April - Skogsbruket

More documents

Recommendations

Info

t t Det kryllar av andra, inofficiella stigar i området. Under hösten är många i bär- och svampskogen och då håller man sig inte till vandringsleder. – Vi sätter ut skyltar och varnar för rotvältorna. riskfaktorer beaktaDe De två senaste somrarna har varit exceptionellt varma med allvarliga granbarkborreangrepp i området. – Med undantag för ett misstänkt fall har våra restaureringsarbeten inte lett till att närbelägna skogar blivit angripna av skadegörare, säger specialplanerare Rauli Perkiö, som har hand om skadefrågor. Vi har tagit alla riskfaktorer i beaktande i området. Nu ligger fullstora granar på marken och till närmaste rågranne är det drygt hundra meter. – Det är inte så många stammar vi fällt och vi har inte ringbarkat träden. Om man ringbarkar en gran blir det betydligt mer yta för granbarkborren än om den ligger på marken. Dessutom är skogen mörk och tät vilket skalbaggarna ogillar. Han tillägger att situationen i Sibbo följs upp. – Vi kommer att hålla ett öga på nationalparken och besöka den vår och höst. Om det finns tecken på angrepp önskar jag att man tar direkt kontakt med Forststyrelsen. ”träD som är DöenDe väcker frågor” – Responsen brukar gå i vågor, konstaterar regiondirektör Stig Johansson på Forststyrelsen om uppmärksamheten kring restaureringsarbetena i Sibbo storskog. Speciellt reagerar folk då vi producerar död ved. Att fälla fullstora träd och lämna dem och ligga väcker känslor. Att återskapa utdikade områden ser onek- Stig Johansson. ligen radikalt ut. Han tillägger att restaureringen är väl genomtänkt och att i Noux nationalpark i Esbo har liknande arbeten gjorts som nu utförs i Sibbo storskog. – Vi har lång erfarenhet av att återställa skog och vår expertis är efterfrågad internationellt. • TEXT: MARIANNE PALMGREN 20 Skogsbruket 4/2012 Utmaning att bli sko Byråkrati, beskattning och skötsel. Att bli skogsägare kan vara en utmaning. Det gäller framför allt för de som inte har tidigare erfarenhet av skogsbruk. Till den skaran hör journalisten Nina Dahlbäck, som ärvde skog för några år sedan. – Jag hade aldrig en tanke på att äga skog och man kan säga att jag blev skogsägare motvilligt. Den första tanken var att vi skulle sälja skogen, men så blev det inte, säger Nina Dahlbäck. Nina hör till de många finländare som blivit skogsägare genom arv. Hösten 2008 ärvde hon och hennes syster över fyrtio hektar skogsmark i Kronoby efter att deras mor hade dött. Att mista en anhörig och samtidigt bli tvungen att börja reda upp ett dödsbo är en omvälvande upplevelse. Inte minst om dödsboet inkluderar skog och arvtagarna saknar tidigare erfarenhet av skogsbruk. – Det var en jobbig tid och vi planerade att sälja rubbet. Och om min mamma hade fått leva längre hade hon troligen sålt skogen. Men så visade det sig att det fanns bestånd som kunde avverkas och när vi insåg att det fanns en möjlighet att få pengar via en virkesförsäljning beslöt vi oss för att avvakta, berättar Nina. betunganDe byråkrati Orsaken till att hennes mamma funderade på att göra sig av med skogen var att hon tyckte att byråkratin var krånglig samt att resten av familjen saknade intresse för skogsbruk. Efter några år kan också Nina konstatera att det är en utmaning att vara skogsägare. – Beskattningen är en svår bit och det är en utmaning att deklarera. Som nybörjare är det svårt att veta hur man ska göra och vi hade en hel del problem med beskattningen efter virkesförsäljningen. Som oerfaren skogsägare är det också en utmaning att läsa en skogsbruksplan och få en bild av skogens struktur. En del bestånd ska gallras eller röjas medan andra ska förnyelseavverkas. – Som exempel kände vi oss i underläge när vi avverkade och sålde virke. Det behövs kunskap när man förhandlar med virkesköpare så att man kan vara säker på att priset är det rätta. skogskurs lockar Nina är medveten om att det finns instanser som hon och systern kan vända sig till, till exempel den lokala skogsvårdsföreningen. – När det gäller skogsvården upplever vi att vi har fått den information vi behöver. Men jag känner ändå att det vore viktigt att lära mig mera om skogsbruket och därför planerar jag att gå en kurs för nya skogsägare. Nina kan också känna att en för stor del av det administrativa hamnar på systerns bord eftersom hon bor i Kronoby. Men det som underlättar är att systerns man och släkt är kunnig i skogsfrågor och Ninas far brukar också hjälpa till vid behov. – De tar hand om röjning och andra skogsvårdande uppgifter och därför är jag ganska bortskämd. Däremot har jag varit med och dragit ut sly och kvistar till vägkanten, säger hon. emotionell skogsägare Nina beskriver sig själv som en emotionell skogsägare. Skogen som hon och systern äger är en länk till tidigare generationer som gått ur tiden. – De som ägde skogen tidigare, min morfar och mormor, är borta i dag. Förhållandet till skogen blir svårare på något sätt när man blir skogsägare genom arv. Men i dag betraktar jag skogen som en del av släktens arv trots att min morfar inte gillade skogen. Hennes morfar tilldelades skogen i samband med nyskiftet på 1960-talet. Men på grund av att skogsmarken inte höll tillräckligt hög kvalitet blev han besviken och brydde sig inte om skiftet som stod ovårdat i tiotals år.
gsägare – Därför växte jag inte upp i skogen till skillnad från många andra och har inga minnen att vi åkte dit. Det var först i vuxen ålder som mamma visade var skogen finns. Men trots det är jag glad över att skogen fortfarande hör till familjen, säger hon. – Jag har inga egna barn, men det skulle kännas fint att ge skogen vidare till min systers barn i framtiden. Skog som deras gammelmorfar en gång i tiden skaffade. Den emotionella biten av skogsägandet förstärks också i och med en fin tradition som familjen har i samband med begravningar. – Vi brukar hämta granris ur egen skog till begravningarna. Att ta ris ur egen skog känns speciellt och allt det här gör faktiskt att jag är litet småstolt över att vara skogsägare i dag. – Skogen har också ekonomisk betydelse, men vi har samtidigt märkt att det behövs pengar på kontot när man är skogsägare, fortsätter hon. jobb på vasablaDet Nina Dahlbäck är journalist och sedan drygt tre år tillbaka redaktionschef på Vasabladet. Genom sitt arbete håller hon sig uppdaterad i skogsfrågor. – Men det är mera på ett allmänt plan. Virkeskarteller, dåliga virkespriser och krisande skogsindustri är ämnen som vi beva- kar. Men det skrivs faktiskt ganska sällan om skogsägande i dagspressen och på den punkten får jag väl se mig själv i spegeln. – Men det finns också andra kanaler att få information och en bra tidning är Skogsbruket. Den brukar jag läsa för att lära mig mera om skogsbruk, säger hon. • TEXT OCH FOTO: CHRISTOFFER THOMASFOLK Nina Dahlbäck är journalist och arbetar som redaktionschef på Vasabladet. Hon hör till de många som blir skogsägare genom arv. Enligt henne är det en utmaning om man saknar tidigare erfarenhet. Skogsbruket 4/2012 21
Page 1 and 2: Skogs bruket 4|2012 Din guide till
Page 3 and 4: Skogs bruket OBUNDEN SPECIALTIDNING
Page 5 and 6: FOTO: PIXMAC Medelsvensson bland sk
Page 7 and 8: steg 1. Välj rätt trädslag Plane
Page 9 and 10: Beställ markberedningen i god tid,
Page 11 and 12: Stoppa rotrötan Rotrötan är det
Page 13 and 14: Ekplantor ska skötas Henrik Sundb
Page 15 and 16: espektive nio år och Peter Ekholm
Page 17 and 18: Rikard Järvinen visar de nya bande
Page 19: Nationalpark igen i hetluften Forst
Page 23 and 24: vudsak gran och lönn. Det förstn
Page 25 and 26: tigt att hålla röjsågen i skick.
Page 27 and 28: Virkesprisstatistik rotpriser vecka
Page 29 and 30: samma ersättning för al och talls
Page 31 and 32: Finland hjälper Vietnam I Vietnam

April - Skogsbruket

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?