Ladda ner hela numret som pdf - Till Liv

Även om lidandet bärs i tystnad så känner Gud det
och verkar, fastän vi tycker att Han är tyst.
när livet är svårt … (v. 1–11)
Asaf ger uttryck för en sorg som går på djupet.
Han talar om nödens stund (v. 3), och i
sin nöd vänder sig Asaf till Gud. Asaf vänder
sig alltså inte i första hand till människor utan
till Herren. Det var säkert inga välformulerade
och högtidliga böner som kom ur Asafs mun,
ty det står att han i sin nöd ropar med hög röst
till Gud (v. 2). Många kan säkert känna igen
sig i denna nöd där det inte tycks fi nns någon
tröst: Ingenting ger mig tröst (v. 3). Och inte
bara det: Tankarna mal om natten, jag grubblar
och söker förstå (v. 7). Sömnlöshet är vad
natten ger Asaf (v. 5).
Den djupaste smärtan för Asaf är att han
känner sig förkastad av Gud och detta uttrycker
han på olika sätt (v. 8–11). Så djup är hans
förtvivlan att han inte kan beskriva den med
ord: jag är utan ro, fi nner inga ord (v. 5). De
tunga sorgerna blir ofta ’stumma sorger’ på så
vis att vi har svårt att tala om dem. Därför kan
denna nöd liknas vid en djup fl od, och djupa
fl oder sorlar inte så mot småstenarna såsom de
grunda bäckarna gör. Men även om lidandet
bärs i tystnad så känner Gud det och verkar,
fastän vi tycker att Han är tyst.
… vad gör vi då? (v. 12–21)
Den väg som Asaf går i sina svårigheter och
anfäktelser får vi också gå. Den vägen innebär
inte att alla problem får sin ögonblickliga lösning,
men det fi nns en grund att stå på. Vad är
det då Asaf gör? Svaret är att han söker tröst
i det förfl utna då Herrens trofasthet blev prövad
och bevittnad av Guds folk: Men jag minns
Herrens gärningar, jag minns dina forna under.
Jag tänker på allt vad du gjort och begrundar
dina stora verk (v. 12–13, 15). Det ligger en
stor sanning och vishet i detta. Gud är nämligen
densamme i alla tider 1 även om vi inte upplever
det så. Att det inte sker någon förändring
hos Gud är tydligt uttryckt i Skriften. Om Gud
heter det: … hos vilken ingen förändring sker
och ingen växling mellan ljus och mörker. 2
Och det är just detta som är poängen i Asafs
sätt att tänka: alla Guds vägar är goda och rätta
– även i våra tider av mörker, förtvivlan och
’tystnad’ från Guds sida. Det är denna insikt
Asaf uttrycker med orden: I helighet, Gud, går
du fram (v. 14).
Den händelse som Asaf (och så ofta även
Guds folk i Gamla testamentet) i tanken återvänder
till är Israels befrielse ur Egypten under
Moses och Arons ledning (v. 21). Denna
befrielse är ett historiskt faktum för alla tider,
och den Gud som den gången ledde Israel är i
dag densamme. Det är denna sanning Asaf tar
fasta på: Med stark arm befriade du ditt folk,
Jakobs och Josefs ättlingar (v. 16). För oss i dag
tillkommer dessutom allt vad Gud har gjort i
Jesus Kristus. Gud har sannerligen med stark
arm handlat i historien för att vi i djupaste mening
skall bli befriade.
De fem sista verserna i denna psalm målar
befrielsens under för våra ögon, då Guds folk
gick torrskodda genom Röda havet (v. 17–21).
Inför denna Guds makt måste varje människa
bäva. Men dessa ord: Genom havet gick din
väg, din stig gick genom stora vatten – du lämnade
inga spår (v. 20) gäller även i ditt liv i dag
om du är en kristen. Detta betyder att Guds
vägar med oss ofta är fördolda. Gud genomför
sina syften, men vägen dit förstår vi oftast inte:
du lämnade inga spår. Att vårt liv med Gud här
på jorden är dolt framgår också av Paulus ord:
ni lever ett osynligt liv tillsammans med Kristus
hos Gud. 3 Så, den väg Asafs psalm vill visa
oss, är att vi under alla livets skiften får stå på
det gudomliga Ordets grund, som är Bibeln.
Liksom Asaf får vi också mitt i alla svårigheter
säga till Gud: Jag tänker på allt vad du gjort (v.
13). Det räcker långt.
IngemaR RÅDbeRg, universitetslektor, Lödöse
Psalm 77
Denna psaltarpsalm
är en s.k. individuell
klagopsalm, en psalm
som vädjar om Guds
ingripande för diktaren
personligen. Det fi nns
drygt fyrtio sådana
psalmer, där den som
skriver, ofta i djupaste
förtvivlan men med
uppriktigt hjärta, utgjuter
sin klagan inför Herren
– och även fi nner
trösten hos Honom.
1. Hebr. 13:8
2. Jak. 1:17
3. Kol. 3:3
TILL LIV www.bv-forlag.se
9 • 2008 17