159. Familjen Karamasov - fritenkaren.se

i en smäll. Betänk detta, mina herrar, innan ni tar risken att eventuellt begå ett
justitiemord.
åklagaren Vem är diktaren här? Vad min opponent här har åstadkommit är ju ett
rent poem – bara fantasier och spekulationer utan bevis! Har inte två av bröderna här
själva bekänt sig skyldiga och ansvariga och försökt dra med sig den stackars
menlöse kretinen i sin alltför uppenbara brottslighet?
advokaten Värde kollega, ansvarsfrågan är en helt annan sak. En mordrättegång
rannsakar inte samveten. Den försöker få fram vem som begått brottet för att ge
honom ett efter brottet anpassat straff. Vem har inte någon gång önskat någon kär
anhörig död? Om då den anhörige dör, låt oss säga rentav blir mördad, är då
önsketänkaren automatiskt mördaren? Naturligtvis får han dåligt samvete, om han
är en känslig person, vilket bröderna Karamasov är, och han kan rentav känna sig
skyldig, men inga känslor är tillräckligt för att binda någon vid ett brott. Både
Dimitrij och Ivan har förklarat sig ansvariga till tragedin, men bara denna uppenbara
och berömliga ansvarskänsla gör dem inte till mördare. Mördaren är endast den som
spräckte skallen på Fjodor Pavlovitj – ingen annan. Jag har belyst vem som hade
motiv och förutsättningar för att begå brottet. Dimitrij har konsekvent förnekat
dådet, och hans villighet att ändå ta ansvar för det fritar honom enligt min mening
ytterligare ifrån det. Det är er sak, mina herrar i juryn, att försöka fälla ett avgörande
i den praktiska brottsfrågan, icke i ansvarsfrågan.
Domaren Har åklagaren fler invändningar?
åklagaren (tiger)
Domaren Har den anklagade något ytterligare att säga?
Dimitrij Bara det, att jag erkänner mig skyldig till allt utom till mordet på min
fader. Hela mitt liv har varit en självsvåldig orgie i utsvävningar, alla mina
övergrepp har passerat revy för mig här under denna process, det har varit ett
helvete, men det har luttrat mig upp till skärselden, och jag är villig att ta mitt straff
för allt, utom för det enda som jag inte gjort och som jag här står anklagad för.
Domaren Rätten ajourneras i avvaktan på juryns utlåtande. (klubbar och reser sig.
Allmän upplösning. Alla diskuterar ivrigt med alla.)
Dimitrij Katja, förlåt mig.
Katja Det är du som ska förlåta mig. Jag fick dig ju nästan fälld.
Dimitrij Jag vet att du aldrig kan förlåta mig.
Katja Hänt är hänt, och framtiden vet vi ingenting om ännu. Låt oss ta
ställning till den när den kommer.
Aljosja (till läkaren) Hur är det med Ivan?
läkaren Han borde aldrig ha fått komma hit.
advokaten Den göken förstörde nästan alltihop. Vem släppte hit honom?
läkaren Han insisterade. Ingenting hade kunnat stoppa honom.
Katja Hur är det med Ivan?
Aljosja Jag tror han behöver er, Katerina Ivanovna.
Grusjenka Dimitrij, jag tror han klarade det.
Dimitrij Jag är inte så säker. Bönderna i juryn har sina egna uppfattningar som
ingenting kan rubba.
Grusjenka Det är orättvist att inte en enda kvinna är med i juryn. Alla kvinnor
hade frikänt dig.
Dimitrij Om jag ändå kunde göra det själv.
Grusjenka Blir du frikänd kan ingenting hindra dig.
Dimitrij (till advokaten) Tack, min herre, för ert alldeles utmärkta försvar, men jag kan
tyvärr inte hålla med er.
52