriker: ”Vad har du gjort med mig?” Jo, jag har ju pumpat i den en massa sk-t. Tina är van vid att ta hand om sin kropp. Hon har varit ute mycket i naturen, aldrig rökt utan skött om sig. Därför är det motbjudande att få så mycket gift i kroppen. – En behandlingsdag måste jag välja att antingen tänka: ”Ska jag gå igenom det här eländet igen” eller ”JA, i dag ska jag få ännu mer hjälp. Va’ härligt!” – Mitt tips till andra är att våga välja, våga bejaka. Det tror jag är viktigt, säger Tina Alaeus. ■ Make up-kurs 45.
Page 1 and 2: Rädda Livet E N T I D N I N G U T
Page 3 and 4: Rädda Livet nr 2/2008 40. 8. Tema
Page 5 and 6: Rädda Livet nr 2/2008 Tony Henriks
Page 7 and 8: Multidisciplinärt samtal via video
Page 9 and 10: Levern är frilagd för att underl
Page 11 and 12: Fler operationer efter medicinering
Page 13 and 14: Operation av levern kan göras fler
Page 15 and 16: Rädda Livet nr 2/2008 TEMA: Cancer
Page 17 and 18: TEMA: Cancer i tjock- och ändtarm
Page 19 and 20: Inga högtflygande planer men små
Page 21 and 22: TEMA: Cancer i tjock- och ändtarm
Page 25 and 26: Hur man tar det... En hundraåring
Page 29 and 30: ”Vi har i dag bevis för att beha
Page 31 and 32: Rädda Livet nr 2/2008 min B6 och f
Page 33 and 34: Inger har blommat upp TEXT KAJSA OL
Page 35 and 36: Sedan sommaren 2007 pågår en utre
Page 37 and 38: Hallå Maria Prigorowsky, Cancerfon
Page 39 and 40: kräva resurser i form av tid och e
Page 41 and 42: de första stegen mot ett genombrot
Page 43: Ett par bomullssjalar blir till huv
Page 47 and 48: Med handen på hjärtat... Det är

Rädda livet nr 2, 2008 (PDF, 4 MB) - Cancerfonden

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?