S3 Kamratförening nr 2

en och
Några ord från
Seniorkommittén
Text: Sven Kokhoinen
S 3 Kamratföreningens seniorer har under våren
genomfört fyra av fem planerade träffar,
januariträffen genomfördes ej på grund av vattenskada
på S 3 mässlokal.
Februariträffen genomfördes som förbandsbesök
(bat.övn 2) de tre (C-L Persson, Sune Fallström
och Sven Kohkoinen) som i slutänden kom till förbandsbesöket
blev mycket väl mottagna, vi guidades
av Björn Bråborg på bataljonens olika enheter.
Väl framme hos de olika enheterna möttes vi av
Kn Landewall berättar om trosspluton
följande personer L-G Huhta, G Landewall,
Benny Einarsson och Mårten Öyen som hjälpte till
att berätta hur allt hängde ihop.
Ett stort tack från seniorkommittén till er som tog
an oss ”gamlingar”, två av seniorer var tvungen av
hälsoskäl att tacka nej till besöket (N-O Kjellberg
och Sven Sundström).
Våra träffar inom senior kommittén tycker jag som
senior representant från kamratföreningen är välbesökta,
under vårens genomförda träffar har vi varit
ca 12 personer i snitt på våra möten. Hoppas givetvis
att fl er av våra äldre kolleger ställer upp under
höstsäsongen.
Maj mötet (3:e torsdagen) blir sista träffen under
våren 2002 där vi kommer att planera höstens
verksamhet.
Höst träffarna blir 3:e torsdagen under sept, okt,
och nov. Mötesfria månader är juni, juli, augusti
och december.
Till sist vill jag som senior representant påminna
om att övriga S 3 offi cerare också är hjärtligt välkomna
att anmäla sig på våra träffar, vi från senior
kommittén ser fram emot att få stifta bekantskap
även med den yngre generationen.
Välkomna!
Seniorer besöker BÖ 2, Ledningshytt
Sven Kohkoinen
Sen.representant
En historia, från förr, berättad av en senior på besök i skogen:
Ett arbetslag från I 19 var på Skansen. De hade hört talas om att aporna där var berömda för att kunna
härma människorna. En av befälen var måttligt imponerad och sa: ” Kolla nu skall ni få se hur lätt det är
att få apan att gråta”, så gick han fram till apan och viskade i hans öra och apan började storgrina.
”Får jag en hundring så skall jag få honom att skratta”. Sagt och gjort, han viskade i apans öra och apan
började skratta.
En av kamraterna sa: ”Du får tusen spänn om du kan få honom att gå och gömma sig”. Åter igen viskade
han i apans öra och apan studsade till och försvann direkt.
Senare på kvällen, i baren på hotellet, frågade kamraterna vad han hade viskat till apan egentligen.
- Jo, jag berättade för apan att jag jobbade på I19 och då började han att grina.
- Men hur fi ck Du honom att börja skratta?
- Jag berättade för apan vad jag tjänade.
- Nå, hur fi ck Du honom att gå och gömma sig då?
- Jag berättade bara att de vill anställa fl er.