159. Familjen Karamasov - fritenkaren.se

Zosima Jag menar den äldre, honom som jag bugade mig för.
Alexej Nej, honom har jag tyvärr inte träffat.
Zosima Det var illa. Du måste träffa honom och hindra honom vad han än gör.
Alexej Men varför bugade ni er så för honom?
Zosima Han står inför ett ohyggligt lidande, och det såg jag i hans ögon. Han
håller verkligen på att ställa till det för sig själv. Det får han inte göra, om det kan
hindras. Men jag blir bara upprörd när jag tänker på det.
Alexej Ta det lugnt, gode fader.
Zosima Det är ingen fara, bara lite hjärtklappning. Ja, jag skall ta det lugnt. Ni
slipper mig inte ännu. Som du ser är jag pigg och kry, bara lite skröplig och kanske
lite trött.
Alexej Är det något jag kan göra för er, min fader?
Zosima Bara stanna här hos mig. Nej, för resten, finn din broder. Det är
viktigare. Håll honom borta från hans öde, om du kan. Underhåll honom och
uppehåll honom och håll honom ifrån hans bekymmer med pengar och flickor, och
låt honom framför allt inte gå hem till sin far. Den gamle skojaren kan ingen göra
någonting åt.
Alexej Det låter på er som om han vore förtappad.
Zosima Jag tror inte på någon fördömelse. Jag tror att i och med döden försonas
allt, och man är helt fri och kan börja på ny kula, hur uselt man än har förvaltat sitt
ovärderliga liv. I och med att man är död är man helig, och ingenting kan rå på en
längre. Ingen smuts kan kastas på en, och har man gjort något gott blir det bestående.
Allt gott överlever, medan allt ont dör. Så om din far har gjort det minsta goda blir
han ihågkommen för det medan allt det andra glöms bort.
Alexej Han är stor som narr och ganska rolig som sådan.
Zosima Ja, det har vi alla sett.
Alexej Men han är så seg att han kan överleva oss alla. Då är min bror Dimitrij
ute på betydligt riskablare vägar.
Zosima Just därför måste du få tag i honom. Skynda dig, innan det är för sent.
Alexej Men vad är det ni fruktar?
Zosima Fråga mig inte om detaljer. Jag bara känner, och jag känner din broders
öde mera smärtsamt än någon annans.
Alexej (reser sig) Fader, då går jag genast att göra vad jag kan för honom.
Zosima Gör så. Var välsignad, min son, (välsignar honom,) och kom ihåg att
lämna klostret genast när jag är borta.
Alexej Som ni vill, fader.
Zosima Gå, min son, och var välsignad, alltid.
(Alexej sliter sig med svårighet, medan staretsen oavvänt ser efter honom.)
Rakitin Han lever säkert när du kommer tillbaka.
Alexej Det måste han göra. (går)
Scen 2. Hos Dunjasja.
I hennes salong är möblerna slitna men inte smaklösa. Hon ligger på sin sjabbiga divan.
Dunjasja Ack, Fenja, kommer han inte snart?
Fenja Ack, frun, så säger ni hela tiden, som om det var mitt fel.
Dunjasja Men han måste komma snart! Han kan inte svika mig nu! Han vet ju att
jag väntar på honom. (Det ringer på porten.) Det är han! Det är han! Gå och öppna,
Fenja, men kör bort honom om det inte är han.
23