10/11-1 - Osqledaren

Rör inte stinki!
Krönika av matilda Kaba-Liljeberg [matilda.kaba.liljeberg@osqledaren.se]
»rör Inte stInkI!« skriker
min mor och syftar på det exemplar
av ospecifierat barrträd som
står bredvid den stora verandan
på sommarstället och sträcker
sina raka armar upp mot skyn i en
klunga. Stinki förärade sig namnet
någon gång i min barndom dels på
grund av en overload av högläsning
av Mumintrollen och dels för dess
odiskutabla fulhet och dess korthet.
När grannens kor en höst för länge sen bröt sig in i trädgården
uppfattade tjuren det då, enligt källor, ståtliga barrträdet som en
värdig rival och sänkte i dess hjärta sina magnifika horn. Gång på
gång stångade tjuren obarmhärtigt tills allt som resterade av det
stolta trädet, som vågat jämföra sig med tjurens mäktiga krona,
hängde slokande. En barrig samling grenar.
»Någon har tänkt till när de planterade trädet där!« fortsätter
hon och rör sig mot mig över den gräsmatta i vilken kossorna
vid detta samma mytiska tillfälle skapat rediga fördjupningar och
ojämnheter.
Onekligen har någon tänkt till. Men hur noga?
Samma kväll försöker samma kära moder vrida ur de sista
dropparna ur sommarbudgeten och få det att räcka till både flaggstång,
en stor turkos hörnsoffa samt ett nytt helt tak. Hon tänkte
till och sade sakligt
»Vi behöver inget tak.«
Tänka sig.
På sIstone har det varit ett himla liv i hagarna som gränsar
till vår trädgård. För att vara på den säkra sidan frågade jag bonden
om den stora tjuren på andra sidan stängslet kunde hoppa över
taggtråden och in på vår trädgård.
»Nej då«, svarade bonden.
»Puh! Tänkte väl!« sa jag lättat och kände mig dum som ens
frågat
»Eller, han kan«, fortsatte bonden, »om han bara tänkte till
och fattade att han kunde.«
Och att tänka till och fatta att han kunde var omöjligt för en
tjur som redan måste ha tänkt till och kommit fram till att han inte
kunde.
Staketet hade satts upp av någon som tänkt till. Stinki hade
planterats av någon som tänkt till. Sådant ändrar man inte på.
Är det till detta vi tänkande varelser är dömda? Alltid dessa tänk
att, tänk dig för, tänk efter, tänk ifall. Att ständigt vandra i hagar
omgärdade av de höga stängsel som våra egna tankar skapar, sneglande
ut på det grönare gräset utanför.
Men jag vet att det en gång fanns en tjur. En stor och mäktig
tjur. En tjur som vågade ifrågasätta. Han tänkte inte – han gjorde.
Han var en utbrytare. En som stångade ner rivaler, hur barriga och
höga de än månde vara. Tänk att vara en tjur som han!
Imorgon är det jag som sågar ner Stinki.
nu är det dags igen!
FRESCATIHALLEN
& SSIF erbjuder
ÖPPET HUS
17/10
Den här gången bjuder vi på GRATIS:
GRUPPTRÄNING,
STYRKETRÄNING,
BADMINTONBANA m.m. i Frescatihallen!
All information om 17/10 kommer snart på:
www.ssif.su.se &
www.frescatihallen.com
EU-minister Birgitta Ohlsson med hunden Winston.
Rädda
Östersjön.
Utbildning
ska löna sig.
Vård till
papperslösa.
Nymble, i nöd och lust
Nytt år, ny n0llan (som sägs vara ovanligt lysande i år!),
nya löften om att 2010 ska bli året då man tar bra anteckningar
på föreläsningarna och renskriver direkt när
man kommer hem och läser på inför varje föreläsning. Just det.
För mig är detta första läsåret då jag vet att jag inte kommer ta
en enda poäng, utan vara i Nymble hela vägen fram till juli. Hah!
Nymble fyller 80 år i år, och vi ska fylla det med liv och
rörelse kåken inte sett på länge. Det börjar bli ett gammalt
hus. Ombyggnaden är snart klar (och jag hoppas att jag aldrig
ska behöva skriva så igen). Gamla matsalen håller på att få en
liten uppfräschning. Det finns alltså nya och fina delar av gamla
Nymble. Something old, something new: kvar är alltså någonting
lånat och någonting blått. Jag wikisnubblade nämligen på en kort
genomgång av vad den där bröllopsramsan egentligen handlar
om.
»Something old« symboliserar en kontakt med brudens
familj och kontinuitet från det gamla. Vi vilar på gamla lagrar
och storverk sedan över hundra år bakåt, och i kontoret där jag
skriver detta stirrar gamla kårmuppar från 1915 och framåt ner
från väggen med rynkade ögonbryn. Det ger inte alls prestationsångest.
Nej då.
»Something new« symboliserar hoppfullhet och optimism
inför det nya livet som komma skall. Vi har mycket nytt som
händer i huset, vi blir en ny sorts organisation utan kårobligatoriet,
och vi har flera nya utmaningar: allt från nystartade
föreningar, nya regler från CSN, ny restaurang i Nymble och en
helt ny n0llan. Jag vill inte säga för mycket innan alla bollar rullat
färdigt, men det är mycket på gång.
»Something borrowed« skall lånas från en lyckligt gift vän,
vars trevliga öde ska smitta av sig på det nya brudparet. Här
borde jag säkert nämna lånet för ombyggnaden, men nämner
istället den tid och energi vi lånar av våra medlemmar och engagerade
(Armada, Quarnevalen, Kårspexet, Programgruppen och
kårföreningarna - ta åt er!) för att kunna göra alla balla saker vi
ordförandekolumnen
faktiskt gör. Vi ska betala tillbaka tidsinvesteringarna med ränta.
Innan drottning Victoria gifte sig 1840 var vita brudklänningar
ovanliga. Vitt representerade rikedom, inte renhet, och
blev inte en vanlig bröllopsfärg förrän frampå femtiotalet. Innan
dess var faktiskt just blått den färg som förknippades med kärlek
och trohet. Därav »something blue« i den gamla ramsan. I Nymble
kommer blått hädanefter att förknippas med något helt annat
framöver, så håll ett öga öppet kring ingången vid Drottning
Kristinas väg 19, vetja.
ramsan fortsätter faktIskt med strofen »...and a
silver sixpence in the shoe«. I skotska traditioner uppmanades
brudgummen att lägga en silverslant i vänster sko för att uppnå
ekonomisk trygghet och välstånd. Jag vet verkligen inte vad det
skulle kunna representera i det här sammanhanget, men jag hänvisar
till www.ths.kth.se så får vi se vad som händer…
Så, ett nytt läsår hägrar. Tager vi då Nymble att älska i nöd
och lust? Hell yes.
26 osQleDaren nr 1 10/11 WWW.osQleDaren.se osQleDaren nr 1 10/11 27
ivan miLLes
ordförande ths