Vit governmentalitet. ”invandrarkvinnor” och textilhantverk – en ...

Hage beskriver det som om aristokratin har en karta över idealiserade typer. Den
härskande gruppen definierar inte bara vad som till exempel är god respektive
dålig smak. Aristokratin utövar också symboliskt våld mot andra aktörer inom
fältet. 9
Fältet är dynamiskt genom att det består av olika former av kapital, till
exempel kulturellt eller ekonomiskt, som kan förvärvas och omvandlas till symboliskt
kapital. Kulturellt kapital representerar enligt Bourdieu ”summan av
värderad kunskap, stilar, social och fysisk karakteristik, samt praktiskt beteende”.
Symboliskt kapital definierar Bourdieu som ”erkännandet och legitimerandet
som ges en person eller grupp för det kulturella kapital som de har ackumulerat”.
Så långt Bourdieu.
Hage analyserar nationen och talar därför om nationellt kapital istället för
kulturellt kapital. Nationellt kapital kan vara utseende, smakpreferenser, tid
personen befunnit sig på det nationella territoriet, förmåga att tala det nationella
språket för att nämna några variabler. Syftet med att öka sitt nationella kapital är
att omvandla det till nationell tillhörighet (Hage 1998:53). Individen strävar alltså
efter att få bekräftelse och erkännande på nationell tillhörighet. Hages term
nationell tillhörighet motsvarar således Bourdieus begrepp symboliskt kapital.
Värdet av det nationella kapitalet är flytande. Tack vare att kapital går att förvärva
så framstår maktkampen om nationell tillhörighet inom fältet som en
demokratisk process (ibid:63). Paradoxen är att den är allt annat än demokratisk.
”Kulturell härkomst och bekräftelse från aristokratin har större betydelse än
formellt medborgarskap och statligt erkännande” hävdar Hage (ibid:49ff). En
immigrant kan öka sin nationella tillhörighet i den nya nationen genom assimilation.
Vilken grad av nationell tillhörighet som en individ lyckas uppnå styrs
dock av personens habitus. 10 Hage skriver att ”a national subject born to the
dominant culture who has accumulated national capital in the form of the
dominant linguistic, physical and cultural dispositions will yield more national
belonging than a migrant” (ibid: 53f).
Det nationella kapitalet måste dock förvärvas på rätt sätt för att kunna omsättas
till nationell tillhörighet. Det vill säga på det sätt som aristokratin har
definierat. Detta är således inte mängden nationellt kapital som en person har
anskaffat som styr graden av nationell tillhörighet, utan snarare hur en individ
ökar sitt nationella kapital. Här framträder det som Hage benämner aristokratins
9 Hage noterar att Bourdieu anser att aristokratin inte är en homogen härskande klass. Inom
aristokratin förhandlar individer som har olika tillgång till kapital och resurser om makt
(Hage 1998:55).
10 Bourdieu definierar habitus på följande sätt: ”Dessa båda förmågor – dels förmågan att
producera klassificerbara praktiker och produkter, dels smaken, dvs förmågan att särskilja
och värdera dessa praktiker och produkter – definierar habitus, och det är i relationen dem
emellan som den representerade sociala världen, dvs rummet av livsstilar, konstitueras”
(Broady och Palme 1994:298).
22