Vit governmentalitet. ”invandrarkvinnor” och textilhantverk – en ...

Målgrupp ”invandrarkvinnor”
Gitte Olsen, utbildad textilformgivare, startade Harem i Danmark 1984. Förlagan
var väveriet Harem, baserat i Izmir, Turkiet. Initiativtagarens syfte med Harem
var att skapa sysselsättning åt sig själv. ”It wasn’t for their sake. It was for my
sake”, som Gitte Olsen uttrycker det. Gitte var arbetslös efter återkomsten till
Danmark. Efter att ha arbetat i väveriet Harem i Turkiet närmare tre år ville hon
starta en liknande produktion i Danmark och arbeta tillsammans med människor
som också migrerat från Turkiet till Danmark.
Interviewer: What was it that fascinated you and that you liked with the project in
Turkey that you wanted to start here?
Gitte: It is very hard to say but of course I was fascinated by making carpets first.
And then of course I liked being in a foreign country where everything was so
different from Denmark. Another thing is that you know originally I’m from the
countryside in Denmark and it means that all my values they are coming from
farming life and more way of thinking that when you produce you produce until
you finish. You don’t leave your work in the middle of the work. And that is one
example from what I met in this group of Turkish women, Kurdish women. They
had the same values. They were people who came from the countryside and they
went to the city. And that was the biggest change in their life, more than that they
had moved from Turkey to Denmark, Because if they came from the city, Istanbul
or whatever, and they went to the countryside in Denmark then it would have
been as big as change. But I think I have a lot of similar values to this people.
Totalt ingick 14 personer i Harem vid starten. Tolv av dessa var födda i Turkiet
och hade migrerat till Danmark. Gitte rekryterade samtliga personer via en skola
och dess nätverk i närområdet. De övriga två personerna i textilprojektet var
Gitte Olsen, samt ytterligare en textilformgivare, född i Danmark. Inledningsvis
var endast de två formgivarna anställda. Tanken var att textilformgivarna skulle
utbilda övriga i vävning under sex månaders tid och att de därefter skulle
anställas i det som vid den tidpunkten planerades att ha utvecklats till ett företag.
De kommunicerade främst genom turkiska men också via danska i projektet.
Språket var av underordnad betydelse. Fokus låg på produktionen av mattor.
Initiativtagaren exkluderade indirekt människor som inte hade erfarenheter av
migration från Turkiet från projektet. Att projektet exkluderade ”män” var en
praktisk konsekvens av deltagarnas krav enligt Gitte Olsen. Initiativtagaren
understryker att Harem aldrig varit baserad på någon feministisk ideologi.
Projektnamnet Harem (efter förlagan i Turkiet) fick kritik av feministiska organisationer
i Danmark.
G: (…) In the start there were a lot of women groups who were very harmed about
the name of Harem.
I: About the name itself?
5