Oftare fel än rätt vid vårdnivåbyten - Landstinget Gävleborg

More documents

Recommendations

Info

MiX 2 2009 TEMA: Läkemedelsfel måste minska • HiG-uppsats Läkemedelsberättelse … När patienter skrivs ut från sjukhus blir det ofta fel i överföringen av läkemedelsinformation till nästa vårdgivare. En ny modell från Lund har visat sig minska felen med hälften. Bakgrunden är att många vårdskador orsakas av fel i läkemedelsanvändningen. Enligt en kartläggning från Socialstyrelsens står olika läkemedelsfel för 27 procent av vårdskadorna vid svenska sjukhus. Ett aktuellt projekt på Medicinkliniken i Hudiksvall bekräftar att det är mycket vanligt med läkemedelsfel när patienterna läggs in. Risken att det blir fel är särskilt stor vid övergången mellan olika vårdformer. Flera studier visar att över hälften av patienterna får ett eller flera fel i sin läkemedelslista vid övergången från sjukhus till öppenvård eller hemsjukvård. Om behandlarna på sjukhuset inte ser till att korrekt läkemedelsinformation förs vidare blir mycket av vad man gjort helt bortkastat. I Lund har man arbetat fram en modell för att tackla detta problem: en läkemedelsberättelse, som innehåller inte bara patientens aktuella läkemedelslista, utan också alla förändringar som … kan halvera felen Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) bedriver en nationell satsning för ökad patientsäkerhet och lyfter fram sex prioriterade områden. Ett är att förebygga läkemedelsfel i vårdens övergångar. Huvudpunkterna sammanfattas intill. En uppsats från Högskolan i Gävle skriven av två distriktssköterskor i länet – Monica Broman och Margareta Eklöv – kommer också fram till att läkemedelsfel vid byte av vårdform är oerhört vanliga. Man fann 18 artiklar av hög kvalitet som studerat frågan, bland annat från USA, Kanada, Norge, Danmark och Sverige. Syftet med litteraturstudien var att beskriva och analysera publicerade vetenskapliga artiklar om läkemedelsöverföring när äldre patienter byter vårdform. 2 gjorts i medicineringen under sjukhustiden och skälen till dessa. Läkemedelsberättelsen ingår i den skriftliga information som patienten får vid utskrivningen, och den faxas också omedelbart till patientens hemsjukvård eller primärvårdsläkare. Reaktionerna blev mycket positiva. Patienterna och de som sköter deras medicinering var jättenöjda, och telefonsamtalen med frågor om läkemedelslistorna upphörde nästan helt. För läkarna blev den totala arbetsbördan inte större; att dokumentera varje läkemedelsförändring tar lite extra tid, men i gengäld blir det lättare att skriva epikrisen. Och dokumentationen blev snabbt mycket bättre. Men blir felen verkligen färre med läkemedelsberättelser? För att undersöka det gjorde man en studie på sju olika avdelningar vid tre kliniker på Universitetssjukhuset, där man jämförde situationen före och efter att läkemedelsberättelser införts på avdelningarna. Resultaten är entydiga. När läkemedelsberättelser infördes minskade antalet överföringsfel vid utskrivning från sjukhuset med hälften. Annorlunda uttryckt ökade andelen patienter med helt korrekta läkemedelslistor efter utskrivningen från 34 procent till 68 procent. Andelen sjukvårdskontakter som tros bero på läkemedelsfel, inom tre månader efter utskrivningen, halverades också. Vid inskrivning/ny kontakt: Kartlägg patientens medicinering, gör en medicinsk rimlighetsbedömning av läkemedelsanvändningen och upprätta en aktuell lista. Under vårdtiden: Dokumentera kontinuerligt vilka läkemedelsförändringar som görs och varför. Vid utskrivning: Utfärda en aktuell läkemedelslista samt information om vilka läkemedelsförändringar som har gjorts och varför och hur länge behandlingen skall pågå. HiG-uppsats: Läkemedelsfel är oerhört vanliga Huvudresultatet blev att det ofta fanns skillnader i patientens läkemedelslista i jämförelse med läkarens och att läkemedelsförändringarna var bristfälligt dokumenterade. I vissa studier fann man något fel i över 90 procent av patienternas läkemedelslistor. Man kunde även påvisa att läkemedelsfelen hade potential att leda till skada eller snar återinläggning på sjukhus. Referenser till artiklarna om läkemedelsfel hittar du på MiX på nätet: www.lg.se/lmk
Rapporter från Socialstyrelsen och SBU Socialstyrelsens regionala tillsynsenhet i Jönköping genomförde under 2005 en granskning av läkemedelsbehandlingen av de äldsta patienterna (genomsnittsålder 91 år) inskrivna inom hemsjukvården. Som en fortsättning har tillsynsenheten under 2008 granskat ytterligare ett antal patienters behandling. Man har tittat på behandlingar dels på 15 av de vårdcentraler som granskades 2005 (repristillsynade), dels på 14 vårdcentraler som inte tidigare har blivit granskade. Resultatet från tillsynen visar bland annat följande: • Antalet förskrivna läkemedel har ökat sedan år 2005, störst ökning har skett vid de repristillsynade vårdcentralerna. • Användningen av läkemedel som patienter bör undvika har ökat – framför allt i den repristillsynade gruppen. • Drygt två tredjedelar av alla patienter har ett eller flera läkemedel som kan ge upphov till förvirring. • Användning av lugnande läkemedel och sömnmedel har ökat sedan år 2005. Störst är ökningen vid de repristillsynade vårdcentralerna. • Dubbelanvändning av läkemedel har mer än fördubblats, nästan tredubblats vid de repristillsynade vårdcentralerna. I SBU-rapporten ”Äldres läkemedelsanvändning – hur kan den förbättras?” sammanfattas resultatet av SBU:s systematiska litteraturöversikt rörande möjligheter till förbättrad läkemedelsanvändning för äldre, sett ur ett patientperspektiv. SBU:s slutsatser (förkortade): Att behandla med läkemedel är en viktig medicinsk åtgärd för att ge människor en bättre hälsa och högre livskvalitet långt upp i åldrarna. Men idag orsakar läkemedelsrelaterade problem hos äldre onödigt lidande för många människor och kostar samhället miljardbelopp varje år. • Äldre personer har inte nödvändigtvis för många läkemedel – men alltför många äldre ordineras olämpliga läkemedel. • Grundligare medicinsk utredning och bättre diagnostik av sköra, äldre patienter Läkemedelsbehandling av äldre i hemsjukvården • Förekomsten av både C- och D-interaktioner har ökat. Vårdcentralerna gör läkemedelsgenomgångar i större utsträckning än 2005. Störst ökning har skett i den repristillsynade gruppen. Utbildning och fortbildning kring läkemedel och äldre har blivit vanligare i den repristillsynade gruppen. Sker i avsevärt mindre omfattning i de nytillsynade. Slutsats Trots ökad omfattning av läkemedelsgenomgångar, initiativ från läkemedelskommittéer och Socialstyrelsens granskningar ser vi överlag inte någon märkbar förbättring. Hur kan äldres läkemedelsanvändning förbättras? med flera samtidiga sjukdomar är en förutsättning för att kunna minska olika läkemedelsrelaterade problem. Alltför ofta behandlas dessa patienters symtom kortsiktigt i det akuta skedet, utan att man tar ett helhetsgrepp och planerar för en aktiv uppföljning. 3 MiX 2 2009 Rapporten avslutas med följande kommentarer: Får primärvården tillräcklig information om hur planeringen för den fortsatta läkemedelsbehandlingen är tänkt? I de fall då primärvården har fått information är det betydligt lättare att ta ställning till att sätta ut läkemedel som en annan specialist har ordinerat. Kommunikationsbrister i vårdkedjan leder till osäkerhet om behandlingar och är därmed en patientsäkerhetsrisk. Hur ska vi komma till rätta med problematiken att läkare inom primärvården inte gärna vill ta ställning eller ansvar för förändringar av andra specialisters ordinationer? De måste känna att de kan ta ansvar för att omvärdera en läkemedelsbehandling, som till exempel en läkare med specialistkompetens inom ögonsjukvård har ordinerat. Läkare måste bedöma patienten utifrån ett helhetsperspektiv där de väger in förutsättningarna för den enskilde, såväl fysiskt, psykiskt och existentiellt som socialt. Dagens vårdprogram för exempelvis behandling av hypertoni förespråkar en strategi med sänkning av blodtrycket som kan få till följd att äldre patienter påverkas negativt, bland annat med risk för att råka ut för fallolyckor. Är det dags att ta fram vårdprogram som särskilt riktar sig till läkemedelsbehandling för äldre och som tar hänsyn till den specifika skörhet som denna åldersgrupp har? • Individuellt anpassad dosering och återkommande omprövning av läkemedelsordinationer till sköra, äldre patienter med flera samtidiga sjukdomar. Flera läkemedel medför ökade risker, till exempel NSAID, läkemedel med antikolinerga effekter och bensodiazepiner. • Det finns ingen enskild åtgärd, exempelvis läkemedelsgenomgångar, som kan lösa dagens problem med läkemedelsbehandling av äldre patienter. Istället krävs flera samtidiga förändringar som rör informationshantering, rutiner och hjälpmedel för förskrivning och behandlingsuppföljning, distribution av läkemedel, utbildningsinsatser samt vårdens organisation och ansvarsfördelning. Flera aktörer måste samverka runt patienten. Samverkan måste även ske mellan landsting, kommuner, verksamhetsansvariga, läkemedelssakkunniga, hälso- och sjukvårdens yrkesorganisationer och företrädare för patientintressen. ■
Page 1: Medicin i X-län • Nyhetsbrev fr
Page 5 and 6: Resistensmönster / E.Coli Siffrorn
Page 7 and 8: I Fablernas Värld Infektion av ins

Oftare fel än rätt vid vårdnivåbyten - Landstinget Gävleborg

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?