Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
’DET soM är InuTI’<br />
’Jag gick en rask promenad ut över<br />
fälten för att hinna ut i de sista solstrålarna<br />
igår. Nu sitter jag i de allra<br />
första gyllne strålarna i köket och<br />
skriver. Solen är viktigast av allt, den<br />
är faktiskt allt och allts förutsättning<br />
här där vi är, ur alla tänkbara<br />
aspekter. Enkelt, enormt och obeskrivligt<br />
vackert.<br />
är på kvällen insöp jag rymd, färger,<br />
friskhet, skönhet, evighet, alla<br />
sinnen vakna, min kropp och mitt jag i<br />
rörelse i alltsammans. Samhörighet med<br />
de sista sneda solstrålarna i gräshavet<br />
glittrande tusende diamanter, solspeglar<br />
i små smala gräsblad fulla av liv. Och över<br />
de så friskt gröna ännu ständigt växande<br />
(utan gift och kemikalier) i kvällsvinden<br />
likt havsvågor böljande glittrande<br />
klövervallarna kunde jag förnimma ett<br />
tjockt skikt av vibrerande livskraft. Och<br />
jag tänkte - om människor bara kom ut<br />
ur sin inre isolering och kunde förnimma<br />
allt levande vackert omkring dem, finge<br />
de kraft. Energi. Alldeles gratis. Inga<br />
pengar behövs, ingen kommers, ingen<br />
konsumism. Det är så här jag får min <strong>energi</strong>,<br />
som alla undrar var jag får den ifrån.<br />
Växter är liv och de finns överallt.<br />
Ordet ’<strong>energi</strong>’ kan härledas till grekiskan<br />
och innebär något som är ’inuti arbete’.<br />
Ja vad är det som finns inuti arbete? Herregud,<br />
abstraktionerna lagras på varandra…<br />
arbete är ju i sig nog så svårgreppbart.<br />
Energi är ett modernt uttryck. De<br />
flesta av oss säger eller tänker troligen ordet<br />
många gånger om dagen. Det är intressant,<br />
hur språket är en förmedlare av<br />
den kultur det används i. När samhället<br />
var mer jordnära, nere på backen, rentav<br />
i jorden för de allra flesta, använde man<br />
inte ordet <strong>energi</strong>. Orden i språket var<br />
konkreta, praktiskt brukbara i det man<br />
då arbetade med. Så kom industrialism,<br />
och för all del före den förstås, naturvetenskap.<br />
Och världen blev snabbt så<br />
otroligt annorlunda. Den blev helt enkelt<br />
i rask takt onaturlig och abstrakt, för att<br />
inte säga absurd. Ingen bonderomantik<br />
här, men nog tycker jag att barnet kastats<br />
ut med badvattnet och nu ligger nästan<br />
ihjälfruset på död, förgiftad jord. Barnet<br />
som är vår civilisation! Som ju ÄR vi och<br />
alla barn!<br />
nr 16/höst 2010<br />
När maskinerna kom i bruk började man<br />
prata om <strong>energi</strong>. Hela den industrialiserande<br />
epoken har en kraftfull färg av<br />
imperialistism. Människan, med sina nya<br />
kunskaper, ’utvinner’ resurser ur jordskorpan,<br />
ur växterna, ur djuren och människorna.<br />
Rationalismens diktatoriska<br />
tidevarv verkar nu hålla på att ända, även<br />
om det, tycker jag, går alldeles för långsamt.<br />
Rationalismen har fört oss så långt<br />
från orsakerna, att vi inte ser sammanhangen<br />
och därför handlar hänsynslöst<br />
och okänsligt gentemot naturen, utan att<br />
vi märker det. Och skadar den. Och mot<br />
oss själva. Utan att vi märker det. Och<br />
gör oss själva sjuka. Det är inte samhället<br />
vi blir sjuka av, det är en projektion, för<br />
det är ju vi själva som är själva samhället.<br />
Även sammanhangssökarna verkar sitta<br />
fast i abstraktionens garn högt uppe i luften.<br />
Det blir mycket av intellektualism<br />
eller fantasmerier.<br />
Knowledge leads to debate<br />
understanding leads to action<br />
Egentligen är det den mänskliga och individuella<br />
<strong>energi</strong>hushållningen som formar<br />
resten. Man tittar för mycket utåt<br />
och för lite inåt. Utsikter och insikter är<br />
i obalans.<br />
’Det som är inuti’<br />
är också själsligt. Skapar det sociala. Dåligt<br />
samvete till exempel. Dåligt samvete<br />
är ett kulturellt accepterat alibi för att<br />
inte ta ansvar för sina tankar, för sina<br />
ideal. ”Grief is a species of idleness”,<br />
Ånger är en sorts lathet, skrev jag ner<br />
från en bok i England en gång. Kanske<br />
är det ett symptom på att man lever på<br />
med omedvetna ideal? Dåligt samvete<br />
är i <strong>energi</strong>hänseende som en malström i<br />
älven. Den drar <strong>energi</strong>n kraftigt bakåt,<br />
mot färdriktningen. Skapar virvlar och<br />
oro. I Sverige frodas det dåliga samvetet<br />
extra mycket eftersom Jantelagen i stort<br />
ännu råder och det har sina förlamande<br />
konsekvenser. Energi stoppas upp. Det<br />
kostar då, att ta sig framåt igen, för livet<br />
går bara i en riktning... Att ångra något<br />
är för mig meningslöst, då gjort aldrig<br />
kan göras ogjort. Har jag gjort fel, vill<br />
jag gottgöra, ändra, göra nytt bättre, det<br />
skapar ny <strong>energi</strong>. Att ha dåligt samvete<br />
slukar <strong>energi</strong>. Och det är ett utmärkt sätt<br />
i det sociala, att inte heller låta andra flöda.<br />
Skuld är närbesläktat - jag har träffat<br />
mycket få, som verkligen haft reell skuld,<br />
men oerhört många som bär på skuldbördor<br />
i onödan, vilket till slut skapar konkreta<br />
fysiska förslitningsskador!<br />
Lev i nuet! Låter ju bra klyschigt, men<br />
ändå är det dit många längtar, verkar det<br />
som. Varför gör så få det då? Och även de<br />
som vet hur man gör, varför gör de det<br />
bara ibland, på en helgstund, på semestern.<br />
Detta att ’vara i nuet’ verkar vara ett<br />
slags lyxvara, något man bara kan unna<br />
sig ibland. Jag vill inte leva i en illusion,<br />
jag vill leva på riktigt, det har vi väl alla<br />
rätt till? Tid består av en massa oändliga<br />
massor av nu och de kommer emot en<br />
som de kommer, varken förr eller senare<br />
och när de passerat är de dåtid och går<br />
aldrig någonsin mer att få tillbaka. Att<br />
vara i sitt liv efter den insikten sparar och<br />
förlöser <strong>energi</strong>.<br />
Det handlar inte om att vara oansvarigt<br />
bekymmerslös och leva loppan utan bekymmer<br />
för morgondagen, nejdå, men<br />
att vara närvarande i det man gör. Med<br />
hela sig. Det är hushållande av <strong>energi</strong>.<br />
Vad man sedan använder den förlösta<br />
<strong>energi</strong>n till är väl själva springpunkten<br />
- till att bidra till samhällets entropiska<br />
utjämning och undergång, eller till att<br />
skapa mervärden, läkande, hopp och<br />
framtid. Mycket av <strong>energi</strong>n i modernt liv<br />
går åt till planerande, till att skapa form.<br />
Former som blir så stela, att liv och rörelse<br />
och förnyelsekraft inte kan uppstå där.<br />
Konsten är väl, att skapa sitt liv så, att<br />
form och liv ständigt dansar en vacker<br />
dans. Går det i vårt samhälle? Det måste<br />
gå, annars dör vi, sakta men säkert.<br />
Hösten är tiden för förändring och förvandling<br />
inuti; genom död och förbränning<br />
av det gamla uttjänta skapas näring<br />
till nytt liv. Naturens eviga kretslopp angår<br />
oss. Vi är delar av det, det är inte något<br />
som sker ’därute i naturen’ och vi kan<br />
se på i bild och genom fönstren. Höstens<br />
processer pågår också inuti oss. Civilisatiorisk<br />
<strong>energi</strong>hushållning är, att bli medveten<br />
om detta och ta tillvara årstidens<br />
<strong>energi</strong> - passa på att göra förändringar<br />
nu. Inuti.<br />
Vera Billing<br />
Egyptisk solristning, British Museum, London
Change language