Rädda livet nr 2, 2008 (PDF, 4 MB) - Cancerfonden

TEMA: Cancer i tjock- och ändtarm
6.
»
Halvårsvis gick han på röntgenkontroller.
Vid det tredje besöket sommaren 2007
visade skiktröntgenbilderna att sjukdomen
spridit sig till levern. Läkarna bedömde då
att det var omöjligt att operera honom,
men ordinerade cytostatika med förhoppning
om att tumörerna skulle krympa och
ett kirurgiskt ingrepp bli möjligt.
Och precis så blev det. I början av 2008
kunde läkarna konstatera att tumörerna
i levern uppfört sig precis såsom de hade
hoppats. Efter nio cytostatikabehandlingar
står nu Tony Henriksson inför sin operation
i levern. Metastaserna ska skäras bort
och ge utrymme för ny, frisk vävnad att
växa till.
Tony Henriksson är full av tillförsikt inför
ingreppet i morgon. Att just han fått diagnosen
cancer och nu metastaser är inget
han ser som en katastrof.
– Cancer är vanligt så varför skulle inte
jag kunna få det? Jag gräver inte ner mig för
det här.
Tony litar på kirurgerna och på den inre
trygghet som han berättar om.
– Jag vill säga till människor som har
råkat ut för samma sjukdom som jag att
inte ge upp, absolut inte. Tänk positivt för
det underlättar! Gräver man ner sig och
jämrar sig, då kan det bli ännu värre.
– När man är i trygga händer finns ingen
oro. Jag har en tro, är inte aktiv inom något
religiöst, men jag är nog den mest flitiga
kyrkobesökaren för jag jobbar så mycket i
kyrkor. Även om det är på grund av mitt
arbete som pianostämmare, så kan man ju
dröja sig kvar efter arbetet…
– I kyrkan känner man en värme, något
speciellt. Det är ganska skönt i stillheten
och ensamheten. Jag har varit mycket i kyrkor
och det har då och då stått kistor framme
vid altaret. Många skulle säkert känna
obehag att finnas bredvid en som är död.
Jag har aldrig känt det så, inte ens första
gången när jag i 20-årsåldern gjorde ett
jobb i ett kapell. Det var en mörk höstkväll,
minns jag. Kanske det är sådana upplevelser
som jag drar nytta av i dag.
Om några dagar hoppas Tony vara hem-
Tony Henriksson är liksom tre syskon pianostämmare och -tekniker. Ett yrkesval som gått i arv
efter fadern.
ma igen och få träffa sin tonårsson. ”Det
blir väl en promenad i naturen” – ett intresse
han har förutom resor runt om i världen.
I sommar tar han fram fiskespöet. Men
först och främst hägrar återgången till arbetet.
Är du duktig på att spela piano?
– Njae, det är jag inte. När jag kommer
hem från jobbet vill jag inte höra några
toner alls, säger Tony Henriksson.
Tre veckor efter operationen ringer jag
upp Tony och frågar hur han mår.
– Jättebra! svarar han.
Vad hände efter operationen i Umeå?
– Jag blev kvar en vecka. I går var jag på
vårdcentralen för att lägga om såret. Det såg
fint ut, sade doktorn.
Har du haft ont?
– Första dagarna var det lite knepigt att
resa sig och kliva ur sängen. Det stramar
fortfarande lite i såret. Och jag har varit lite
försiktig när jag springer i trappor.
När ska du börja jobba igen?
– Jag började direkt när jag kom hem.
Det finns mycket att göra i min egen verkstad,
svarar Tony Henriksson. I dag ska jag
stämma ett piano. ■
Rädda Livet nr 2/2008