Läs mer (pdf) - Situation Sthlm

på en gång som man kanske inte har jobbat
så mycket med. Åtta låtar per skiva är lagom.
Min favoritskiva Thriller har nio låtar.
Artister har börjat ge bort musik. Branschen
borde tycka det är märkligt att släppa tre
skivor med kort mellanrum.
– Ja, he, he. Man skulle kunna släppa låt
för låt men jag tycker fortfarande det är kul
att släppa låtar tillsammans. Man bygger en
egen liten värld.
Trots att det gått fem år sedan förra skivan
har hon inte suttit länge på låtarna. Hon
började skriva i juni i fjol.
– Under de här sista turnévändorna har jag
inte kunnat fokusera och skriva för att det har
varit så mycket att göra. Det här blev ett sätt
att avsätta tid trots turnerandet. Nu måste jag
göra en ny skiva för att jag har sagt så, då får
jag komma tillbaka till studion lite oftare.
Förra skivan lät mer som ett band medan nya
är elektronisk rakt igenom.
– Att nya skivan är så elektronisk beror på
att jag varit mycket på klubbar och även spelat
på klubbar. Jag har varit intresserad av dansmusik
och den musik jag växte upp med.
Musiken hon lyssnade på under uppväxten
var i mycket dansmusik. Allt från Technotronic
till Snap, från Neneh Cherry till Dr
Alban. Ravekulturen som fanns i England
under 90-talet och blandade hiphop och
pop lyssnade hon också på.
– Den musiken hamnade på topplistor
men kom från specifika undergroundscener.
Inför de kommande skivorna har jag
spårat bakåt. Sen har jag självklart lyssnat
på modern dansmusik, från minimal techno
till mer klubbig dancehallinspirerad musik.
Inledande ”Don’t Fucking Tell Me What
To Do” är rak techno med en text som är
som en hård dikt: ”My drinking is killing
me/My smoking is killing me/My diet is killing
me/My shopping is killing me /My ego
is killing me …”
– Jag gillar också text. Jag har växt upp
med det eftersom mina föräldrar alltid hållit
på med teater och text. Egentligen kommer
texten mer naturligt för mig än när jag
skriver musik. Låten kom till just ur idén att
skriva något repetativt. Där fanns ingen färdig
tanke om vad den skulle handla om. Vi
ville göra något som kändes monotont.
Robyn har också startat klubben Tutti
Frutti (döpt efter Little Richards låt om
bisexualitet) på Strand vid Hornstull som
redan vid invigningen var en succé.
– Jag kom hem efter en lång turné och
kände att jag inte ville sluta gå på klubbar.
Min kompis Lojsan och jag hade länge pratat
om att starta en klubb och nu fick vi möjlighet.
Det är en klubb som ska vara öppen
för alla och inte är exkluderande. Som handlar
om dans och musik och inte att stå vid
baren och se cool ut, att skapa en miljö som
vi tyckte var häftig när vi i tonåren började
gå ut. Ens första fantastiska klubbkvällar då
man tog del av något större än en själv.
Hon minns när hon såg Fugees på Gino
och houseklubbarna som hon besökte i
New York under sitt första internationella
genombrott 1997.
– Den där jakten man som tonåring hade
efter den ultimata upplevelsen. För mig var
det en stor grej att få komma ut och känna
att jag var del av någonting och hitta andra
människor som gillade samma saker som
jag. På Tutti Frutti blandar vi modern musik
med den vi växte upp med.
Hon har även börjat med afrikansk dans,
något man mer föreställer sig kulturtanter i
klimakteriet ägnar sig åt.
– Jag har alltid gillat afrikansk musik. Ett
tag kändes det lite tabu men nu är det helt
plötsligt ok att göra det. Jag förstår kulturtanterna
för grejen med afrikansk musik
är att den är fantastisk och relevant för alla
människor. Sedan finns det något läskigt i
att gå in i en kultur som är så långt ifrån ens
egen. För mig handlar det bara om att jag
gillar det. Jag har inget behov av att åka till
Afrika och finna mina rötter. Det finns massor
av bra afrikansk musik precis som det
finns massor av bra techno.
Robyn har fortsatt sitt lyckade samarbete
med producenten Klas Åhlund (Teddybears).
– Det har varit viktigt för att hitta min
plats men också för att vi har roligt ihop. Vi
gillar varandras humor, inspirerar och kompletterar
varandra på ett bra sätt.
De träffades första gången i ett slagsmål.
– Vi slogs inte med varandra utan mot en
grupp fotografer som utgav sig för att vara
vanligt folk som ville ha en bild till att senare
visa sig vara paparazzis. De var otrevliga och
därför slutade det i ett storstilat bråk på Mosebacke.
Många sa till oss att vi skulle gilla varandra
så vi började umgås. Vi ville båda prova
att arbeta ihop för att se vad det kunde ge.
DANSAR ENSAM
Robyn har gjort låtar åt andra artister men
jobbar oftast ihop med andra låtskrivare.
– Det beror på att jag inte är producent.
När jag skriver kan jag ibland göra det själv
men ibland sjunger jag låtar någon annan
skrivit. Den här gången har jag varit mer
involverad i produktionen än tidigare. Men
jag har å andra sidan alltid varit involverad
i produktionerna, hur jag vill att det ska
låta, vad jag hör. Nu har jag börjat lära mig
musikprogram så jag själv kan visa vad jag
menar. Det är spännande. Men jag är samar-
ÅTTA LÅTAR PER SKIVA ÄR LAGOM, MIN
FAVORITSKIVA ”THRILLER” HAR NIO
betsinriktad, dels för att jag inte spelar något
instrument och dels för att resultatet blir
bättre när jag jobbar med andra människor.
Du ser det inte som en begränsning?
– Det skulle vara kul att göra allt själv och
en dag kanske jag gör det. Men just nu känner
jag att det är bäst att jobba med andra.
Det är ett hårt jobb att sätta ihop en hel skiva
själv, det skulle ta alldeles för mycket tid.
Hur skriver du låtar?
– Oftast kommer en idé till text, att det här
skulle vara roligt att skriva om. Men det kan
vara att rytmen är rolig att utforska som på
”Don’t Fucking Tell Me What To Do” till att
ett visst ord är snyggt. Ibland kommer text
och musik samtidigt som med ”With Every
Heartbeat”, den skrev jag på en halvtimme.
Sen finns det låtar jag jobbar jättelänge med,
skriver om och skriver om, dessa blir bra
men har en annan utvecklingsfas. Ibland
kan jag börja skriva melodin. Det är olika
för varje gång jag skriver en låt.
Du har gjort många samarbeten, från Röyksopp
till Snoop Dogg. Hur väljer du partners?
– Popmusik är ett föränderligt medium.
Det handlar ju bara om populärkultur sedan
kan man blanda hur man vill. Så tänker jag
när jag väljer vilka jag vill jobba med. För
mig är det viktigt att de har en tydlig identitet
som inte behöver vara min egen men
som jag kan relatera till. Snoop har jag växt
upp med och hans musik har varit viktig.
– Röyksopp och jag har gemensamma
nämnare i och med att vi är skandinaver
och har liknande syn på omvärlden. De har
en sida som många inte har fått höra och
som kommer fram när vi jobbar tillsammans.
Vår låt är hård och mer klubbig än
deras vanliga mer symfoniska musik.
21