Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
1<br />
Ut!<br />
nere på havsnivå!<br />
friskhet!<br />
sälta!<br />
berg!<br />
blått och aprikos och kopparglans<br />
vitt vågfras på gråblått hav<br />
regnet passerat<br />
vindens rörelser kvar på det<br />
tröga vattnet<br />
luften disig<br />
mättad<br />
med<br />
salt.<br />
Det är nåt alldeles särdeles att färdas<br />
på vatten ut till en ö. Många<br />
gör det varje dag och tänker inte<br />
mer på det, man förflyttas. En<br />
del gör det ibland och njuter och<br />
fascineras. Som jag. Båten går till<br />
Kosteröarna längst upp och längst<br />
västerut i Sverige. Bohuslän på<br />
gränsen till Norge. Jag går iland på<br />
Sydkoster, intill det gamla sillsalteriet<br />
Sibirien, så kallat för att det var<br />
så himla kallt att jobba där. Men<br />
idag strålar solen, luften är disig av<br />
sälta och det Blåser. Härligt! Snart<br />
sitter jag med Helena von Bothmer<br />
och Yvonne Teleberg ute på Kosters<br />
Trädgårdars caféterrass vid dammen<br />
och skär kärnorna ur små gula<br />
plommon. Det ska bli sylt.<br />
MED EnErgI soM PAllAr<br />
när DET blÅsEr<br />
möte med sydkoster<br />
och Helena och stefan von bothmer<br />
idigare på dagen var de båda kvinnorna<br />
och den lilla nu utmattade<br />
hunden på cykeltur till öns södra del och<br />
plockade massor av de gula små i en av<br />
sommargäster nu övergiven trädgård.<br />
Finns gott om såna här. Plommon och<br />
övergivna trädgårdar… Vi pratar <strong>energi</strong>hushållning<br />
medan vi handarbetar med<br />
frukten.<br />
Helena tycks som en ständigt rörlig<br />
härlig spindel på denna plats – Kosters<br />
Trädgårdar. Odlingar ska hållas igång<br />
– grönsaker och blommor till den egna<br />
gårdsbutiken, caféet, restaurangen, lilla<br />
bageriet och produktionsköket. Här<br />
finns många praktikanter och anställda<br />
under växt- och turistsäsongen. Här är<br />
dock öppet med inbokade grupper och<br />
middagar nästan hela året. Kosteröarna<br />
har en aktiv bofast befolkning, här finns<br />
både skola och dagis. Många har sin utkomst<br />
i verksamheter här på ön, åtminstone<br />
under delar av året. En glad norrman<br />
gör oss sällskap, provsmakar de gula små.<br />
Han och familjen med tre barn har bytt<br />
storstadsliv i Oslo mot livet här på ön.<br />
Helena älskar människor och här blir<br />
många möten, som ger inspiration och<br />
näring till själen. När du alldeles vill återhämta<br />
dig, i något annat än Här, vad gör<br />
du, vill du? Då? – Jag går ner till havet,<br />
svaret kommer snabbt. Det är så härligt<br />
nära, bara bakom bergknallen. Jag simmar,<br />
tar en liten tur med kajaken. Det<br />
sista särskilt – en oerhörd kraftkälla!<br />
Kräver total närvaro. Horisonten, friheten,<br />
vinden – allt är läkande på ett helt<br />
annat sätt än trädgården, som för henne<br />
är underbar men också mycket arbete,<br />
ständigt arbete. Läsa är en annan grej,<br />
avkoppling, något helt annat! Hon älskar<br />
att läsa. Även att se på film, gå på teater,<br />
men det kräver ju mer planering. Och att<br />
resa. Ännu mer planering… eftersom hon<br />
bor på en ö.<br />
Vi pratar om permakultur, eftersom<br />
Helena länge varit en av de centrala drivkrafterna<br />
i Sverige för denna impuls.<br />
Tanken finns att allt hänger samman och<br />
berikar varandra, inte alls bara à la Darwin,<br />
bekämpandes varandra. Inom permakultur<br />
strävar man efter samhälle och<br />
natur i samklang. Där finns många fina<br />
aspekter med. Jag tycker om lyhördheten<br />
för landskapet man befinner sig i och det<br />
kreativt skapande i att ordna bra odlingsmiljöer<br />
på till synes omöjliga platser. Att<br />
få ett maximalt utbyte utan att våldföra<br />
sig. Finsmakad förädling av landskapet,<br />
likt kunnigt syltkokande av gula små<br />
plommon. (Helena von Bothmer är medlem<br />
i Svenska Syltsällskapet, där det inte<br />
fuskas med pektinsocker, utan kokas<br />
eget pektin av omogna äpplen!)<br />
Permakulturinitiativ har jag i och för sig<br />
även sett skräckexempel på, mest utomlands,<br />
där permakulturmetoden stelnat<br />
till en intellektuell konstruktion, men<br />
så icke här på Kosters Trädgårdar! Här<br />
finns fortfarande outnyttjade resurser på<br />
deras mark. De har börjat göra en liten<br />
vandringsstig bortom dammen, in i grönskan<br />
och plantera buskar och träd längs<br />
den, som bär frukt, bär och nötter. Hasseln<br />
finns där redan, alldeles naturligt<br />
och visar vägen.<br />
Efter en liten vandring i denna ännu<br />
mycket snåriga skog och bland bergknallarna,<br />
går jag nästan vilse faktiskt, efter<br />
att ha stretat upp på en kal knalle för att få<br />
se det vittskummande havet en bit bort.<br />
Objektivlocket till kameran försvinner i<br />
snåren. Men till slut kommer jag in på en<br />
stig förbi en berghäll med ett kantigt litet<br />
hus, som jag känner igen – Stefan och<br />
Helenas lilla gäststuga. Jag knackar på<br />
och har en inspirerande pratstund med<br />
de två praktikanterna som bor där, Tove<br />
från Wijs trädgårdar och Maria som är<br />
där bara för sig själv. Så går jag till köket<br />
och hjälper Helena och Yvonne lite (tittar<br />
mest på…). De kokar lingonpäron och<br />
ingefärspäron enligt konstens alla regler,<br />
vilket innebär socker i flera etapper och<br />
ringande tidur med jämna mellanrum,<br />
samt gör äppelpektin.<br />
nr 16/höst 2010
Change language