TEMA: energi! - Igenom

Familjen Bensching har gjort en helomvändning
i livsstil, från akademiska
liv i tysk stadsmiljö till småbönder
i svensk storskog. Allting nytt.
Vägen har varit och är att bit för
bit förstå och stiga in i det svenska
samhället, bli en fungerande del i
det, men också med den frihet de
ville ha, som inte gick att få där.
När jag kommer i tidiga kvällen är
Antonia och yngsta dottern Helena,
13 år, ute hos djuren. Alla väntar på
sin tur att få komma in i det lilla
fähuset och vet var de ska gå. Vi
pratar undertiden, men jag observerar
samtidigt hur Antonia rör sig
bland de olika djuren och pratar
med dem. Alltså inte bara pratar,
utan kommunicerar. Jag förstår att
här är en människa som gör det
på ett respektfullt sätt på djurens
egna villkor.
lAMAgÅrD bErg
från stadens hets till jordnära, seg energi
et finns de som är med djur på ett
materialistiskt sätt och behandlar
dem som produktionsenheter och det
finns de som behandlar dem som vore de
människor och lägger människokänslor
på dem. De förra har behov av pengar, de
senare har behov av djuren för för sin egen
skull, men här möter jag något mycket
fint: ett samspel. Som att ha fångar, men
behandla dem såsom ödmjuka tjänare.
Antonia och lamorna
Antonia är sedan länge fascinerad av
lamadjur och här finns en hel flock. Jag
betraktar dem fascinerat, deras rörelsemönster
och märker hur Antonia faktiskt
är som dem, i alla fall tillsammans med
dem. Hennes väsen och deras är likartade
och deras kommunikation därmed
underbar. Hon pratar hela tiden med
mig, berättar, men är som delad. Som om
hennes tankar och prat är människans
och riktat mot mig, men resten av henne
är med lamorna.
Jag lär mig mycket! Lamor hör till familjen
kameldjur och är snarlika hästar
i sin karaktär och kallas också hingstar,
ston och föl. De är både nyfikna och vaksamma
på samma gång, rör sig lätt och
snabbt och hela tiden, jag får en känsla av
att de är som ett enda stort sinnesorgan!
De är inte att leka med, de kan spotta
och sparka när de känner sig hotade eller
rivaliserar i flocken. På så sätt har de
mycket av vild instinkt kvar, men rätt behandlade
är de underbara husdjur – som
här. Lugna och trevliga. Lamor används
på sina håll som terapidjur! Lamorna på
Berg klipps inte, klassisk lama behöver
inte det. De finns här mest för att skapa
positiv opinion, men i Tyskland finns
sedan länge en förening för lamadjursägare,
med egen hantering av ullen till
färdiga underbart mjuka och värmande
plagg. Allt görs i Tyskland och familjen
säljer varorna genom sin webbutik. Jag
köper ett par olivgröna tights som ska få
värma mina ben när jag sitter och arbetar
i vinter. Gröna skrivarben ska jag ha när
jag sitter still och skriver om det gröna.
Lamor har traditionellt sett använts
mest som packdjur. Alpackadjuren tillhör
samma ’sort’, men har avlats fram till
att inte ha täckhår, bara den mjuka ullen,
men man kan även separera lamaullen och
få fram den mjuka. För att göra följsam
trikå blandar man i den tyska produktionen
in fårull (merino och i strumpor även
siden) istället för syntet, vilket annars är
det vanliga, men då förlorar man mycket
av ullens värmehållande egenskaper, oavsett
hur lite det är som blandas i.
Nandu
I lamaflocken går också ett par stora fåglar,
som ser strutslika ut. Men de är inte
släkt, berättar Antonia. De heter nandu,
Rhea americana och är Amerikas största
fågel. Vingarna är som balansroder när
de springer på grässlätterna i Sydamerika,
så snabbt som 60km/timme kan
det gå undan! De lever i flock, men vid
häckningen samlar hanarna till sig flera
honor som lägger ägg i reden han gjort
iordning. Han ligger sedan och ruvar
fram kycklingarna. Det tar 35 dagar.
Nanduerna här heter Erika och Herman.
Inne i köket ligger en skål med urblåsta
väldigt stora äggskal. På bilden har jag
lagt ett hönsägg för jämförelse.
nr 16/höst 2010