Ladda ner hela numret som pdf - Till Liv

More documents

Recommendations

Info

På tråden Samwel Langat Samwel Kiprono Langat är präst och distriktsledare i Central Rift-distriktet i Kenyas evangelisk-lutherska kyrka, ELCK. Vem är du och varför blev du präst? I min familj var jag den äldste av sex barn, började grundskolan 1979, gick gymnasiet och senare en teologisk kurs och prästvigdes den 6 maj 2001. Prästens jobb är fi nt och eftersom jag själv genom kyrkan fått hjälp med mina skolavgifter på gymnasiet såg jag prästens arbete som en möjlighet att hjälpa andra som har det svårt. Jag är glad att Gud hjälper mig att hjälpa andra trots att det många gånger är svårt ekonomiskt. Vad gör du när du vill koppla av? Jag söker upp en tyst plats, lyssnar på instrumentalmusik, läser något bildande eller en bibelberättelse. Ibland kanske jag besöker vänner och pratar lite med dem. Vad gör dig glad när du tänker på arbetet i Central Rift-distriktet? Två saker: relationen mellan distriktet och vår missionspartner ELM samt harmonin och enheten som vi har i ledningen och i gruppen av anställda i församlingstjänst. Berätta om något som hänt de senaste åren! Med stöd från ELM har vi sedan 2006 kunnat undervisa i ledarskap och förvaltarskap. Vi har också nyligen köpt två motorcyklar som ska användas vid besök i pastoraten. Vilken är er största utmaning? Det är hur vi ska kunna sköta administrationen i detta stora område som motsvaras av 18 kommuner. En annan stor utmaning är att sprida evangeliet överallt. Ytterligare en är hur vi ska kunna hjälpa våra ungdomar, särskilt ekonomiskt, att utvecklas och skaffa sig en yrkesutbildning. Vad önskar du för arbetet om du ser framåt fem år? Jag hoppas att evangeliet spritts till ännu fl er platser både på landsbygden och i samhällena. Jag hoppas också att vi ska ha löst transportfrågan på ett bra sätt. Svårigheten att ta sig mellan olika platser är ofta ett stort hinder för arbetet. Och jag hoppas att distriktet ska vara ekonomiskt självförsörjande. Till Livs läsare får gärna be för oss så att detta blir verklighet. kErstin nilsson Rundtur i evangeliets spår Jubileum 60 år I samband med elCKs jubileum fi ck Kerstin nilsson möjlighet att tillsammans med rune imberg och roland gustafsson under två dagar göra en resa i Central Rift-distriktet, ett område dit evangeliet nått. vI böRjaDe I elDoRet pastorat. I stadsdelen Race Course träffade vi några av de kristna som själva lyckats bygga en kyrka av takplåt. Byggnaden har också anslutits till det kommunala vattensystemet och man är på god väg att koppla in elektricitet. Församlingen önskar förstås få till stånd en mer permanent byggnad. Det är ingen stor församling där. Eldoret drabbades svårt av våldsamheterna efter valet, och fortfarande har en del av de kristna inte återkommit till kyrkan. Efter lunch fortsatte vi till Eldoret West, en församling som startades 2005 som ett led i att utvidga arbetet i den staden. Några församlingsmedlemmar hade samlats hemma hos en av ledarna och vi fi ck ytterligare en bild av önskemål, visioner och problem i arbetet. Kaptich ligger en knapp timmas bilresa från Eldoret, i ett område med stora jordbruksmarker. Till skillnad från stadsförsamlingarna, som ofta domineras av kisii, är Kaptich en församling med mest kalenjin. En bidragande orsak till att ELCK kom till Kaptich var att en av fl ickorna där gifte sig med en man från kyrkan i Atemo. Mötet med lutherska kristna gjorde att man välkomnade ELCK till Kaptich. Kontakter knöts med Chesinende och bland andra var Stefan Ekström med och öppnade församlingen 1994. Dag två var Saino-pastoratets tur. Roland, som besökt området i början av 1980-talet när han arbetade med TEE (teologisk distansundervisning), berättade att bebyggelsen och det uppodlade området då tog slut där Saino kyrka ligger. Nu for vi till en knappt sex år gammal församling i Kipkoris, 10–15 km längre bort, där det förut bara fanns skog men nu är bebyggt. Evangeliet har nått dit, de kristna vi mötte önskar att arbetet ska fortsätta. Morgonen därpå nåd- Utanför kongoi secondary school. des vi av ett tråkigt besked: på Kongoi ELCK Secondary School hade ett av skolans träklassrum satts i brand under natten – när vi kom dit hade polisen just avslutat sin första undersökning. Troligen är några av skolans elever ansvariga. Varför gör man detta? Hopplöshet? Oro inför examen som börjar i oktober? En våg av sådana händelser har gått över Kenya den senaste tiden. Det är så oerhört viktigt att låta dessa ungdomar få höra mer om Jesus, att de får lära känna honom personligen. Bara Han kan ge frid och hopp! Och lite om det fi ck vi vara med om att förmedla till eleverna vid en samling strax innan vårt besök i Saino avslutades. kErstin nilsson, missionär i Kenya 6 9 • 2008 TILL LIV FOTO: RUnE IMBERG
i fokUs Rädd för åskan? är DU räDD för åskan? Nä, jag tänkte väl det. Jag har länge inte heller varit rädd för åskan. När man får leva under beskydd av Honom som har allt, inklusive vädrets makter, i sin hand behöver man ju inte vara det. Ändå har jag kommit på mig själv på sistone med att vara just rädd för åskan. Fast det är ändå inte åskan i sig jag känner bävan inför, det handlar nog mer om det som åskan kommit att symbolisera för mig. Jag låg en åsknatt i sommar och lyssnade till hur åskknallarnas dova muller fi ck husets väggar att vibrera och fönsterrutorna att skallra. Jag låg och räknade sekunderna mellan blixten och åskknallen och förstod att åskvädret omväxlande kom närmare och omväxlande drog längre bort. När jag låg där i mörkret kom jag ihåg att jag hört någon som beskrev åskan som att det var Guds sätt att tala – och jag kände mig med ens näst intill outhärdligt liten. Att det fi nns anledning att känna sig liten inför åskan i sig förstår man när en enda blixt, under den 10 000-dels sekund den varar, utvecklar lika stor effekt som mer än 500 moderna kärnkraftverk tillsammans. Men för mig handlade det denna gång mer om något av den upplevelse som Bibeln beskriver på fl era ställen där vanliga, syndiga människor möter det heliga och Den Helige. Genom åskans kraft kunde jag åtminstone i någon mån förstå vad det kan innebära att som en oren och liten människa stå öga mot öga mot den Helige och Allsmäktige. I Bibeln möts de som får en ”direktkontakt med himlen” oftast först av budskapet ”frukta inte”, ”var inte rädd”! Vi kanske inte refl ekterar så mycket över detta, och om vi gör det kanske vi snarast tycker det är lite märkligt. Är det inte en fantastisk FOTO: JaMES STRaTTOn upplevelse att få möta en ängel, eller kanske till och med Herren själv? Jo, det är fantastiskt, och mer än fantastiskt. Det är fruktans-värt! Ett sådant möte förvandlar oss på ett genomgripande sätt. Det ger oss en ny bild av oss själva där vår orenhet och småaktighet uppenbaras på ett obarmhärtigt och avslöjande sätt, in i vrår som vi lyckats dölja till och med för oss själva. Det är en omtumlande och djupt smärtsam upplevelse. Men ett möte med Honom som säger ”Frukta inte” – och som själv, med sitt liv och sitt blod, undanröjt den verkliga grunden för all fruktan, nämligen fruktan för döden – ett sådant möte uppenbarar också nödvändigheten av och härligheten i Hans verk för oss. Ett möte med Herren ger oss fruktan, men det tar faktiskt också ifrån oss fruktan. Det tar ifrån oss den fruktan som vi inte ska ha och ger oss en sådan som vi borde ha mer av. Var inte rädda för dem som dödar kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan fördärva både själ och kropp i Gehenna (Matt. 10:28). Ett sådant perspektivskifte förändrar mycket i mitt liv. Det förändrar min tillbedjan från att ha handlat om min lovsång, mitt upphöjande, mitt ”äregivande” – där Gud reduceras till en mer eller mindre passiv andrahandsfi gur – till att handla om Honom som verkar och om Hans underbara verk. Det tar också ifrån mig den tystnad i evangelisationssammanhang som beror av min fruktan för att tappa ansiktet och för att bli berövad min bekvämlighet. Vågar vi be om mer fruktan? Det vill säga mer Guds-fruktan? pEr hEnriksson, ledamot i styrelsen för ELM PER HEnRIKSSOn per.henriksson@home.se TILL LIV 9 • 2008 7
Page 1 and 2: evangelisk-luthersk missionstidning
Page 3 and 4: mIssIon I utlanDet • 60-ÅRsjubIl
Page 5: Eleverna bär stolar så att alla f
Page 9 and 10: De flesta kristna ingår i en krist
Page 11 and 12: ElUs ElUs UngDoMslEDarE nYa UngDoMs
Page 13 and 14: Från död till liv! Och han tog ba
Page 15 and 16: Den verkliga trösten KäRe vän! D
Page 17 and 18: Även om lidandet bärs i tystnad s
Page 19 and 20: faDEr vår • Del 7 av 9 Vi ber ti
Page 21 and 22: Jag har varit på bergets topp. Det
Page 23 and 24: FOTO: aRKIVBILD Detta betyder åhus
Page 25 and 26: stina serholt från horred, en av s
Page 27 and 28: lasse Johansson (62). Bondson från
Page 29 and 30: FOTO: PER RUnESOn Evangelisk mångf
Page 31 and 32: ELUs vintermöte Bibelläsning Info

Ladda ner hela numret som pdf - Till Liv

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?