ATT BEHANDLA STÖRANDE BETEENDE ... - Pia Eresund

Inom BUP i Stockholm finns inga aktuella studier av behandlingsutfall för
barn med sociala beteendestörningar. De flesta familjer har numera korta kontakter,
1 - 4 besök (Landberg & Carlberg, 1999). Insatser för pojkar i åldern upp
till och med 12 år med ”utåtriktade” symtom inventerades retrospektivt vid en
BUP-mottagning (Eresund, 1996). Av 68 pojkar i aktuell ålder anmälda under
1994 diagnostiserades 42 som beteendestörda (uppförandestörning eller
trotssyndrom enligt DSM IV). De flesta av dessa hade gjort ett fåtal besök på
mottagningen och hälften av kontakterna hade avbrutits. Familjesamtal var den
vanligaste behandlingen och endast en pojke hade fått individualterapi.
Internationella studier av behandling
Internationellt har under senare år en hel del forskning bedrivits inom barn- och
ungdomspsykoterapi, även om detta område fortfarande jämfört med
vuxenpsykoterapin är eftersatt. Man har även gjort så kallade "meta-analyser"
där man jämfört resultat i form av "effect size" (ES) från olika kontrollerade
studier. ES utgör ett samlat mått på skillnaderna i utfall mellan behandlings-och
kontrollgrupper. En ES på 0,80 anses som mycket god, en på 0,50 som måttlig
och en på 0,20 som låg (Boalt Boëthius & Berggren, 2000; Shirk, 2001). De
meta-analyser som gjorts tyder på att psykoterapi ger samma effekt som för
vuxna, det vill säga att barn som gått i terapi i genomsnitt mår bättre psykiskt än
75-80 % av de barn i kontrollgrupper som inte fått terapi (Shirk, 2001;
Hjulmand, 2001). De flesta studierna gäller beteendeterapeutiska och kognitiva
metoder och det är också dessa som generellt visar bäst resultat. Men en
jämförelse är knappast rättvis, eftersom endast en ringa andel av forskningen,
c:a 5 %, gäller psykodynamiskt inriktad behandling (Hjulmand, 2001).
Dessutom sammanförs i meta-analyserna psykodynamisk terapi med andra
former av "traditionell" terapi, såsom "relationship based therapy", "play
therapy", "nondirective therapy" och de flesta studierna har gjorts på korttidsbehandling
i grupp som utförts i skolmiljö, inte på rådgivningsbyråer eller kliniker.
Vidare har de utvärderade behandlingarna i regel utförts av studenter, inte
av utbildade och erfarna terapeuter. Psykodynamiska terapier har också sällan
utvärderats av forskare med psykodynamisk inriktning, utan de har använts som
jämförelsegrupper i studier av kognitiva eller beteendeterapeutiska program,
vilket kan innebära en viss ”bias” i såväl forskningsupplägg som tolkning av
resultat (Target & Fonagy, 1996; Carlberg & Eresund, 1999; Boalt Boëthius &
Eresund, 2000).
Behandling av barn och ungdomar med sociala beteendestörningar har blivit
föremål för relativt sett många utvärderingar. I en genomgång av kontrollerade
studier av behandling för denna målgrupp konstaterar Kazdin (2000) att det inte
42