Utvärderingsrapporten Islam och muslimer i Sverige - Arvsfonden

Henriksson. ”Vi kom inte i kontakt med muslimerna”. 67
Henriksson uppger att de fått rådet att gå genom
de islamiska föreningarna av Anvar Alladin, som
arbetade på integrationsförvaltningen i Trollhättan
och var kontaktperson med stadens shiitiska och
sunnitiska föreningar. Vad som sades vid detta möte
råder det delade meningar om. Enligt Henriksson
skulle Alladin ha sagt att det måste vara en man som
gick till moskén och talade med imamen. ”Sen skulle
imamen berätta för männen och männen fick avgöra
om kvinnorna skulle få tillgång till information och
medlemskap eller inte”. 68 Informationen upprörde
Henriksson, varför vidare kontakter med de islamiska
föreningarna uteblev. ”Där gick en gräns. Jag tänkte
inte gå till imamen och Lisette var ju kvinna och fick
inte komma in i moskén. Inga kvinnor fick komma in
i moskén. Det ville inte vi ställa upp på. Där krockade
det”. 69 Henrikssons utsaga tillbakavisades av Alladin i
bestämda ordalag. ”Jag föreslog att de skulle ta kontakt
med de islamiska föreningarna och försäkrade att de
skulle vara välkomna. Vi värdesätter alla kontakter
med föreningslivet och moskén är öppen för alla. Jag
skulle aldrig säga att en kvinna inte var välkommen”. 70
Oavsett grunden för missförståndet resulterade det
i att projektet avstod från vidare kontakter med de
islamiska församlingarna. ”Vi var tvungna att använda
en annan väg”, förklarade Henriksson. ”Till slut kom
vi på en metod: sfi. Där fick vi komma in. Där fanns
ju invandrarna”. Inte heller detta resulterade i att man
rekryterade invandrare i någon nämnvärd utsträckning.
”Jag tror inte att en enda invandrare blev medlem”, säger
Henriksson. 71 Han återvänder i sin förklaring på detta
till tanken på de hårt hållna invandrarkvinnorna. ”Det
var männen som höll i plånböckerna och bestämde
allt”. 72 Även den förklaringen ifrågasätts av Alladin.
”I de flesta familjer jag känner till här är det tvärtom.
Kvinnor håller i plånboken och ser till att pengarna
räcker i familjen”. 73 Oavsett vem som håller i pengarna,
var medlemsavgiften i förhållande till uppfattad nytta
möjligen en förklaring, framhåller Svensson: ”Många
[invandrare] lever på socialbidrag och då är 200 [i
årsavgift] mycket. De tror inte heller att man behöver
bli medlem för att få tillgång till information. De tror
att i Sverige informerar myndigheterna alla om sådant
ändå. Och det gör vi ju”. 74
under vilka betingelser lämnar
arvsfondens bidrag spår?
Det som förenar de projekt som placerats i kategorierna
C och D, där erfarenheterna eller verksamheten lever
vidare, är samverkan mellan tre faktorer som tycks
väsentliga för att arbetet ska ges eftersträvat resultat:
professionalism, vilja och direkt samverkan med den
målgrupp man vill nå. Dessa faktorer var i högre eller
mindre grad närvarande i samtliga mer framgångsrika
projekt. Omvänt saknades en eller alla av dessa faktorer
i de projekt som blev mindre framgångsrika eller som
misslyckades med att nå sina mål.
Med professionalism avses här de kvalifikationer
och den skicklighet som kommer ur erfarenheten
av att arbeta med projekt och föreningsliv, samt de
kunskaper som krävs för att bedriva den särskilda
verksamhet projektet avser arbeta med. Observationen
är i sig föga förvånande. Att Sensus studieförbund
efter åttio år inom föreningslivet har en samlad
erfarenhet som ger goda förutsättningar att lyckas
med ett projekt (se projekt 15, 16, 23, 29) eller att
en barnomsorgsmyndighet vet vad som krävs för
att driva en öppen förskola (2, 7, 9) ter sig mindre
anmärkningsvärt. Dessa projekt har också varit
genomtänkta och välplanerade, de har haft en anpassad
budget, en tydlig målsättning, realistisk tidsram, de
har inte förlitat sig enbart på ideella insatser och de
har varit väl avgränsade och professionellt redovisade.
Emellertid är en utvecklad projektkompetens inte alltid
en tillräcklig förutsättning för att uppnå det resultat
som avsetts: det krävs också vilja och en fungerande
koppling till de berörda.
Med vilja avses här vikten av att projektledare och
projektarbetare verkligen uppfattar de problem man
vill åtgärda som angelägna och att den verksamhet
man bedriver på allvar uppfattas som ett meningsfullt
led i lösningen på problemet eller det man i övrigt
vill åstadkomma. I ett antal av de projekt som här
har utvärderats har betydelsen av enskilda eldsjälar
varit särskilt framträdande: närvaron av personer
som brinner för det de gör, som drivs framåt av sitt
eget begär och som förmår entusiasmera andra för
den verksamhet som bedrivs, som Dedjo Engmark
(17), Lisbeth Lindvall (12), Martin Nihlgård (15, 16,
23), Abdelkader Habib (24), Alireza Moula (13),
Gunnel Byström Janarv (16, 23) och Yasin Ahmed
(29). Projekt 17, den uppsökande verksamhet som
ville få funktionshindrade med invandrarbakgrund att
engagera sig i handikappidrott, illustrerar en möjlig
baksida med att förlita sig på individuella eldsjälar:
upphör finansieringen och den drivande eldsjälens
anställning tar slut finns risken att den verksamhet som
initierats rinner ut i sanden.
Den tredje och inte minst viktiga förutsättningen för
ett framgångsrikt projekt är att representanter för den
berörda målgruppen finns bland initiativtagarna eller
involveras i verksamheten på ett tidigt stadium, helst
redan när problemet formuleras och projektet planeras.
Det innebär inte nödvändigtvis att projektet måste
initieras inifrån, av den berörda målgruppen. För vissa
Islam och muslimer i Sverige 36