22.09.2013 Views

TEMA: energi! - Igenom

TEMA: energi! - Igenom

TEMA: energi! - Igenom

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

’DET soM är InuTI’<br />

’Jag gick en rask promenad ut över<br />

fälten för att hinna ut i de sista solstrålarna<br />

igår. Nu sitter jag i de allra<br />

första gyllne strålarna i köket och<br />

skriver. Solen är viktigast av allt, den<br />

är faktiskt allt och allts förutsättning<br />

här där vi är, ur alla tänkbara<br />

aspekter. Enkelt, enormt och obeskrivligt<br />

vackert.<br />

är på kvällen insöp jag rymd, färger,<br />

friskhet, skönhet, evighet, alla<br />

sinnen vakna, min kropp och mitt jag i<br />

rörelse i alltsammans. Samhörighet med<br />

de sista sneda solstrålarna i gräshavet<br />

glittrande tusende diamanter, solspeglar<br />

i små smala gräsblad fulla av liv. Och över<br />

de så friskt gröna ännu ständigt växande<br />

(utan gift och kemikalier) i kvällsvinden<br />

likt havsvågor böljande glittrande<br />

klövervallarna kunde jag förnimma ett<br />

tjockt skikt av vibrerande livskraft. Och<br />

jag tänkte - om människor bara kom ut<br />

ur sin inre isolering och kunde förnimma<br />

allt levande vackert omkring dem, finge<br />

de kraft. Energi. Alldeles gratis. Inga<br />

pengar behövs, ingen kommers, ingen<br />

konsumism. Det är så här jag får min <strong>energi</strong>,<br />

som alla undrar var jag får den ifrån.<br />

Växter är liv och de finns överallt.<br />

Ordet ’<strong>energi</strong>’ kan härledas till grekiskan<br />

och innebär något som är ’inuti arbete’.<br />

Ja vad är det som finns inuti arbete? Herregud,<br />

abstraktionerna lagras på varandra…<br />

arbete är ju i sig nog så svårgreppbart.<br />

Energi är ett modernt uttryck. De<br />

flesta av oss säger eller tänker troligen ordet<br />

många gånger om dagen. Det är intressant,<br />

hur språket är en förmedlare av<br />

den kultur det används i. När samhället<br />

var mer jordnära, nere på backen, rentav<br />

i jorden för de allra flesta, använde man<br />

inte ordet <strong>energi</strong>. Orden i språket var<br />

konkreta, praktiskt brukbara i det man<br />

då arbetade med. Så kom industrialism,<br />

och för all del före den förstås, naturvetenskap.<br />

Och världen blev snabbt så<br />

otroligt annorlunda. Den blev helt enkelt<br />

i rask takt onaturlig och abstrakt, för att<br />

inte säga absurd. Ingen bonderomantik<br />

här, men nog tycker jag att barnet kastats<br />

ut med badvattnet och nu ligger nästan<br />

ihjälfruset på död, förgiftad jord. Barnet<br />

som är vår civilisation! Som ju ÄR vi och<br />

alla barn!<br />

nr 16/höst 2010<br />

När maskinerna kom i bruk började man<br />

prata om <strong>energi</strong>. Hela den industrialiserande<br />

epoken har en kraftfull färg av<br />

imperialistism. Människan, med sina nya<br />

kunskaper, ’utvinner’ resurser ur jordskorpan,<br />

ur växterna, ur djuren och människorna.<br />

Rationalismens diktatoriska<br />

tidevarv verkar nu hålla på att ända, även<br />

om det, tycker jag, går alldeles för långsamt.<br />

Rationalismen har fört oss så långt<br />

från orsakerna, att vi inte ser sammanhangen<br />

och därför handlar hänsynslöst<br />

och okänsligt gentemot naturen, utan att<br />

vi märker det. Och skadar den. Och mot<br />

oss själva. Utan att vi märker det. Och<br />

gör oss själva sjuka. Det är inte samhället<br />

vi blir sjuka av, det är en projektion, för<br />

det är ju vi själva som är själva samhället.<br />

Även sammanhangssökarna verkar sitta<br />

fast i abstraktionens garn högt uppe i luften.<br />

Det blir mycket av intellektualism<br />

eller fantasmerier.<br />

Knowledge leads to debate<br />

understanding leads to action<br />

Egentligen är det den mänskliga och individuella<br />

<strong>energi</strong>hushållningen som formar<br />

resten. Man tittar för mycket utåt<br />

och för lite inåt. Utsikter och insikter är<br />

i obalans.<br />

’Det som är inuti’<br />

är också själsligt. Skapar det sociala. Dåligt<br />

samvete till exempel. Dåligt samvete<br />

är ett kulturellt accepterat alibi för att<br />

inte ta ansvar för sina tankar, för sina<br />

ideal. ”Grief is a species of idleness”,<br />

Ånger är en sorts lathet, skrev jag ner<br />

från en bok i England en gång. Kanske<br />

är det ett symptom på att man lever på<br />

med omedvetna ideal? Dåligt samvete<br />

är i <strong>energi</strong>hänseende som en malström i<br />

älven. Den drar <strong>energi</strong>n kraftigt bakåt,<br />

mot färdriktningen. Skapar virvlar och<br />

oro. I Sverige frodas det dåliga samvetet<br />

extra mycket eftersom Jantelagen i stort<br />

ännu råder och det har sina förlamande<br />

konsekvenser. Energi stoppas upp. Det<br />

kostar då, att ta sig framåt igen, för livet<br />

går bara i en riktning... Att ångra något<br />

är för mig meningslöst, då gjort aldrig<br />

kan göras ogjort. Har jag gjort fel, vill<br />

jag gottgöra, ändra, göra nytt bättre, det<br />

skapar ny <strong>energi</strong>. Att ha dåligt samvete<br />

slukar <strong>energi</strong>. Och det är ett utmärkt sätt<br />

i det sociala, att inte heller låta andra flöda.<br />

Skuld är närbesläktat - jag har träffat<br />

mycket få, som verkligen haft reell skuld,<br />

men oerhört många som bär på skuldbördor<br />

i onödan, vilket till slut skapar konkreta<br />

fysiska förslitningsskador!<br />

Lev i nuet! Låter ju bra klyschigt, men<br />

ändå är det dit många längtar, verkar det<br />

som. Varför gör så få det då? Och även de<br />

som vet hur man gör, varför gör de det<br />

bara ibland, på en helgstund, på semestern.<br />

Detta att ’vara i nuet’ verkar vara ett<br />

slags lyxvara, något man bara kan unna<br />

sig ibland. Jag vill inte leva i en illusion,<br />

jag vill leva på riktigt, det har vi väl alla<br />

rätt till? Tid består av en massa oändliga<br />

massor av nu och de kommer emot en<br />

som de kommer, varken förr eller senare<br />

och när de passerat är de dåtid och går<br />

aldrig någonsin mer att få tillbaka. Att<br />

vara i sitt liv efter den insikten sparar och<br />

förlöser <strong>energi</strong>.<br />

Det handlar inte om att vara oansvarigt<br />

bekymmerslös och leva loppan utan bekymmer<br />

för morgondagen, nejdå, men<br />

att vara närvarande i det man gör. Med<br />

hela sig. Det är hushållande av <strong>energi</strong>.<br />

Vad man sedan använder den förlösta<br />

<strong>energi</strong>n till är väl själva springpunkten<br />

- till att bidra till samhällets entropiska<br />

utjämning och undergång, eller till att<br />

skapa mervärden, läkande, hopp och<br />

framtid. Mycket av <strong>energi</strong>n i modernt liv<br />

går åt till planerande, till att skapa form.<br />

Former som blir så stela, att liv och rörelse<br />

och förnyelsekraft inte kan uppstå där.<br />

Konsten är väl, att skapa sitt liv så, att<br />

form och liv ständigt dansar en vacker<br />

dans. Går det i vårt samhälle? Det måste<br />

gå, annars dör vi, sakta men säkert.<br />

Hösten är tiden för förändring och förvandling<br />

inuti; genom död och förbränning<br />

av det gamla uttjänta skapas näring<br />

till nytt liv. Naturens eviga kretslopp angår<br />

oss. Vi är delar av det, det är inte något<br />

som sker ’därute i naturen’ och vi kan<br />

se på i bild och genom fönstren. Höstens<br />

processer pågår också inuti oss. Civilisatiorisk<br />

<strong>energi</strong>hushållning är, att bli medveten<br />

om detta och ta tillvara årstidens<br />

<strong>energi</strong> - passa på att göra förändringar<br />

nu. Inuti.<br />

Vera Billing<br />

Egyptisk solristning, British Museum, London

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!