Utvärderingsrapporten Islam och muslimer i Sverige - Arvsfonden

att de äldre i moskéorganisationerna såg med skepsis
på ungdomar som tog plats, uttalade sig, gick framåt:
”Ni skämmer ut er. Dra inte uppmärksamhet till er”.
Men, konstaterade Ahmed retrospektivt. ”I slutändan
gick det bra. Alla lärde känna varandra. Vi byggde
många broar bland oss”. 61 Projektet avslutades med
en välbesökt muslimsk fredskonferens på Kulturhuset
i Stockholm den 15 december 2008 där de hundra
fredsagenterna diplomerades. Under
Bild XXI. Diplomering av 100 fredsagenter, december
2008.
arbetets gång etablerades Sveriges första muslimska
fredsrörelse, Svenska Muslimer för Fred och Rättvisa,
som officiellt bildades den 16 mars 2008. Vid sidan av
fredsagenternas utåtriktade arbete, där de informerat
om islam, fred, konflikter, ickevåld och rättvisa vid
skolor, företag, mässor och konferenser, har de tagit
andra initiativ. Bland dem kan särskilt framhållas
projektet Hörrudu – jag är också svensk, som under
ledning av fredagent Anna Waara utmanar och
diskuterar föreställningar om svenskhet och dess
gränser. Framgångarna för fredsagenterna, som fått
stor uppmärksamhet både i Sverige och utomlands,
ledde till planer på ett nytt projekt för att föra ut
fredsagenterna i Europa och utbilda fredsagenter i
tio europeiska länder som en första bas för European
Muslim Peace Agents.
att lära av misstagen
Då jag presenterade huvuddragen i den här utredningen
på en konferens arrangerad av Arvsfonden i Göteborg
hösten 2009, efterlyste flera åhörare en diskussion om
de projekt som inte producerat de resultat de föresatt
sig att åstadkomma för att misstag kan vara lika
instruktiva som berättelser om framkomliga vägar.
Två projekt placerades i resultatkategori A, projekt
som inte lämnat några spår, där man misslyckades
med att uppnå de mål man ställt upp. Båda utmärks
av att ha gett sig in i ett verksamhetsområde som
de saknade förkunskaper om, och för att inte ha
involverat representanter för den berörda målgruppen
som samarbetpartner, eller ens samtalspartner, varken
för att formulera problemet, planera eller genomföra
projektarbetet.
Projekt 26, New Generation, ett
attitydpåverkansprojekt för pojkar och flickor mellan
nio och tolv år med arabiskt ursprung, initierades av
Svensk-Arabiska Vänskapsföreningen i Helsingborg.
Projektet utgick ifrån att ett tjugotal pojkar och ett
femtontal flickor i nio till tolvårsåldern från några av
de palestinska flyktingfamiljer de hade kontakt med
i Helsingborgsområdet var vilsna och i behov av stöd
för att kunna skapa positiva självbilder och utveckla
möjligheter att förhålla sig till och ta del av det svenska
samhället. Som metod ville projektet starta en teater
där ungdomarna kunde utveckla sin kreativitet och sin
förmåga till självreflektion genom att spela pjäser som
tar upp deras sociala problematik för att de ska kunna
se sig själva genom rollerna. Som idé var projektet inte
dålig, men verksamhetsplanen skulle visa sig svår att
genomföra i praktiken. Dels visste man inte så mycket
om teater och dels visade det sig svårt att intressera
den berörda målgruppen för verksamheten. Det första
kunde projektet kompensera för genom att utveckla ett
samarbete med Stadsteatern och Bai Bangorkestern,
men det andra var svårare: det gick inte att få
ungdomarna intresserade av att gestalta sin problematik
på scen. Projektet uppsköts därför ett år. Under det
andra året tog man nya tag, bland annat genom att
engagera lärare från teaterlinjen på Olympiaskolan,
som hade större erfarenhet av ungdomsteater.
Inte heller det fungerade. Slutredovisningen blev
kortfattad och uppgiven: det gick helt enkelt inte att
få ungdomarna att vilja spela teater. Projektledningen
föreställde sig att en del ungdomar var för blyga för
att ställa sig på scenen och att andra avstod då de
inte ville bli utpekade som invandrare och araber
bland andra ungdomar. Det fanns alltså en klyfta
mellan projektledning och den tänkta målgruppen.
Ungdomarna verkade inte överens med föreningens
vuxna om problembeskrivningen, och förblev likgiltiga
eller direkt avvisande till projektledningens förslag om
att de skulle dramatisera sin sociala situation på scen
(som andra hade definierat).
Även om New Generation hade svårigheter att
överbrygga generationsklyftan och få med sig
målgruppen på den problemformulering och i den
verksamhet man presenterat, hade projektledningen
åtminstone fördelen av att själva vara svenskpalestinier
i Helsingborgsområdet och ha kontakt med de familjer
vars ungdomar de ville engagera. Motsvarande
fördelar saknades helt för projekt 20, Allergikerna
Islam och muslimer i Sverige 34