Nr 2 2007 - Karlstads Hembygdsförening
Nr 2 2007 - Karlstads Hembygdsförening
Nr 2 2007 - Karlstads Hembygdsförening
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
SIDA 10 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD ÅRGÅNG 14 NUMMER 2<br />
Åttkantslunden<br />
Minneanteckningar från en epok då livet lekte<br />
Åttkantslunden eller Lunden som vi kallade den öppna<br />
plats i norra änden av Herrhagen var under 40 och 50talet<br />
en populär och naturlig samlings- och aktivitetsplats<br />
för herrhagsungdomar boende norr om Värmlandsgatan.<br />
Ungdomar boende i övriga områden av<br />
Herrhagen sökte sig till Herrhagsparken, Vasalunden<br />
eller Lerets idrottsplats vid nuvarande Beijer Bygg för<br />
utövande av lekar och spel.<br />
De kamrater det mesta kretsade kring var Lennart<br />
Eriksson, Sven-Olof ”Sobben” Bergqvist, Göran<br />
Grahn, Åke Svärd och Sune Pettersson.<br />
Vintertid fick Lunden vila. Den enda aktivitet var då vi<br />
fick "låna" vatten av fastighetsägare Strand som bodde<br />
i närmaste fastighet Parkgatan 37. Från tvättstugan i<br />
bottenplanet anslöt vi en lång slang för uppspolning,<br />
även vattenhinkar från Sixten Larsson i grannhuset<br />
bidrog till att vi kunde skapa en liten isbana. En liten<br />
ishockeyrink i miniatyr färdigställdes. Som målburar<br />
använde vi plåtar som vi vek ihop till ett U. Plåtarna<br />
kom sannolikt från närliggande Manners skrotfirma.<br />
Vid stolpskott satt pucken kvar i plåtkanten!<br />
Vintertid var Lunden också träffpunkt för runtomaktiviteter.<br />
Sådana kunde vara att åka sparkstötting nedför<br />
Herrhagsgatan mot Östra Station eller att spela gatubandy.<br />
Detta spel var en populär bandyvariant vintertid<br />
i mycket påminnande om dagens innebandy. Vi höll i<br />
regel till på Bergslagsgatan mellan Herrhagsgatan och<br />
Långgatan där det var ringa biltrafik. Som målmarkering<br />
använde vi ofta isbitar som vi sparkat loss från<br />
någon stupränna. Spelet blev oftast hetsigt och högljutt<br />
vilket störde fastighetsägaren i nr 9. Hans namn var<br />
David Carlsson mer känd som "Snavla" p.g.a. sin pratsamhet.<br />
I detta hus bodde även Kaffe-Olsson. En lång<br />
person som sålde kaffe och som vi hade stor respekt<br />
för. När han var på betryggande avstånd kunde vi ropa,<br />
Kaffe-Olsson vill ingen ha, han har kaffe mellan tånera.<br />
Sedan försvann vi snabbt i säkerhet. Nämnas skall<br />
också den spännande men farliga sporten att hänga<br />
efter Herrhagsbussen uppför Olofsgatan. I skydd av<br />
gengasaggregatet kunde vi även sittande på kofångaren<br />
åka längre sträckor runt Herrhagen.<br />
Påsk. Bara ordet var magiskt för oss herrhagspojkar.<br />
Då gällde bara inköpta påsksmällar och raketer samt<br />
våra hemmagjorda "bikinis". Standardsmällare allt<br />
ifrån l-öres till atomskott, häxpipor och hoppetossor<br />
köpte vi av en köpman från hans lager i ett uthus på<br />
Långgatan 50. Köpman Lennart Eriksson sedermera<br />
kallad Blejen hade näsa för denna lukrativa bransch<br />
och alla visste var försäljningsstället fanns. Vissa dagar<br />
då han fått in en leverans från Claes Ohlsson, Insjön,<br />
bildades snart en lång kö köpsugna ungdomar<br />
även från andra stadsdelar. Ryktet sprider sig snabbt!<br />
S.k. bikinismällare tillverkades av tomma patronhylsor<br />
som fylldes med spån från gengaständstickor samt en<br />
bit stubintråd. Även kraftigare bikinis s.k. rörbomber<br />
tillverkades.<br />
På påskaftonens kväll samlades ett stort gäng i Lunden<br />
där vi provsköt våra bikinis innan vi gemensamt tågade<br />
mot Stora torget allt under skjutande av knallskott,<br />
häxpipor och tossor.<br />
På Olofsgatan 3 bodde familjen Fyrsten. De hade pojkarna<br />
Lennart, Gunnar och Jerry. Vi i gänget kom aldrig<br />
riktigt i kontakt med dessa "klätterapor". De hade<br />
sällan markkontakt då de mest höll till på hustak och<br />
klängde på brandmurar runt kvarteret Anden.<br />
På första maj var det tradition att cykla ut och "maja".<br />
Vi cyklade ofta till Fintatorp där vi grillade korv och<br />
drack champis och loranga inköpt hos Karlstad Mineralvattenfabrik<br />
VästraTorggatan 9. Emil Magnusson<br />
hade nämligen den bästa läskedrycken i stan. Själv<br />
jobbade jag där som springpojke och allt i allo periodvis<br />
1949 och 1950, då hans ordinarie hjälpreda Axel<br />
"Docka" Larsson var "ur form".<br />
Redo att cykla till Fintatorp<br />
Så kom äntligen<br />
sommaren med bad<br />
i Örsholmstjärn,<br />
vildmarksliv i Örsholmsskogen<br />
och<br />
fotbollsspel i Lunden<br />
och matcher på<br />
Leret.<br />
Fotboll var utan tvekan den aktivitet som vi ägnade<br />
mest tid åt. Spelet var hårt och spännande och så hade<br />
vi ju stadens stolthet KBIK i folkmun kallat KUBIK<br />
att se upp till och efterlikna. Lunden utrustades med<br />
tvenne mål. Målstolparna kapades i Örsholmsskogen<br />
med redskap från Blejen (såg och yxa) och under mörker<br />
cyklade vi "hem" med målstängerna.
Change language