ATT BEHANDLA STÖRANDE BETEENDE ... - Pia Eresund

psykotisk personlighetsstruktur. Denna diagnos är ganska sällsynt inom barnpsykiatrin
(Carlberg, 1994).
Borderline personlighetsstruktur (Knight, 1953; Kernberg, 1975) används
som en samlingsbeteckning för olika typer av störningar, där den inre strukturen
bedöms befinna sig mellan neurotisk och psykotisk struktur. Graden av struktur
kan variera från låg (nära psykotisk ) till hög (nära neurotisk). Det räcker dock
inte med att bedöma graden, eftersom brister eller störningar i strukturen kan
gälla å ena sidan övervägande så kallade jagfunktioner som perception, uppmärksamhet,
motorik, verbalisering, impulskontroll, frustrationstolerans, verklighetsanpassning,
å den andra övervägande utvecklingen av självkänsla, empati
och så kallade överjagsfunktioner som förmågan att känna skuld och ånger.
Kännetecknande för barn som anses ha borderlinestörning är att de har svårt att
integrera känslomässiga upplevelser, kontrollera impulser och symbolisera. De
blir därför lätt överväldigade av stark aggressivitet, har en övervägande negativ
inre bild av sig själva och andra, dålig grundtillit och låg ångesttröskel. Många
barn med beteendestörningar fungerar på detta sätt. På senare år har borderlinediagnosen
för barn ifrågasatts och nya mer differentierade diagnosformer håller
på att införas. Vid tiden för det behandlingsprojekt som ligger till grund för
denna avhandling var dock alltjämt denna diagnos den inom barnpsykiatrin mest
använda.
När störningen främst berör självkänsla och överjagsutveckling brukar den
kallas för narcissistisk personlighetsstörning (O. Kernberg, 1975). Enligt P.
Kernberg (1989, 2000) kan också barn uppvisa en begynnande sådan personlighetsstörning.
Sådana barn beskrivs vara till synes starkt självmedvetna, men ha
en allvarligt skadad självkänsla. De kan fungera ytligt bra i sociala sammanhang
och visar inga tecken på jagsvaghet, så länge som deras ömtåliga självbild inte
utmanas. På grund av den störda regleringen av självuppskattning har de konstant
behov av uppmärksamhet och beundran från omgivningen. De måste alltid
vinna och vara bäst, och de nedvärderar ofta andra för att själva känna sig bättre.
De skryter och ljuger för att vidmakthålla en omnipotent självbild. Samtidigt är
de lättsårade och lättkränkta. På grund av sin bristande empatiska förmåga fungerar
de dåligt tillsammans med andra barn och blir inte omtyckta av kamrater.
De attackerar oftare med ord än fysiskt, men deras verbala aggression kan vara
ytterst kännbar. Dessa barn har vidare svårt att tåla känslor av skuld och skam,
som de istället försöker överföra till omgivningen (Beren, 1998). Trots att
många av dem är begåvade misslyckas de ofta i skolarbetet.
Inom det så kallade borderlinespektrat finns även diagnosen antisocial personlighetsstörning,
vars kriterier enligt Kernberg (2000) också uppfylls av barn
som avsiktligt och till synes känslokallt skadar andra. Dessa barn bör enligt
Kernberg (ibid.) diagnostiskt skiljas ut från mer impulsdrivna barn med diagnosen
uppförandestörning.
Ett barn med neurotisk personlighetsstruktur anses ha en relativt klar uppfattning
om sig själv som individ i förhållande till sina närstående och andra. Han
12