You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Helagsolyckan.<br />
Text: Allan Hahn<br />
Den minsprängda ubåten Ulven och den kantrade<br />
färjan på Armasjärvi är de olyckor inom försvaret,<br />
som de fl esta av oss minns från senaste världskriget.<br />
Helagsolyckan nämns sällan trots att där- av<br />
utmattning och förfrysning -omkom tre värnpliktiga<br />
och tre hundar.<br />
Under en fälttjänstövning inom II. milo i början av<br />
mars 1944 skulle ett jägarkompani ur Jämtlands<br />
fältjägare som B-styrka göra en förfl yttning över<br />
kalfjället från Helagshyddan mot Bruksvallarna.<br />
Karta över området<br />
På eftermiddagen 3/3 kom snöstormen och sikten<br />
blev 2-5 m. För att hålla samman förbandet försökte<br />
man koppla ihop skidstavarna och på det sättet<br />
få ett ”tåg” att hålla sig i, men därmed blev det<br />
svårare att hålla sig upprätt.<br />
Inom förplutonen gjorde man ansatsvis förfl yttningar<br />
25-30 m i taget. vid varje halt räknades<br />
styrkan. När plötsligt två man saknades gick chefen<br />
med två man tillbaka den senast gångna sträckan<br />
och ropade, men kunde inte fi nna dom saknade.<br />
Kompaniet gick i snöbivack på eftermiddagen 3/3.<br />
För värmning av den vacuumtorkade provianten<br />
hade varje man ett spritkök (luffarbrännare). Ett<br />
kokärlsställ gav skydd åt lågan. Under denna första<br />
natt drabbades nio man av koloxidförgiftning med-<br />
förande svårt nedsatt kondition men inga förluster<br />
i liv. Order gavs att i snögrop fi ck köket inte användas.<br />
Därmed ingen möjlighet till varm mat eller<br />
smältvatten att dricka.<br />
Ett par beskrivningar av situationen: ”Man kunde<br />
inte tala med någon som befann sig på mer än två<br />
meters avstånd” .”Varje mans hjärna var inkopplad<br />
på det egna jaget” .<br />
Ingen radioförbindelse nåddes med övningsledningen.<br />
Kl 0200 natten till 4/4 gick kompaniets stridsdomare<br />
tillsammans med en vältränad vpl mot Storvallen,<br />
varifrån han kl 0945 kunde rapportera till övningsledningen<br />
om läget vid kompaniet. Stormen pågick<br />
med oförminskad styrka.<br />
Från övningsledningen<br />
utsändes två räddningsdetachement.<br />
Ett av dessa<br />
leddes av löjtnant Lennart<br />
Nordinge, då fältjägare.<br />
Han lämnade några år senare<br />
Fältjägarna och blev<br />
signalist. Vi SlB:are minns<br />
honom från hans år som<br />
milosboff vid VI milo;<br />
klok, arbetsam och kunnig.<br />
Nordinges första åtgärd<br />
var att skaffa fram tre lappar<br />
(man fi ck säga så på<br />
den tiden) som väl kände<br />
terrängen. Hans trupp med<br />
framför allt mat och sjukvårdsutrustning<br />
gick till<br />
Lillängsvallen, där den gick<br />
i bivack vid fäbodarna kl<br />
1700.<br />
Själv gick Nordinge med<br />
sina tre lappar upp mot vad<br />
han bedömde vara det saknade<br />
kompaniets läge.<br />
Kl 1900 fi ck han kontakt med jkomp kö och ett par<br />
timmar senare var förbandet återsamlat i fäbodarnadär<br />
det bjöds på värme, mat och en första behandling<br />
av köldskador.<br />
Ytterligare tre man saknades av förplutonen. Det<br />
förtjänas berättas om de två tidigare nämnda jägarsoldeterna<br />
ur förplutonen, Johansson och Björling.<br />
Vinden kastade ut dom mot en driva ett gott stycke<br />
från ”spåret” där dom inte hörde ropen från de eftersökande.<br />
Båda grävde ner sig och övernattade ivar<br />
sin grop. När Johansson i det första dagsljuset tittade<br />
ut hade sikten något förbättrats och han kunde se att<br />
c:a tio meter från hans snögrop fanns ännu en. I den<br />
hittade han sin kamrat Björling. De grävde sig en<br />
gemensam snögrop men nu vid rösningen mot Helagshyddan.<br />
Där hittades dom efter tre dygn (6/3 kl
Change language