159. Familjen Karamasov - fritenkaren.se

Ivan Jag måste. Jag står inte ut här längre, med vår oförbätterlige rucklare till
faderskap, som bara tröttar ut hela sin omgivning med sina erbarmliga dillerier, med
vår hopplösa bror som bara utlöser katastrofer med sina hopplösa passioner, och
med deras damer, som de slåss om, och Katerina Ivanovna, som fått mig involverad
utan att jag önskat det. Jag ville aldrig komma mellan henne och Dimitrij, men
Dimitrij tycks se det som sin lycka att jag gjorde det och tycks vilja tvinga mig och
Katerina tillsammans. Jag måste fly, Aljosja.
Aljosja Måste du så måste du.
Ivan Men om något händer kan ni alltid kontakta mig.
Aljosja Låt oss hoppas att inget händer. Jag måste tillbaka till klostret. Min
starets ligger döende.
Ivan Ja, håll dig till klostret och till din ortodoxa kyrka, eftersom du där har
något att tro på.
Aljosja Det låter igen som ett hån.
Ivan Nej, Aljosja, bara ett beklagande av att jag inte kan tro på sådant själv.
Aljosja (reser sig) Farväl, Ivan, och lycklig resa.
Ivan (reser sig, omfamnar honom) Farväl, älskade lillebror. (Aljosja springer iväg.)
Någonting känns alldeles fel, men jag vet inte vad det är. Det är någonting
som inte stämmer.
Marfa (utanför) Jag måste gå nu, Smerdjakov, men spela gärna mera för mig en annan
kväll. Du har så vacker tenorröst.
Smerdjakov Tack, Marfa Kondratjevna. Du är den enda som förstår mig. (Marfa
kastar en slängpuss till honom och går. Smerdjakov lägger ifrån sig gitarren.)
Ivan Nu vet jag vad det är. Det är den där Smerdjakov. Vad är det med
honom som är så vidrigt? (går ut)
Smerdjakov!
Smerdjakov Ja, Ivan?
Ivan Varför sitter du här fortfarande?
Smerdjakov Jag väntade på dig.
Ivan Och varför skulle du vänta på mig?
Smerdjakov Jag tänkte att vi skulle gå hem tillsammans.
Ivan Kunde du inte ha gått hem utan mig?
Smerdjakov Det är ju er sista kväll, och det är alltid gott att byta ord med en
intelligent människa.
Ivan Vad har du i tankarna egentligen?
Smerdjakov Jag är den ende som vet vad som egentligen pågår. Jag känner alla
Fjodor Pavlovitjs och Dimitrij Fjodorvitjs hemliga planer och tankar och signaler.
Fjodor Pavlovitj väntar på Grusjenka varje kväll, och Dimitrij lurpassar på henne i
varje buske.
Ivan Allt det där vet jag, och jag är trött på det. Därför ger jag mig av. Vart
vill du komma?
Smerdjakov Jag känner på mig att jag kommer att få ett större anfall.
Ivan Hur kan du veta det i förväg?
Smerdjakov Jag är en man av hög känslighet och goda instinkter. Förra året, när jag
föll ner från vinden, låg jag i ett epileptiskt anfall i tre dagar. Det kan när som helst
hända igen.
Ivan Vad menar du med det?
Smerdjakov Om jag ligger medvetslös i tre dagar kan vad som helst hända i huset
utan att någon kan kontrollera det.
Ivan Vad är det du försöker insinuera egentligen?
20