Vit governmentalitet. ”invandrarkvinnor” och textilhantverk – en ...

(o)lika förklädnader” (de los Reyes, Molina och Mulinari 2002), samt ”Det
ohyggliga arvet” (Catomeris 2004) för att nämna några. 16 Sawyer visar i sin
studie (2000) att missionen samt resenärer och handelsresandes berättelser hade
en central roll i spridandet av diskurser om afrikaner och ”ras”. Människor bosatta
i Afrika kategoriseras som ”afrikaner” och beskrivs i termer som ”negrer”.
De framställs som omoderna, outvecklade, ointelligenta, vilda primitiva lekfulla
barn i diskursen. Dessa stereotypa bilder av den farlige men romantiserade
”negern” återkommer också i barnböcker under 1900-talet i Sverige. 17
Sawyer betonar att koloniala diskurser om termer som ”ras” och ”svart” idag
används för att stämpla personer som avviker från, som författaren uttrycker det,
”svensk medelklass vita standarder för kulturell normalitet” och exkludera dessa
från nationen. I studien finns flera exempel på samtida fascination för så kallad
svarthet i det offentliga Sverige, i såväl reklam som samhällsinformation. På
motsvarande sätt används kategorin ”vit” av informanterna i studien för att skriva
in sig i en maktposition. Vithet är också ett sätt att uttrycka tillhörighet till
”svenskhet” menar Sawyer (Sawyer 2000). Maria Eriksson Baaz visar i avhandlingen
”The White Wo/Man’s Burden in the Age of Partnership” (2002) att
retoriken om Sverige som anti-imperialistisk och solidarisk nation utmärker det
svenska biståndet. Eriksson Baaz skriver:
30
Att den koloniala historien har format försöken att definiera ”det svenska” och
”svenskheten” reflekteras inte minst i den ”anti-imperialistiska identitet” som
präglar det svenska biståndet. Svenska biståndsgivare framställer sig ofta som
mindre paternalistiska och mer respektfulla i relation till sina biståndspartners.
Dessa föreställningar speglar en mer utbredd retorik som återspeglas i utrikespolitiken
(…) (Eriksson Baaz 2001:164).
Mekonnen Tesfahuney (1998) skriver att eurocentrism och uppfattningar om ras
är centrala i både akademiska och populära diskurser vilket påverkar migrationspolitiken
i såväl Sverige som andra länder i ”väst”. Katarina Mattsson (2004)
relaterar vithet till den rasistiska världsbild och koloniala historia som forskaren
menar har präglat Europa och europeiska bosättarsamhällen. Termer som ”vit”,
”europé” och ”kristen” är utbytbara begrepp i denna diskurs. Med hänvisning till
Dyer (1997) framhåller Mattsson den särställning som hudpigment och ögonfärg
haft i rasbiologiska teorier. Mattsson anser att vithet är ett privilegiesystem som
ger fördelar och makt på en global nivå. Ingvar Svanberg och Mattias Tydén
(1992) menar att intresset för rasfrågor, folktyper och nationalkaraktärer gick
hand i hand med nationalismen och Europas industrialisering under 1800-talet.
Den rasbiologiska forskningen legitimerade etnocentrismen. Svanberg och Tydén
16 För en studie om missionen se Claesson (2001) ”Kinesernas vänner: En analys av missionens
berättelse som ideologi och utopi”.
17 För mer detaljerad kunskap om denna diskurs om ”afrikaner” se vidare Pieterse (1995) och
Berg (1997). För analys av ”orientalism” se Said (1997) och ”populärorientalism” se Berg
(1998).